Mitt häst och hundliv!

Jag ska berätta lite om min Aben. Eller Abbadon som hon hette, hon var född-98 e: Epson - King of Spain xx . Jag köpte henne när hon var fem år och då var hon nog knappt riden. Hon slängde av mig jämt i början när jag fattade galopp  =o !!
Jag hade nog egentligen aldrig köpt henne om inte Malin varit med och tjatat på mig att jag skulle... Jag tyckte nämligen att hon såg ut lite som en travare, tunn med lååååååång man. Men hon var ju svart. Så jag köpte henne. Det första jag gjorde när jag kom hem med henne var att klippa av manen, hujedane mig, det går ju inte att ha så där lång, otäck man ;) !

Hon var en RIKTIG tjurkärring i början, jag vågade inte gå in i boxen till henne, hon sparkade mot mig när jag borstade, men det gjorde hon bara en gång...då fick hon veta att sånt där tolererar jag INTE. Sen böjde hon sig som ett C när jag skulle ta in henne från hagen och så försökte hon sparka mig, för hon ville inte gå in.

Dom där fasonerna upphörde ganska snart, som tur var! Men hon hade lite attityd, speciellt inne i boxen. Jag vet att Malin sa att hon brukade ha lyset släckt när hon skulle lägga på täcke så hon inte såg hur tjurig hon var, hahaha !

Jag tävlade bara hoppning med henne i början, fast bara låga höjder; 90 - 1 meter. Hann starta en 1,10 innan jag insåg att det där med hoppning var ganska läskigt. Fortsatte dock att hoppträna en del.

Gick sen över till dressyr, med blandade resultat kan man säga! Hann anmäla mig till vår första LA när hon blev halt, för att sedan aldrig mer bli bra. Hon fick inflammation i båda haserna bak, den ena så kraftig så all ledvätska försvunnit så det hade legat och gnagt ben mot ben och orsakat skelettskador. (Bevis på vad hästarna kämpar och ställer upp, innan dom visar att dom har ont...) Hon var rätt hjulbent bak, så jag tror att det var därför hon inte höll.

Hon blev utdömd sex månader efteråt, men jag behöll henne och lät henne vila i två år, innan jag insåg att hon inte skulle bli bättre, så hon fick åka till dom Gröna Ängarna i januari i år. Men fortfarande i dag tänker jag på att hon kanske skulle blivit bättre om jag bara väntat lite till...