Mitt häst och hundliv!

I går var jag och red för en ny tränare. Jag har funderat länge på att, kanske nån gång i månaden åka till en "riktig proffstränare", kanske inte typ Jan Brink men ungefär däromkring. Som själv rider och tävlar aktivt, som har elever på hög nivå och som kan ta mig till nästa steg.
Jag behöver någon som inte nöjer sig med att  "det är rätt ok", det måste vara 100 % rätt, och jag nöjer mig inte själv längre heller med att det är rätt ok, och jag nöjer mig inte med att rida runt på den här nivån, nu vill jag försöka komma framåt. Nu måste både jag och hästen ha någon som pressar oss lite, som tar oss framåt.

Jag är supernöjd med mina nuvarande tränare, och dom ska jag fortsätta rida för, egentligen vill jag inte rida för många olika men S och L har så lika tänk så det fungerar jättebra. S är jättenoga med grunderna, inget får fuskas eller hoppas över i grundutbildningen och hon är supernoga med min sits. L är också jättebra, hon pressar oss lite mer än S, hon är dressyrdomare så det är bra att veta hur dom ser och tänker, det är på hemmabanan så det är kul och det finns alltid någon man känner och kan tjata lite med. Det som är lite negativt där är att vi rider 2-3 st i varje grupp och det kan ibland vara väldigt variation på utbildningsnivån.

I alla fall föll valet på Marika Martinsson, hon rider GP och tränar själv för Adelinde i Holland och bor bara en timme härifrån. Min "nyfunna" kompis Jasmine skulle i väg och träna för henne för ett par veckor sedan och jag följde med för att kolla läget. I går åkte jag dit själv.

Vilken genomkörare vi fick! Inget, absolut inget fick fuskas med, nu gällde att rida korrekt, på en RAK häst som har alla fyra benen där dom ska, inga bogar som pekar åt nåt annat håll än där de ska vara, bakbenen ska in under hästen, JAG ska styra över absolut allt. Vi fick börja med att försöka plocka upp Cabaret lite i formen, ska vi kliva upp till nästa nivå är det lite mer "kortare" häst som behövs. Och sen, vårt största problem, hästen måste gå FRAM AV EGEN MASKIN!! Gud, det låter lätt, men vad vi kämpade. Cabaret tyckte inte alls att det var speciellt angenämt att gå i den formen och dessutom inte få skjuta ut sin vänster bog en mm, dessutom skulle hon vara helt avslappnad i hals och nacke och som grädde på moset behöva gå framåt med energi. Till en början ville hon inte gå framåt alls! Det kändes som vi var tillbaka på ruta -29174539173. Det var ju egentligen inga nya saker, men nu skulle det vara så mycket mer, så mycket mer bestämt, ARBETA liksom. Problemet ligger ju lika mycket hos mig som hos hästen, jag låter ju henne gå i komfortzonen och trivs ganska bra själv där ;) där jag kan sitta och gunga fram, men nu måste vi ur den zonen, och hon MÅSTE släppa handbromsen annars kommer vi aldrig att kunna rida några andra klasser än La max.
Det var egentligen inget roligt pass, det var bara svinjobbigt, men förhoppningsvis lossnar det ju med tiden och då hoppas jag att jag får superupplevelser ridmässigt :) . För stundtals, små små stunder lossnade det nu med och då är hon kanonfin.

En liten film från träningen, tyvärr la min telefon av efter bara några minuter. Detta är precis i början och hon är allt annat än stadig, det blev bättre sen, men det är ju en konsekvens av att hon inte går ärligt fram.

https://www.youtube.com/watch?v=V6PYonI9auQ

När jag hoppade av hästen skakade jag i hela kroppen, jag var helt slut. När jag körde hem kändes benen helt lama. Hästarna fick stå inne i natt och Cabaret var helt inpaketerad i liniment, bandage och BoT!! Även att det var skitjobbigt så ser jag redan fram emot nästa gång :)