Mitt häst och hundliv!

Othello, mitt sorgebarn i livet... Vad ska jag göra med honom? Jag har till 99,5 % bestämt mig för (lite varannan dag sådär...) att jag inte vill ha honom kvar. Men han är antagligen ganska osäljbar som det är nu, och i så fall till ett fruktansvärt lågt pris, och det går ju inte heller. Så jag får väl kämpa på.

Han är så svår, så svår. Det har i princip inte hänt NÅT på två ÅR med honom, vi är kvar på samma ställe. Visst han kan lite skänkelvikning och kan gå på mindre volter, tar båda galoppfattningarna bra och är lydig för igång och avsaktningar, men det är väl ungefär som vilken riden treåring som helst. Fast just det, han är visst fem. Och han gör det alltid med mer eller mindre protest. Rida runt runt på fyrkanten går bra, men svänger du in på volt ska det protesteras. Har man ridit lite på volten och ska ut igen på spåret ska det protesteras för då är det en förändring. Galoppera går ibland, men alltid eller oftast med protest.

Med protest menar jag mest att dra upp huvudet och slå med det från sida till sida = för att han aldrig går ärligt fram för skänkeln. Ibland, eller för det mesta har jag lust att BANKA till honom i sidorna utav bara f*n så att han liksom fattar att han ska gå fram, det är det enda endast vi någonsin krävt av honom, att gå fram. Men se, då kan lille Othello helt plötsligt explodera likt en vulkan, och den som sitter på är det där röda som flyger flera km upp i luften. Och det är inte av tjurighet, utan han får helt enkelt fullständig panik av att det sitter något på ryggen på honom. Och DEN känslan har jag med mig hela tiden när jag rider honom, (även att det inte hänt med mig på länge) att han kan explodera och då flyger jag till 100 % av. Det vore skillnad om han gjorde det av dumhet eller att han inte förstod, men han blir verkligen rädd för ryttaren och ska ha av den till varje pris.

Hittade en liten film på youtube som visar en häst som gör ungefär som han, fast Othello gör MYCKET högre. Och tänk då att sitta på honom.

http://www.youtube.com/watch?v=gtWbMDZtjuw&feature=related

Så hur gör man?! Jag vet inte, jag kan helt enkelt inte rida honom, jag vet inte hur man gör. Jag får också fruktansvärt dåligt självförtroende när det liksom aldrig går framåt, är det jag som gör hästen sån? MEN varken min tränare som ridit honom sen i somras eller hon som hoppar honom litegrann har lyckats heller. Susanne har ju känt av det där *paniken*, han har aldrig skuttat med henne men det har varit på gång när hon krävt aningens för mycket. Då är det skönt att ha en vägg att styra in i, men det har ju inte jag om det händer ute i skogen.

I lördags red jag honom på banan och då kände jag hela tiden det där lite kokande under mig, även om han var snäll. Jag kanske inbillar mig?! Han var även svår att komma upp på, for liksom iväg när jag satte mig. Jag VILL INTE HA DET SÅ!!

I måndags red jag ut, då var han pigg och glad och gick fram ordentligt, fin i traven men kunde INTE skritta på tygeln. Det gick bara inte. Små, små staplande myrsteg och när jag försökte få fram honom vinglade han bara från sida till sida. Åh, då vill jag ju bara bonka till, men vågar inte.

I dag tömkörde jag honom, och då är han SÅ himla fin! Då syns hans kvalitéer, han rör sig så snyggt! Ska försöka få nån att filma så jag kan lägga upp här.

VARFÖR kan han inte när nån sitter på?! Och jag HATAR känslan av att vara lite "rädd" att rida min egen häst =( .

Jag tycker ju egentligen så mycket om honom, varför kan det inte bara fungera?