onsdag 14 september 2011

I går var jag så ARG, så ARG!!

Tisdag och onsdagkvällar går jag på brukshundkubben med hundarna, så då är jag hemma sent. Så igår strax innan kl 20 ringer jag hem till min "kära" sambo och frågar om han inte kan ta in hästarna.
- Njaaa, kommer du inte hem snart då? blev svaret.
Nä, det skulle ju dröja ytterligare någon timme innan jag var hemma och jag vill inte att de ska gå ute när det blivit mörkt + att det blåste i går.

Efter en stund ringer jag igen för att fråga om det gått bra. "Nä, dom ville inte gå in."

Jaja, då får jag väl fixa det när jag kommer hem då...

Jag var hemma efter kl 21 och då var det bara till att ge sig ut att leta hästar. De går fortfarande på hela sommarbetet, så det är ganska stort. Det var KOLSVART, blåste storm, regnade, jag såg inte ett skit och när jag väl hittar hästarna så är dom helt uppjagade av att det blåser så mycket, så det går inte att gå fram och ta dom utan risk för att bli helt nermejjad. Jag var så arg, så jag bölade och snörvlade (vad annars?!), både på hästarna och på min j*vla karl som aldrig kan hjälpa till med nåt!!

Till slut fick jag dom till att följa med mig upp mot stallet, innan det hade jag blivit påsprungen, trampad på foten och stukat till fingret när jag försökte hålla fast Moonlight. Då kommer Stefan ut och lyckas på något sätt att skrämma ihjäl hästarna, så dom vänder och springer i full galopp bort från mig igen. Åh, jag var så arg så jag kokade.

Det var bara att vända och leta upp dom igen, denna gången tog jag Moonlight, gick utanför staketet men ledde henne ändå, snubblade, vrickade fötterna, fick el i mig och fy FAN vad jävligt det var. Till slut var dom ändå inne och jag var genomsvett.

Jag är så trött på att aldrig få ngn hjälp, att alltid göra allt själv. Jag sliter som ett djur med allt här hemma, med hästarna och hundarna och sen ska det städas och tvättas och allt annat, och aldrig någonsin att det erbjuds om lite hjälp. Ska man inte hjälpas åt när man bor tillsammans? Sen samtidigt tänker jag, att det är mina hästar och hundar, så då får jag väl ta hand om dom själv också, men jag skulle skämmas ihjäl om jag såg min sambo slita och träla med ngt även om det var hans intresse, och jag själv bara satt och glodde på tv eller spelade tv-spel.

Till saken hör att till helgen kommer hans barn, och vem får ta hand om dom? Jo, inte är det han för han ska inte ens vara hemma. Om jag ställer upp och tar hand om dom, kan då inte jag få lite hjälp med mitt någon enstakaste gång?!

Så där, nu har jag fått gnälla av mig lite!! ;)

2 kommentarer:

  1. Fy faan lider med dig!!! Sätt hårt mot hårt och kräv att du får hjälp annars kan han ta hand om sina ungar alldeles själv!!
    lycka till med att sparka karlen i röven!!!
    Maria G

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att du är JÄTTEDUKTIG! Du trälar och håller på med dina djur och det finns väl ingen som blir så väl skötta som dom.Karlar är karlar och man får räkna med att dom inte tänker som vi, så är det bara! Stackars min älskling, men det är ju ditt intresse så du står ju ut ändå trots hårt slit. Älskar dej! Puss och kram

    SvaraRadera