Mitt häst och hundliv!

I går satt Stefan och jag och diskuterade vilken skillnad det har blivit på Cabaret från det att hon kom tills nu. Jag har ju berättat om det innan men ju längre tiden går så glömmer jag bort att det faktiskt var en helt annan häst när hon kom hit. Så arg...så osäker. 

Jag gick inte ens in i boxen till henne och mockade bort kvällsbajsen i början. Stod man utanför boxen gjorde hon utfall med bakåtslickade öron och öppen mun. Stefan gick det absolut inte med, det var inte ens lönt att han stod utanför boxen. 

I dag är det VÄRLDENS snällaste häst. Glad, nyfiken, påhittig men framför allt så pålitlig. Jag litar på henne till 100%. Min syster var här för ett par veckor sen och vi skulle rida. Hon är inte van att rida alls men jag kände mig inte osäker för fem öre när hon fick ta Cabaret och jag tog Otilia och så red vi iväg ut i skogen :) . Min syster var jättemodig och både travade och galopperade och hästen sååå himla snäll. Eftersom Maria (syster) höll sig krampaktigt i sadeln alt. manen under hela turen med halvlånga tyglar kunde hon ju inte stoppa henne med tyglarna, så med enbart rösten gjorde hon avsaktningarna. Jag var aldrig det minsta orolig att det skulle hända något. 

Jag undrar hur man kan få en så genomsnäll häst att bli så arg? Jag förstår inte ens att det är möjligt. Jag undrar så vad hon kan varit med om. För jag tänker, att om det enbart var att hon inte trivdes där hon var innan, så borde hon väl inte bli så arg och vilja hålla alla människor omkring sig på avstånd? Då brukar dom väl mer bli kroppsligt påverkade, kanske magra av och bli ledsna liksom, men hon var verkligen arg. 

Ja ja, jag kommer aldrig få veta och jag vet inte ens om jag vill veta. Jag är bara så glad att hon ändrat sig och är den underbara häst hon är i dag.