torsdag 20 oktober 2011

Varför är en del människor så j*vla missunsamma? Jag vet inte om det är ett mer förekommande beteende i häst och hundvärlden, men där vimlar det av denna otäcka avundssjuka. Hur jobbigt har inte dom här människorna med sig själva, om dom måste klanka ner på andra för att på något konstigt vis upprätthålla sitt egna dåliga självförtroende? Eller vad beror det på?

Jag har nästan aldrig vunnit något i hela mitt liv, det har liksom inte ens gått speciellt bra, men jag är uppriktigt sagt GLAD över om det går bra för någon jag känner. Är det för att man inte tar det på så himla blodigt allvar som man kan känna glädje över att någon annan har vunnit eller fått en fin hund eller häst eller vad det nu må vara?

Alla kämpar vi mer eller mindre lika mycket, oftast ett steg fram och två bak, då behövs det verkligen inte någon som kommer med nån halvspydig kommentar.

Kan vi inte börja hjälpa varandra och peppa varandra i stället? Det skulle väl vara mycket roligare, än som det är nu, folk tittar snett och snackar skit.
Nu har jag faktiskt varit väldigt skonad från detta, men jag vet personer som varit utsatta för detta och det är så tråkigt =( .

Ett annat "problem" i hästvärlden: Jag minns så väl förr i tiden, min första egna häst Orchidée som i ärlighetens namn inte var någon jättelysande stjärna (och det var väl inte jag heller, så kombinationen var väl inte den bästa, men HOPPA kunde hon!), men jag tyckte om henne ändå. Med okänd stam och kostade 12 000 kr i inköp var vi nånstans nere på botten och krälade. Ibland var vi "ute bland folk", jag hade henne även uppstallad över en vinter på dåvarande Stroppridskolan. Ingen pratade någonsin med mig och alla sneglade lite snett. Hihi, vad dom sa om oss uppifrån läktaren vill jag nog inte veta!

När jag efter några år köpte min andra häst(och lite snyggare sadel och träns och sånt!), Aben, som visserligen inte kostade många kronor hon heller (men det visste ju inte dom!) började folk plötsligt PRATA med mig, om vilken fin häst jag hade, det var tal om någon medverkan i nåt lag osv.
För se, Aben hade stam, var fin, hade utstrålning och med lite dressyrutstyrsel och regelbundna träningar var man helt plötsligt "en i gänget".

Ja, så kan det va!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar