Nu har jag inte skrivit på länge, har inte haft tid faktiskt. Vi hade ju julen här hemma även i år och det är lite att pyssla med innan. Jag vet inte varför, men denna julen har jag varit så stressad på nåt sätt, varje liten grej har blivit jättejobbig, exvis klä granen, GUUUD, kändes som ett helt företag att börja dra in och klä den, men det gick ju hur smidigt som helst.
Jag kanske har börjat bli gammal...

Julafton var mysig, även om inte någon direkt julkänsla infann sig, så varmt och grönt som det var ute. Får väl faktiskt erkänna, att även jag som HATAR snö och kyla, tyckte att det var lite synd att alltihop försvann lagom till jul.
Fick mycket fint, och hela min familj var här, det känns som den största julklappen =) .

Otilia har fått vila i sen i fredags (tre dagar) så i dag longerade jag henne. Och JESUS vad hon var pigg! Var kommer all energi ifrån? Hon bockade som en galning och sprang i full galopp hur länge som helst. Jag lät henne hållas och efter ett tag lugnade hon ner sig och gick jättefint. Men min ridbana ser nu ut som någon har kastat handgranater där inne!

Även i torsdags när jag red var det lite mycket energi, och ett par gånger såg vi ut så här:

Kändes det som i alla fall, hon sköt rygg och sparkade bakut som attan ett par gånger, det kändes som om jag var uppe i himlen och vände. Fast även det gör hon så mjukt, så jag tappade inte ens stigbyglarna =) .

Långhåriga hundar och snö hör liksom inte ihop....

Stackars Hedvig kunde knappast gå när vi varit ute i dag, men hihi, det såg lite roligt ut =) . Har aldrig varit med om att det blivit såååå himla stora bollar innan?!

 

                                               Via hade mest under hakan.

Visst är det underbart med snö?!

Usch, nu tar det emot att gå ut alltså. Alla som säger att dom älskar snö och vintern måste väl bo i en lägenhet och aldrig behöva gå ut?!

I alla fall så låg jag läääänge i soffan i förmiddags med elden sprakandes i kakelugnen, och förberedde mig mentalt på att jag var tvungen att gå ut och även att jag skulle behöva göra bland det VÄRSTESTA jag vet, nämligen brodda. Usch, vad jag hatar det.

Til slut var jag ju tvungen att masa mig ut, ge hästarna lunchen och sen gå promenaden med Flickorna. Och sen ta in hästarna och börja med det fasansfulla broddandet. Jag var svettig och på dåligt humör redan innan jag hade börjat, men se på f*n så lätt det gick! Otilia stod helt still och broddarna var jättelätta att sätta i även att skorna är gamla.
I dag provade jag att rida med Hackamore, jag har aldrig ridit med det innan så det var ju lite spännande. Blev dock ingen wow-upplevelse, då jag tyckte att jag fick ta i och dra som bara den för att hon skulle lyssna. Jag tror att jag spände det för löst, för det är väl inte meningen att man ska behöva dra på det där viset?
Nu är jag ju så otroligt lätt i handen, för lätt, det är mitt största problem med ridningen, så jag kanske inte drog så mycket som jag tyckte, men definitivt MYCKET mer än med bett, och så vill jag ju inte ha det. Får prova mig fram lite.

Nu ska jag nog lägga mig i soffan igen :p !

I dag har vi varit och kollat på ett hus. Eller ett projekt. Eller ett objekt. Kanske blir ett hus efter mycket svett och tårar om man säger så.

Läget var perfekt. Priset är inte mycket att orda om egentligen, även om stället bara är värt kanske 100 000 mindre än vad dom begär. Frågan är bara om man ORKAR med ett lika stort projekt igen?

Annars har det inte hänt så mycket, åt middag hemma hos mor o far och det var gott som vanligt.

Har sålt lite grejjor av det jag la ut i går, ett träns, ett schabrak, ett par boots och ett flugtäcke. Jag skänker ju nästan bort det, men ändå skönt att bli av med det.

Nu blir det filmtime, Super 8 tror jag den hette.

I torsdags kväll när jag tog in hästarna upptäckte jag att Moonlight var röd längs ena bakbenet. F*n, hade naturligtvis fått en spark med två ganska stora sår. Det var liksom ett hovavtryck fast det satt ihop med en skinnbit på mitten.

Försökte få tag i en veterinär för att rådfråga och ev. om det behövde sys, men det FINNS verkligen ingen veterinär häromkring som går att få tag på. Bedrövligt. Är det akut så är det Helsingborg som gäller.

Vi tvättade rent så gott det gick och jag sprutade rent med sårrengöring, hon hade väldigt ont och ville inte stödja på benet, men mer kunde jag ju liksom inte göra. Det känns hemskt att säga, men det var ju "rätt" häst det hände på =o .
Hade det varit Otilia hade jag säkerligen åkt till Helsingborg utan att blinka (eller tänka).

I går morse såg det inte så fräscht ut, men jag släppte ut henne för jag tror nog det är bättre att dom rör på sig än att stå still. Och det är så högt upp så det blir inte smutsigt. Och i dag ser det mycket bättre ut och hon travade faktiskt lite fram till hö-högen på middagen. Hoppas det blir bra.

Tänkte gett mig ut och ridit lite innan, vill gärna prova Hackamoret som jag köpt, men FY vad det är dåligt väder så i dag har jag bara varit lat i stället. Plockade lite sten och pinnar i hagen (jo, jag är ju livrädd för skador, så då får man liksom plocka sten i hagen). Har lagt ut lite hästgrejjor, som jag aldrig använder, till salu och jag har redan sålt ett träns och ett schabrak. Måste ju få in pengar!!!

Vi blev utbjudna i kväll på julpub med Coverfunkers, men usch, är väl helt osocial, men känner att det lockar inte alls. Hade varit jättetrevligt att åka hem till nån på middag eller bara umgås, men att gå ut, näääääää, jag tror jag blivit för gammal för det!

Nu ska jag putsa lite på det där tränset jag sålde, skulle inte kunna lämna ifrån mig nåt som inte är så nära toppskick som det bara går!

I dag hade jag en PIGG häst kan jag lova! Red ut i snöblandat regn, det var väl inte så kul, men det var så längesen jag red, så det var kul ändå.

Otilia ville dock endast hålla en hög fart om man säger så och det går ju inte att bara flänga runt så där. Så i dag har vi travat på stället, då brukar jag låtsas att vi piafferar, hihi, galopperat på stället (finns det någon rörelse i något dressyrprogram som är galopp på stället?! Vi är nämligen j*vligt bra på det!!!) och gjort hoppsasteg, Otilias paradnummer, någon sorts halvt galoppsprång inbakat i ett skutt.

Hade jag suttit på en annan häst hade jag med största säkerhet blivit rädd (eftersom jag blivit lite till åren och aningen "kärrnig". Heter det så? Kärrnig?!=kärring). Men jag är inte ens lite rädd när hon skuttar så där, jag sitter faktiskt och skrattar och har kul, för hon är så mjuk i sina skutt, så jag lättar inte ens från sadeln, och det är bara för att hon tycker jag är tråkig som inte låter henne springa som hon vill som hon gör så där. Och det är ju alltid hon som får ge sig.

En annan sak... Jag är HELT pank, har verkligen inga pengar. Nästa månad har jag HUR mycket räkningar som helst, bl a 2 st veterinärräkningar, hundarnas halvårsförsäkring och massa annat. VAD gör jag då? Jo, beställer ett ulltäcke till Otilia. Vad är det i hjärnan som inte är kompatibelt? Nästa månad ska vi inte åka nånstans, inte träna, inte göra något, så ett ulltäcke är inte ens något jag behöver ha inom den närmsta framtiden, men jag har VELAT ha det väldigt länge...
Jag har en miljon täcken. En miljon träns. En miljon hundhalsband. En halv miljon schabrak. Har alla färger man kan tänkas ha på benlindor och då måste man ju ha matchande schabrak.  ÄNDÅ är det dessa saker jag alltid köper! För det är ju så kul liksom.

Önskar det vore lika kul att köpa saker till mig själv, alltså "privata" saker, dit räknas inte ridbyxor eller skor som är bra att ha när man går i skogen med hundarna eller ridstövlar eller så. Jag handlar ALDRIG kläder. Jag minns inte senast jag köpte kläder. Min garderob är hur omodern som helst säkert. Jag brukar få kläder av mamma, hon är så snäll som köper kläder till ett vuxet barn (!), jag fick två stooooora påsar med kläder av min syster för ett tag sen, hon är modern, så det var bra =)  .
Senast jag köpte skor var förra året, ett par vinterstövlar, dom lär få hänga med i mååååånga år.

En annan sak som var mindre kul var att jag ställde mig på vågen i dag. Skulle jag inte gjort =( . Eller det kanske var bra så jag vaknade till, huuuuuu, det här går inte. Men så blir det när man äter choklad, mmmmmm, börjar dregla bara jag skriver ordet, kakor, bullar, chips, jordnötsringar, brieost, läskeblask och dricker grädde direkt ur paketet, blääääääääää vad äcklig jag är =( , så gott som varje dag.
Hur ska jag göra, jag älskar att äta, det är typ bland det bästa jag vet?!
Men jag MÅSTE dra ner på go'sakerna, måste, måste, måste. Börja dricka vatten till maten och till att börja med minska ner go'saksintaget till kanske en gång/vecka? Eller kanske en gång/varannan vecka? Åh, jag kommer börja gråta...

Ska börja simma en gång/vecka till att börja med. Sedan har jag tänkt att på nåt sätt "träna" lite hemma ett par dagar i veckan. * MARIA (min syster) , du kanske skulle kunna hjälpa mig lite med träningstips, vi hade ju så kul sist!? ;) *
Uhhhuhu, jag tycker egentligen inte om att röra på mig när det blir sådär "påtvingat". Men bara jag lyckas hålla mig ifrån go'sakerna tror jag att det kommer bli bättre... =(

I dag var jag tvungen att gråta en liten skvätt. Det är ju en vecka sen nu vi tog bort Otilias vargtänder så jag tänkte sätta i gång henne igen. Nu ska hon bara vara igång fram till nyår har jag tänkt sen blir det vila heeeela januari.

I alla fall så longerade jag henne i dag, tänkte att sååååå kul ska vi inte ha, att jag börjar med att rida efter 1,5 veckas vila. Åh, hon var så FIN! Hon var så fin, lugn och lyssnade på mig hela tiden, och jag kände att nu vet jag verkligen exakt hur jag ska göra med denna känsliga dam för att det ska bli rätt, och när jag tittade på henne och såg hur fin hon var så var jag tvungen att gråta en liten skvätt! Och jag var så stolt och glad, tänk att denna fina häst är MIN?!?

Hon är en enmanshäst utöver det vanliga skulle jag vilja säga.(Som min lilla Via, hon är en enmanshund). Vi hade stora problem i början, men nu när hon litar på mig är hon underbar. Och jag tror att allt beror på tillit. Om jag skulle sälja henne nu (kommer aldrig att ske) skulle säkerligen den nya ägaren få problem igen. Man måste vara lugn och snäll, men ändå bestämd. Som med alla djur förstås, men ändå på ett speciellt vis. Allt måste ske på hennes villkor, så att hon tycker det är ok att bli hanterad på det viset, annars går det inte alls, samtidigt som att man måste få det till att det ändå inte är hon som bestämmer. Och när hon smyger upp sitt huvud i min famn och vill mysa, då vet jag att jag gjort rätt =D !!

Jag har fått lite kort på Otilia som föl utav hennes uppfödare Agneta. (Tagna med min mobil, därav taskig kvalité, men är man omodern så är man!)

                            Jag ÄLSKAR den här bilden! Det är så Otilia liksom, "hej världen"!

                                              Tänk att hon har varit så liten!

                                       Här börjar det synas att hon kommer bli skimmel.

                                     Det ser ut som om hon var ett riktigt litet busfrö.

Och så ett litet ordspråk från Kyra, som jag tycker stämmer till 100 % :

" En hingst frågar man,
   en valack säger man till.
   Ett sto måste man skicka in en ansökan till i tre exemplar."

I lördags hade jag kalas med Släkta och fick många fina paket. Trevligt =) .

I söndagsfm åkte jag till Brukshundklubben med Flickorna och la lite viltspår. Dom var väldigt duktiga måste jag säga. Hedvig är mer lugn och metodisk, cirklar lite vid varje vinkel, men går alltid spåret exakt och hittar fram.

Via är som ett litet ånglok, hon viker inte från spåret en mm, inte ens i vinklarna, men hon går för FORT! Hon är så exalterad och går på så fort så jag hinner knappt med. Försöker hålla emot, men det är inte så lätt.

                                            Spåra är utan tvekan det bästa Via vet  =)

Vilket oväder det blev i dag igen! Det började blåsa och regna precis innan jag skulle till jobbet, det blåste ner saker och skramlade och levde om.
En sak som inte är speciellt roligt när det aldrig kommer snö och fryser på (att man aldrig är nöjd?!) är hagarna... Fyyyyy vad dom ser ut, ändå tror jag att det finns dom som har det mycket, mycket värre än jag. Men det är inte kul att släppa ut hästarna när det bara är djup lera i hagarna alltså. Så här ser det ut vid ingången till en av hagarna:

Usch, vad gör man? Jag har sagt till Stefan om man inte kan köra på ett lass med grus eller flis eller något, men han säger att vi först måste ha dit en grävare som gräver bort leran och sen lägga på gruset. Vad fasen, det behöver väl inte göras så krångligt, på med lite grus bara?!
Så på ett sätt hoppas jag att det fryser på snart, och på ett sätt hoppas jag att det inte blir några minusgrader alls den här vintern, så man slipper frysa så förbaskat.

Vårt första segertäcke. Förhoppningsvis inte det sista...!

Men vi får nog öva på det där med att ställa upp oss lite snyggare ;) , det där duger INTE!!

(Och Sofie, det är jag som sitter på hästen ;)))  )

Vilket oväder det var i går! Och är till viss del fortfarande.

Jag tog in hästarna redan vid 14,30 i går (de går vanligtvis alltid in 18,30 när jag kommer hem från jobbet) och jag lovar att de ville IN! Othello frös så han skakade, han HATAR blåst och dåligt väder, även att han hade ett 200 g HW-täcke och var helt torr.

Jag tycker att hästar ska vara ute så mycket som möjligt, men inte till vilket pris som helst. I ett stall jag hade häst i förr, var det såna regler som att hästarna gick alltid ut kl 06,30 och in kl 19,30, sen spelade det ingen roll vad det var för väder. Likadant gick dom på bete från 15 maj-15okt (!) vare sig det fanns bete eller inte. Det tycker jag INTE är ok.
Usch, när jag tänker tillbaka på hur okunnig man var då (det var jättelängesen och min första häst) så känns det inte så bra i själen. Det finns ingen häst som vill vara ute dygnet runt till den 15 okt utan mat. Dom fick inget extra foder, utan det var bete som gällde. Det finns ju fasen inget gräs kvar i oktober!? Inte så dom kan leva på det i alla fall. Fast det gjorde ju uppenbarligen våra hästar, men jag minns att dom var väldigt hungriga och alltid tunna/muskelfattiga, var sig det var vinter eller sommar.

Likadant är det så många som förespråkar lösdrift. Visst, det funkar säkert jättebra på vissa hästar, men absolut inte på alla. Mina hästar skulle nog dö om dom gick på lösdrift, i alla fall Othello. Han älskar att vara inne och mysa och att bli inpaketerad i div. täcken =) . Otilia skulle nog dö i brist på uppmärksamhet, hon MÅSTE stå i centrum och gör hon inte det ser hon till att hon hamnar där. LillPonnyn är gammal och tycker det är skönt att få komma in och vila. Lösdrift är nog många gånger ett sätt för ägaren att smita ifrån all jobbig skötsel.

Sommaren tycker jag nästan är ännu viktigare. Att bara släppa ut hästen på bete vind för våg och tro att den ska ha det jätteskööööönt är nog inte riktigt schysst. Riktigt varma dagar och vid flug/knottinvasion får dom stå inne i det svala stallet, det tycker dom om. Otilia trivdes inte i somras, första sommaren med henne så man vet ju inte riktigt hur dom är då, men hon var hårt ansatt av flugor/knott och annat blodsugande elände så hon mådde inte så väl. Flera gånger sprang hon genomsvett fram och tillbaka längs staketet, och hon tappade ganska mycket i vikt.
Så nästa sommar måste hon ha ett ordentligt flugtäcke på sig.

Nähä, nog tjötat om detta. Nu ska jag se om jag hittar några fynd på Tradera. =)

Hittade dom här bilderna, tagna på nästan exakt datum för ett år sedan.

Herregud, vad snö det var!! I dag spöregnar det och blåser storm, vet inte om det är bättre förvisso...
Och så mörk Otilia var, hon har ju ljusnat massor. Jag som tycker det är så snyggt med gråskimmel, hoppas hon inte blir vit  =o ...

                                                  Visst är det skillnad!?


Är så grymt träningssugen så det är inte klokt, vill rida, rida, rida NUUUUUU! Bara för att jag inte kan.

I går skulle jag gör mig till och baka en kaka till mitt kalas i morgon, den blev SÅ himla misslyckad. Alltså totalmisslyckad, har aldrig hänt innan, jag brukar faktiskt inte misslyckas med bakverk. Men jag tror att jag kommer bjuda på den ändå faktiskt, hihi, jag orkar liksom inte göra något nytt. Det blir lussebullar, vanliga bullar, dumlekakor och min extremt misslyckade kärleksmums-kaka + tårta efteråt, det räcker väl?
Och "släkta" är inte så knusslig vad jag vet, speciellt inte när de kommer till mig ;) !

Oooops....

Kanske inte så konstigt att hon hoppar över med tanke på min OTROLIGT snabba reaktionsförmåga, hm...?!?

I måndags var jag iväg en kort sväng till Jönköping för att kolla lite efter julklappar. Och på väg in till A6 så ser jag något som återigen gör mig så säker på att jag valt rätt när jag inte skaffat några barn.

Framför mig går en stackars mormor/farmor och drar på en barnvagn och håller en sån jävla ungjävel i armen. Det var en pojk i kanske 4 års åldern (?) kan inget om åldrar på barn, men den var inte så stor. Han går och sparkar oavbrutet på den stackars tanten, hon är RIKTIGT irriterad på ungen, tar tag i honom ordentligt i armen och säger: "Nu SLUTAR du!!" Han fortsätter sparka, hon tar tag i honom igen och säger till honom, då börjar han skrika: "DUUUMMMMA DIIIIG, DUUUUUMMA DIIIIIG" (alltså fy fan vilken jävla unge), sen börjar han slå på tanten med knytnäven, åh, vad jag hade lust att ...... ska nog inte skriva vad jag hade lust att göra. Stackars tant att behöva dra omkring på en sån där idiotunge
=( .

Tacka vet jag mina små Flickor, dom är aaaaldrig olydiga, hihihi ;)

Hedvig har börjat få en sån enastående snygg frisyr:

                                                 Hon är snigg =)

I dag har jag varit hos tandläkaren med Otilia. Två vargtänder drogs ut, så nu får hon inte ha bett i munnen på ytterligare en vecka. Ska bli spännande att rida sen och se om det är någon skillnad. Det blir ingen mer träning för mig i år, tyvärr blev ju vinteravbrottet lite tidigare än beräknat, men det är inget att göra åt.

Så nu rider jag bara kanske ett par veckor till, sen är det VILA för både mig och hästen HELA januari. Ska bli skönt faktiskt, halka omkring ute på vägarna i tre meter snö och minusgrader är liksom inte min grej. Och det känns faktiskt ännu bättre nu när jag faktiskt blivit tillsagd av Susanne att vi SKA vila =).

Tröööööttt

Hon var så snäll.

På väg hem, fotfarande aningens sömnig.

I dag har min lilla Stumpa varit och hoppeskuttat litegrann. *bildbomb*

                                                           Högt över!

                                            Rädd om bakbenen :)

Hon tyckte det var jätteskoj, och skuttade glatt över hindren. Hon var så söt =D ! Nu är ju inte jag någon hoppryttare och kommer aldrig att bli, men att åka och löshoppa ibland tycker jag allt att man kan göra för hästen, även om det är en dressyrhäst, då det är lite annorlunda än det vardagliga.

I kväll blir det julbord med jobbet.

Jag har sökt ett nytt jobb. Chansen att få det är väl mindre än minimal, men söker man inte har man ju ingen chans alls.

Att skriva ett personligt brev måste nog vara bland det svåraste man kan göra, herregud vad det blir klyschigt! "Jag är en pigg och glad tjej, som är stresstålig och ambitiös" typ... inte så jag skrev, men vad man än skriver låter det dåligt och krystat. Det är ju så svårt att skriva bra saker om sig själv, om jag skulle skriva saker jag är dålig på skulle jag snabbt kunna fylla en hel sida!! Hahahaha. Och inte nog med att man ska skriva positiva egenskaper hos sig själv, man ska skriva varför just JAG är lämpad för det här jobbet, vad jag har att tillföra och bla, bla, bla. Skitsvårt.

Sen - om man har turen att hamna på intervju -  kan man ju garanterat räkna med att få frågor som :"Berätta lite om dig själv" och "varför ska vi välja dig till denna tjänsten"? Eh, ja du...

I kväll ska vi hämta hö, har fått slänga MASSOR från denna omgången, så himla tråkigt =( . Men jag läste i tidningen, och förstår ju även själv, att i år är det inte lätt att få tag i foder med bra kvalité pga vädret.

Ska köpa ett Hackamore till Otilia så jag kan rida även när det är tandproblem, så himla tråkigt att "ställa av" bara för därför. Har mejlat lite till folk som säljer begagnat, men f*n, folk är lustiga alltså...

Nähäpp, nu måste jag arbeta lite =) .

Hujeda mig, vilket oväder det var i söndags! I dag promenerade jag och Otilia ner och tittade på förödelsen efter stormen.

                          Dom här var GIGANTISKA, säkert uppåt fem meter höga.

                                              Nyfiken på det mesta!

I går var jag med Otilia hos Equiterapeuten Mari i Eksjö. Hon kände igenom henne och hon kändes jättemjuk, rörlig och fin. Det enda var att hon var låst i käkleden och det har alldeles säkert sin orsak i att hon har en tand som det är lite problem med.
Dom sista 2-3 gångerna på träningen har hon lagt huvudet till vänster när jag rider i höger varv, så jag har anat att det kan vara något i munnen. Hon har även en knöl i nederkäken (typ 2:a tuggtanden framifrån) som hon ömmar på så jag tror det är den som är boven. Så på tisdag blir det tandläkaren, så tills dess vill jag inte sätta bett i munnen på henne, så det blir promenad med grimma i stället. Hon är så snäll att gå med så det är inga problem. (Mina hundar är tusen gånger jobbigare att gå med faktiskt!)
På lördag ska det även bli lite löshoppning.

I söndags var jag med mor o far på Gammeldags julmarknad i Gamla Linköping. Det var mysigt men tyvärr var vädret riktigt dåligt så det förtog ju lite av upplevelsen.
Handlade nästan ingenting, "ekonomisk" som jag är ;) .

I dag tänker jag bjuda på lite bilder, med sämst kvalité ever, på min adventsstämning hemma. Blä, jag är INGET pysslig, drar på det och tycker bara det är jobbigt att sätta upp all "skit". Jag var svett och arg redan efter den första stjärnan.

Och alla är så jävla pretto och skriver på FB att nu minsann "har jag bakat 354987tusen lussekatter och det ska jag göra nu varje dag fram till jul, och sen har jag även gjort mitt eget pyssel som jag har längtat efter sen i midsomras att få börja med..." SUCK, vem f*n orkar med sånt där?!?!
Jag har inte bakat en enda lussekatt i hela mitt liv och kommer antagligen aldrig att göra heller, det  finns ju att KÖPA i affären!
Pyssla= aldrig i livet, har jag inte ro eller tid till, vad f*n det gjorde man ju när man gick i typ Lekis? Nä, upp med skiten fortast möjligt är min melodi ;) .

                                              Ett av sovrumsfönstren

                                                       Barnens rum

                                                   Ett av vardagsrumsfönstrena.

                                     Hallen uppe. Snyggt med förlängningskabeln på sidan, hihi.

                                                Mitt läsrum, eller vad man ska kalla det.

                                                            Matrummet

Gardiner och sånt där juligt sätter jag upp kanske nån vecka innan jul. Jag brukar vara såååååååååå trött på julsaker redan på annandagen, och tycker det är så gött när man får plocka ner allt och återgå till det normala igen.

Nu ska jag anmäla mina Flickor till My Dog som går av stapeln i Göteborg i januari.

Jag är förälskad. Så upp över öronen kär liksom. I en sån här:



 Så nu har jag påbörjat operation övertalning av en st. sambo. Det kommer nog ta några år. Jag tänker så här, en sån där lite söt (om man jämför med dom jag har nu) kan väl knappast märkas? Det blir väl ungefär som att skaffa en katt?

Fördelar: Liten, smidig, har hört att dom är jätteroliga (som en liten clown), kräver inte så mycket.
Nackdelar: Eftersom den är så liten kommer den antagligen bli grymt bortskämd, få sitta på bordet när jag äter, bli buren hela tiden och kanske bli lite särbehandlad för den är så liten och söt. Sen är jag lite orolig för att den inte orkar med mitt lite "hektiska" liv, med långpromenader och att fara med överallt.

Ok, egentligen är jag liiiite emot att köpa en ras som i ärlighetens namn är lite missfostrad, som har ett huvud som ser ut som en apelsin och en obefintlig näsa. MEN I am in love, så är det bara. Jag kanske har berättat om den innan, men det var kärlek vid första ögonkastet på Stora Stockholms Mopsmonter för två år sedan. Självklart har jag vetat om rasen tidigare, men nu blev det något speciellt. Sen var det en av dom som blev så glad i mig oxå, och då smälter man ju lite ännu mer. I år på My Dog sprang jag omkring i montrarna och letade efter Mopsarna, men dom var inte där =( .
Sen dess har jag alltid tänkt att jag nån gång ska ha en Mops. När det blir vet jag inte, men ju förr desto bättre tror jag. I mitt hjärta finns alltid plats för mina älskade djur =) !

I dag red jag i halvstorm och regn, det var mindre kul. Men i morgon jobbar jag till kl 14, hemma runt halv tre och sen ska hästarna äta och jag ska äta och sen är det mörkt så fredagar är inte den optimalaste dagen att rida på. Så jag var helt enkelt tvungen att rida i dag ;) och när man väl sitter på hästen så är det ju kul. Hon gick bra i dag, lite i piggaste laget, men hellre det än tvärtom.

Har återigen börjat fundera på att ta in en inhyrning, då jag snart står med två tomma boxar. Men usch, jag vet inte, jag har ju ältat det där innan... Tänk om det inte blir bra? Samtidigt som det kanske blir jättebra, med sällskap och lite hjälp och så.
Hur mycket skulle man ta i betalt då? Jag har tänkt sköta allt som nu, med in-utsläpp och fodringarna, men vill att hyresgästen mockar varje dag och fixar eget foder. Spån kan ev. ingå. Är 600 kr i månaden för mycket? Eller kanske för lite? Ingen aning!!

Sitter på jobbet och längtar hem till att få lägga mig i ett varmt bad, är lite rösen. Ska nog ligga där i hela kvällen.

Att ha häst innebär också att ha en ständigt närvarande oro. Varje dag när man känner igenom ben och övriga kroppen (på hästen) efter diverse blesyrer, blir man lika glad och varm i kroppen när man inte känner något konstigt. För att någon gång under natten få tillbaka oron tills proceduren är upprepad nästa dag, och sen rullar det på så där, dag efter dag.

Jag vill så gärna låta bli att leta fel, jag VILL verkligen inte,  men efter att jag snart är på gång att ta bort min andra häst inom loppet av ett år, så har jag blivit en aning hypokondrisk -å hästens vägnar.

Helst skulle jag vilja packa in hela Otilia i Back on Track (det är det nya nu, som jag har blivit insnöad på, funkar det ens?!), det finns täcken, med hals och nackskydd, benskydd, hasskydd och boots och stallbandage. Man kan inte paketera in hästen väl nog!

Linimentflaskor går åt på löpande band hemma hos mig. Massera-knåda-smörja in. Massera-knåda-smörja in. Man kan inte heller vara förebyggande nog!

Och är det inte lite för hårt i backen nu på vissa ställen för att trava och galoppera ute i skogen? Läste någonstans att hästen kan få hovbroskförbening av att röra sig på för hårda underlag. Förresten är det ju inte bra att rida på för löst underlag heller, då kan dom få senskador, så paddocken går väl bort med då. Bättre att inte rida alls kanske.

Då får dom väl bara gå i hagen då... som jag rensat på alla stenar och pinnaar jag kan hitta. Har hört talas om alldeles för många hästar som fått in pinnar både här och där (har varit med om det "i verkligeheten" faktiskt, den stackarn dog...) för att inte tala om dom springer på en sten, då kan dom få hovbensfraktur, eller i alla fall vricka sig med div. olika inflammationer som följd.

Och för att inte tala om vintern med is och kyla. Broddar på eller broddar av? Har man broddar i kan dom åtminstone inte halka och fläka sig, men dom kan sparka sönder och samman en av sina kompisar istället (har jag också varit med om, både fläkning och broddskador, broddsparken var det största köttsår jag sett på en levande häst, men den överlevde - fläkskadehästen dog). Och har man broddar i kan det bli felbelastning på benet så det är inte heller bra.

Ja, detta är skrivet med en smula ironi, som ni kanske förstår, MEN också med stort allvar. Så här ser en hästägares (min) vardag ut.

Jag är så rädd, så rädd om Otilia så jag håller på att bli nojjig. I dag exvis longerade jag henne, för jag känner mig fortfarande inte riktigt kry, hon gick jättefint, men när hon skulle fatta höger galopp drog hon en sån repa så det blev hål stora som kraternedslag i paddocken, och hon sparkade bakut så bakbenen var uppe i himlen och vände. Sen gick det bra. Men hur tänker jag nu? Jo, orolig som jag är tänker jag att tänk om det gjorde ONT på henne? Det måste det väl gjort, annars gör hon väl inte sådär? Kan ju vara överskottsenergi kanske, igår hasade vi runt en helt meningslös sväng i skogen och innan har hon vilat i två dagar. Men hon gjorde ju inget i vänster varv?

Som TUR är ska vi till Mari i Eksjö på måndag för en genomgång. Åker en gång/halvåret, men det kanske inte är mycket nog? Kanske bättre med en gång/varannan månad.

Ja, så här ser mitt liv ut, hur ser erat ut?!?  ;)

Nu har jag inte skrivit på några dagar så det får bli en liten resumè.

I fredags kom mamma, bror och syster till oss och hälsade på. Stefan går vanligtvis på bastu på fredagskvällarna med en himla massa gamla gubbar, men denna fredag var det inte bastu, utan i stället en årlig auktion i byn, som han promt skulle ha med oss på. Sagt och gjort, vid kl 18 infann vi oss i Sockengården eller var det nu var. Medelåldern ca 75 år, auktionen började med en andakt och sen skulle vi alla sjunga "Han har öppnat Pärlepooooorten", hihi jag sneglade på Stefan som låtsades att han inte såg mig (detta var inte vad han tänkt sig). Jag och min syster som satt ihop kämpade för att hålla oss för skratt, men jag sjöng som värsta Frälsningsarme-damen =D .

Efter ett tag började då auktionen och tanterna och farbröderna bjöd som tokar på hembakt bröd, tårtor och handarbeten. Jag tyckte ändå att det var ganska kul och jag fick bl a med mig detta hem:

                                                     En liten hyacint i gullig kruka.

                                                          En dörrkrans

                                                                 En julabock

En julkärve, som inte blivit besökt av en endaste liten fågel. Kom på att jag kanske skulle väntat med att sätta upp den tills det blev kallt, nu kommer den väl att mögla, men det är ju lätt att vara efterklok...

                         Två kuddar med hembrodyr, som jag inte riktigt vet än var jag ska ha.

Efter tre timmar var det färdigt, Stefan höll på att gå upp i limningen innan vi var hemma! Kände redan här på kvällen att jag började på ont i halsen, inte bra.

Lördags fm åkte jag upp till Malin i Tranås, med mig hade jag min bästaste Otilia, vi tänkte rida ut en sväng tillsammans.
Vi red en ganska lång sväng i "mina gamla hästtrakter", det var så kul, både för igenkännandet och för att ha någon att rida tillsammans med. Vi körde mycket trav och galopp, en riktig konditionsrunda var det, en sån där superbra, som man skulle behöva rida en gång i veckan. Otilia hängde på bra, hon gick ju och tryckte en del, men skötte sig otroligt bra ändå, jag hade väntat mig att hon skulle vara mycket mer spänd än vad hon var. Vi red t o m förbi kor, på båda sidorna! Men Malins Blondie är lugnet själv, så det kändes tryggt att vi var med henne. Efteråt fikade vi lite, sen åkte jag hem. Detta är något jag skulle vilja göra åtminstone någon gång i månaden.

När jag kom hem kände jag mig riktigt dålig, ont i halsen och matt. Men lördagskvällen bjöd på nästa pensionärsfest, med Stefans WF (hans "herrklubb"). Och han blev skiiiiittjurig när jag sa att jag ville stanna hemma så det var bara att pallra sig dit. Även här var medelåldern ca 75 år, ööööhhh, det var trevligt, men usch, jag ville bara hem, så vi åkte hem jättetidigt, vid 21,30.

Söndagen var jag riktigt sjuk, det tog två timmar att mocka tre boxar på morgonen!! (eller 2,5 box är det väl egentligen bara för Ponnyn skiter allt i en stor hög, jättesmidigt.) Jag blev genomsvett och anfådd vid minsta rörelse. Sen sov jag i princip hela dagen, snorig, svettig och hostig =( .
Kände mig bättre i går så jag var uppe på benen och röjde, plockade in i diskmaskinen, satte i gång en tvättmaskin och dammsög lite, gick en promenad med hundarna, men red inte då jag inte hade ork till det.
I dag känner jag mig sämre igen, men jag KAN ju liksom inte ligga och vara sjuk, det fungerar inte i mitt liv, jag har två hundar som måste ut och hästar som måste skötas och ett hem som måste ses över för att inte gro igen. Det som inte dödar det härdar.

Var helt otroligt grymt j*vla arg på dessa två innan:

Grrrrrrrrrrrrr, dom är såna jaktidioter så det finns inte. Fick totalt jävla spelet på dom när dom bara sprang fram och tillbaka, fram och tillbaka på gärdet nedanför huset och sket fullständigt i mig, jag SKREEEEEEEEEEEEEEK som en galning och ont i hela halsen och sved gjorde det och då började jag ju så klart böla med så jag gick där och skrek och snorade och tjöt. Tur att jag inte har några grannar alltså.

Just nu är dom gratis, fast jag kommer älska dom igen i kväll =) .