Nu har jag pratat med Barbro Olsson ang. Othello. Han har riktigt dåliga blodvärden, det var mer än det jag såg av provsvaret som var dåligt. Hon sa att han måste må mycket dåligt. Han har ju då dels kraftigt muskelsönderfall (aj fan, vad ont det låter!!) vilket tydligen kommer av kraftig överansträngning (!) och det är mycket konstigt eftersom jag är en otrolig mespropp när det gäller att anstränga mina hästar. Jag kan nog räkna på min ena hand dom gånger Othello ens blivit svettig när jag rider, och alla som känner mig kan nog intyga att så är fallet. Alt. kan det komma av korsförlamning och det har han definitivt inte haft. Jag är också väldigt noga med att "paketera" in honom, alltså lägga på täcken och hålla honom varm så att inte musklerna ska bli stela.
Sen har han ju typ blodbrist, vilket jag inte heller riktigt har fått ngn klarhet i vad det kan komma ifrån. En tanke jag har ang. den svåra inflammationen han har i musklerna är att han har varit nedsatt "blodmässigt" om man säger så och då har det inte behövts stor ansträngning alls för honom för att han ska ha blivit så överansträngd. Ex. som att en svårt sjuk människa skulle ge sig ut och springa, den klarar ju inte så långt som en frisk människa skulle klara, utan att bli överansträngd.
Jag vet inte, det är bara en teori jag har.
Sen var det annat i andra värden som var dåligt, blodkroppar och hemoglobin och vad det var, men jag förstår mig inte på sånt där. Han är krasslig helt enkelt. Så nu ska han bara vila i två veckor i alla fall, samtidigt som han ska få massa tillskott och vitaminer och ngn medicin. Sen får vi göra ett nytt blodprov om ca 3,5-4 veckor igen för att se hur han svarat på behandlingen.
Som jag brukar säga; alltid är det nåt!!
Nu är jag ju glad att jag har en häst till, så att jag kan fortsätta rida och träna.
I dag var Via olydig! Jag var ute med dom i skogen, när hon plötsligt har fått tag i en rådjursskank. (Alltså hur många rådjur har inte dött denna hemska vinter, det ligger döda rådjur överallt i "mina" skogar =( ?) Hon är sååå mäktig, och springer omkring med svansen högt, högt och lite rest ragg.
Hon fick springa lite med den där, sen börjar vi närma oss hemma och det blir dax att sätta på koppel... vilket jag redan innan visste skulle bli, ja, en omöjlighet kan man säga.
Hon låter sig absolut inte fångas, hon springer 1 meter ifrån mig och RETAS, så fort jag kommer närmre skäller hon sitt; "hihi, du kan inte ta mig" skall och springer iväg. Jag lockade och tramsade med mina j*vla köttbullar som annars brukar vara så goda, men inte nu. Stressad var jag också för jag skulle i väg till jobbet.
Till slut blev jag arg. Det är en negativ sak med mig, att när jag väl blir arg, så blir jag så in i helvetes j*vla arg!! Jag skrek åt henne " Ligg där med ditt jävla ben då" och sen gick jag och Hedvig.
Så fort Via kom efter så vrålade jag åt henne "FÖRSVINN, GÅ HÄRIFRÅN!" för jag hade som tanke att hon får inte vara med då, då har hon ju själv ett val, vara med i vår gemenskap eller vara med sitt ben. Och åh, vilken gemenskap Hedvig och jag hade, vi åt köttbullar och lekte med pinnar och skrattade och myste (allt mycket överdrivet för att Via skulle se hur mysiga och roliga vi var!). Hon började komma närmre och med mer fart, men jag körde iväg henne ytterligar några gånger. Jag kastade lite små grenar mot henne också så hon verkligen skulle förstå att hon inte var välkommen (herregud vad elakt det låter!!).
SEN äntligen, kommer hon mot oss igen, nu är hon låg, låg och hela hennes kroppsuttryck visar att hon verkligen VILL VARA MED OSS!! Då går jag fram emot henne, tyst, hon släpper rådjursskanken frivilligt utan att jag säger ngt, jag sätter på kopplet och vi går hemåt. Jag är tyst ett tiotal meter, sen börjar vi ha det mysigt och äta köttbullar och vara glada igen!
Jag vet inte alls om det var bra att göra så här, det kanske var jätteelakt, men det finns inte en chans att jag skulle fått tag in henne annars.
Och förut frågade jag henne samma sak som jag brukar fråga 20 ggr om dagen:
"Älskar du din lilla Moder i dag?"
"Ja, jag älskar dig av hela mitt hjärta" svarade hon då, som hon brukar göra! =D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar