Mitt häst och hundliv!

I dag får jag bjuda på tårta för i dag har jag tuggat grus :o !! Eller så farligt var det inte men vi tar väl det från början.

Jodå, vi har bråkat i dag med, Casper och jag. Funderade först på om jag skulle ta samma runda som i går för att se om han var likadan på samma ställe, eller om jag skulle ta en runda där han alltid varit larvig bara för att utmana ödet men beslutade mig för att ta en runda som han aldrig bråkat på. Började redan ca 100 m hemifrån, då skulle han inte gå mer utan började backa. Då kände jag att nej, nu måste jag dra nån sorts gräns, så jag röt i åt honom "LÄGG AV!" Och då fortsatte han att gå, det var ju bra.

Sen kom vi lite längre bort, till stället där vi brukar börja trava och då blev han livrädd för en sten som ligger där och kastade om, jag vände honom men sen vägrade han att gå. Backade och backade. Jag känner att jag börjar bli lite rädd att det där kan komma att bli en dumhet och det får det absolut inte bli. Gick på han lite med skänkeln och petade lite med spöt, men ingen reaktion, han fortsatte bara att backa. Så då bonkade jag till honom med knytnäven på halsen ett par gånger och röt "SLUTA BACKA FÖR H*LVETE!!" Ok, då fick jag en reaktion och han går framåt, börjar trava och då hoppar det upp ett jävla rådjur 15 m framför oss, han blir liiiivrädd och kastar sig om fasen i luften och jag hängde på sidan men lyckades kravla mig upp.
Ett upphoppande rådjur är ändå sådana saker som jag tycker är ok att få bli lite skärrad för, så jag lät han stå still en stund och titta lite. Sen gick det ganska bra till vi kom till en liten gård vi måste gå igenom liksom, brukar aldrig vara några problem men i dag var det livsfarligt, vägrade gå in där och börjar backa. Jag var på han direkt och då gick han faktiskt fram. Sen var han duktig en lång sträcka, travade på fint och tog i bra, galopperade en bit och han gick fint om än lite spänd, saktar av till trav - balanserar upp honom, tar hand om traven och - pang, så kastar han sig om - det gick så jäkla fort. Hästen bara försvann under mig och jag fortsatte rakt fram mot dit vi var på väg kan man säga. Som tur var lyckades jag landa på fötterna på något konstigt vis, höll kvar i tyglarna men han ställde sig och då tappade jag dom, men han stod kvar.

Jag har ingen aning om vad han blev rädd för, efteråt när jag skulle hoppa upp igen såg jag ett rådjur längre bort, jag vet inte om det var det han såg, eller om det bara var en helt vanlig monstersten eller stubbe.
Efter det var han jättesnäll, han blev nästan lite lågmäld. Jag skällde inte på honom nånting, jag sa inte ett ord, utan bara hoppade upp igen och fortsatte,  men på nåt sätt kanske han märkte att något gick fel.
Som tur är blir jag ju inte rädd, inte ett dugg. Jag blir i stället tvärtom, jag skulle vilja rida rundan en gång till direkt, för att se om det händer igen.
Skulle tränat med honom i dag här på vår hemmabana för S hade vägarna förbi, men det regnade i morse så då är det inte så kul att varken rida eller stå och instruera. Så jag åker ner till Vetlanda med honom på fredag istället. Nu har han gått två dagar, i morgon blir det aktiv promenad och så träning på fredag, ska se om jag kanske kan longera lite i hagen på lördag och så rida på söndag, tror jag blir ett bra upplägg så får vi se om han coolar ner sig ;)