Herregud, önskar att november hade åtminstone tio till dagar! Det är helt fullt upp hela november och in i december...

Denna helgen ska jag till Växjö på hundutställning på fredag, sen är det löshoppningsclinic på lördag. Vi skulle även försöka hinna klämma in att gå på nya Bond-filmen denna helgen.

På tisdag ska jag opereras, nästa helg är det clinic igen på lördagen, jag vet i ärlighetens namn inte riktigt vad det är (!) men jag ska ha med Otilia och det är bara arbete på marken. Söndag kalas.

Lördagen den 17 har jag egentligen en raskonferens i Kungsbacka inplanerad, men samma dag ska Stefan på Svensexa så då har jag ingen hund/hästvakt, så den får jag nog tyvärr skippa. Men något i mitt bakhuvud säger mig att det är något mer den helgen, kan bara inte komma på vad. Blev även tvungna att tacka nej till en Tysklandresa den dagen...

Måndagen veckan därpå ska jag försöka hinna med löshoppning med Casper OCH styrelsemöte samma kväll, tur att det finns handsfree... och helgen den veckan är det Stockholm fredag-söndag.

Helgen efter det ska vi på bröllop, blev även tvungen att tacka nej till en "Ullaredsweekend" den helgen.
Sen är vi framme vid den 8-9 december, då åker jag återigen till Stockholm för att fira min mamma, hon fyllde i april... OCH helgen efter det är det julbord med företaget + att jag ska hinna med att JOBBA hela november!!
INTE en enda ledig helg på 1,5 månad, fast det är ju bara roliga saker jag ska göra :) .

Hade visst någon tandläkartid mitt i allt detta också, mindre kul, och en optikertid.

Varför ska allt hopa ihop sig och hända typ samtidigt?!?

I dag har jag en jätterolig och en tråkig nyhet. Vi börjar med den roliga :) .

I dag har jag nämligen suttit och skrittat litegrann på Casper! Han var så duktig :) , reagerade ingenting när jag kravlade mig upp och sen gick vi omkring några varv på volten, han gick som "en gammal häst", väldigt avslappnad.
En som inte var riktigt lika avslappnad var jag...hm, kanske inte den bästa förutsättningen för en "unghästutbildare", men man ska våga slåss mot sina rädslor ;) ! Mina fingrar skakade så jag borrade ner händerna i manen för att få still på dom, så han såg ut som en punkare när jag hoppade av. Och mitt hjärta bankade så jag trodde att det skulle hoppa ut! Med Othellos explosioner i ryggraden och i klart minne så är det kanske inte så konstigt.
Men så fort jag märkte att han faktiskt inte exploderade blev jag normal igen :) . Och han tänkte nog, att det var bäst att vara snäll när mamma äntligen hasat sig upp på ryggen ;) .

Den tråkiga nyheten är att Otilia åter igen har ont i ländrygg/kors på högersidan där bullen är. Trodde först att det var träningsvärk, men eftersom det inte ger sig kan det inte vara det. Så någonting har varit för mycket för henne, vad vet jag inte, och jag har verkligen bara promenadridit. Så nu blir det bara promenader och tömkörning igen, under hur lång tid vet jag inte.
Hade även ute en massör i går, som ska komma kontinuerligt, kommer bli ruinerad, men vad gör man inte?!
Jag tänker kämpa för Otilia, jag tänker aldrig göra om samma misstag som med Aben, jag ångrar varje dag att hon inte finns hos mig längre.
Så länge hon är glad och pigg och busar i hagen och funkar annars så kör vi på med våra promenader/tömkörning och ser om det går att fortsätta rida om ett tag, annars tänker jag försöka mig på en karriär som hästuppfödare :) .

Kallt?! Bara förnamnet, i dag åkte tjocka vinterjackan fram, -6 i morse, brrr...

I onsdags var jag på en mycket intressant föreläsning på Vaggerydstravet om hästens mun/tänder av hästtandläkaren Jan Hagström.
Började med lite anatomi, han hade med sig två hästhuvudkranie, sen fortsatte det med hur man kan se hästens ålder på tänderna, fikapaus och sen fick vi se (hemska) bilder och titta på olika bett och hur dom ligger i munnen.

Jag är nog väldigt naiv eller vill inte förstå hur många av hästarna "där ute" ser ut i sina munnar :( och alla skador beror på ryttaren. Så tragiskt. Fick se bilder på skador i mungipan som INTE var nypskador från bettet utan berodde på att ryttaren DRAGIT så hårt så det går hål i mungipan.

Jag trodde att detta var något mycket ovanligt, men faktum är att han ser två-tre hästar i VECKAN med såna skador. Främst b-och c-ponnyer... Föräldrar som betslar upp ponnyerna för att ungen ska kunna rida den och vips så har den sår i munnen.

En annan vanlig skada är att lanerna (benen i underkäken som bettet ligger mot) är skadade pga för hård hand/för skarpt bett. Då är det ändå BEN vi talar om, inte mjukdelar!! Hur hemska är folk i handen egentligen?!

Annars är det största problemet mest såriga kinder pga vassa kanter på tänderna som nosgrimman pressar mot. Så tänk på att inte spänna den så j*vla hårt!! Finns faktiskt skador även på nosryggen pga för hårt spända nosgrimmor.

Fick även känna och se på olika bett, bl a ett Sprengerbett och det kan jag ju vara glad över att ingen lurat på mig! Den nyptes något fruktansvärt så även om bettet kostar tusentals kronor behöver det inte betyda att det är bra!
Andra bett som han tyckte borde förbjudas är gummibett pga att dom blir sylvassa om hästen tuggar sönder det, vilket dom oftast gör. Vi rider även oftast med för små bett.

En annan "rolig" sak var att han INTE förespråkade tredelat. Brytpunkten hamnar precis på lanerna(mellanrummet mellan lanerna är endast ca 4 cm), vilket inte är bra. Eftersom alla vi som var där hade hört att man inte ska använda tvådelat pga att det slår upp i gomtaket blev förvånade när han sa att det är en MYT!
Han har jobbat i 20 år som hästtandläkare och behandlat nästan 30 000 hästar och har ALDRIG sett en endaste skada i hästens gom. Vi fick även se på bettet och kraniet och det var faktiskt sant, det tvådelade nådde inte upp i gomen.

Som sagt, en mycket intressant föreläsning som jag kan rekommendera flera att gå på om dom får chansen.
Lite kul är att när jag kom hem gick jag in i sadelkammaren för att titta vad vi hade för bett... Överhängande tredelat kan man säga!!

Nu är hösten här.

I dag har jag och Stefan varit på Julmarknad på Åminne Bruk. Känns liiiite tidigt att gå på julmarknad i oktober förvisso, men det var mysigt. Det är ju mycket hantverk, det mesta väldigt dyrt för oss snålisar ;) , men lite ätbart fick vi förstås med oss hem. Vi köpte en flaska glögg, lite kryddor, senap och en SUUUPERGOD honung som smaksatts med punsch!

I själva avdelningen där det bara var delikatesser fick man gå och få smakprov på allt dom sålde, provsmakade jättegod ost, salmbärssylt, gott bröd, karameller, kryddor, senap, honung...provade även svagdricka, det var INTE något jag kan rekommendera! Det smakade avslagen öl, jätteäckligt. Var nästan mätt när vi lämnade stället :) .

När vi kom hem red A och jag ut en sväng, himla roligt faktiskt :) . När A är framför så går det galoppera ordentligt med Otilia, hon bara rullar på, när jag rider själv står hon emot och är rädd för det mesta.
Så idag galopperade vi skitfort, jag har faktiskt aldrig galopperat så fort med Otilia (det går antagligen i normal fart)! Jag sitter med någon sorts skräckblandad förtjusning, tycker det är så roligt samtidigt som jag typ är livrädd! Och känner mig som 15 igen när jag får stenskott i ansiktet av hästen framför ;) .
Men tror det är himla nyttigt för Otilia att bara sträcka ut och galoppera på.

Nu blir det slapp i soffan.

Tycker den här är såååå rolig :)

I förrgår upptäckte jag på morgonen att lilla Via-hjärtat hade fått vattensvans :( . Den såg liksom helt död ut. Dom badar ju mycket i vattenfyllda diken nu på promenaderna, och sen duschade jag dom nere i stallet häromdagen, så det var väl något av det som gjorde så det blev lite ont i svansen. I dag är det mycket bättre.

I går morse var jag iväg med Otilia och S tömkörde henne, till en början var hon spänd, spänd, men efter vilan går hon ju inte in i den där bubblan längre när hon blivit spänd utan nu går det faktiskt reda ut det. Hon fick trava över bommar som låg som i en solfjäder och herregud, dom där bommarna var ju totalt livsfarliga till en början! Men hon hasade över dom efter lite övertalning. Det är ju ingen hopphäst ;) , men lite cavaletti ska hon väl klara av.

På kvällen var det dags för Caspers första löshoppning :) ! För Lasse Berglund inne i Sävsjö. Han var så duktig, mig veterligen har han inte gjort nåt sånt innan. Han var lite obalanserad först, då han gärna ville springa för fort mot hindren, men sen när jag gick upp och släppte honom först vid c blev det jättebra.

L.B tyckte han var jättefin och sa att det kommer bli en jättefin häst när han växt i sin kropp. Och jag vet att han är inte en sån som ödslar med berömmer i onödan, han sa exvis till R om en av deras hästar att han såg ut som en korv som likagärna kunde skickas till korvfabriken...(!) Så det var ju kul att höra, och jag ser ju oxå att det finns där!

MEN en tråkig sak och en dumhet som han börjat med är att han kastar sig i transporten när han ska ut. Det har hänt två gånger nu och bara när vi kommit hem. Jag tror det beror på att Otilia lever f*n när vi kommer hem, vrålar i högan sky och skenar som en galning i hagen och då blir han stressad där inne.
I går kastade han sig så att han på något vis kom under bakbommen (?) och skavde upp ryggen :( .
Jag vet inte hur jag ska göra med detta, men jag ska prova att använda dörrarna där bak i stället och se om det blir bättre, dom kan väl inte lossna i alla fall, det gör ju bakbommarna när han börjar studsa där inne, på nåt lustigt vis.

Nu MÅSTE jag läsa på inför provet vi har nästa vecka, men det var väldans vad det var svårt att komma igång den här gången...

Vem behöver en katt när man har en Viggan?

Så här trött blir man efter att ha sprungit i skogen :) .

Träningen i går med Otilia var superkul :) ! Vi gjorde inget speciellt, men det var liksom bara himla kul och hon skötte sig kanon.

I dag på morgonen åkte jag med Farbrorn, som börjar visa lite ibland att han kanske inte är riktigt så mycket farbror som jag trott ;) , vilket iofs bara är bra.
Kommer in i ridhuset, då är det redan två stycken som rider, den ena rider lektion för S och den andra rider själv så att säga, och hon har även med sig sin hund (!?) som springer som en skottspole runt, runt i ridhuset. Flera gånger springer den fram emot hon som rider lektion så hon är tvungen att stanna för att inte rida över den, jag tror t o m att hon försökte rida ett program.

Har man med sig hunden in i ridhuset när det är andra som rider där?! Speciellt när det är en som rider lektion som betalar för det?
Och när man ser hur hunden upprepade gånger förstör för den som tränar?
Gud, alltså det fanns inte i min värld att det kunde förekomma, men det gör det alltså!
Den var framme en gång vid Casper och då var det nära att han sparkade till den. För mig gjorde det ju egentligen ingenting, det är bara bra med lite "kaos" för Casper ska vänja sig vid att det kan hända lite olika grejjor här i världen, men hade jag ridit hade jag blivit skiiiitförbannad!
Så totalt respektlöst.

Casper skötte sig bra, longerade han lite och sen hängde jag på honom, har kommit så långt att jag står i ena stigbygeln/står/hänger över honom, så egentligen är det bara att slänga över benet, men har jag bestämt mig för att sitta på han först i november så blir det i november :) !
Hände en lite dum sak, när jag stod/hängde så kände jag hur sadeln började snurra , guuud så orutinerat! Men jag kasade av och då hängde sadeln på sidan på honom, *skämsligt* men han brydde sig inte om det.
Hade det varit Othello hade han exploderat i såna panikbockningar, och det är ju lite sånt jag har i bakhuvudet fortfarande.
Exvis när jag hängde där och vi gick med honom frågade jag S, om hon trodde att jag kunde hålla lite i manen. Det gick ju, men jag minns ju att Othello fick fullständig panik bara jag rätade lite på fingrarna. Och det sitter djupt kvar i mig kan jag säga! På både gott och ont...

I dag har hundarna fått springa i skogen igen, en långpromenad. Dom var så glada, jag med faktiskt, det är ju skönt att röra lite på fläsket.
Tänkte ta en promenad med Otila sen, bara det slutar regna, för har hon lika ont i kroppen som jag i dag är hon nog glad att slippa bli riden!

I går var vi ju då på Borås Hästmässa. Trevligt, men kallt!

Började med att kolla på en clinic med Eamon Hickey, unghästutbildare. Och vi fick se ngt som jag inte trodde var möjligt! Han satte sig upp och red på en häst som var helt grön på ca 1 timme.

Hästen hade gått på lösdrift tills nu, hade åkt transport och haft träns på sig, inget annat.

Han började med att låta hästen gå två steg fram, backa två steg. Sen fyra steg fram, backa fyra steg. Sen snurrade han hästen runt, runt sig för att få den att bli mjuk i sidorna och att sätta under sig sitt inre bakben. Många, många små minipauser där han klappade hästen ganska häftigt på hela kroppen. Efter en stund la han armen över hästens manke/hals och klappade, häftigt och nästan lite frenetiskt. Efter ytterligare några minuter började han hoppa lite jämfota bredvid hästen, och vips hade han hoppat upp! Hästen gjorde INGENTING!

Sen fortsatte snurrandet hela tiden, lite longering över en bom och en vattenmatta, sen la han på ett schabrak som han först klappade hästen lika frenetiskt med över hela kroppen och sen på med sadel, sadelgjord och sen hoppade han upp och började rida. Helt otroligt. Hästen ställde sig ngn gång och började studsa ngn gång med då bara tog han tag i sidan på grimman och flexade in halsen åt sidan som han gjort när den fick gå runt, runt.

På ungefär en timme började han rida hästen runt i manegen i trav i ENBART grimma med ETT grimskaft i!

Helt otroligt att se faktiskt. Men jag kan ändå inte sluta fundera på, om hästen verkligen fick en positiv upplevelse av detta? Allt jag alltid fått lära mig, och alltid försöker att sträva efter är att hästen ska se det positivt, SPECIELLT en unghäst under inridning.

Den här hästen verkade faktiskt helt vimmelkantig i slutet, flera gånger trodde jag att den skulle välta omkull och den var helt dyblöt av svett. Den var ju trots allt bara 2,5 år och hade inte ens haft sadel på sig så det måste blivit väldigt mycket för den. Efteråt fick publiken ställa frågor, och jag skulle så gärna velat fråga vad det är för fördelar med att det måste gå så fort/nackdelar med att hålla på och "tramsa" som vi gör? Men naturligtvis kom jag på det efteråt....
Sen är en sak säker, att vi är oftast alldeles för mesiga i det mesta när det gäller våra hästar. Exvis med vattenmattan, den hade jag inte ens velat ha i närheten när jag rider Otilia! Men varför inte VÄNJA dom vid sånt där istället för att undvika allt farligt? Utsätt dom för lite press, träna med såna saker så kanske dom blir mer trygga i sig själva när dom märker att det inte är farligt?

Undrar vad min lille trötte Farbror hade sagt om att bli inriden på det viset?

      Han trivs med att ligga och gona sig i spånet, inte med sån där massa uppståndelse inte ;)

I natt har jag varit ensam hemma igen, Stefan har varit iväg med sin "herrklubb". Hundarna sover ju alltid i sängen, men dom vet så väl att dom inte får ligga på Hussens sida, vi knölar ihop oss alla fyra, hundarna, katten och jag på min sänghalva. Men när jag vaknade i morse så ligger lilla Via så här mysigt och sover:

                                  Hihi, snott Hussens plats och ligger så gott på hans kudde!

I dag har det SPÖregnat, har inte gjort nåt knappt. Ska åka iväg att träna med Otilia framåt kvällningen är det tänkt, skulle gärna velat grejja lite med Casper med, men som sagt, jag har ingen brådska med han ;) och han ska till Bäckseda i morgon ändå.

Så då roar vi oss med såna här mysigheter istället, när det bara regnar ute:

                                               Att ha mys och bädda ner Viggis i soffan :)

Efter åtskilliga problem med att kunna logga in på min egen blogg funderar jag återigen att byta portal, men eftersom jag inte är den mest ambitiösa bloggaren orkar jag väl inte med sån krångel.

Det har inte hänt så mycket här, ridit Otilia enbart i paddocken den här veckan pga älgjakten, var gråtfärdig i tisdags efter ridpasset, det gick så dåligt. Tänkte att jag är värdelös, vi passar inte ihop, hon förtjänar ngn bättre än mig så känslig som hon trots allt är bla, bla...
I går hade jag tänkt över saken och kommit fram till att det här borde jag reda ut, gör om - gör rätt, och åh, så fin hon var :) . Det är mycket, mycket sällan hästens fel att det går dåligt.

Casper var i Bäckseda i tisdags, galoppsade och sprang lös i ridhuset, jag "visningssprang" lite med honom och sen tömkörde vi honom, provade att gå lite längre bakom och bytte även varv och behövde ju då kasa över tömmarna över rumpen till andra sidan, han var hur cool som helst.
Har även hängt på honom samtidigt som vi gått med honom, fruktansvärt obekvämt för mig, men han reagerade inte på det heller.

I går red jag även på A:s Wille, det var kul, men väldigt annorlunda. Det behövs en del markarbete på den herren...

Väntar på att mitt j*vla spån ska komma hem, hur svårt ska det vara att få hem det?!?
Beställde det för 2,5 vecka, då sa dom att jag kunde räkna med leverans inom två veckor. Ringde i tisdags och frågade vart det tagit vägen. De lovade då att det skulle komma någon kväll denna vecka. Nu är det torsdag kväll och fortfarande inget dykt upp. Allt mitt spån är helt slut. Grrrrr, sånt där är det värsta jag vet, håll leveranserna och håll vad ni lovar för h*lvete!!!

Har uppenbarligen blivit lite vimsig, kan möjligtvis vara att jag var hos S i helgen och hon smittat mig ;) .
Glömde bort styrelsemötet i måndags och hade helt glömt bort att hovslagaren skulle komma i dag. Som tur var var jag ju hemma, så i dag har dom fått nya skor/blivit verkade.

Riktigt kallt har det börjat bli, -4 i morse när jag släppte ut hästarna. Börjar bli riktigt rastlös då jag inte vågat mig ut på promenad med hundarna på hela veckan, ej heller vågar jag rida ut nu under jakten. Men till nästa vecka får vi hoppas att faran är över!

I helgen blir det Hästmässan i Boräs, alla vi "stalltjejer". Ska bli spännande och se om det är något att ha :) .

Hundstackarna har bara fått vara i trädgården och med i stallet hela veckan.

Sitter på tåget som ska ta mig hem till Småland igen. Säger som jag brukar göra, det är jätteroligt att åka till Stockholm men det är ännu roligare att åka hem ;) .
Men har förstås haft ett par supertrevliga dagar hos Sofie, vi har haft så mysigt.

I går när jag kom var vi först och åt en jättedyr, men god macka någonstans på Östermalm, innan vi åkte vidare hem till Lidingö. Frampå kvällningen när det mörknat var vi ute och gick, vi gick och gick flera timmar och kikade på dom GIGANTISKA husen som ligger där.
Extra kul eftersom det var mörkt och husen var upplysta, så vi såg ju lite in :) .
Alltså, dom här husen är på säkert minst 6-700 kvm, har oftast 4 våningar och ser ut som mindre slott. Tänk att det verkligen finns folk som bor så!

Vid 21 tiden gick vi hem och satte på en film, som jag förstås somnade ifrån.

I dag började dagen med en lååång promenad igen, tittade på hus i andra kvarter än i går. Hahaha, låter ju lite töntigt att bara gå o glo på hus hela dagarna, men det är faktiskt en jätterolig syssla :) . Så fint väder var det också, och höstligt mysigt med alla färger och löv på marken.

Efter lunch tog vi cyklarna och trampade ut till Elfvik, ett fint ställe som ligger ganska långt ut på Lidingö tror jag, och där tog vi en fika. Riktigt skönt att cykla och det är så fint med en liten väg som går längs med vattnet hela vägen.

Ja, så har den här helgen sett ut :) och jag har haft det så bra!

Ligger i badet och tinar upp min arma kropp, gud vad kallt det har blivit!

I går var jag och tränade med Otilia första gången sen i maj! Det gick bra, men vi var allt lite ringrostiga båda två :). Men hon SKÖTTE sig jättebra, och det är stort bara det! Sen har jag ju stora problem att hålla tyglarna ordentligt korta/sträckta, hur SVÅRT ska det vara?!?
Men jag kom på att det kan vara lite "undermedvetet" för hästen har 0 och ingen bjudning i ridhuset, så då tror jag att jag på något sätt inte håller ordentligt för jag är rädd att sakta ner farten ytterligare. Har nämligen mörkt att det går mycket bättre med slapp-tygelproblemet ute, där hon har ordentlig bjudning, då håller jag som man ska. Nästan i alla fall ;) .

I vilket fall som helst blev hon SÅ trött, riktigt nyttigt för den damen. Lastade henne själv när vi skulle hem och hon klev på direkt.

Casper Farbror har jag hängt och klängt på flera gånger, han reagerar inte det minsta. Susanne tycker att vi nog snart kan sitta på honom, så himla spännande och pirrigt :) , men jag tänker klättra och hänga hela denna månaden och sitta på honom i november som jag tänkt från början. Det FÅR inte gå fel, jag tar hellre lite längre tid på mig så han känner sig helt trygg i vad som händer. Han är så go, en riktig mysfarbror :) .

I morgon åker jag till Stockholm för lite "egentid" som det så modernt heter. Ska faktiskt bli lite skönt, att bara behöva tänka på sig själv för en gång skull, slippa passa fodringstider och gå hundpromenader. Fast jag vet att jag kommer sakna dom redan innan jag åkt som vanligt!

Nu ska jag masa mig upp ur badet, vi ska glo på en film, Prometheus eller något liknande hette den.

I natt hände ngt otäckt, jag vaknade vid 00-tiden av att Gremlan ramlade ner på golvet (hon ligger alltid hos mig i sängen) och sen hade hon ett krampanfall :( .
Hon bara låg där och ryckte och studsade, helt stel i kroppen och benen sprang. Jag blev ju livrädd och trodde hon höll på att dö :( . Men efter en stund slutade det och hon vaknade till, helt förvirrad, hon var helt lealös i kroppen när jag la upp henne i sängen.

Sen började hon flåsa med öppen mun och tungan ute, som en hund. Jag klappade och pratade med henne och efter en stund somnade vi.

Kl 3 ramlade hon ner på golvet igen i ett nytt anfall, likadant den här gången.
Det gick oxå över ganska fort, men usch så otäckt det var :( .
Ringde två olika veterinärer i morse och båda tyckte att jag skulle avvakta och se om hon får ngt mer. Hon har varit helt som vanligt nu på morgonen.

Min lilla kisse... <3