Mitt häst och hundliv!

I dag har jag varit och röntgat min lilla Hedvig. Hoppas på fina resultat förstås. Hon var så snäll, hon var inte alls mycket sövd utan ganska vaken men ändå låg hon helt still. Hon är för go' .

(Hon har inte så stort huvud egentligen i förhållande till kroppen!)

Via's öron kollades upp och hon har ju då kraftig öroninflammation som måste behandlas. Även Hedvig's öron var geggiga så hon får behandlas hon också. Ibland kan det vara ett skit med hängande öron =( .
För övrigt lite trött på Via just nu då hon stjäl värre än någonsin. I morse stal hon och åt upp en ost och senare slafsade hon i sig lite av min middag. Jag vet verkligen inte hur jag ska få ur henne det! Tips?!

I går var min kära mor, moster och mormor på besök hos mig och det var så trevligt. Vi åt o drack, hihi nä, men vi åt och fikade och drack kaffe förstås. Sen var vi en liten sväng i skogen och plockade svamp. Jag lärde mig hur trattkantareller ser ut, herregud, det fanns ju tusentals!
Tänk att min mormor är nästan 80 år och fortfarande jättepigg. Så pigg faktiskt att man inte alls tänker på att hon är så gammal.

I söndags var jag iväg med mitt sorgebarn Othello. Har hittat en tjej som ska hoppa honom lite. Han var slöare än någonsin men lyckades kravla sig över ett par bommar på marken och ett litet kryss. Och han fick även "spelet"... Jag trodde han hade lagt av med dom där dumheterna, men helt plötsligt ser jag hur han gör en liiiten, liten bock, mer som ett lite högre galoppsprång bara. Hade det varit jag hade jag stannat honom direkt, men hon hade aldrig ridit honom innan och tryckte väl på en liten, liten aning och då bröt helvetet löst. Han bockade och bockade, eller mer som en gasell som bara far rätt upp i luften, så fort han landar så är det upp igen, hästf*n var fasen tre meter upp i luften längs en hel långsida och människan SITTER KVAR!!! Och detta är alltså inga glädjeskutt eller jävelskapsskutt utan PANIKhopp för att det sitter ngt på ryggen som han blir så rädd för och måste ha av. Sån himla tur att hon satt kvar, för börjar man ramla av honom blir det nog liksom inte så kul. Ska i alla fall åka dit med honom några gånger och se hur det utvecklar sig, hon tyckte ändå att han var trevlig och att det kändes som att han försöker, men att det ändå är ngt som tar emot - han vill men det går inte. Och lite så har ju vi också tyckt. Funkar inte detta heller kanske man får åka och röntga rygg och nacke och se om det sitter något där.
Sen i går så tömkörde jag honom i paddocken och han VAR SÅ FIN!! Helt enormt vad han kan röra sig och vänstergaloppen är KANON. Varför går han suuuuuuuper på töm och knappt alls med ryttare? Vore det ngt fel borde det väl ändå visa sig lite på töm, men där arbetar han så bra så det går inte att se att det är samma häst. Som sagt, mitt Sorgebarn.

* Inte kan han äta heller!!* Han är uppkollad i munnen tre ggr på ett halvår, av två olika veterinärer. Och det finns heller inget fel där. Varför kan man inte äta pellets då?

I lördags kväll åt vi kräftor. Mums =D. Ända tills jag ätit färdigt och jag såg att det var mask bland mina kräftskal...