Mitt häst och hundliv!

Jaha, då har Otilia flyttat. Det var ganska kaotiskt som det mesta är när Otilia är inblandad... Jag hoppade in och jobbade några timmar i går morse och när jag kom hem så kom J, vi tog in Otilia och Cabaret och fixade iordning dom och sen red vi iväg. Vi kom bara ner till vår första granne, där ballade Otilia ur fullständigt. Det stod lite kalvar i hagen bredvid vägen och det var livsfarligt. Hon fick sin obligatoriska panik, försökte fly och for fram och tillbaka, så J ramlade av.
Hon ledde förbi henne, Otília försökte klättra upp i knät på henne så hon höll på att bli trampad och nedsprungen, men vi tog oss förbi.

Sen gick det ganska bra resten av vägen. Ställde in hästarna i stallet en stund, dom fick lite hö och efter ett tag släppte vi ut Otilia ihop med ett par av deras hästar. Då började hon rusa som en galning, verkligen skenar runt och sen bara tar hon full fart mot staketet, och plong så har hon sprungit igenom tråden :/ och sen for hon i väg i vild galopp nånstans bakom stallet. Suck...! Leta häst, stänga av el, laga tråd...

Får tag i henne och in med henne i hagen igen och precis samma sak händer, hon vänder upp direkt och spränger staketet på exakt samma ställe en andra gång. Nu börjar jag bli riktigt j*vla trött på den hästen. Nu sprang hon in i stallet, så hämtade henne igen och vad händer? Jo, hon spränger staketet en TREDJE gång. Hon har ALDRIG gått ur hagen här hemma.
Vid det här laget börjar vi bli uppgivna, vad ska vi göra?! Hästen är totalt genomsvett, det rinner och skummar om henne, hon är inte kontaktbar, hon kliver på oss, försöker dra iväg, stegrar sig så hela min hand bränns upp av grimskaftet osv.
Jag vet att hon blir totalt koko av förändringar, och nu har hon levt rätt skyddad här på gården en längre tid, men aldrig i mitt liv hade jag trott att hon skulle bete sig såhär. Vi försökte lugna ner henne, medans vi återigen lagade tråden och nu satte vi även upp en miljon plastremsor längs hela staketet.
Uppgivna prövade vi en fjärde gång. Nu ställde vi oss allihop där hon sprungit ut, med plastpåsar i händerna och viftade och skrek, för hon vände upp även en fjärde gång såklart. Men vi lyckades mota bort henne och efter ett tag höll hon sig borta från staketet. Sprang och sprang och sprang gjorde hon, tills jag tror att hon verkligen inte orkade mer. Nu när jag tänker efter minns jag att hon var sån när Casper kom också. Då galopperade hon i vild galopp, oavbrutet i två timmar.

Med en liten klump i magen lastade vi in Cabaret och åkte hemåt. min enda tanke var: "hoppas hon sköter sig, hoppas hon sköter sig"...

Jag hörde ingenting mer ifrån dom sen och i morse fick jag ett sms att allt lugnat ner sig sen och att utsläppet i morse gått bra. Jag hoppas verkligen, av hela mitt hjärta, att det kommer att fungera.