Att ha häst innebär också att ha en ständigt närvarande oro. Varje dag när man känner igenom ben och övriga kroppen (på hästen) efter diverse blesyrer, blir man lika glad och varm i kroppen när man inte känner något konstigt. För att någon gång under natten få tillbaka oron tills proceduren är upprepad nästa dag, och sen rullar det på så där, dag efter dag.
Jag vill så gärna låta bli att leta fel, jag VILL verkligen inte, men efter att jag snart är på gång att ta bort min andra häst inom loppet av ett år, så har jag blivit en aning hypokondrisk -å hästens vägnar.
Helst skulle jag vilja packa in hela Otilia i Back on Track (det är det nya nu, som jag har blivit insnöad på, funkar det ens?!), det finns täcken, med hals och nackskydd, benskydd, hasskydd och boots och stallbandage. Man kan inte paketera in hästen väl nog!
Linimentflaskor går åt på löpande band hemma hos mig. Massera-knåda-smörja in. Massera-knåda-smörja in. Man kan inte heller vara förebyggande nog!
Och är det inte lite för hårt i backen nu på vissa ställen för att trava och galoppera ute i skogen? Läste någonstans att hästen kan få hovbroskförbening av att röra sig på för hårda underlag. Förresten är det ju inte bra att rida på för löst underlag heller, då kan dom få senskador, så paddocken går väl bort med då. Bättre att inte rida alls kanske.
Då får dom väl bara gå i hagen då... som jag rensat på alla stenar och pinnaar jag kan hitta. Har hört talas om alldeles för många hästar som fått in pinnar både här och där (har varit med om det "i verkligeheten" faktiskt, den stackarn dog...) för att inte tala om dom springer på en sten, då kan dom få hovbensfraktur, eller i alla fall vricka sig med div. olika inflammationer som följd.
Och för att inte tala om vintern med is och kyla. Broddar på eller broddar av? Har man broddar i kan dom åtminstone inte halka och fläka sig, men dom kan sparka sönder och samman en av sina kompisar istället (har jag också varit med om, både fläkning och broddskador, broddsparken var det största köttsår jag sett på en levande häst, men den överlevde - fläkskadehästen dog). Och har man broddar i kan det bli felbelastning på benet så det är inte heller bra.
Ja, detta är skrivet med en smula ironi, som ni kanske förstår, MEN också med stort allvar. Så här ser en hästägares (min) vardag ut.
Jag är så rädd, så rädd om Otilia så jag håller på att bli nojjig. I dag exvis longerade jag henne, för jag känner mig fortfarande inte riktigt kry, hon gick jättefint, men när hon skulle fatta höger galopp drog hon en sån repa så det blev hål stora som kraternedslag i paddocken, och hon sparkade bakut så bakbenen var uppe i himlen och vände. Sen gick det bra. Men hur tänker jag nu? Jo, orolig som jag är tänker jag att tänk om det gjorde ONT på henne? Det måste det väl gjort, annars gör hon väl inte sådär? Kan ju vara överskottsenergi kanske, igår hasade vi runt en helt meningslös sväng i skogen och innan har hon vilat i två dagar. Men hon gjorde ju inget i vänster varv?
Som TUR är ska vi till Mari i Eksjö på måndag för en genomgång. Åker en gång/halvåret, men det kanske inte är mycket nog? Kanske bättre med en gång/varannan månad.
Ja, så här ser mitt liv ut, hur ser erat ut?!? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar