Hos mig är det Cirkus nästan jämt. I går hade jag glömt en hel kartong med Gille-kakor (havreflarn) på bordet, gick därifrån och Via åt upp alla kakorna. Hedvig hade väl också försökt få tag i en liten kaka, men det resulterade bara i två hål i läppen i stället, Via är lite ego. Som tur är gick det inte hål rätt igenom.
I dag på morgonen lyfte jag på Vias öra och hela örat är fyllt av nånting geggigt som ser ut som negerbollssmet. Jag var tvungen att försöka göra rent + klippa bort allt hår i och runt örat. Hur lätt är det att göra själv, med en hund som är galen så fort man rör örat?! Det blev en brottningsmatch som heter duga! Till slut lyckades jag, men jag fick in sånt där jävla öronrensmedel i munnen, det var INTE speciellt gott.
Innan hade sotarna varit och kollat våra kakelugnar, en läckte så det var rök i HELA huset, brandlarmet gick i gång, sen vanliga larmet, en dataröst skrek: Brand i alla rum - Brand i alla rum... Securitas ringde och frågade vad som stod på, suck, nej, det brinner inte, det är bara sotarna.

Efter en liten promenad med hundarna, nu nyklippta och fina (jag tog Hedvig också när jag ändå var i gång, tassarna, öronen och svansen) tänkte jag ta Otilia och skritta ut en sväng. Har åkt på värsta dunderförkylningen så jag hade inte ork till mer. Men i stället för en lugn och fin skritttur i det fina höstvädret blev det något av en "mardröm" pga dessa j*vla älgflugor. De kommer på en gång så fort jag ger mig ut och hästarna blir verkligen tokiga av dom. Viftar med svansen, rycker i skinnet, sparkar och är jätteirriterade. Var är älgflugorna de andra årstiderna?! Vi traskar i alla fall på, dock inte så lungt och stillsamt då som jag tänkt då det helt plötsligt hörs ett KNAK inifrån skogen, Otilia tvärvänder och galopperar i panik. Älg förstås. Vilken trevlig skritt tur.

Väl hemma går jag upp och duschar och när jag kommer ut hör jag ett konstigt ljud nerifrån. Går ner och hittar Via (j*vel) i pannrummet där hon har TUGGAT sönder fodertunnan och ska precis kasta sig över maten. Ååååååååååååååååååååååhhhhhggggggggggggggrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr..................
Har hört att tikar kan få kraftigt höjd aptit efter löp, och det verkar ju verkligen ha drabbat henne.

Stressar, stressar för att hinna allt i tid innan jag ska åka och jobba, och när jag precis ska åka hittar jag inte mina nycklar. Finns inte nånstans, men det löser sig ändå.
Hittar nycklarna på gräsmattan bakom jobbet sen, där måste dom legat sen i går.

Ibland känner jag att det ENDA jag vill är att få ligga på en solig sandstrand och inte göra nåt!

Via har ont i sitt öra =( . Hon har faktiskt haft lite öronproblem innan och jag tror främst att det beror på att hon har badat och blivit blöt.
Nu började det i gårkväll, det bara kom på en sekund så börjar hon klia sig och skaka på huvudet FRENETISKT, hon höll på länge och som tur var har jag kortisondroppar hemma som jag hällde i. Det verkar som det blivit bättre, men örat är riktigt rött och det är gegga i. Stackarn, hon har jätteont. Eftersom Hedvig ska röntgas på tisdag tar jag med Via då också så får dom kolla ordentligt i öronen på henne.

Tyvärr så började även Hedvig skaka på huvudet och klia sig i fm, körde en vanlig öronrens på henne bara, men typiskt om båda två ska få problem med öronen på samma gång!
De badade ganska mycket i söndags när vi var på skogspromenad i smutsiga diken, det är garanterat därför.

Jag har ju anmält dom båda till Clumbermästerskapet på söndag, men fick avboka det tyvärr pga detta. Det ingår ju vattenapportering, och det är ju bara att glömma =(. Så tråkigt. Via ska även gå sitt MH nästa söndag, och då vill jag att hon ska vara helt 100.

                                          Hedvig älskar att pussas, även med Otilia.

                                  "Vi fick sitta fram i bilen i dag, det var jättehäftigt!!"

                   "Min Moder säger att jag inte är så "fotogenisk", vad menar hon med det?!"



             

I lördags em var min mor o far, bror och hans tjej och min farmor hemma hos oss. Träffar inte bror så ofta för han bor i Västerås och min farmor bor i Malmö, så det var jättetrevligt. Slängde ihop en varm smörgåstårta lite kvickt o snabbt, hade ju varit iväg på tävlingen så jag hade inte tid med långkok. (Som jag brukar göra alla andra dagar, menar jag ;p!)

Den är jättegod och supersmidig och går "görsnabbt" att sno ihop. Så här gör jag:

* Skiva kassler i tunna bitar
* Skär paprika, purjolök och champinjoner i bitar.
* Fräs ihop allt och sen i med två burkar creme fraiche. Pressa i vitlök, lite salt o peppar.

Lägg ut två halvor Hönökakor så det blir en rund botten, bred på röran och lägg på de andra två halvorna över. Riv lite ost och tomatskivor, in i ugnen till osten smält och sen är den redo att ätas. Jättegott! Och tar ca 5-10 minuter att göra.

Tävlingen... ja, var ska vi börja!? Vi kan börja på fredagen och förberedelserna. Hm, eftersom det var x antal år sedan jag tävlade for jag mest omkring som en yr höna och tänkte att jag hade MAAAASSOR med grejjor att fixa när det i själva verket bara var att putsa sadel o träns och göra knoppar. I alla fall så köpte jag ett jättefint pannband i Falsterbo att ha enbart på tävling, och nu när jag ska sätta på det på tränset så är TRASIGT!! Panik, hur ska jag kunna laga det?! Fixar det lite halvsnyggt sådär och sen ska jag knoppa... Eh, upptäcker ganska snart att det liksom inte blir så bra. Hästen har alldeles för tjock man så knopparna är stora som kanelbullar =( . Jag brukar faktiskt vara en mästare på det här med knoppar, och fula knoppar som står åt alla håll o kanter får jag utslag av! Så detta var ju inget bra... De var t o m så stora så jag knappt fick om gummibanden. Kämpar som ett djur, mina fingrar blöder men till slut är dom på plats. Pustar ut, ställer in hästen i boxen, hon skakar på sig och tjooofff så flyger alla knopparna upp. Stöööööööön, in o hämtar saltvatten i en sprayflaska och öser på manen och gör om.

På morgonen när jag kom ner var knopparna återigen ett minne blott, så det var bara till att göra om igen. Tur att vi hade god tid på oss. Rycka manen lite till nästa gång kanske??! Fast sen när jag vant mig vid kanelbullarna tyckte jag att det var ganska snyggt ändå. Knopparna var INTE snygga men själva kanelbullestorleken!

                                            Här syns dom ganska tydligt!!
Väl framme sköter sig hästen KANON! Hon var så duktig och gick så otroligt fint på framridningen, vilket egentligen var en vinst för mig bara det. Att jag nu vet att jag kan åka iväg med henne utan att hon ballar ur.
Sen skulle vi då in i ridhuset och det var ju lite läskigt, men jag blev ledd in och då gick det bra. Även här inne skötte hon sig OTROLIGT bra, och jag tänkte att "det här går ju finfint!" Ända tills vi kom till den berömda galoppen... Då gick det inte mer. Först blev det ingen galopp alls, sen när det väl blev galopp blev det fel och sen när det väl blev rätt blev det avbrott. Jag var ju beredd på detta då galoppen är vår "stötesten" även hemma. Men vi hade faktiskt bara 6:or och 7:or på allt, sen i galoppen blev det bara 2:or och 3:or och någon 4:a så totalt fick vi 53,45 %. Hihi, det var ju inte så bra, men det är bara hem och träna på den där j*vla galoppen.
På framridningen galopperade hon dock jättefint, med fina fattningar också, så det FINNS ju där...

                                    Fin galopp, synd bara att det sitter en groda på ryggen.

Vilka enastående tävlingsnerver jag har! Har drömt mardrömmar två nätter nu om den där j*vla tävlingen. I förrgår natt drömde jag att jag kom på strax innan jag skulle in på banan att jag glömt knoppa, så jag började fläta, men hur jag än försökte gick det inte.  Efter en stund upptäcker jag att hästen har stubbman.
I natt drömde jag att jag helt glömt bort tiden, så på em kom jag på att jag visst skulle tävlat på morgonen, så jag hade missat alltihopa.

Är det här ngt som kommer gå över med mer rutin?! Annars kommer jag aldrig palla med det här med tävling med mardrömmar och liknande.

Herregud, hur ska det här gå?

Huspriserna på Gotland är verkligen höga...!!     =o


http://www.hemnet.se/bostad/fritidshus-2rum-faro-gotlands-kommun-faro-austers-5930-2580035

 

I died today.

 

You got tired of me and took me to the shelter. They were overcrowded and I drew an unlucky number. I am in a black plastic bag in a landfill now.

Some other puppy will get the barely used leash you left. My collar was dirty and too small, but the lady took it off before she sent me to the Rainbow Bridge .

Would I still be at home if I hadn’t chewed your shoe? I didn’t know what it was, but it was leather, and it was on the floor. I was just playing. You forgot to get puppy toys.

Would I still be at home if I had been housebroken? Rubbing my nose in what I did only made me ashamed that I had to go at all. There are books and obedience teachers that would have taught you how to teach me to go to the door.

Would I still be at home if I hadn’t brought fleas into the house? Without anti-flea medicine, I couldn’t get them off of me after you left me in the yard for days.

Would I still be at home if I hadn’t barked? I was only saying, “I’m scared, I’m lonely, I’m here, I’m here! I want to be your best friend.”

Would I still be at home if I had made you happy? Hitting me didn’t make me learn how.

Would I still be at home if you had taken the time to care for me and to teach manners to me? You didn’t pay attention to me after the first week or so, but I spent all my time waiting for you to love me.

 

I died today.

Love, Your Puppy

I dag är jag glad =) ! Träningen i morse gick jättebra, tänk vad lätt allt blir när hästen är lösgjord! Måste också inse att allt hänger till 99,9 % på MIG, om jag lär mig rida kommer även hästen att fungera. Exvis har jag så svårt för det mest grundläggande; att ha hästen mellan hjälperna - fram för skänkeln, in i handen. När Sandra Söndagsåkare är på tur blir det oftast varken fram för skänkeln eller framme i handen utan det blir just - åka häst. Ändå har jag blivit mycket bättre (herregud, tänk att JAG kan säga att jag är bättre?! Bara det är ett framsteg!), för några år sedan red jag inte ens med stängd hand (!) utan satt med den öppen och glappade. Nu har jag stängt handen, men tyglarna glappar lik f*n!

Det är något som ligger i mig sedan långt, långt tillbaka, att håller jag inte så "hårt" i hästen i munnen så är jag snäll. Något som jag verkligen får sota för nu, och jobba med så in i... Bara för att jag har ett rejält stöd i mina tyglar/hästens mun, så betyder ju inte det att jag är elak och hård i handen utan tvärtom, jag ger hästen ett stöd så den kan finna en fin balans, samtidigt som jag får se till att hästen bjuder på och arbetar lika med båda bak och att den, just nu, är formad för min innerskänkel, lite hela tiden så hon inte skjuter ut bogen. När den här lösgjordheten infinner sig är det helt UNDERBART att rida, det är så lätt, så lätt. Tyvärr infinner den sig ju inte så ofta, utan om man har TUR 5-10 minuter i slutet av lektionen... Men det är bra att man får dom där "halleluja-moments" emellanåt, för det är GULD värt  =D !

I går hade jag fika-gäster, min mamma och hennes väninna "från förr" var nere och hälsade på mig, det var så trevligt. Pratade gamla minnen, bl a berättade dom om när jag och hennes son var små, vi är så gott som jämngamla och eftersom mamma och Lena umgicks mycket förr lekte han och jag ofta. En gång när de träffades hade vi barn plötsligt försvunnit. De hittade oss nakna (!) i sovrummet, vi hade smugit in där, stängt dörren och tagit av oss alla kläder + blöjjorna (alltså, så små var vi så vi hade blöjjor!) och krypit ner i sängen!! Hahaha, vad jag skrattade! Antingen ville vi väl känna våra mjuka små barnkroppar intill varandra, annars hade vi väl sett hur våra föräldrar gjorde ;) !

Tömkörde Othello i går, herregud, jag blev genomsvett! Men det var kul. Jag är inte så jätteduktig på det, men tänkte att det kan vara bra för honom nån dag i veckan på banan. Fick honom att gå riktigt fint både i traven och galoppen, men flytta sig åt höger det ville han INTE. Ställde sig, snurrade runt (det har han lärt sig, att man kommer undan om man snurrar), gjorde "caprifoler", m.m men jag gav mig inte, därav mina otroliga svettningar!
Eftersom det fortfarande är jobbigt att rida honom, så fort man begär ngt är det protest, inte mycket och han har blivit såååå mycket bättre, men det finns ändå där, ska jag börja rida honom på smärtstillande och se om det blir ngn förändring. Skulle hämtat ut det på Apoteket i dag, men de hade inget hemma. Jag frågade ändå om de kunde se vad det kostade. 852 riksdaler...!!! Tur att man är så jävla rik!!  :s

Eftersom vi inte har någon dator hemma försöker jag skriva från telefonen. Träningen i kväll var ren katastrof. Hon gick in i sin "bubbla" och där är det omöjligt att nå henne. Hjulet snurrar men hamstern är död, liksom. Det som utlöste det hela i dag TROR jag var att det var fler hästar i ridhuset i dag, plus att det var folk på läktaren, så hon blev ju spänd men ändå hade jag kontakt med henne. Sen när jag väl börjat rida så gick det inte alls. Susanne sa att hon får t o m typ "dimmig blick", alltså helt avstängd, totalt opåverkbar. Förslag på hur man spräcker bubblan mottages tacksamt! Nu vågar jag inte skriva mer om det inte fungerar med telefonen!

Jobba lördag är inte kul. Även att det bara är några timmar så förstör det hela helgen. Jag brukar alltid försöka göra alla mina "plikter" på morgonen/fm på helgen, gå långpromenad med hundarna och rida båda hästarna, då brukar jag vara färdig vid ca 13-14 tiden och sen är jag ledig resten av dagen. Dom här jobblördagarna måste jag först göra mat när jag kommer hem för jag är alltid hungrig, sen fixa allt med djuren så jag är inte färdig förrän framåt kvällen.

-2 grader i morse, det var helt vitt av frost på marken. Nu är det bara att försöka stålsätta sig inför den kalla årstiden som jag avskyr. Hade jag inte haft djuren hade jag definitivt inte stuckit näsan utanför dörren om jag inte absolut hade varit tvungen. Min favoritsyssla när det är vinter är att elda i kakelugnen, sitta i min fåtölj inbäddad i filt och läsa och slumra till lite med jämna mellanrum och att bada jättevarmt i badkaret för att tina upp min arma kropp. Min hatsyssla är att vara ute.  =o

Nästa helg ska jag ha min riktiga tävlingsdebut. Jag är redan nervös. Hittade en jättefin kavaj på Blocket som jag köpte, nu måste jag bara ha nya ridbyxor också, men det kan vänta litegrann, men ett nytt tävlingsschabrak måste inköpas, jag vill ha ett vitt Miasschabrak med svart kantband och extra kant med silver eller grått. Skulle även vilja ha ett nytt träns... men det får också vänta tills jag vet om det är lönt att fara runt och tävla eller inte. Vill ju inte alltid komma sist på typ 50 %, även om jag räknar med det nu i början.

3,5 grader var det i morse! Det var krispigt kan jag lova, mössa och vantar på. Det är så svårt nu hur man ska klä på hästarna tycker jag, Othello hatar att bli blöt, han tycker om att bli "inpaketerad", Otila får inte bli varken kall eller blöt då hon kniper i korset och blir sned och Moonlight är gammal så hon måste väl också hållas varm.

I morse var det förvisso väldigt kallt men syntes att det skulle bli en jättefin dag så dom fick gå ut nakna, tycker inte om när dom har täcke på sig när det är varmt och soligt. I går var det kanonfint också när jag släppte ut dom nakna, men redan när jag mockat klart hade det mulnat på för att sedan börja regna.

Ska man fortfarande bara ha skaltäckena eller med lite, säg 100 g fodring? Vilket blir för varmt, vilket är för kallt? Hm, huvudsaken är i allafall, tycker jag, att dom hålls torra.

Regna, ja det gör det ju varje dag, nu har det regnat så mycket här så vi inte längre kan dricka vårt vatten =( , det luktar SKIT, kul att duscha i det... Konstigt nog (eller inte, vi bor på enbart STEN, så det släpper igenom vatten bra) är hagarna kanonfina, bara lite lerigt vid ingången.

Plockade lite kantareller i morse, hittade i går när jag red och jag KAN inte låta bli att plocka dom, även att frysen är "knökafull" utav nästan enbart kantareller, vi har gett bort massor, men det är ju så roligt att plocka dom =) !

Nu måste jag jobba lite.

I dag blir det  en miljon bilder på dom jag älskar mest =) !

                                                  Min Otilia.

Jag förstår mig inte på min kamera, det blir inga bra bilder, antingen för mörka eller suddiga eller för ljusa. Ändå är det en sån där "bra" kamera, men det kanske beror på vem som håller i den?!

       
                                           Mina älskade små Flickor busar.

                         Hahaha, lägg märke till Vias blick och Hedvigs mun =D !!

                                        "Jag kan springa FORT, FORT!!"

                                               Min Lille Othello

                                              Via i närbild.

                       
                                              " Den som väntar på nåt gott...!"

                                                             Och så Gremlan =) !

Hittade även lite kort på vår smala, smäckra ponny!

I går var jag så ARG, så ARG!!

Tisdag och onsdagkvällar går jag på brukshundkubben med hundarna, så då är jag hemma sent. Så igår strax innan kl 20 ringer jag hem till min "kära" sambo och frågar om han inte kan ta in hästarna.
- Njaaa, kommer du inte hem snart då? blev svaret.
Nä, det skulle ju dröja ytterligare någon timme innan jag var hemma och jag vill inte att de ska gå ute när det blivit mörkt + att det blåste i går.

Efter en stund ringer jag igen för att fråga om det gått bra. "Nä, dom ville inte gå in."

Jaja, då får jag väl fixa det när jag kommer hem då...

Jag var hemma efter kl 21 och då var det bara till att ge sig ut att leta hästar. De går fortfarande på hela sommarbetet, så det är ganska stort. Det var KOLSVART, blåste storm, regnade, jag såg inte ett skit och när jag väl hittar hästarna så är dom helt uppjagade av att det blåser så mycket, så det går inte att gå fram och ta dom utan risk för att bli helt nermejjad. Jag var så arg, så jag bölade och snörvlade (vad annars?!), både på hästarna och på min j*vla karl som aldrig kan hjälpa till med nåt!!

Till slut fick jag dom till att följa med mig upp mot stallet, innan det hade jag blivit påsprungen, trampad på foten och stukat till fingret när jag försökte hålla fast Moonlight. Då kommer Stefan ut och lyckas på något sätt att skrämma ihjäl hästarna, så dom vänder och springer i full galopp bort från mig igen. Åh, jag var så arg så jag kokade.

Det var bara att vända och leta upp dom igen, denna gången tog jag Moonlight, gick utanför staketet men ledde henne ändå, snubblade, vrickade fötterna, fick el i mig och fy FAN vad jävligt det var. Till slut var dom ändå inne och jag var genomsvett.

Jag är så trött på att aldrig få ngn hjälp, att alltid göra allt själv. Jag sliter som ett djur med allt här hemma, med hästarna och hundarna och sen ska det städas och tvättas och allt annat, och aldrig någonsin att det erbjuds om lite hjälp. Ska man inte hjälpas åt när man bor tillsammans? Sen samtidigt tänker jag, att det är mina hästar och hundar, så då får jag väl ta hand om dom själv också, men jag skulle skämmas ihjäl om jag såg min sambo slita och träla med ngt även om det var hans intresse, och jag själv bara satt och glodde på tv eller spelade tv-spel.

Till saken hör att till helgen kommer hans barn, och vem får ta hand om dom? Jo, inte är det han för han ska inte ens vara hemma. Om jag ställer upp och tar hand om dom, kan då inte jag få lite hjälp med mitt någon enstakaste gång?!

Så där, nu har jag fått gnälla av mig lite!! ;)

Jag har blivit så sentimental. Jag gråter för allt. Jag gråter när jag sitter på läktaren och tittar på Othello som har blivit så duktig, jag gråter när jag tittar på mina hundar för Moder älskar så mycket. Jag grät förra veckan när jag fick nya numret av Ridsport, för på framsidan stod Patrik Kittel och grät, och det var så fint och jag var så glad för dom är så bra. Jag gråter för syster har åkt till Norge.

I lördags kokade vi kräftor, då grät jag för jag tyckte så synd om dom. Och så grät jag när jag läste dödsannonser och såg denna fina dikt:

"Gråt inte vid min grav.
Jag finns inte där
Jag finns i solens spegelblänk på fjorden.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten. Och när Du en tidig morgon
väcks av fåglars kvitter
är det min röst Du hör.
Så gråt inte vid min grav.
Jag är inte död.
Jag har bara gett mig av."

Vad har hänt med mig?!?

Jaha, då var "tävlingsdebuten" avklarad! Vi går ut lite försiktigt vi, så vi åkte till en träningstävling "pay and dressage" utanför Jönköping och red en LB:1. Hon skötte sig sååå bra, jag var helt förvånad! Jag hade räknat med total panik och annat trams, men hon gjorde inget sånt.

Jag hade ju fattat fel och trodde att det skulle vara i ridhus, men när vi kommer dit är det utomhus och med dressyrstaket som jag inte vet om hon sett nån gång i sitt liv. Herregud tänkte jag, hur ska det här gå? Men hon tittade INGENTING på staketet, det enda var att hon blev lite "slö" och opåverkbar, så hon gick inte riktigt fram. Fick j*vligt bra betalt för min ritt, den var kanske värd 10 % mindre än vad jag fick... Men jag fick blodad tand, det var jättekul, så nu vill jag tävla mera. Jättenyttigt också att börja med sånt här när man har varit från det så länge och med oerfaren häst.

Flera stycken kom fram och sa - VILKEN fin häst du har! Och det har jag, hon har en otrolig utstrålning, så hon "säljer" sig själv lite bara pga det tror jag.

Hovslagare... ja, vad ska man säga om dom? Jag har haft samma hovslagare i nästan fem år. Förra gången han var här sa jag lite försiktigt att jag hade fått påpekningar ang. vinkeln på hoven, och undrade om han kanske kunde göra på ngt annat vis, för att få upp trakten och korta tån. Han tog VÄLDIGT illa vid sig och blev nästan arg och gråtfärdig. Jag tycker att man måste kunna ha ett sån dialog med sin hovslagare, han skor trots allt MINA hästar, och skoningen är en av de viktigaste sakerna, att den blir rätt. Så när jag nu behövde sko igen och kontaktade honom, fick jag till svar att jag skulle se mig om efter en annan hovslagare eftersom jag inte litade på honom. Eeehh?!? Behandlar man stamkunder på det sättet??! Jaja, jag är inte den som bönar och ber att han ska komma, så nu blir det till att leta ny.

En annan hovslagare jag haft lite i sommar skulle kommit och skott om, hade en bestämd tid sen sist, men människan dyker inte upp! Har inte hört ett ord från honom, men han kommer inte heller in genom min stalldörr någon mer gång. Och jag tänker INTE hålla tyst med hur varken den ena eller andre beter sig. Ang. den sista har jag hört väääldigt många på sista tiden som är väldigt irriterade på honom pga att han varken svarar i telefon eller på sms eller kommer på utsatt tid. Blir så trött på sån där skit!

Jaha, då har jag anmält mig till en tävlig till! Kul, men samtidigt nervöst. Jag har inte tävlat på nästan fyra år, och Otilia är ju som sagt lite... oberäknelig. Det kanske går jättebra, men risken är nog att det är lite för otäcka saker att titta på för att det ska gå bra. Men jag har tänkt ta hösten och våren till att bara ut och miljöträna, och inte ha några som helst förhoppningar eller press på oss. Förhoppningsvis kan jag även ta med Othello ut till våren, och han tittar inte på nåt!

Två större hundutställningar är också inplanerade, Mjölby i slutet av oktober och Växjö i början av november. Det blir Hedvig som får följa med och se vad dom tycker om henne, känns som att det inte är så mycket lönt att åka med Via. Det kostar ganska mycket också, runt 300 kr per hund, och att då "slösa" det (usch, vad elak jag är!) på Via som ändå säkerligen bara kommer få "good", känns onödigt. Men i mina ögon är hon den FINASTE!!

Hedvig ska även röntgas den 4 okt, hoppas naturligtvis på fint resultat. Några syskon är fria, liksom Via.

Nu är hösten verkligen här, 7 grader i morse. Vart tog sommaren vägen?