Mitt häst och hundliv!

Vad är det för konstig moral jag har i kroppen som gör att jag känner mig som en dålig människa bara för att jag inte jobbar just nu?
Jag har ju gjort ett eget val, att denna våren och sommaren ska jag vara lite ledig och lägga all min energi på mina djur, mitt nya hem och släkt och vänner.
Jag har jobbat som en tok hela förra året, jobbade jämt - kvällar, helger, hela jul och nyår OCH hela sommaren, var bara ledig 4 dagar då vi var i Falsterbo. Stressade för mkt (jag mår förvisso bra av viss stress) men när andningen aldrig går ner till djupandning, man börjar få störd sömn - kan inte sova fastän man är helt slutkörd, glömmer bort koder till bankkort, telefon osv och är otroligt lättirriterad som börjar gå ut över de som står mig närmast inkl. även djuren (och det är nog det som tar mest, för de är ju helt oskyldiga!) då har det blivit för mycket.
Så jag valde detta, jag ville andas normalt igen, kunna gå med hundarna och njuta av omgivningen och inte bli arg om de luktade lite för länge på en grästuva, kunna vara i stallet utan att hela tiden ha en tid att passa, inte behöva ha panik över dammet som lagras i hörnet och tvätthögen som växer och maten som aldrig lagas.
Och vad händer nu när jag har det ganska ok med tiden? Jo, jag känner mig dålig som inte har ett jobb att gå till. Man SKA jobba, det är jag inpräntad i huvudet med sen jag föddes. Och det har inte att göra med att jag ekonomiskt lever på nån annan, för jag har sparat pengar så jag ska klara mig. Det kommer inte bli några större ekonomiska utsvävningar, men jag kände att jag lever hellre på lite mindre pengar och är ledig och kommer ifatt mig själv.
Och då har jag ändå skolan kvar tills juni, så jag är absolut inte sysslolös, har en massa skolarbete som ska göras.
Varför kan jag inte bara njuta av tiden som är?!?