Jag var nere hos Lillemor när Viggis var kanske 7 veckor. Hon hade två kullar samtidigt så det var fullt med valpar, men jag föll handlöst för lilla Viggis. Hon var så söt och ville vara hos mig hela tiden. En hund till just då var inte att tänka på. Jag hade gärna velat, men inte Stefan.
Viggis såldes och jag kunde inte sluta tänka på henne, vart hon hade hamnat och hur hon hade det. När hon var 5,5 månad fick Lillemor tillbaka henne, för dom som köpte henne "tyckte inte om henne".
Jag åkte ner och hämtade henne på en gång, för jag såg det som att det måste vara ett tecken på att det var menat att hon skulle vara hos mig. Men åh, en sån förändrad liten valp jag hämtade :( . Hon var apatisk och död i blicken, hon kunde inte leka, hon kunde inte springa, hon var inte rumsren för fem öre och framför allt var hon livrädd. Det gick inte att gå med henne ute bland folk och hon visade klara tecken på att hon fått stryk.
HUR kan man slå denna lilla underbara!?!?
I dag är Viggis en lycklig och väldigt levnadsglad hund, men det är inte alls längesen som hon sprang och gömde sig när vi tog fram exvis flugsmällan. Hon var så rädd för allt vi hade i händerna. Och fortfarande är hon rädd om man skulle gå själv med henne på stan eller så, sånt som är så viktigt att socialisera dom med när dom är små.
Jag undrar samma som med Cabaret här, Viggis är en så otroligt mild och snäll hund, det behövs inga hårda ord till henne. Varför gör man så mot så godhjärtade djur? :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar