Mitt häst och hundliv!

Träningen i går gick...halvbra kan man väl säga. Dels pga att hästen var fuktansvärt okoncentrerad, i det ridhuset jag är är det öppet ca 60 cm mellan tak och vägg, vilket gör att allt hörs väldigt bra in, vilket är jättebra miljöträning, men kan också vara väldigt frustrerande när hästen hellre vill lyssna och vara lite rädd för vad det är som låter utanför än att koncentrera sig på vad det är jag vill. Annan orsak till att det bara gick halvbra är att jag rider som en kratta.

Vi gör mycket gymnastiska övningar för att stärka henne, mycket öppna, skänkelvikningar, flytta för skänkeln öppna delen på volten. Gör många små (10 m) volter för att få henne mjuk och spåra och liknande saker. Jag gör som vanligt "för mycket", på en "vanlig" häst är det nog inte för mycket, men den här är känslig som få. Samtidigt som jag mesrider, håller för löst i tyglarna utan tillräckligt stöd, engagerar inte tillräckligt med sits/skänkel, pust, kommer man någonsin lära sig att RIDA?!?! Som tur är är hästen väldigt snäll och accepterar mina fel och brister! Och sen har jag en tränare som måste ha en ängels tålamod. =)  I dag har jag GRYM träningsvärk i hela kroppen, skrittade bara Otilia en sväng i fm, och jag kunde knappt sitta ordentligt i sadeln!

Othello fick en ordentlig genomkörare i går också, tog en bra galopprunda, travade i gång han med mycket övergångar och flyttar för skänkeln, sen satte vi igång!! Eller JAG satte igång, han ville nog helst skritta och filosofera. Han protesterade som vanligt med sitt huvud som han drar rätt ut för att slippa böja på nacken, men "nej, nu jävlar" tänkte jag och bonkade till honom i sidorna, FRAM, FRAM, FRAM, FRAM samtidigt som jag höll HÅRT men ändå mjukt (svårt att förklara) i tyglarna. (Det är nog inte så hårt egentligen, utan antagligen mer ett vanligt stöd, men eftersom jag är en mespropp som nyss lärt mig stänga handen ordentligt om tygeln tycker jag ju givetvis att jag är elak och håller i honom sååååå hårt, men han behöver det). Vi stakade oss fram en sträcka i en ngt stolpig galopp, han börjar stöna och vill sakta av, men jag bonkar till honom igen, och igen och helt plötsligt är det som vi kommer över "den berömda tröskeln" och han galopperar så fint! Han är rund och galopperar med stora fina galoppsprång utav sig självt, utan att jag behöver driva som en tok. Helt underbart =) ! Och vilken trav han fick efteråt, vi flög fram! Puh, jag var helt genomsvett, han med.
I dag får han vila.