Mitt häst och hundliv!

Jag blir alltid lika förvånad, eller inget förvånar mig längre kanske jag skulle säga, på hur folk tänker.

Oftast är det ingen som vill komma till oss eftersom det är SÅ långt att åka. Men det ingen verkar tänka på är att vägen är EXAKT lika lång åt andra hållet = vi har lika långt att åka när vi ska åka till nån. Är folk verkligen så dumma?!

När man bjuder hit nån och man får svaret att "nej, vi tycker det är för långt"(eller ngn annan töntig anledning) , så kan ni ju räkna ut själva var dom personerna hamnar på "vänskapsstegen". Ganska så långt ner faktiskt. Så långt ner att jag kan nästan tycka att dom på ett sätt inte är välkomna. Visst, om folk av någon konstig anledning skulle ha vägarna förbi, men det är inga som jag någonsin igen kommer att bjuda hit. Själv är jag alldeles för väluppfostrad, eller kanske kallas det för vanligt folkvett, för att säga så.

Jag kan vara trevlig och uppföra mig som "man ska" om man träffas, men i mitt hjärta och själ vet jag precis vart jag har placerat dom...

Tack o lov finns det underbart goa människor som inte låter några mil i bilen avskräcka, och det är ju just dom jag vill ha i mitt liv, dom andra kan faktiskt kvitta!