Torsdags kväll åkte jag upp till Tranås för att sova där tills fredagen. Var "barnledig" = hundfri, vilket känns helt konstigt för mig. Jag har med mig mina hundar överallt, jag är med dom 24/7, så att bli utan dom känns så tomt.
Tänk att man blir som ett litet barn när man kommer hem till mamma?! Eller jag blir det i alla fall. Blir upp-passad, plockar nog inte ens bort efter mig från bordet =o , ligger i soffan - "mamma, kan jag få ett glas saft", "mamma, kan du hämta en filt" osv. Och mamma är så glad att jag är hemma så hon springer "gladeligen" och hämtar allt jag ber om. Egentligen borde jag skäms.
Fredag morgon åkte vi pensionärsbuss till Västervik, herregud VAD pensionärer kacklar! Låter värre än hönor. Men trevligt och kul var det, köpte inte mycket, snål som jag är, men det fanns mycket fint. Det är faktiskt ganska dyrt med sånt där hantverk och hemmagjorda saker. Exvis en korv 150 kr, en liten handmålad tavla kanske 8*12 cm, förvisso jättefin och jag ville gärna ha den, men 275 kr. Då blir jag ekonomisk. (Sen att jag utan att blinka kan köpa ett täcke till hästen för 1500 kr, hur hänger det ihop?)
Både mamma och jag sov på hemvägen, medans pensionärerna var pigga och kacklade som bara den! Att dom orkar =) !
Lördag var det löshoppning med Othello för L.B. Det gick bra, han gjorde det han skulle. L.B trodde inte alls att det var ngt fel på honom, utan att det "sitter mellan öronen". Visst, det kanske det gör, men han har ju inte sett honom med ryttare. Sen sa han: " Inte för att vara sån, men Twiligt bröt ju faktiskt nacken på testryttaren på bruksprovet." Eh, jo, det kanske han gjorde, men nu är inte Othello dum på det viset. Sen tyckte han att jag skulle lämna bort honom till nån jättebra kille han kände som tog 10 000 kr /mån. Nja, det passar väl inte riktigt min plånbok tyvärr...
Har väl bestämt mig till 99,9 % nu att jag inte ska ha han kvar, frågan är bara hur jag ska "bli av" med honom. Vill inte sälja för kanske 20 000 kr, kanske försöka låna ut honom till nån? Usch, jag vet inte, och det är en stor tyngd i mitt bröst ska ni veta =( .
I går var jag på brukshundklubben på fm med mina Flickor, la ett par spår åt dom och sen var jag lite social och umgicks med folk. Hedvig har inte riktigt snitsen inne, hon flackar i början och sen slår hon lite väl mycket i spåret, även om hon går det helt rätt och riktigt. Men hon har inte spårat så mycket heller. Via är helfrän, hon går på direkt, blir superlåg i kroppen, svansen går och sen går hon klockrent i spåret. Till helgen ska vi på Viltspårskurs, ska bli kul.
På em var jag och tränade med Otilia, det gick bra. Hon var lite spänd, det var bl a en liten b-ponny där inne som hon var VÄLDIGT förundrad över, sen en annan ponny som kom in med TÄCKE på sig, hujedane mig, ett vandrande täcke!!!! tänkte Otilia! Men jag fick ut något bra utav det spända, hon bjöd på (lite väl mycket nästan) och nästan lite som att hon ville göra sig lite "fin". Innan har det ju bara varit totalt bromsen i.
Dagen i dag började med hovslagaren. Har fått tag i en jätteduktig hovis, han tar lite lång tid på sig (1,5 timme/häst) för han är ny, men jag är jättenöjd, han skor fint och som jag vill ha det. Senare, när jag varit inne ett tag tittar ut, upptäcker jag att hästarna... hm ... är UTANFÖR sin hage. Stöööööööööön, bara ut och jaga. Vi har ett jääääättestooort gärde utanför huset och där dundrade dom omkring och hade skitkul.
Lagade staketet och visslade och skramlade med lite Krafft, och vem vänder och kommer i full galopp mot mig om inte Otilia! =D Jag tror hon gillar mig faktiskt! In med henne i hagen, och ut för att fånga de andra två.
De var längst bort, där finns det "öar" där vi tänkt ha sommarbete nån gång när vi orkar sätta staket. Nu finns det gammalt staket, med taggtråd och ståltråd som hänger kors och tvärs och gamla stolpar som står mer eller mindre bra. Othello kommer i full fräs och HOPPAR över taggtråden, jag trodde hjärtat skulle stanna på mig. Han drar en repa på "ön" och HOPPAR sen tillbaka över taggtråden och ut på gärdet.
Fick tag i dom till slut och in med dom i säkert förvar. Fy, så otäckt.
Har nu varit ute med Flickorna i skogen på en långpromenad, är så glad för jag kan numera ha dom lösa båda två utan att dom (Hedvig) smiter. Så mycket smidigare att gå när man inte behöver ha dom i koppel.
Nu måste jag äta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar