Mitt häst och hundliv!

Tack snällaste, snällaste Lillebror (Casper) för att du är ett ljus i mörkret!!

Dagen började med lite cirkus när Otilia fick gå in i sin lilla fyrkant istället för att följa med dom andra ut i hagen, men det var ändå ganska lugnt.
Sen blev det cirkus när S kom hit och red, då sprang Otilia runt, runt i fyrkanten och skrek som en tok tills Jizla kom tillbaka ut i hagen. Casper stod lugnt och snällt kvar. Lite skillnad på temperamentet på dom två kan jag säga redan nu.

Sen blev det åter cirkus när jag tog in Otilia för promenad och byte av bandage. Hon var relativt lugn först, men sen... åh, det var en STOOOR mental påfrestning för henne att gå Lilla Rundan, kan den ta 20-25 minuter?

Jizla sprang som en galning i betet, i full galopp och skrek och skrek. Flera gånger tänkte jag, att nu kryper nog Otilia ur skinnet, men skinnet satt kvar tills vi kom hem, men genomsvett var hon. Som efter värsta dressyrpasset, och då hade vi bara GÅTT i 20 min. Herregud...
Tillbaka i stallet var hon inte lika lugn längre, hon trampade och trampade och trampade i gången, det är nästan så man tror hon ska sätta sig ibland, och skrek och skrek.
Kan tala om att detta är en stor mental påfrestning på mig med!!

Såren såg ok ut idag, dom är mest ytliga, bakknät var faktiskt oxå ganska ok, men vb med det låååånga såret är riktigt svullet :( .

Suck, men Lillebror var ju kvar att grejja med, så ut med Otilia i fyrkanten och in med Lillebror, första gången helt själv i stallet. Jag tänkte, att eftersom det redan är full kaos här är det lika bra att köra på!
Alltså, han har ju varit själv innan i stallet när jag ridit, men jag har aldrig tagit in bara honom om man säger så.

Han lufsade med så snällt in, som vanligt och inne i gången var han bara lite, lite fundersam (dom andra skrek ju efter honom där ute, men jag tror faktiskt att han tycker dom är lite jobbiga!) men när jag började borsta honom stod han så snällt och myste.
Sen tog jag med longerlinan och ut i paddocken, för nu är det dags att börja lära honom att bli longerad/lyssna på min röst. Det är första steget i hans inridning tänkte jag. Sadel och träns kan han redan ha på sig.

Jag släppte ut han lite i linan och han gick så snällt runt, runt mig, jag stannade honom och satte i gång honom.
Bara i skritt och bara några varv åt vardera håll, sen fick det räcka tyckte jag för han var så duktig, så jag släppte ut han igen.

Inte ett gnägg! Inte något stim alls, så himla glad blev jag, att åtminstone en häst i stallet har kvar hjärnan på rätt sida pannbenet!

Han är sååå lätt att tycka om. Jag älskar min Otilia med, men just nu är vårat förhållande lite spänt!

                                               Tack lille vän för att du var så snäll i dag.

I morgon ska jag åka till Ullared =) !