Började med att kolla på en clinic med Eamon Hickey, unghästutbildare. Och vi fick se ngt som jag inte trodde var möjligt! Han satte sig upp och red på en häst som var helt grön på ca 1 timme.
Hästen hade gått på lösdrift tills nu, hade åkt transport och haft träns på sig, inget annat.
Han började med att låta hästen gå två steg fram, backa två steg. Sen fyra steg fram, backa fyra steg. Sen snurrade han hästen runt, runt sig för att få den att bli mjuk i sidorna och att sätta under sig sitt inre bakben. Många, många små minipauser där han klappade hästen ganska häftigt på hela kroppen. Efter en stund la han armen över hästens manke/hals och klappade, häftigt och nästan lite frenetiskt. Efter ytterligare några minuter började han hoppa lite jämfota bredvid hästen, och vips hade han hoppat upp! Hästen gjorde INGENTING!
Sen fortsatte snurrandet hela tiden, lite longering över en bom och en vattenmatta, sen la han på ett schabrak som han först klappade hästen lika frenetiskt med över hela kroppen och sen på med sadel, sadelgjord och sen hoppade han upp och började rida. Helt otroligt. Hästen ställde sig ngn gång och började studsa ngn gång med då bara tog han tag i sidan på grimman och flexade in halsen åt sidan som han gjort när den fick gå runt, runt.
På ungefär en timme började han rida hästen runt i manegen i trav i ENBART grimma med ETT grimskaft i!
Helt otroligt att se faktiskt. Men jag kan ändå inte sluta fundera på, om hästen verkligen fick en positiv upplevelse av detta? Allt jag alltid fått lära mig, och alltid försöker att sträva efter är att hästen ska se det positivt, SPECIELLT en unghäst under inridning.
Den här hästen verkade faktiskt helt vimmelkantig i slutet, flera gånger trodde jag att den skulle välta omkull och den var helt dyblöt av svett. Den var ju trots allt bara 2,5 år och hade inte ens haft sadel på sig så det måste blivit väldigt mycket för den. Efteråt fick publiken ställa frågor, och jag skulle så gärna velat fråga vad det är för fördelar med att det måste gå så fort/nackdelar med att hålla på och "tramsa" som vi gör? Men naturligtvis kom jag på det efteråt....
Sen är en sak säker, att vi är oftast alldeles för mesiga i det mesta när det gäller våra hästar. Exvis med vattenmattan, den hade jag inte ens velat ha i närheten när jag rider Otilia! Men varför inte VÄNJA dom vid sånt där istället för att undvika allt farligt? Utsätt dom för lite press, träna med såna saker så kanske dom blir mer trygga i sig själva när dom märker att det inte är farligt?
Undrar vad min lille trötte Farbror hade sagt om att bli inriden på det viset?
I natt har jag varit ensam hemma igen, Stefan har varit iväg med sin "herrklubb". Hundarna sover ju alltid i sängen, men dom vet så väl att dom inte får ligga på Hussens sida, vi knölar ihop oss alla fyra, hundarna, katten och jag på min sänghalva. Men när jag vaknade i morse så ligger lilla Via så här mysigt och sover:
I dag har det SPÖregnat, har inte gjort nåt knappt. Ska åka iväg att träna med Otilia framåt kvällningen är det tänkt, skulle gärna velat grejja lite med Casper med, men som sagt, jag har ingen brådska med han ;) och han ska till Bäckseda i morgon ändå.
Så då roar vi oss med såna här mysigheter istället, när det bara regnar ute:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar