Vimsig som jag är blev det ju inte alls som planerna var i går. Jag hade glömt bort att jag skulle träna för Camilla Lindh i dag och hade alltså dubbelbokat mig. Frågade Stefan om inte han kunde åka ner med Hedvig till Klobben och under stora protester gav han till slut med sig.

Precis innan jag skulle åka till träningen kollade jag upp mejlet från Brukshundklubben en sista gång för att kolla tiden och ser då att det inte börjar förrän onsdagen den 23 mars! Så Stefan blev väl själaglad när han slapp åka ner dit.

Träning för en ny tränare i dag alltså. Jag är lite känslig när det gäller att rida för någon jag inte känner och var lite nervös, men hon var jättebra. Hon hade precis samma tänk och sätt att lära ut som min ordinarie tränare, vilket förstås var helt kanon. Jag vet egentligen inte om det är bra eller dåligt att rida för fler tränare än en, men när dom är så lika i sättet kan det väl inte vara så farligt. Det är bra miljöträning för hästen att komma till ett annat ridhus och jag vill ta varje tillfälle till att kunna träna.

Jag är ingen skrytsam människa, tvärtom, men blev STOLT i dag när C.L blev väldigt förtjust i hästen. Det var den finaste Rubinrot-avkomman hon sett, och jag håller med. Dom är ofta stooooora och älg-lika, inte alls så docksöta som min tjej. Hon tyckte även att hon hade stor potential och utropade vid ett tillfälle; Hon har ju en 12:a på traven!! Det kanske inte är riktigt sant, men den (och hela hästen) är otroligt utvecklingsbar. Hon ville i alla fall gärna ha min underbara häst i sitt stall =) , så jag kanske hade kunnat sälja henne i dag, vem vet, folk på läktaren kom också fram efteråt och var lyriska, men hon är INTE till salu.

Fick även beröm för att vi passar väldigt bra ihop och det är ju alltid kul att höra och att jag rider/sitter fint!? Jag har fruktansvärt dåligt självförtroende speciellt över min sits, tycker jag rider så himla fult så då blev jag glad.

Jag måste träna mer på att ha hästen rund i formen, lösgjord i sidor/hals vilket jag också fick jobba med hela lektionen. Jag måste också bli mindre mesig när jag rider, hästen är ingen porslinshäst och detta är jag ju fullt medveten om, att jag är en mespropp som knappt håller i tyglarna, men jag kämpar på!

Nu ska jag gå och ge min Prinsessa hennes kvällsmat.

Är så otroligt nöjd med min fina, fina häst idag! Träningen gick jättebra (och det tro f*n det, om det inte ska lossna nån gång, så som jag far!!) . Vi körde mycket galopp från skritt ner till skritt i dag igen och jag fick efter ett tag in en sån superfin galopp så jag har nog aldrig känt något liknande, det känns som hon växer upp 20 cm framför sadeln och jag skulle kunna rida i flera dagar. Helt underbart =D .

Nu är det att träna på mer nyanser i traven som gäller, försöka få lite mer rörelse/knän och att kunna få lite större kliv. Galoppen tränar vi på med att stärka upp och att jag ska försöka slappna av och komma ner ordentligt i sadeln, vilket gäller även i traven.

Jag ska även bli nogrannare med disciplinen på hästen, jag är lite för tillåtande till allt möjligt, saker som jag egentligen inte ens tänker på. Ex vis:

* Ska hästen alltid stå på sina fyra hovar, vare sig man sitter på hästen (står still då förstås) eller i gången när man borstar. Den ska vara "alltid redo" så att säga, inte stå och vila ett ben, inte stå och såsa. Nu har Otilia aldrig stått och vilat när man borstar, men hon viftar med frambenen, otålig som hon är och det har jag inte varit riktigt konsekvent med att säga ifrån om, även om det är mycket bättre.

* Hon MÅSTE stå still när jag hoppar upp, tills jag säger att det är ok att gå.

* När jag leder henne ska jag gå vid bogen och hon ska gå på i rask takt - alltid fram för skänkeln, även om jag inte sitter på. Börjar hon såsa = bli lång och bara skyfflar på i skritten, så får jag peta lite med pisken och påminna - alltid arbeta.

* Om jag har gjort en halt och exvis pratar med min tränare ska hästen stå i form, helt koncentrerad på att jag i vilken sekund som helst vill att den ska gå fram. Alltså får den inte stå och glo åt alla håll o kanter eller skramla med bettet - alltid redo, alltid framme för skänkeln, koncentrerad.

* Rider jag i ridhuset och det kommer in nån - fortsätt rida som att inget hänt. Hästen ska inte titta på det som kommer in, utan bara koncentrera sig på vår ridning.

* Var konsekvent med detta.

Det här är några små, små saker som jag inte har brytt mig om innan, men som gör att man får en annan koncentration och disciplin på hästen. Det kan tyckas som småsaker som väl inte spelar någon roll, men hästen får göra precis som den vill i 22-23 timmar om dygnet, så när den är med mig är det arbete och koncentration som gäller, för att forma en lydig tävlingshäst. Och Otilia behöver egentligen en väldigt snäv ram, för att fungera och vara ordentligt trevlig.

I morgon är det första gången på Klobben för i år, jag tar med mig Hedvig på nåt som heter Trivselkurs. Det blir trevligt =).
Och på torsdag har jag tänkt att vara med och ta några skutt och rida fort och flängigt igen ;) .

Nu ska jag gå ut på promenad med mina Flickor i det fina vädret.

Att rycka eller inte rycka... I det här fallet hade det nog varit bättre om jag låtit bli.

Ena sidan ser numera ut såhär:

Och den andra såhär:

Hur f*n gör man så den blir så där jämn och snygg och lika tjock överallt?! Stackars häst att se ut så där =(

Men hon är ganska söt ändå, min lilla tjej:

                                               Hihi, det här kortet blev väl ganska roligt? =D

Helgen har varit lugn, superfint väder med sol och klarblå himmel, tyvärr har det blåst ganska mycket, men man fick ändå vårkänslor =) .

Lördagen mockade jag i hagen, det behövs nu när snön har smält undan och alla bajshögar kommer fram, blä vad det är äckligt. Så det blev x antal skottkärror, men nu är det ganska rent. Otilia var så rolig, för hon skulle vara med HELA tiden, helst stå i skottkärran så att hon säkert visste att hon syntes och fick vara med. Och om o om igen la hon sin mule vid min kind och så ville hon stå så och mysa en stund. Sen gick hon klistrad vid sidan var man än gick. Hon är så social.

Sen började vi röja upp i sommarhagen, såga ner gamla döda enebuskar och annat skräp som vi sen eldade upp. Vi brukar göra det fram i april/maj så det kändes verkligen som det var vår nu.

Eftersom vårt hus stod tomt sen -94 innan vi köpte det har det ju heller inte gått några djur och betat i hagarna så det har varit ganska igenvuxet. Men vi har röjt lite varje år och nu börjar det se ganska bra ut, men det är fortfarande mycket jobb kvar. Jag vill ha ett SNYGGT bete!

Lördagkvällen var vi på bio och såg den nya Hamilton-filmen. Den var rätt ok, men tycker det är så tråkigt i svenska filmer att det är samma skådespelare i alla filmer, man tröttnar liksom på dom.

Söndagen fortsatte vi med vårt röj i sommarhagen. Hundarna sprang lösa och hade hur kul som helst. Jag var lite orolig att dom skulle smita, och i början sprang dom runt och jag hade inte alltid full koll på var dom var, men när dom fått rusa av sig höll dom sig intill oss. Fram på söndagkvällen var dom faktiskt trötta och det händer inte så ofta med mina hundar. Men ca fyra timmars fritt spring (och dom springer verkligen konstant) lörd/sönd är tydligen vad som krävs för att få dom att coola ner lite.

Skitig och svettig Gubbe, jag sa att han såg ut lite som Jack Nicholson i The Shining = galning, hihihi.

Det var kallt i dag igen, -9 när jag gick ner till stallet i morse. Ska rida efter middagsfodringen tänkte jag, blir väl lungt för nu är det stenhårt i backen när snön försvunnit. Men i morgon är det ju redan träning igen =D .

Dressyrträningen igår gick bra, men eftersom jag numera har blivit så petig så sträcker jag mig endast till att tycka att det gick bra.
Vi fick såklart problem med galoppen igen, att det ska vara så J*VLA svårt?!? Det är en kombination av superkänslig häst, spänd ryttare och gigantiskt galopp.

Eftersom vi har haft problem med galoppen, (och Othello också som knappt kunde galoppera), så har jag blivit så spänd. Jag kommer inte ner i sadeln, jag spänner mina skuldror och benen. När vi väl har "kommit igång" nu så att säga i galopp så är jag livrädd att hon ska bryta av så jag sitter stel och spänd som en glasspinne istället för att som jag måste göra nu; sitta till, få henne att samla galoppen lite mer och inte rinna iväg så som hon gör nu. Det är det som är problemet, galoppen blir för stor och hastig och hon rinner iväg för mig. Sen är hon superkänslig och bryter av bara jag tänker en annan tanke än galopp.

Så igår övade vi mycket på skritt - galopp - ner till skritt igen. Eftersom hon även har gigantisk skritt så var det lite svårt. Innan jag fattar galopp från skritt så måste jag ha i gång hennes bakben, i snabba, kvicka rörelser, nästan sitta och "reta upp" henne lite och utifrån det fatta galoppen. Vi var lite oense ibland, och även att hon är superkänslig på ett sätt kan hon bli helt död för skänkeln och inte lyssna alls.
Men vi kämpade på och till sist gick det bra. Avsaktningarna galopp skritt är inga som helst problem, då hon ju är överkänslig i avsaktningarna. Skulle kunna galoppera och gå direkt till halt utan några som helst problem. Sen blir det lite så att jag glömmer bort att arbeta ända in i skritten, så hon inte riktigt får in bakbenen under sig, men jag jobbar på det =) .

Fick i alla fall till slut in superfin galopp, jag red i trav som nu går att få riktigt fin ganska omgående och från den traven övergång till galopp med bibehållen känsla ifrån den underbara traven och det gick! Vilken känsla det är.

Nu har det varit hårdträning tre dagar i rad så nu ska jag bara promenera en timme med henne i dag.

Innan i dag var jag och kollade på S när hon red sin förra häst som hon fått låna ett tag pga nya ägaren fått barn. Åh, vad det är roligt och inspirerande att titta på riktig ridning! Hästen är oerhört välriden och kan allt. Så som jag hoppas att Otilia en dag ska kunna allt =) .

Hihihihi, i går GJORDE JAG DET!!!! Jag HOPPADE!! Eller ja, jo, men vi hasade oss faktiskt över några "hinder".

Hon skötte sig jättebra när vi kom dit, nytt ställe och allt, men inte alls så spänd som jag trodde att hon skulle vara.
Red runt lite i trav och galopp och fick ha ett betydligt friskare tempo än vad jag är van vid...hoppryttare vill ju ha så mycket fart och så mycket galopp liksom ;) .
Sen travade vi lite över bommar och sen sattes det upp ett litet, litet kryss i slutet, storleksmässigt som kanske två bommar på varandra =D. Men se första gången tyckte Otilia inte att det var nödvändigt att hoppa över. "Kanske" berodde det på att jag för LÄNGESEN slutat driva, släppt tyglarna helt och höll mig krampaktigt fast i manen?! Hm, kanske skulle vara en mycket bättre idé att ha någon som kan hoppa på en häst som inte är van, men vi körde på.

Så innan vi slutade hade vi faktiskt kommit över två hinder på kanske 40 cm som stod efter varandra på långsidan - fortsatte kortsidan - svängde snett igenom och hoppade ett litet kryss där. Och jag tyckte vi var så himla duktiga!
Nu var det ju så att Otilia travade väl mest över, men sista hoppet blev faktiskt ett hopp, för då kom jag i galopp och hade lite fart. Det är ju det där med farten, ska man hoppa så ska man visst ha lite fart för att komma över... Och EFTER hindret var det visst viktigt också att sätta en jädra fart. Efter skuttet så sa R; "Bra, klappa den". Vilket jag hela tiden hörde som; "Bra, snabbare" =o !

Jag  tycker det var lite roligt faktiskt, även att jag är rädd och tycker det är lite otäckt, och jag tror det är nyttigt även för en dressyrhäst att ta några små skutt ibland och få fräsa fram i lite "vildare" tempo. Så vi kommer nog vara med fler gånger. Nu ska jag gå och ta in dom, för det är ju dressyrträning i kväll igen =) .

I dag var det träning på morgonen, och hon gick KANON!!! Var så glad efteråt, det var egentligen ingenting som jag kan säga gick mindre bra. Hon var lydig och skötte sig jättebra, gjorde superfina galoppfattningar, så där så det bara gungade över från trav till galopp och sen red jag tiometers volter i galopp (nåja, försökte i allafall, dom blev väl sisådär 12 m). Vi som har haft SÅ svårt för galoppen!! Underbart att poletten verkar trillat ner =D .

Enda lilla "svarta molnet" just nu är väl hennes skritt. Den är ju GIGANTISK, vilket kanske kan se flashigt ut, men en stor skritt är egentligen inget man som dressyrryttare vill ha. Det händer ibland att den blir pass-aktig och det är absolut inte bra, så jag måste lära mig att reda ut det innan det blir så.

I morgon ska vi - herregud - vara med på hoppträning!! Jag har ont i magen alla redan... Men jag kommer bara vilja trava lite över bommar och rida i en maklig, bekväm takt! Inget fart och fläng här inte!

Och på torsdag är ´det dressyrträning igen på kvällen, så denna vecka blir det lite hårdträning. Kul!

Sadelclinicen var intressant, men som vanligt gäller väl att inte tro blint på vad en person säger utan att lyssna och lära från olika håll och att själv ha lite sunt förnuft.

Som jag trodde sadlar jag ca 6-7 cm för långt fram, har nu klippt ett märke (!) i pälsen där sadeln ska ligga. Man ska ju sadla bakom bogbladet och det visste jag, men jag har liksom inte fattat varifrån man mäter bogbladet =o . Nu känns det istället som att sadeln sitter alldeles för långt bak, men så är inte fallet.

Fick se exempel på en ponny som INTE hade haft någon bra sadel, där trapeziusmuskeln var helt obefintlig. Det är den muskeln som finns på var sida om manken (lite slarvigt beskrivet) och som man oftast ser helt tillbakabildad pga av att man lagt sadeln för långt fram. Oftast säger folk att "min häst har så himla stor och lång manke" när den i själva verket är helt normal, men musklerna däromkring helt förtvinat.

Här ser man ju tydligt var bogbladet är. Man ska dessutom lyfta upp hästens ben (som i rörelse), då flyttar sig bogbladets position bakåt flera cm beroende på häst, och det är alltså bakom den punkten som sadeln ska ligga. Sadeln får inte heller ligga bakom bakersta revbenen, så man har kanske inte alltid så jättemycket rygg att sadla på, speciellt inte om man hade som Othello, ingen rygg alls.
Sen ska den självklart ligga emot hela vägen, inte tippa fram eller bak, osv...

I onsdags hade jag sån FRUKTANSVÄRD träningsvärk, har nog aldrig känt något värre, så jag tänkte att om hästen kännner som jag är det inte så schysst att rida. Hade nog inte klarat av att klättra upp på hästen i vilket fall...så jag promenerade en timme med henne i rask takt. Sen har jag kört på som vanligt, hon har skött sig bättre nu faktiskt, i går kunde jag t o m galoppera utan att hon skuttade en endaste gång.

Ons-fre var min mamma här och hälsade på, vi hade så trevligt, pysslade med hästarna, gick långpromenad med hundarna ( i DJUP snö, för det var inte plogat, stackars mamma!) lagade mat och var i Vetlanda och gick i affärer och fikade. Jättemysigt med andra ord.

I går var Stefan och jag på bio och såg Mission Impossible; ghost protocol och jag tyckte den var jättebra. En scen är han (Tom Cruise) och klättrar på utsidan av världens högsta byggnad, Burj Khalifa i Dubai, och även att jag vet att det bara är på film så mådde jag så j*vla dåligt!! Jag är så fruktansvärt höjdrädd, och jag fick ont i magen och mådde lite illa, och - en sak som enbart har hänt mig dom gånger jag flygit - jag fick handsvett!! Händerna var helt blöta! Jag klara inte av höjder alls, inte ens på film.

En rolig sak var även att svensken Mikael Nyqvist hade en stor roll som skurk, och han gjorde den mycket bra. En sevärd film.

Jag har varit arg på Otilia ett par dagar nu, hon har så att säga varit ganska B-I-L-L-I-G!! I torsdags så tömkörde Susanne henne för att försöka få ut lite energi ur henne, då hon har varit mer vild än tam sista tiden.

I fredags red jag ut, och den värsta skutt-energin var väl borta, men istället var hon livrädd för allt. Stenar med snö på, grenar med snö på, grenar som vajar lite i vinden, saker som inte syns, you name it. Hästen blir så spänd så hon blir stenhård att sitta på, hon stannar och kastar om och hon går och "trycker" hela tiden. Jag red en rundsväng som ligger ca 20-25 min från stallet och jag höll mitt tålamod ganska länge. Jag blir inte arg ofta, men när jag väl blir arg så blir jag arg så in i h*lvete. Till slut var ju då mitt tålamod slut och jag blev så arg. J*VLA TRAMS!! Jag drog ner hästen "på tygeln", naturligtvis vet jag att det inte är så man ska bete sig, men just då var jag bara tvungen att få ner hennes huvud så långt ner som möjligt så hon inte skulle kunna titta på allt det otäcka, sen bonkade jag till henne i sidorna och sen var det bäst att hon lydde för nu var jag inte glad. Och grejjen med Otilia är att hon blir inte upprörd när man "visar var skåpet ska stå" utan hon säger mer; Ok, jag skärper till mig. Hon vill gärna bestämma och man får se till att inte släppa henne för långt för då tror jag att hon lätt tar över.

I alla fall red jag den där rundsvängen fem ggr, jag brukar rida en gång...! Jag travade-galopperade-travade-skrittade-galopperade i ett friskt tempo och så fort jag kände minsta aningen till att hon tryckte så: BONK i sidorna och FRAM!
Det rann svett längs ryggen på mig, jag hade ont i halsen och blodsmak i munnen. Hade det kommit någon hade dom nog trott att dom såg en demon flyga fram, haha! Men hon gick jättebra efter detta, så jag måste lära mig att rida henne lika bestämt som när jag är arg så att säga, utan att vara arg då förstås!

I går red jag på det stora gärdet bakom stallet. Det är stenigt som fasen, men nu har det kommit så mycket snö så nu går det att rida där. Det gick jättebra ändå tills jag kommer upp bakom stallet, då gnäggar ponnyn i stallet. Otilia tvärnitar, slår upp huvudet i mitt ansikte (trodde jag fick en präktig blåtira, men det syntes faktiskt ingenting) reser sig rätt upp, tappar balansen och här trodde jag med all säkerhet att vi skulle slå över, men hon lyckas ta sig ner åt rätt håll, men jag hänger på sidan, men lyckas klättra upp. Jag vänder, fortfarande lugn i sinnet, men efter ett par steg börjar hon med sitt förbannade studsande och då blev jag ARG igen!!  Jag vrålar åt henne att Nu jävlar är det bra, hon skärper sig som vanligt och sen var det bara fram, fram, fram som gällde. Jag red volter, serpentiner och S-bågar, bytte varv ofta och hon skötte sig jättebra sen.

Alltså, hon är inte dum egentligen. Hon är bara en sådan enorm arbetsmaskin som behöver arbeta för att må bra i huvudet. Lite som en arbetande hund som inte får arbeta som istället tuggar sönder hela huset för att den har tråkigt.
Den här timmen jag rider henne om dagen, oftast ute i skogen, den förslår egentligen ingenting. Hon skulle må bäst av att gå i skrittmaskin en timme på morgonen, sen ut i hage, sen ridas 1,5 timme träning på kvällen. Då blir hon nog optimalt bra mentalt.

I dag på morgonen var vi och tränade. Hon skötte sig bra, men för laddad i galoppen. När jag gör galoppskänkeln så tar hon ett stort kaninskutt och direkt efter kör hon ner huvudet mellan benen så tyglarna dras ur min hand och sen skuttar hon. Och jag gör fel, för att i stället för att bonka på henne och säga fram, så stannar jag henne. En ren reflex, att man vill stanna när hästen lever fan därunder ;) . Sen är jag lite allmänt slapp med att, om ex vi galopperar och hon själmant bryter av till trav, då låter jag henne trava, istället för att fatta ny galopp - hon har fått bestämma. Sånt där måste jag bli bättre på.
Men annars är hon så snäll faktiskt, jag åker med henne själv nu, klär på henne själv utanför transporten och hon står still och är lugn. För ett år sen klev hon på mig, var allmänt nervös och det fanns inte en möjlighet att jag skulle kunnat åka själv med henne.

Nu ikväll har jag varit på "sadel-clinic". Det var intressant och man fick sig lite tankeställare. Antar att jag sadlar ALLDELES för långt fram, ska bli kul att lägga på sadeln i morgon och se, nu när jag vet hur den ska ligga. De flesta sadlar för långt fram, vilket hämmar bogfriheten och hästen kan inte röra sig fullt ut. Jag funderar bara på hur jag ska kunna sitta på min häst, om hon börjar röra sig ännu mer än vad hon redan gör...

Funderar ibland på att "lägga ner" bloggen, känner inte för tt skriva alls, men den kan ju lika gärna vara kvar så får jag väl skriva lite när jag känner för det, även om det inte blir så ofta...

Känner väl egentligen inte för att göra så mycket alls nu mer än att ligga inrullad i min goa filt, har varit stadiga -22 grader här i flera dagar nu. Hur kul är det då liksom? Men livet måste ju rulla på ändå, hundar ska ut, hästar ska skötas och helst ridas. Jag har satt som gräns -10 grader. Är det över det rider jag inte. Men på dagarna har det ju ändå blivit lite varmare så jag har ändå hållt igång. Otilia är PIGG. Otrloligt pigg. Hon letar efter otäcka saker överallt, hon vill springa fort och jag riktigt känner hur det kryper i skinnet på henne. I går blev hon ca fem cm kort, vek in halsen, släppte bettet och öronen veks åt sidorna/bakåt och det var som att sitta på en rejält skakad kolsyrad läsk och jag tänkte, att nu är nog min sista stund kommen. Men hon höll sig på backen, jag vet inte om det är för att hon vet att hon inte får? I så fall är hon ju otroligt hygglig, hon skulle kunna brassa av mig hur lätt som helst. Jag får "härja" lite på henne, det är det enda som hjälper, att gapa till på henne för hon lyssnar så otroligt mycket på rösten.

Skulle åkt och tränat i morse, ville att Susanne skulle tömköra henne åt mig och på det sättet klämma ur lite energi ur henne, galoppera är liksom inte att tänka på om man inte vill leka rodeo, men med över -20 i morse så blev det inställt. Får hoppas på att kunna åka på torsdg i stället.

I helgen var jag på styrelsemöte (ClumberKlubben) lör-sön. vi hade hyrt stugor i Gränna. Vi hade mycket trevligt och det blev sent i säng. Vaknade vid fem-tiden av en djävulsk magvärk, jag har haft det fyra ggr innan i mitt liv, och det är den absolut värsta smärta jag varit med om. Jag vet inte vad det kommer ifrån, men det är HEMSKT. Så jag sov ca fyra timmar i lördags natt, vilket är alldeles för lite för mig.
Mina FlickorÄlsklingar var förstås med, dom skötte sig så bra. Det var flera andra som hade sina hundar med sig, jag tror det var totlat sju hundar tillsammans, i samma lilla stuga, som inte kände varandra och det gick hur bra som helst. Clumbern är otroligt raskär, den älskar sina egna och att vara tillsammns med dom, ju fler desto bättre.

Jag tar min arbetslöshet på största allvar ;) , (jag har sökt flera jobb, varav ett vore en dröm om jag fick, nu slår ju förvisso inte drömmar in, men man FÅR faktiskt dream on liksom) och i förra veckan hade jag ingen hundmat... Jag hade beställt två säckar men dom hade inte kommit. Hm, tänkte jag, vad f*n ska jag göra nu? Så jag åkte in till djuraffären och hörde mig för om dom hade några provpåsar? För min ena hund är nämligen så kräsen, sa jag, så jag måste prova mig fram och se om jag hittar något hon gillar.
-Nä, det hade dom ju inte, men har du provat den här?
-Ja, ljög jag, den gillar hon inte.
-Denna då?
-Nej, den funkar inte heller...
Jag ville ju alltså inte köpa ytterligare en säck när jag vissta att jag antagligen skulle ha två st hemma dagen efter.
Till slut säger hon:
-Men du FÅR den här säcken av mig då. (en halvstor säck)
-Oj, vad snällt, tack så mycket!!!

Så jag tiggde alltså till mig en säck hundmat kan man säga. Undra om jag kan göra det i andra affärer också?! Jag är ju faktiskt arbetslös = fattig... Och häromdagen gjorde jag ett riktigt REA-fynd, jag köpte ett flugtäcke till Otilia för endast 99 kr. Som hittat =) !