Det går inte en enda dag utan att det händer något som inte skulle behöva hända. En dag med Otilia kan se ut såhär:
*Fodrar och släpper ut på morgonen. Börjar släppa ut Cabaret först, Otilia sen. När Cabaret släpps ut blir Otilia supernervös, springer runt som en elvisp i boxen och bajsar, fastän det står kvar två hästar till i stallet. När jag tar ut henne blåser, vädrar och glor hon runt omkring sig.
*Tar in henne för en ridtur. Är nervös och skiter 311 ggr i gången. Kan inte stå still. Skrapar med hoven/viftar med frambenet. Tittar bakåt/åt sidorna konstant + flyttar sig hela tiden åt höger och vänster så jag får hoppa undan så jag inte blir trampad.
*På väg ut ur stallet blir hon livrädd för något som inte finns och håller på att springa över mig.
*Håller på att inte ta mig ut från vår lilla väg, för hon är konstant livrädd, blåser, vägrar gå osv tills vi kommer ut till brevlådan. Då går det bättre.
*Släpper ut henne och tar in en annan häst. Då springer hon runt, runt och SKRIKER i full galopp, springer mot eltråden, får panik för hon får en stöt och så håller hon på fastän alla andra hästar (4 st) är kvar ute.
*På kvällen vid insläpp tränger hon sig och sparkar mot den häst som kommer för nära. Varje gång, varje dag.
*När jag tar av täcket kan hon ibland bli livrädd för det och springa iväg som en höna i boxen.
Nu går hon och Cabaret i egen hage, innan gick hon med Casper och Jason. Då hände det ett flertal ggr när S gick in till J, att Otilia blixtsnabbt vände upp baken och bara matade sparkar mot S. En gång blev hon träffad på handen. Tyvärr är jag inte förvånad.
För några veckor sen var Stefan ute i hagen bakom stallet efter insläpp för att kolla staketet. Han hade pannlampa på sig. De andra hästarna tittade upp men fortsatte sen att äta. Otilia blev så j*vla rädd att hon kastade sig rätt in i boxväggen på motsatt sida, skakade i hela kroppen, blåste och bajsade.
Hovslagaren HATAR henne. Hon är för jävlig att sko rent ut sagt. Står aldrig still, sätter sig i knät på honom, gungar fram och tillbaka, rycker och you name it... Han måste sko henne sist, helst sist på hela dagen för han blir på så dåligt humör när han skott henne.
När jag grejjar med nån av dom andra hästarna, exvis på kvällen när alla är inne, så börjar hon krubb-bita. Hon gör det ALDRIG någonsin annars, BARA när jag borstar eller pratar med någon av de andra. Jättekonstigt.
Såna här saker händer VARJE dag. När jag bara hade henne så tänkte jag inte så mycket på det, men nu när jag hanterar fem till hästar varje dag och det typ inte händer något, då märker man ju hur fruktansvärt jobbig hon är.
Hon är egentligen inte dum alls, och hon har ett gott hjärta och är rolig att rida, men hanteringsmässigt + att hon är så fruktansvärt rädd för det mesta är ganska frustrerande.
Det är klart att jag undrar om hon inte trivs, eller om hon inte trivs med mig. Eller om hon trots allt har ont nånstans så det är därför hon är som hon är. Jag brukar tänka att hon nog skulle trivas bäst på en gigantisk anläggning där det är så mycket hästar så hon inte kan ha koll på alla, gå i en skrittmaskin 1 timme varje morgon, sen ut i hage, sen tränas ordentligt minst 1 timme/dag. Sen skulle hon ha en människa som BARA brydde sig om henne och behandlade henne som en prinsessa. Då kanske hon skulle bli mer normal.
Naturligtvis har tanken på att sälja henne ploppat upp lite då och då, men jag tycker ju ändå om henne innerst inne, så det är inte lätt. Sen vet jag ju hur svår hon är, så hon är varken lättsåld eller lättplacerad. Men, kommer rätt person och knackar på dörrn så att säga, då är hon till salu ;) .
Hennes uppfödare, som jag köpte henne av, sa en så bra sak om henne: "Lika go och snäll som hon kan vara när hon är på det humöret, lika ond kan hon vara när hon är dum" . Stämmer så bra!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar