Mitt häst och hundliv!

I dag är det en sorgedag. Othello finns inte med oss längre. Känslan man har innan det sker går inte att beskriva, kanske kan den mest liknas vid ångest. Efteråt känns det bättre, med bara en sorg i hjärtat kvar.

Jag har valt, alla tre gångerna jag har varit tvungen att ta bort mina hästar, att använda mig av Svensk Lantbruksstjänst som det heter. Hästen avlivas hemma, det går otroligt snabbt, dom hinner inte uppfatta ett endaste dugg (har man inte varit med om det tror jag inte att man förstår hur fort det går) och sen tar dom med hästen. Det absolut smidigaste och minst smärtsamma tror jag nog.
Killen som kom i dag var samma som hämtade Aben. Jag hade hoppats på att det skulle vara han, han var så lugn och snäll, frågade hur vi ville ha det och gjorde det hela på ett 100% proffesionellt sätt. Men när han åkte så sa jag till honom, att jag hoppas att jag aldrig mer kommer att se honom...

Jag kommer aldrig få en så snäll häst som Othello igen, han var det snällaste häst jag någonsin träffat. Han var lite som en hund. Han älskade att pussas, och varje morgon skulle han stå med sin mule på min mun en liten stund. Han kom först i hagen och han älskade när man borstade honom. Uppfödaren berättade för mig att han brukade somna och ramla omkull (!) när han var liten och dom borstade på honom.

Ridmässigt fungerade det ju aldrig direkt bra, men det har ju sina förklaringar nu.

Jag kommer aldrig glömma min lille vän som jag fick ha till låns en så kort stund.

Jag hoppas du har det bra där du är nu, jag älskar dig min lille Bobben.

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html