I alla fall så longerade jag henne i dag, tänkte att sååååå kul ska vi inte ha, att jag börjar med att rida efter 1,5 veckas vila. Åh, hon var så FIN! Hon var så fin, lugn och lyssnade på mig hela tiden, och jag kände att nu vet jag verkligen exakt hur jag ska göra med denna känsliga dam för att det ska bli rätt, och när jag tittade på henne och såg hur fin hon var så var jag tvungen att gråta en liten skvätt! Och jag var så stolt och glad, tänk att denna fina häst är MIN?!?
Hon är en enmanshäst utöver det vanliga skulle jag vilja säga.(Som min lilla Via, hon är en enmanshund). Vi hade stora problem i början, men nu när hon litar på mig är hon underbar. Och jag tror att allt beror på tillit. Om jag skulle sälja henne nu (kommer aldrig att ske) skulle säkerligen den nya ägaren få problem igen. Man måste vara lugn och snäll, men ändå bestämd. Som med alla djur förstås, men ändå på ett speciellt vis. Allt måste ske på hennes villkor, så att hon tycker det är ok att bli hanterad på det viset, annars går det inte alls, samtidigt som att man måste få det till att det ändå inte är hon som bestämmer. Och när hon smyger upp sitt huvud i min famn och vill mysa, då vet jag att jag gjort rätt =D !!
Jag har fått lite kort på Otilia som föl utav hennes uppfödare Agneta. (Tagna med min mobil, därav taskig kvalité, men är man omodern så är man!)
Och så ett litet ordspråk från Kyra, som jag tycker stämmer till 100 % :
" En hingst frågar man,
en valack säger man till.
Ett sto måste man skicka in en ansökan till i tre exemplar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar