Eftersom Hedvig inte blivit socialiserad som liten, hon kom till mig vid 5,5 mån och hade inte haft det så kul hos tidigare ägare, är hon jätteosäker när hon är själv utan Via. Via är liksom hennes stöd i livet :) . Jag gör även felet att alltid ta med dom tillsammans, jag lägger inte tid på dom en och en, vilket jag naturligtvis borde göra och borde gjort från dag 1.
I alla fall så kom Hedvig med mig nu, så jag tog med henne runt lite, ner till stallet och gick omkring lite på gården. Hon "följde mig som en hund", nån meter bakom! Precis så som jag vill att det ska vara, jag vill ha en ständig följeslagare som kan gå med mig överallt utan att vara kopplad eller att jag ska behöva vara orolig för att dom sticker iväg. När Via är med måste jag ständigt komma ihåg att stänga/låsa dörrar osv, för hon drar som en avlöning + att när Hedvig och Via kommer ihop blir Hedvig lika galen, om inte värre, än Via.
Nu tänker jag, att det skulle vara trevligt att ta med bara Hedvig ut ibland, så hon kan gå med mig som den goa lilla följeslagaren jag vill ha. MEN, hur ska jag kunna lämna kvar Via själv inne?! Det skär i mitt hjärta av bara tanken!
En del är ju helt övertygade om att hundar varken kan tänka eller känna, medans jag VET att hundar visst kan känna både glädje och sorg, avundssjuka och lycka m.m . Sen fattar jag ju att inte Via sitter och TÄNKER "varför lämnade hon kvar mig" osv (eller, det tror jag nog att hon gör förresten, hon är så klok min lilla Via!) , men någonting måste hon väl känna om hon blir lämnad kvar ensam?!
Sen tänker jag så här, att lite "som man bäddar får man ligga" Via, det GÅR ju inte att ha med henne på det viset, för hon far ju omkring överallt. Hm...ännu ett världsligt problem!
Min lilla Hedvig, med världens roligaste sitt-stil :) .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar