Jaha, lite grejjor har hänt sen sist, inte jättemycket...

Mina andra två inhyrningar har kommit, två ponnyer, verkar snälla och smidiga. Så nu är det fullt, nu står här fem hästar.
Har bara släppt ihop Casper med den ena av dom, då den andra har boxvila pga av någon sorts hovåkomma. Det hopsläppet var helt smärtfritt, det är skillnad med valacker alltså...

Har bokat plats till Casper för Livets Stora Allvar - inridningen. Han ska till Oleg Stefanov, han har flyttat till Vetlanda och har sin anläggning på Hällinge. Har hört mycket bra om honom.
Tanken är att han ska dit i november, bara sittas in och om han känns mogen för uppgiften även lite trav och kanske galopp. Sen kommer han hem igen i december och januari och får då vila, sen tillbaka till Oleg i februari och mars för att bli klar för treårs-testet OM han känns mogen för det. Vi får se, vi tar lite i taget.
Även att Casper verkligen är GUDASNÄLL så känns det bättre att lämna till någon som verkligen vet vad han håller på med. Och att, mitt i vintern, mörkt och kallt och kanske en halvmeter snö, rida in en häst mitt ute i skogen är inte något jag vill hålla på med faktiskt.

I förrgår var det sååååå nära att jag fick tugga grus. Var ute med och skrittade på "knäppgöken", Jizla skenade ute i betet och skrek hjärtskärande efter oss. Otilia var konstigt nog ganska lugn, tills vi kom till ett vägskäl där ena vägen ledde hemåt och andra bortåt. Jag ville bortåt och Otilia självklart hemåt. Som VANLIGT när hon inte tycker att det passar så stegrar hon sig, och denna gången ställde hon sig riktigt högt. En gång tidigare har det hänt, det var i vintras, att hon ställer sig så högt så jag blir rädd att vi ska slå över.
Men vi kom ner på alla fyra, bara att samtidigt som hon ställer sig så kastar hon om, så när vi kom ner hade jag tappat balansen och så började hon studsa! Så jag var inte riktigt med på noterna, hon brukar vara ganska mjuk att studsa på (!), men nu höll jag faktiskt på att åka av. Jag hängde i ena stigbygeln, en halvmeter utanför hästen och hann t o m tänka; "aj fan, vad sten det var här", men på något konstigt sätt lyckades jag klamra mig fast och satt kvar!
Men fy F*N vad arg jag blev!! Jag blir inget rädd när hon gör så där, jag blir bara så j*vla arg. Alltså, att dom är tittiga och blir rädda för stenar och fåglar och vajjande gräs, det är inte så mycket att göra åt, MEN DET HÄR!!! Det är bara ren dumhet och istadighet, och jag känner henne så väl så jag vet varför hon håller på.
Hon reste sig ett par ggr till, men inte så högt, studsade lite, men till slut gick vi MIN väg! Hade aldrig gett mig. Jag blir istället sån, att jag vill rida rundan en gång till för att se om hon gör samma sak igen!
I dag var hon dock snäll på ridturen och varken hon eller jag behövde bli upprörda ;) .

Men jag älskar min fina Otis av hela mitt hjärta ändå, och jag vet att knäppheten går över när jag börjar rida ordentligt. Fast en Primadonna ut i hovspetsarna, där kommer hon alltid vara :)

I går var jag ganska arg oxå. Stefan och jag hade bestämt att vi skulle gå på bio. Händer väl sisådär nån gång vart tionde år.
När vi skulle åka upptäckte vi, att hundarna hade smitit, grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!!! Så det blev ingen bio, för vi fick inte tag på dom innan den började. Sen var det två som fick sitta i skamvrån hela kvällen kan jag lova.

 Hahaha, knäppaste kortet! Via älskar allt som är starkt och smakar gott i munnen, det inkluderar även tandkräm...!

På lördag går jag viltspårsprov igen med Via, det kan ju gå lite hursomhelst. Hedvig får stå över, hon har alldeles glömt bort hur man gör :) .

Här har det väl inte hänt så mycket, jag har ju börjat skolan till Sofie's stora glädje ;) (eller förskräckelse?!), men annars är allt som vanligt.

De galna märrarna har lugnat sig något, men höll ändå på att ramla av i går när jag red en liten sväng på Otilia (jag får/ska skritta henne eftersom hon inte är halt och behöver röra på sig).
Kom på helt långa tyglar, väldigt avslappnade båda två faktiskt när hon helt plötsligt, på en tusendels sekund kastar om och i panik studsar iväg. Det var småfåglar i busken vid vägkanten nämligen, och såna är ju faktiskt livsfarliga. Jag satt väldigt löst några sekunder, men lyckades hålla mig fast.

I dag har Casper fått vara inne själv, inget konstigt med det och sen var jag lite i paddocken med honom. Tror han växer för han ser så stel och tråkig ut när han rör sig, vilket han för övrigt knappt gör, så mycket möjligt att han har lite växtvärk. Ska låna mätstickan av R nästa vecka och se hur stor han har blivit, ibland tycker jag att han är jättestooooooor!

Gjorde lite fynd på Ullared, köpte en fin, varm, go vinterjacka, en jättebillig Bia-bädd och annat smått o gott.
Ungefär som att åka till Stockholm, jätteroligt att åka dit men ännu roligare att åka hem :) .
Var så trött i fötterna och i huvudet, fick nästan lite yrsel ett par gånger där inne. Fast, jag är ju inte så van att vara ute bland folk heller ;) .

I dag har det varit full storm här, det har blåst så mycket så mina blomkrukor på altanen har vält och gått sönder :( .

Tack snällaste, snällaste Lillebror (Casper) för att du är ett ljus i mörkret!!

Dagen började med lite cirkus när Otilia fick gå in i sin lilla fyrkant istället för att följa med dom andra ut i hagen, men det var ändå ganska lugnt.
Sen blev det cirkus när S kom hit och red, då sprang Otilia runt, runt i fyrkanten och skrek som en tok tills Jizla kom tillbaka ut i hagen. Casper stod lugnt och snällt kvar. Lite skillnad på temperamentet på dom två kan jag säga redan nu.

Sen blev det åter cirkus när jag tog in Otilia för promenad och byte av bandage. Hon var relativt lugn först, men sen... åh, det var en STOOOR mental påfrestning för henne att gå Lilla Rundan, kan den ta 20-25 minuter?

Jizla sprang som en galning i betet, i full galopp och skrek och skrek. Flera gånger tänkte jag, att nu kryper nog Otilia ur skinnet, men skinnet satt kvar tills vi kom hem, men genomsvett var hon. Som efter värsta dressyrpasset, och då hade vi bara GÅTT i 20 min. Herregud...
Tillbaka i stallet var hon inte lika lugn längre, hon trampade och trampade och trampade i gången, det är nästan så man tror hon ska sätta sig ibland, och skrek och skrek.
Kan tala om att detta är en stor mental påfrestning på mig med!!

Såren såg ok ut idag, dom är mest ytliga, bakknät var faktiskt oxå ganska ok, men vb med det låååånga såret är riktigt svullet :( .

Suck, men Lillebror var ju kvar att grejja med, så ut med Otilia i fyrkanten och in med Lillebror, första gången helt själv i stallet. Jag tänkte, att eftersom det redan är full kaos här är det lika bra att köra på!
Alltså, han har ju varit själv innan i stallet när jag ridit, men jag har aldrig tagit in bara honom om man säger så.

Han lufsade med så snällt in, som vanligt och inne i gången var han bara lite, lite fundersam (dom andra skrek ju efter honom där ute, men jag tror faktiskt att han tycker dom är lite jobbiga!) men när jag började borsta honom stod han så snällt och myste.
Sen tog jag med longerlinan och ut i paddocken, för nu är det dags att börja lära honom att bli longerad/lyssna på min röst. Det är första steget i hans inridning tänkte jag. Sadel och träns kan han redan ha på sig.

Jag släppte ut han lite i linan och han gick så snällt runt, runt mig, jag stannade honom och satte i gång honom.
Bara i skritt och bara några varv åt vardera håll, sen fick det räcka tyckte jag för han var så duktig, så jag släppte ut han igen.

Inte ett gnägg! Inte något stim alls, så himla glad blev jag, att åtminstone en häst i stallet har kvar hjärnan på rätt sida pannbenet!

Han är sååå lätt att tycka om. Jag älskar min Otilia med, men just nu är vårat förhållande lite spänt!

                                               Tack lille vän för att du var så snäll i dag.

I morgon ska jag åka till Ullared =) !

Det finns väl något talesätt som heter "nu kan det bara bli bättre". Av min erfarenhet borde det egentligen heta "det kan ALLTID bli värre"...

Åkte till Tranås i dag och hjälpte till att flyttstäda hos mormor. Fram på kvällningen får jag ett sms av. S, Otilia hade tröttnat på sin boxvila och - HOPPAT UT FRÅN BOXEN!!

Hon hade skenat omkring i full galopp så det hade varit svårt för S att få tag på henne, men hon hade lyckats tillslut och ställt tillbaka henne.
Eftersom vi har murade boxar så kunde jag ju tänka mig att hon kanske inte såg så rolig ut.
Väl hemma sprang jag ner till stallet, och jag började faktiskt gråta.
Hästen såg rent för jävlig ut :( .

Ett stort skrapsår precis under knät h.f, ett ca 25 cm långt sår på h.b, v.bakknä har fått en rejäl smäll och var ordentligt svullet och sårig, insida v.b flera sår.
På med sårtvätten och en superbra bakteriedödande salva jag  har. Nu hoppas jag att såren är ytliga och läker fort, lite nervös för bakknät är jag för det såg inte roligt ut alltså.

Och sen brunstar hon nåt så fruktansvärt, jag känner faktiskt inte igen henne, det är som hon blivit knäpp. Hon kissar hela tiden, hon kan knappt gå för hon måste kissbrunsta hela tiden, hon kissar i gången, hela boxen är blöt för hon står o drättlar hela tiden.

Kommer definitivt dela på dom sen, den 1 sep kommer två till valacker, så då blir det ston för sig och valacker för sig!!

Ja, välkommen till Cirkus Axelsson!!

Alltså, seriöst, jag är så JÄVLA IN I HELVETES TRÖTT PÅ DET HÄR!!!

Kommer ut i morse för att titta till Otilias ben, som har varit utan bandage sen i går. Och vad har hänt, naturligtvis?
Benet har svullnat igen. Plus att det var en liten lokal svullnad på böjsenan?! Jag bandagerade om hela jävla benet igen så slipper jag se skiten, vilket säkert är helt onödigt eftersom svullnaden kommer inifrån = skadan redan skedd.

Så nu står hon inne själv, det är full jävla cirkus, hon skenar runt, runt i boxen, det bara rinner skit ur henne för hon blir så nervös, och skriker hjärtskärande till dom andra hästarna som galloperar i vild panik i hagen, Casper är genomsvett. Han är lugn egentligen med med två ston som är mer än helt koko i huvudet dras han ju oxå med i hysterin.

Allvarligt, skulle någon vilja ha Otilia just i detta nu, VARSÅGOD! Jag orkar inte med detta, det tar SÅ mycket energi.
Var bara beredda på en märr med stort M om man säger så, det positiva är att ni kommer bli MÄSTARE på att lägga bandage och kommer säkert få åka på x antal spännande studiebesök på klinik och beskåda tömning av ben. Fördel om ni är ekonomiskt oberoende.
Kan kanske, eventuellt bli en bra ridhäst om hon blir frisk, men kräver en ryttare med stort lugn och tålamod utöver det vanliga.

Fy fan... :(

Sjukt äcklig invasion av flugmyror i kväll, blä! Dom attackerade mig när jag var ute och gick med hundarna, dom kröp i håret och innanför kläderna, usch! När jag kom hem satt det typ en miljon på bilen.
Varför flyger myrorna helt plötsligt?!

I går var jag ute med Casper på hans första promenad i skogen. vi gick bara lilla rundan, han var så duktig, lufsade på som en stor hund. Och i dag var hovslagaren här och verkade honom, han var nog snällast av dom tre som fick manikyr tror jag. Han är verkligen otroligt trevlig.

                                        Varför är det så svårt att få till en snygg hästbild?!
                                         Det blir allt som oftast att de ser ut som some kind of åsna...

I dag tog jag bort bandaget på Otilia, såret såg jättefint ut, helt stängt och med skorpa på, sen släppte jag ut henne i hagen med dom andra.
Tyvärr såg jag sen att såret gått upp och blödde litegrann, hon har väl kliat på det kan jag tro. Så nu vet jag inte om jag ska lägga bandage igen, samtidigt som det känns som att det läker bättre om det luftas? Men det får ju absolut inte komma smuts i det. KRÅNGEL!!! Är så trött på skadade hästar så jag spyr på det snart =( .

Jag såg en mycket rörande, gripande och tragisk dokumentär i går på tv.

Det handlade om en person som levt hela sitt liv ensam och isolerad, pga en del omständigheter i hans barndom (mobbning, misshandel m.m). Det enda han gjorde hela dagarna var att bygga på en jättestor båt, en trämodell, i vardagsrummet.

Filmteamet tog med honom ut och åkte runt i Sverige och var även i Danmark på Tivoli, jag bara satt och log åt hans lycka när han fick uppleva saker.

"Mannen från Jupiter" heter den. Se den!!!

Jaha... Mycket har väl hänt sen sist förstås, lite i korthet är väl ungefär vad jag orkar sträcka mig till att skriva om ;) .

Sommarens enda semester blev tre dagar i Falsterbo, vi bodde på ett pensionat ca en mill söder om Falsterbo (Trelleborg), i en liten parstuga med papegojjor och andra färgglada fåglar som grannar.
Dom som ägde pensionatet måste ha haft fåglar som sin hobby och det var MÄNGDERS, och dom var inkvarterade i den andra parstugan, vägg i vägg med oss... Men det gick bra =) .

Såg förstås många fina hästar, där dessa tre var mina favoriter (unghästklasserna):

                                                           Carlton Hill

                                                                    Rausing

Sen har ju oxå Lillebror kommit! En väldigt underbar häst som har tagit en stor plats i mitt hjärta på en gång.
Otroligt välhanterad och så SNÄLL! En riktig mysfarbror, social och lite busig. Knyter gärna upp grimskaft och ger gärna Otilia en litet tjuvnyp (som han aldrig skulle våga i hagen) när hon står på gången.
Jag har haft sadel och träns på honom, hängt lite på honom och han reagerar ingenting. Har även lastat honom helt själv =D !

                                                             Hej, hej!

                                          Hälsar på Otilia första gången. Här ser han mini ut, faktum
                                          är att han är större än henne redan nu...

Vi har även varit på den årliga Club Showen som denna gången hölls i Västerås. Så himla roligt är det att träffa alla, man har verkligen blivit nära vänner med vissa av dom.

                        Prisutdelning Lydnadsmästerskapet. Vi kom först baklänges ;) .

                                                             Tandvisning - Hedvig

                                              Via - gillar inte att ställas ut.

                                     Men mysa med Modern - det gillar hon! Åtminstone nån gång
                                     ibland.

Otilia är sjukpensionär igen...SUCK!!!! 2,5 v hann jag rida efter viloperioden (tre månader) innan det var dags igen.
Den här gången har hon fått infektion i vänster fram, antagligen kommit in en bakterie i ett litet mikroskopiskt sår, hela benet svullnade upp, knät var som en fotboll.
Dom trodde först på kliniken att hon hade slagit av den där lilla benknölen som sitter på insidan av knät, men efter röntgen och ultraljud konstaterades att det "bara" var infektion.

Så nu är det ett himla bestyr med penicillinsprutor, smärtstillande, byte av bandage, promenader och boxvila i två veckor. Hon har stått med dräneringsslang hela denna veckan, dom skar ju upp knät och det verkligen SPRUTADE ut var.
Hon vill inte stå inne, så jag gör små fyrkanter åt henne ute, så kan hon åtminstone äta gräs.

                                                           Oledolyckan.

I går var vi i Tranås på lite cruising. Det är en riktig folkfest, och herregud vilka människor det finns!! Verkligen underhållande ;) .

Jahopp, då får vi se hur lång tid det tar innan jag skriver nåt nästa gång =) .