Mitt häst och hundliv!

Träningen i går med Otilia var superkul :) ! Vi gjorde inget speciellt, men det var liksom bara himla kul och hon skötte sig kanon.

I dag på morgonen åkte jag med Farbrorn, som börjar visa lite ibland att han kanske inte är riktigt så mycket farbror som jag trott ;) , vilket iofs bara är bra.
Kommer in i ridhuset, då är det redan två stycken som rider, den ena rider lektion för S och den andra rider själv så att säga, och hon har även med sig sin hund (!?) som springer som en skottspole runt, runt i ridhuset. Flera gånger springer den fram emot hon som rider lektion så hon är tvungen att stanna för att inte rida över den, jag tror t o m att hon försökte rida ett program.

Har man med sig hunden in i ridhuset när det är andra som rider där?! Speciellt när det är en som rider lektion som betalar för det?
Och när man ser hur hunden upprepade gånger förstör för den som tränar?
Gud, alltså det fanns inte i min värld att det kunde förekomma, men det gör det alltså!
Den var framme en gång vid Casper och då var det nära att han sparkade till den. För mig gjorde det ju egentligen ingenting, det är bara bra med lite "kaos" för Casper ska vänja sig vid att det kan hända lite olika grejjor här i världen, men hade jag ridit hade jag blivit skiiiitförbannad!
Så totalt respektlöst.

Casper skötte sig bra, longerade han lite och sen hängde jag på honom, har kommit så långt att jag står i ena stigbygeln/står/hänger över honom, så egentligen är det bara att slänga över benet, men har jag bestämt mig för att sitta på han först i november så blir det i november :) !
Hände en lite dum sak, när jag stod/hängde så kände jag hur sadeln började snurra , guuud så orutinerat! Men jag kasade av och då hängde sadeln på sidan på honom, *skämsligt* men han brydde sig inte om det.
Hade det varit Othello hade han exploderat i såna panikbockningar, och det är ju lite sånt jag har i bakhuvudet fortfarande.
Exvis när jag hängde där och vi gick med honom frågade jag S, om hon trodde att jag kunde hålla lite i manen. Det gick ju, men jag minns ju att Othello fick fullständig panik bara jag rätade lite på fingrarna. Och det sitter djupt kvar i mig kan jag säga! På både gott och ont...

I dag har hundarna fått springa i skogen igen, en långpromenad. Dom var så glada, jag med faktiskt, det är ju skönt att röra lite på fläsket.
Tänkte ta en promenad med Otila sen, bara det slutar regna, för har hon lika ont i kroppen som jag i dag är hon nog glad att slippa bli riden!