Mitt häst och hundliv!

Nu i kväll hände något som fick mitt hjärta att smälta. Cabaret har lite attityd, kan se lite otäck ut, hon är lite kvinnlig som jag brukar säga :) . Jag låter henne hålls, för jag ser att det inte är på riktigt.
När man går förbi hennes box stryker hon öronen bakåt, men om man sneglar i ögonvrån så åker dom fram så fort hon tror att man inte ser ;) .
Hon står även och tittar nyfiket med spetsade öron på mig HELA tiden jag är i stallet på kvällarna, hon äter inte ens sitt hö, utan följer mig med blicken hela tiden. Och är man en karg suris så gör man inte så.
Jag märkte när hon kom att hon var osäker, senaste tiden har kanske inte varit så rolig för henne. Jag har bara låtit tiden gå, borstat henne morgon och kväll, lagt på o tagit av täcket och skött om hennes skorvor, inget mer. Hon har varit väldigt rädd om huvudet, jag skulle säga att hon nästintill är huvudskygg, så jag har fått lura henne när jag ska borsta huvudet. I början kunde jag inte ens kamma manen högst upp vid nacken.
Det har blivit bättre och bättre så nu kan jag kamma manen och borsta huvudet. Så det har ju gått snabbt ändå, hon har ju bara varit här några veckor.

I alla fall, när jag var nere i stallet i kväll så provade jag en ny grimma till henne, måste tvätta den andra. Jag grejade lite, ställde in den så den passade och så. Precis när jag skulle gå ut sänkte hon ner huvudet mot mitt bröst och tryckte sig intill lite grann. Jag vågade knappt andas!! Men jag klappade henne på kinderna och kliade henne i pannan och hon stod kvar och myste. Det måste väl ha varit ett bevis på att hon på något sätt accepterat mig?!