Dom enda lugna stunderna jag har är när jag sitter på jobbet! Dom här senaste dagarna har det varit bedrövligt, vad jag har stressat.
Var i alla fall otroligt nöjd med Otilia på träningen i tisdags kväll. Nu gör vi väl kanske inte några avancerade saker alls egentligen, men för mig är det en stor seger att hon överhuvudtaget är lugn och inte springer över mig i rädsla för ngt som varje fall inte jag kan se. Att hon går att rida lugnt och fint inne i ridhuset, att det går att rida förbi läktaren även om det sitter ngn där, att hon lyssnar på mig och att det känns som vi börjar trivas i varandras sällskap =) ! Tyvärr, tyvärr, så upptäckte jag en liten galla på insidan av benet, precis lite ovanför höger has. Med största sannolikhet fick hon den i måndags kväll när hon sprang som en galning i hagen.
Jag visade den för Susanne och hon kände på den, Otilia visar inget som helst när hon rör sig, men ngt har ju hänt där inuti. Jag red mitt pass i alla fall, men vi tog det lugnt. Jag har masserat in liniment flera ggr/dag, i går hade den nästan försvunnit, men i dag tyckte jag att den var tillbaka igen. Det blir nog skritt resten av veckan.
I går skrittade jag ut henne i ca en timme tillsammans med Wendela och hennes ponny, sen var det racerfart och stress för att hinna upp till Tranås i tid som jag lovat för att äta middag hos mamma. Skulle även köra hem barnen emellan oxå, men dom bor ju på vägen så det var ingen omväg.
Tänk att det är så gott att äta hemma hos mamma! Det blir aldrig hennes smak i min mat även om jag skulle göra efter exakt recept.
I går kväll var det Klobben med Via. Jag fick gå ett apellspår med henne på en fotbollsplan. Precis när jag gick spåret såg jag en hare skutta omkring lite längre bort, kanske inte dom bästa förutsättningarna...
Hon klarade det väl ganska ok tycker jag, hon var lite okoncentrerad emellanåt och slog lite väl mycket ibland, men hon hittade pinnarna! Klart godkänt för att vara första gången och relativt långt spår, 300 m.
Sen körde vi lite sitt/ligg kvar i grupp och alla hundarna var sååå duktiga!
I dag har jag
BESTÄMT mig till 1000 % för att göra ngt åt hundarnas JÄVLA dragande i kopplet. De drar så mycket så jag drar (!) mig för att gå promenad med dom i koppel. Har fått låna bok och fått tips på Klobben hur jag ska göra. Så i fm började jag med Via. Det går ju alltså ut på att så fort kopplet sträcks och hunden börjar dra så ska jag stanna. Vi rör oss inte ur fläcken förrän hunden tar kontakt, kommer till min sida och sen går vi igen. Jag tror jag stannade 1 miljon ggr. Jag ville gråta, skrika, sparka på ett träd. (Jag har världens sämsta tålamod, så det är väl bra att träna det också). Så ska jag ändå vara rolig och mysig inför hunden när man egentligen bara vill vara jättearg för att den drar. Efter att ha gått en liten sträcka som vanligtvis kanske tar 15 minuter MAX, som nu tog 45 minuter, så gick hon faktiskt ganska fint på slutet. Så det kanske lyckas?! Eller det SKA lyckas. Efter Via tog jag Hedvig och gjorde samma procedur. PUST!!
Sen red jag Othello, tyckte han var pigg och glad i dag med, för att vara honom alltså. Han går egentligen som en klocka, stadig, lugn, tittar inte på ngt. Lite fart i maskineriet, sen blir det nog häst av honom med!
Nu sitter jag på jobbet och vilar ;) . I kväll är det Klobben med Hedvig.