Jag har blivit så sentimental. Jag gråter för allt. Jag gråter när jag sitter på läktaren och tittar på Othello som har blivit så duktig, jag gråter när jag tittar på mina hundar för Moder älskar så mycket. Jag grät förra veckan när jag fick nya numret av Ridsport, för på framsidan stod Patrik Kittel och grät, och det var så fint och jag var så glad för dom är så bra. Jag gråter för syster har åkt till Norge.
I lördags kokade vi kräftor, då grät jag för jag tyckte så synd om dom. Och så grät jag när jag läste dödsannonser och såg denna fina dikt:
"Gråt inte vid min grav.
Jag finns inte där
Jag finns i solens spegelblänk på fjorden.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten. Och när Du en tidig morgon
väcks av fåglars kvitter
är det min röst Du hör.
Så gråt inte vid min grav.
Jag är inte död.
Jag har bara gett mig av."
Vad har hänt med mig?!?
Nu har jag hittat tillbaka hit igen!!
SvaraRaderaGrattis till debuten, så skönt att hon var cool!!
Det här med att du gråter...har du kollat om du är gravid!!!????
Maria G
Det enda jag kan komma på är att du håller på att bli lik mamma i stället för pappa. Jag gråter också för allt! Eller också börjar du bli gammal och sentimental! Puss
SvaraRaderaKul! Tävlingsdebut, nja, det var det ju egentligen inte riktigt, men "ut bland folk" kanske man skulle kalla det i stället.
SvaraRaderaGRAVID!??!? Nä, fy, då skulle jag verkligen gråta!