Barnbidrag, är det inte ett mycket märkligt bidrag? Nu har jag ju inga egna barn, så jag vet väl egentligen inte vad jag talar om, men alltså...

Jag förstår att barn kostar väldigt mycket pengar , och om man inte har så mycket pengar att leva av kanske man är i stort behov av dessa bidrag. MEN det jag inte förstår är varför den person som har en väldigt bra inkomst också ska vara berättigad till barnbidrag?

Borde det inte vara inkomstrelaterat? Det kan ju omöjligt vara så att den som har en årsinkomst på uppåt 5-600 000 och högre är i behov att barnbidrag.

Jag tycker att man borde få söka barnbidrag från år till år. Har du en lägre inkomst - fine, då får du ditt bidrag medans om du med åren har klättrat på karriärsstegen och tjänar bra inte längre är i behov utav det.

Jag kanske är jävligt ego, men varför ska jag med mina skattepengar vara med och betala till andras ungar, speciellt till dom som definitvt inte är i behov av det...?

Det var jätteroligt på "Klobben" i går, vi fick göra lite vindmarkering med hundarna och det var kul. Jag hade lite svårt att se om Via markerade efter dom som låg där inne i skogen eftersom hon vädrar och nosar mest hela tiden, men sen släppte vi på henne och hon hittade ju dom direkt. Duktig vovve =) !

I dag var ju äntligen hovslagaren och skodde, så nu kan jag rida igen! Men det blir väl ändå inte av förrän på lördag, i morgon åker jag till Tranås igen direkt efter jobbet för att gå på clinic med Mattias Jansson. Ska bli kul! Ev. ska jag och två kompisar gå ut och äta innan. Hoppas vi hinner med det.

Fick ju då fara till Jönköping med Hedvig för besök på kliniken i morse. Veterinärerna där var ganska frågande till vad det kunde vara, eller dom visste inte kan man väl säga. Det har även blivit mycket värre än innan och i morse sprack dom när vi var ute så det blödde och var blod överallt på golvet här hemma.

Hon ska i alla fall få metacam (smärtstillande) och så ska vi bada tassarna i nåt starkt schampoo varannan dag + droppa på Betnovat 2 gg/dag. Hoppas verkligen att det hjälper, tycker så synd om henne.

Hann faktiskt med att smita in på Charlies också =), alltid roligt att gå där inne och glo en stund. Köpte ett nytt dressyrspö och ett par boots till Othello, han slår sig ju lite ibland. Kan det ha att göra med att han har typ 2 cm lång kropp?!

I morgon kommer äntligen hovslagaren!! Det är inte så kul att bara gå och titta på hästarna när de går i hagen, man vill ju rida också =) .

Nu ska jag gå en långpromenad med Via i det fina vädret, Hedvig har fått följa med Husse till jobbet, eftersom hon ändå inte kan gå.
I kväll är det dax för kurs igen med Via.

Var förresten ute och åt i går kväll på Värdshuset, mmmm ... =D !

Nu börjar jag bli lite trött. Trött på att fara till veterinären i tid och otid =( . Nu är det Hedvigs tur igen. Hon fick ju för ngn vecka sen små bölder under tassen, ungefär liknande den Via hade, men mycket mindre. Jag tog sån där stark vätska, "Betnovat" heter det, på dom för att se om dom försvann. I dag upptäckte jag att det fullkomligt exploderat bölder under tassen + att det även kommit under en till tass. Nu ser det ut som små blomkål som sitter under den tass där det är som värst, och hon har mycket ont.

Så här ser det ut:

Möttes av fullt med snö i morse igen, ska det aldrig ta slut?!  Jag blir så tråkig när det är dåligt väder, vill inte gå ut alls utan bara sitta inne i soffan och läsa. Jag har kommit in i en läsperiod nu, har plöjt igenom hur många böcker som helst på sistone. Just nu har jag börjat på Anna Janssons böcker om Maria Wern, dom har också gått som tv-serier för inte så längesen. Gillar deckare =) !

Börjar bli skapligt ridsugen nu, har ju inte kunnat rida på snart en vecka. Träningarna är tyvärr inställda till den 8 april pga kvarka i grannstallet där jag tränar. Tråkigt, jag vill TRÄNA!! Men samtidigt är det bra att dom tar kvarkan på allvar och isolerar sig.

I dag händer nog ingenting... Mysdag tror jag.

Nä, inte var det lätt att ta kort på hästar som helst vill vara i knät på mig. Sen tog batteriet i kameran slut. Får försöka mer i mon.

Vart tar dagarna vägen?! Tiden går ju så fort...

Fixade stallet i morse som vanligt, åkte sen in till "byn" och handlade foder, ska börja ge Otilia havrefri müsli och se om det möjligtvis har ngn lugnande effekt. Köpte även en blomkorg med en välkommen-skylt på, tänkte ha den utanför dörren och plantera blommor i. Hm, jag är verkligen ingen person med "gröna fingrar", men det ser så tomt och tråkigt ut och lite blommor här och där är ju bara fint. Bara det att jag tror inte ens jag vet hur man gör när man planterar! Men det är väl bara att köpa lite jord och sen trycka ner blommorna? Herregud, jag är uppväxt i en lägenhet i Stoeryd, plantera uteblommor fanns liksom inte riktigt med i min värld då...!

Eftermiddagen har spenderats ute med djuren, la lite spår till Flickorna, Via ångar fram som ett lokomotiv medans Hedvig är mer försiktig. Jag tror inte hon har gått ngt spår innan, men hon klarade det fint. Gömde lite saker sen som de fick leta upp också.

Eftersom båda hästarna har tappat varsin sko så blev det bara borstning idag, usch och blä vad dom fäller, jag hade hår i hela ögonen =( , det här är en tråkig tid. Man tror aldrig de ska sluta fälla.

I kväll är det hö-hämtning på schemat, det brukar gå smidigt. Har hittat så himla bra och billigt hö, jag får fylla hela transporten för 1000 kr, har räknat ut att det blir ungefär 1,50 kr/kilot för småbal!

Nu ska jag gå o ta en kopp kaffe, sen tänkte jag gå ut och se om jag kan ta några fina kort på hästarna.

Vilken slöhelg detta har varit! I går var jag hemma hela dagen sånär som på lite handling i "byn". Pyssel med hästar och hundar på förmiddagen. På em kom mamma o pappa hit, och vi åt (förstås!). Vi bjöd på kantarellsoppa till förrätt, potatisgratäng och pestofylld fläskfilé till varmrätt och vit chokladmousse med jordgubbssås till efterrätt. Efter det var det skönt att gå ut på promenad i skogen med Flickorna! Så trevligt med lite besök.

Var så trött i morse när klockan ringde, man går ju upp en timme tidigare eller hur man ska säga. Hann i alla fall nästan med att fixa allt i stallet innan jag åkte till Jönköping för jaktlydnadsträning. Var först med en liten stund med Via och sen fick Hedvig vara med och sitta bredvid och titta på. Hon var jätterädd i början och ville bara springa tillbaka till bilen, men mot slutet vågade hon t o m hälsa på andra hundar och människor.

Nä, nu ska jag nog slöa lite till....

Så här har jag legat den sista timmen! Så skönt, det var så kallt i dag och då kräver min kropp ett varmt bad för att tina.

Eftermiddagen har spenderats i Jönköping, var bl a på Ikea och handlade lite småsaker. Tänkte att jag skulle hunnit in på Charlies oxå, men det gjorde jag inte, så jag tänkte ta det på söndag i stället, ska ju till Jönköping då oxå.

Nu ska jag nog gå ner lite till stallet och pyssla med hästarna innan jag kvällar.

God natt!

Jag tackade nej till Italien. Mina svaga flygnerver går inte med på det och sen blir det så bökigt med alla djuren så Stefan får åka själv...

Har nu fått 100% svar på Othellos blodprov, värdena på vita/röda blodkroppar är lågt, hemoglobinvärdet är lågt. CK och trombocyter förhöjt. Nu ska han få Selevitan tillskott + B C och E vitamin + järntillskott. Nytt blodprov om ca tre veckor och se om det skett ngn förändring. Förenklat = järn/blodbrist och oförmåga för cellerna att ta upp syre för transport till musklerna. Stackars min lille Bobben =( .

Båda hästarna har trampat av sig varsin sko i går också, Hedvig har små bulor under ena tassen som gör att hon haltar, blä, känns som det inte riktigt flyter på som det ska nu.

Lägger in en bild på min älskade lilla Via från när hon var liten,  åh vad hon var söt! Jag vill ha en valp! Lukta på och borra in näsan i den mjuka goa pälsen...

Det gick ju förvisso inte att göra med Via, hon var hemsk när hon var liten, som en liten piraya högg hon med sina små sylvassa tänder. Men tänk, att det har jag nästan glömt! Via var faktiskt hemsk när hon var liten, hon var helt bedrövlig, så jobbig hund kan inte finnas att hitta i hela världen.

Hon gick inte att lämna själv, hon skrek när hon inte fick hälsa på folk på stan, hon var jättesvår att få rumsren, hon bet och högg i allt som kom i närheten, hon hängde i mina byxor när jag skulle klä på mig (det är hål i alla mina kläder nästan sen hon var liten), hon knöt upp mina skosnören när vi var på promenad, hon började sjunga "lalalalalala" så fort hon behövde vara still i mer än 2 sekunder, överenergi jämt, när vi var på Klobben kunde hon bara inte vara still utan gjorde antingen sitt idiot-ryck = sprang runt, runt i kopplet i 300 km/ i timmen eller började gräva frenetiskt i marken. Vaknade tidigt varje morgon och började med sin fina sång "lalalalala".

Men tänk att det här har jag nästan glömt. (Eller det har jag ju inte eftersom jag skrivit det), men jag tycker nu "att så jobbigt var det väl inte"?! Nu när jag tittar på kort på henne när hon var liten så längtar jag tillbaka till den tiden, medans när den tiden var minns jag är jag knappt kunde vänta tills hon blev äldre. Konstigt det är va!?

Nä, det blev ingen ridning. Efter att ha gått med Flickorna bestämde jag mig, vi höll ju för fasen på att blåsa bort!
I stället så kavlade jag upp ärmarna (!) och började mocka ur hagen, blä, vad vidrigt det är i den nu, full med skit blandat med lera och vatten, riktigt grisigt. Luktar gör det också. Jag mockade väl rent en yta på kanske 1/50 av hagens totala yta... Den som ändå hade en traktor att bara skyffla undan skiten med. Vem behöver gå på gym liksom när man har djur?!

Jag har fortfarande inte fått ngt svar på vad Othello behöver för tillskott och liknande, är det för mycket begärt att vilja ha svar ganska så omgående? Har t o m skrivit ett påminnelsemejl, att jag vill ha svar för jag vill börja ge honom det han behöver så snabbt som möjligt.

Vi har blivit medbjudna till Italien i maj av vår leverantör. Så nu är jag i valet o kvalet om jag ska följa med... Dels blir det ett jäkla bestyr med att skaffa häst/hundvakt och sen till det största problemet, jag är så FRUKTANSVÄRT flygrädd, riktig fobi har jag. Det hugger till i magen och jag blir nervös bara jag tänker på att sätta mig  i ett plan. När vi har varit iväg innan har vi flygit så långt (11-14 timmar) så då har jag tagit en sömntablett och sovit innan vi lyfter, men vad kan det ta till Italien 2,5 timme kanske? Det hinner jag ju inte vakna på.
Det skulle vara så otroligt skönt att komma iväg, och hade det varit en buss eller en båtresa hade jag inte tvekat! Men det lutar väl åt att Stefan får åka själv.

I går kväll när jag åkte hem från Tranås var jag så nära att köra på ett "vidunder", ett urtidsdjur såg det ut som. Det var förstås ett vildsvin som sprang upp precis framför bilen, fast på den motsatta körbanan. Jag blev så rädd, mitt hjärta dunkade. (Jag körde ju på en hel liten flock med smågrisar i nov. förra året, en chockartad upplevelse!). Den var så fruktansvärt ful! Jag brukar inte tycka djur är fula men det här var verkligen en best, i storlek med en mindre ponny. Jag hade inte en chans att stanna, och jag såg den springa över vägen, så jag GASADE! Jag tänkte att då hinner jag kanske förbi, innan den hinner fram, och jag bara väntade på dunsen för jag trodde den skulle springa in i sidan på bilen. Men jag klarade mig! Hujedane mig vad den var otäck och ful.

                                  Exakt så här såg den ut!

Via var så duktig i går på Klobben, tyvärr blev det ju mörkt så fort, men ett spår hann jag lägga och gå. Hon klarade det klockrent, men hon är lite för hetsig. Sen var vi även lite på planen och övade "gå fint i koppel", och hon var så duktig =) ! Fast det är ju tyvärr bara där på planen som det funkar, det där med att gå fint...

Hedvig fick vara hos MorrMorr under tiden, hon hade försökt att gå lite med henne, men hon hade varit så rädd, så rädd, stackarn, hon är ju inte van och inte socialiserad från början. Det märks tydligt vilken skada det gör, tyvärr. Men det är bara att kämpa på så får vi hoppas att hon vänjer sig lite.

Nu borde jag egentligen ut och rida Otilia, men det blåser fortfarande halv storm här. Jag red henne i går och det var inte roligt kan jag säga, herregud om jag inte får whiplash skador nu får jag det aldrig. SUCK!! Hoppade och for, livrädd för allt, och blåsten gör ju sitt till om man säger så. Sen kan man väl inte strunta i det heller bara för att det blåser fövisso, men man kommer ju inte direkt till ridning.

Får se hur jag gör.

Nu har jag pratat med Barbro Olsson ang. Othello. Han har riktigt dåliga blodvärden, det var mer än det jag såg av provsvaret som var dåligt. Hon sa att han måste må mycket dåligt. Han har ju då dels kraftigt muskelsönderfall (aj fan, vad ont det låter!!) vilket tydligen kommer av kraftig överansträngning (!)  och det är mycket konstigt eftersom jag är en otrolig mespropp när det gäller att anstränga mina hästar. Jag kan nog räkna på min ena hand dom gånger Othello ens blivit svettig när jag rider, och alla som känner mig kan nog intyga att så är fallet. Alt. kan det komma av korsförlamning och det har han definitivt inte haft. Jag är också väldigt noga med att "paketera" in honom, alltså lägga på täcken och hålla honom varm så att inte musklerna ska bli stela.

Sen har han ju typ blodbrist, vilket jag inte heller riktigt har fått ngn klarhet i vad det kan komma ifrån. En tanke jag har ang. den svåra inflammationen han har i musklerna är att han har varit nedsatt "blodmässigt" om man säger så och då har det inte behövts stor ansträngning alls för honom för att han ska ha blivit så överansträngd. Ex. som att en svårt sjuk människa skulle ge sig ut och springa, den klarar ju inte så långt som en frisk människa skulle klara, utan att bli överansträngd.
Jag vet inte, det är bara en teori jag har.

Sen var det annat i andra värden som var dåligt, blodkroppar och hemoglobin och vad det var, men jag förstår mig inte på sånt där. Han är krasslig helt enkelt. Så nu ska han bara vila i två veckor i alla fall, samtidigt som han ska få massa tillskott och vitaminer och ngn medicin. Sen får vi göra ett nytt blodprov om ca 3,5-4 veckor igen för att se hur han svarat på behandlingen.
Som jag brukar säga; alltid är det nåt!!

Nu är jag ju glad att jag har en häst till, så att jag kan fortsätta rida och träna.

I dag var Via olydig! Jag var ute med dom i skogen, när hon plötsligt har fått tag i en rådjursskank. (Alltså hur många rådjur har inte dött denna hemska vinter, det ligger döda rådjur överallt i "mina" skogar =( ?) Hon är sååå mäktig, och springer omkring med svansen högt, högt och lite rest ragg.
Hon fick springa lite med den där, sen börjar vi närma oss hemma och det blir dax att sätta på koppel... vilket jag redan innan visste skulle bli, ja, en omöjlighet kan man säga.
Hon låter sig absolut inte fångas, hon springer 1 meter ifrån mig och RETAS, så fort jag kommer närmre skäller hon sitt; "hihi, du kan inte ta mig" skall och springer iväg. Jag lockade och tramsade med mina j*vla köttbullar som annars brukar vara så goda, men inte nu. Stressad var jag också för jag skulle i väg till jobbet.

Till slut blev jag arg. Det är en negativ sak med mig, att när jag väl blir arg, så blir jag så in i helvetes j*vla arg!! Jag skrek åt henne " Ligg där med ditt jävla ben då" och sen gick jag och Hedvig.
Så fort Via kom efter så vrålade jag åt henne "FÖRSVINN, GÅ HÄRIFRÅN!" för jag hade som tanke att hon får inte vara med då, då har hon ju själv ett val, vara med i vår gemenskap eller vara med sitt ben. Och åh, vilken gemenskap Hedvig och jag hade, vi åt köttbullar och lekte med pinnar och skrattade och myste (allt mycket överdrivet för att Via skulle se hur mysiga och roliga vi var!). Hon började komma närmre och med mer fart, men jag körde iväg henne ytterligar några gånger. Jag kastade lite små grenar mot henne också så hon verkligen skulle förstå att hon inte var välkommen (herregud vad elakt det låter!!).
SEN äntligen, kommer hon mot oss igen, nu är hon låg, låg och hela hennes kroppsuttryck visar att hon verkligen VILL VARA MED OSS!! Då går jag fram emot henne, tyst, hon släpper rådjursskanken frivilligt utan att jag säger ngt, jag sätter på kopplet och vi går hemåt. Jag är tyst ett tiotal meter, sen börjar vi ha det mysigt och äta köttbullar och vara glada igen!

Jag vet inte alls om det var bra att göra så här, det kanske var jätteelakt, men det finns inte en chans att jag skulle fått tag in henne annars.

Och förut frågade jag henne samma sak som jag brukar fråga 20 ggr om dagen:
"Älskar du din lilla Moder i dag?"
"Ja, jag älskar dig av hela mitt hjärta" svarade hon då, som hon brukar göra!  =D

Har fått blodprovssvaret på Othello nu. Han har förhöjda B-trombocyter vilket tyder på järnbristanemi (blodbrist) och förhöjt ck vilket tyder på muskelinflammation. Stackarn, inte undra på att han varit trött och ovillig =( . Nu väntar jag på att Barbro Olsson på Huntleys ska ringa mig ang. hur vi ska gå vidare, min veterinär som tog blodprovet är mer en "koveterinär", så jag vände mig till Huntleys istället för ett ordentligt svar.

Frågan är ju vad han har fått blodbristen och muskelinflammationen ifrån...?

I går var det träningsdax med Otilia, hon skötte sig mycket bra, med undantag för en "panikattack" när en tjej kom ner i manegen med ett täcke i famnen. Då höll hon på att springa ner både Susanne och den andra hästen+ryttaren som var i manegen, dom fick fly hals över huvud, hon blev verkligen livrädd. Hm, ja, undra vad dom förvränger saker och ting till i sitt huvud?


Lite bilder från gårdagens träning:

Inte världens snyggaste skänkelvikning, men jag har fullt sjå me att vara upptagen med att tänka på hur fasen man gör!! Att det ska vara så svårt!? Men jag har börjat fatta lite i alla fall, det är ett stort framsteg för mig!!

I kväll blir det Tranås och kurs: Aktivitetspasset med min lilla Via! Oj, vad hon kommer tycka det är roligt, det kommer blir mycket spår/sök och uppletande av grejjor. Vi kommer också att köra lite lydnad vilket aldrig är fel!

Köpte ett par nya ridbyxor för ett par dagar sen, röda, det har jag gått och sneglat på länge!

Jäklar vad sköna dom är, har alltid haft en idé om att jag måste ha helskodda ridbyxor annars skumpar jag så mycket i sadeln (!), men jag märker faktiskt ingen skillnad. Så hädanefter tror jag att jag kommer köpa oskodda, det är en himla skillnad på vilka som är skönast tycker jag i alla fall. Billigare blir det ju oxå ! =o

Precis inkommen efter promenad med Flickorna och innan det en sväng på Othello. Hm, jag blir inte klok på honom... Jag tror ändå på ngt sätt att det är tänderna som spökar, (fast det förklarar ju inte varför han är så slö?) Märkte i dag att han håller på att tappa den ena av dom bakersta framtänderna, där den nya kommer upp. Han är väldigt sen med sin tandfällning, han skulle ju ha bytt dom förra året vid den här tiden, men han har ju varit så sen med allt annat så det gäller väl tänderna med då!

Antagligen har han väl ont där i munnen, det är rött och svullet och sen var det som en liten äcklig blåsa på tandköttet som såg jätteond ut. Men bettet ligger ju inte alls så långt fram, så kan det ändå vara det som är problemet?

I alla fall så red jag honom i dag på halvlånga tyglar, jag tog honom inte i munnen alls utan han fick springa på där i öppen form. Han var pigg och glad och efter en stund lägger han sig bra i handen ändå även att jag inte håller i tyglarna, MEN sen har vi då galoppen,  jag kanske höll lite mer i tyglarna då, och han blir tokig alltså, släger upp huvudet och slår det från sida till sida, jag får INTE ta han i munnen alls, vilket naturligtvis var riktigt läskigt, att inte kunna styra eller stanna liksom. Så jag galopperande inte mer, utan bara skritt och trav och det gick bra, med undantag för några slag med huvudet även där men inte alls lika mycket.

Nu låter det som att jag är värsta elakingen mot honom, som sitter och rider när han har "ont" (?), men jag har varit hos tandläkaren 2 ggr de senaste sex månaderna, den senaste gången bara för några veckor sedan, och enligt henne finns det ingenting i munnen som tyder på att han skulle ha ont. Men jag tror ändå att det kan vara de där framtänderna och så får han kanintänderna nu oxå.

I alla fall har jag bestämt att jag hoppar över att åka med honom på torsdag, Susanne skulle prova att tömköra honom för att se om han är likadan när jag inte sitter på, men jag tror nog att jag tycker det är bäst att vänta tills han har tappat den där tanden och så kör vi på lite försiktígt då o ser om ngt ändrat sig i hans beteende.

I kväll är det träning med Otilia, ska bli kul!

Nu har jag beställt lite vettiga kläder som jag ska ha när jag tränar hundarna.

Ska även inhandla ett par såna här:

Det går inte springa omkring ute i skogen eller på någon lerig plan om man inte har ordentliga kläder/skor. Så jag hoppas att det här blir bra.

I dag är det full storm igen! Det bara bullrar i plåtarna på taket. Känns som att det bara blåser här...

I morse åkte jag in till "stan" och skickade iväg min sadel med Posten, så skönt att ha blivit av med den, det är mycket välkomna pengar, så jag kan betala av den nya "dyrgripen" jag köpte. Var även på banken och satte in lite pengar som jag fick för min hoppsadel som jag sålde förra helgen, men den öppnade inte förrän kl 10 så jag passade på att gå lite med Flickorna innan det öppnade. Har sagt det förut och säger det igen, PUH vad det är jobbigt att gå med två, en som drar som en galning och en som är rädd och försiktig och typ drar åt motsatt håll. Men det går bättre tycker jag, i dag blev jag inte ens svett!

Jag sprang in på Biblioteket en sväng också och lånade en ljudbok, första gången jag lyssnar på sån. Men jag tänkte att det kan vara skönt att ha i bilen nu när jag ska åka till Tranås med Via till Klubben en gång/veckan. Sen åker jag ju mycket bil annars med, blir så trött på radion ibland som spelar samma musik om o om igen.

Förut var äntligen veterinären här och tog ett blodprov på Othello, jag längtar verkligen efter provsvaret. Undrar så vad det kan vara.

I kväll är det infomöte på Klubben här i "byn", där jag ska gå med Hedvig.

Nu ska jag nog gå och lyssna lite på min ljudbok. Jag är lite lat i dag.

                                   Min lilla kisse, hon är också ganska lat!

I dag har båda hästarna fått vilodag, jag hann inte med att rida i dag. På förmiddagen åkte jag och Via till Vetlanda och satt där några timmar och kollade på K-G träningen. Eftersom jag är typ helt pank så fick jag sitta på läktaren och titta på den här gångne i stället. Via var med och hon tycker det är rena döden att sitta på en läktare och glo på hästar, så hon sjöng så fint, lalalalala, för alla där inne. Jag tror dock inte att det uppskattades...!

Sen var det bara hem och vända, sen åkte vi till Tranås och kalas hos kusin. Återigen åt jag så jag höll på att spricka, verkligen tur att jag ändå rör på mig så mycket som jag gör annars skulle jag väl rulla fram vid det här laget. Vi var ute och gick med både Flickorna och mormors tax, herregud, det var full cirkus, hundar överallt, mina "odågor" som inte kan gå i koppel, de slet o drog och var överallt, jag skämdes och hoppades att ingen skulle se oss! Till slut började vi asgarva åt alltihopa och stod o skrattade så man blir så där svag, ett under att inte hundarna slet sig. Som sagt full cirkus! I alla fall lugnade dom ner sig efter en stund och vi fick en ganska trevlig promenad i ett underbart väder.

Nu ska jag gå ner till stallet och putsa lite på min sadel, har äntligen fått den såld!

HerreJesus vilken underbart GOD mat jag har ätit nu! Det var nog det godaste jag ätit på mycket länge. Älgköttbiten har alltså legat i rödvin + lite morötter och lök och puttrat i nästan 4,5 timme. Sen tog vi upp köttbiten och gjorde sås på rödvinet och sen potatismos, kantareller och haricoverts (stavas?) till, och jag är så mätt och min mage är så stor, men åh så gott det var. Så nu vet jag att älg går att äta! Det gäller bara att hitta ett bra recept.

Var lite lat i dag så jag longerade båda hästarna i stället för att rida. Det var, tro det eller ej, riktigt bra underlag på mitt lilla gärde. Började med Othello, spände in honom och hej o hå vad han stretade emot och blev genomsvett. Provade lite galopp, men det var knappt lönt, han slog med huvudet och stretade och gjorde konstiga små hoppsasteg. Så tråkigt med honom just nu, vi får väl se om blodprovet visar ngt, annars får vi väl göra ngn sorts utredning på honom.

Otilia var pigg och arbetsvillig som vanligt, lugn och fin oxå. Nöjd med henne idag =) !

Nu ska jag fläska ner mig i sängen och glo på tv. Lite chips och dip kanske går ner? =o

Har precis gjort en grundlig rengöring av Flickorna. Stefan har klagat på att dom stinker (har jag inte märkt, jag tycker dom luktar gott?!) Jaja, nu luktar dom definitivt gott!

                                              Rena och fina!

Nu borde jag egentligen gå ut och rida mina små pållar, men jag är så hungrig! Lade i ngn sorts form av älgkött i en gryta för ngn timme sen och den skulle ligga i minst 4 timmar så ngn mat blir det ju ändå inte än på länge. Jag tycker egentligen inte om älg, men när det nu ligger massa älgkött i frysen så är det synd att inte använda det. Och om det får ligga i en gryta och puttra ihop med an massa annat jox så kanske det blir gott? Får återkomma om smaken senare...

Har jobbat i dag, det är inte många timmar, men det slår ändå sönder hela dagen på nåt sätt. Hedvig fick miljöträning med Husse, de gick på stan, det är verkligen jättenyttigt för henne. Det går bättre och bättre, och nästa vecka börjar "klobben" för Hedvig, ska gå en grundkurs på brukshundklubben. Så kul !

                            
                                          

                                  Min lilla Via, mitt hjärta. Jag älskar dig!

20 cm snö har kommit i natt, det är ju verkligen så man kan hålla sig för skratt.

                                Hästarna pulsar återigen i snö upp till knäna.


I går kväll var vi ute och åt, gott faktiskt, jag som älskar att äta! Säljaren från vår leverantör var här för det är mässa här i dag som vi visst ska vara med på (eller inte jag då, jag är LEDIG i dag ). Så då var vi ute och åt tillsammans, jag var tveksam först eftersom jag är så trött på jobbprat så jag spyr på det snart, det är det enda jag hör dagarna i ända, prat om jobb, jobb jobb... Så jag var egentligen inte så intresserad av att sitta en kväll och lyssna på ännu mera JOBB, JOBB och jobbprat, men så tänkte jag att det är ju faktiskt himla gott med mat så jag följde med. Man har ju lärt sig att täppa till öronen ibland...

Nu ska jag åka och handla, det ekar i kylskåpet. Hoppas jag tar mig fram med bilen bara, men det brukar inte vara några problem, jag har ju en traktor = Volvo !

Sen borde jag rida båda hästarna i dag eftersom de stod i går när jag satt och väntade på vet. halva dagen, känns så där lagom kul i det här vackra vädret.

Nähä, det blev inget blodprov idag, åh vad irriterande. Här har jag suttit och väntat och inte kunnat göra någonting hela förmiddagen, för det går ju inte att bestämma en tid med Herr Veterinär, utan han ringer när han är på väg hit liksom. Och så ringde han för en stund sen och sa att han inte hann komma. Så nu vet jag inte när det blir, skulle ringa till han igen i början på nästa vecka. Suck.

Det är bland det värsta jag vet när ngn anser att dens tid är viktigare än min, exvis finns det dom som alltid kommer för sent, eller på annat sätt låter mig vänta, det är så nonchalant. Ok, jag förstår att det kanske är mycket just nu för Herr V, och saker som är tusen ggr viktigare än mitt ärende, men vad fan, hur lång tid kan det ta att ta ett blodprov, tre minuter?

Det gick sååå dåligt i går på träningen, hade med Othello och det ville sig inte alls. Redan från början häver sig hela hästen i min hand, han är stenhård i munnen och framtung = han har ingen bjudning. Vi trälade på med lite skänkelvikning och andra lösgörande övningar men han ville inte, han tjurade, drog upp huvudet, stannade, småstegrade osv. När det var dags att galoppera var det som att all luft gick ur honom, det GICK bara inte att galoppera! Han tog fattningen, men slog upp huvudet så jag såg glittret i pannbandet, slog med huvudet från sida till sida, blev låååååååång, så lång och det kändes som jag hade ett ton i vardera hand, galoppen helt fyrtaktig för att sedan bara bryta av. Det går inte heller att peta med spöt för då slår han så jag är rädd att jag åker av. Vi försökte några gånger men till slut började han snubbla och då kände jag att snart far vi nog omkull. Jag vet inte vad det är som är fel?! Är det att han inte förstår vad jag menar i ex.vis skänkelvikning så det är därför han slår med huvudet/drar i tyglarna eller vill han inte genomföra övningen för han tycker det är jobbigt? Och varför kan inte hästen galoppera? Jag har tränat regelbundet en gång/vecka sen augusti förra året och han kan fortfarande inte galoppera. Det är som att han tycker det är så jävla jobbigt. Det lossnade tyckte jag för någon månad sen och då gick han riktigt bra, men nu käns det som vi har gått 1,5 år tillbaka i tiden. Han har ju alltid varit väldigt slö, och lite småsur när man kräver ngt av honom, men jag har tänkt att det kanske går över ju längre i utbildningen vi kommer, men det verkar bara bi värre. Det är som att han tycker det är så tråkigt, det finns ingen gnista överhuvudtaget, han är inget självgående utan driv, driv, driv i varje steg annars stannar han! Och det går ju inte att göra dressyrhäst av en sådan individ =( .

Har han ont någonstans? Men det är inte känslan jag har heller, då brukar dom protestera på ett annat sätt, bli spända, bli svettiga. Han blir inget svettig, inte ens lite flåsig, han bara verkar helt orkeslös.

I alla fall bestämde vi att nästa vecka ska S tömköra honom, för att se om ngt förändras när jag inte sitter på. Hon sa även att hon kunde sitta upp på honom o känna hur han känns, vilket jag skulle vara väldigt tacksam för. Det kanske helt enkelt är jag som rider för jävla illa?! Och sen kommer vet. i morgon och tar ett blodprov på honom för att se om han kanske har en infektion i kroppen eler ngt annat brist på nåt. Vi får väl börja så...

En liten filmsnutt från träningen för ngn månad sedan, då gick han faktiskt ganska ok. Så såg det INTE ut i går...

Var ute och skrittade Otilia på fm, hon var riktigt snäll faktiskt, gick lugnt och fint hela tiden. Nåja, nästan hela tiden ;). Ngt annat än skritt är bara att drömma om, så här mycket is har det inte varit ngn gång innan, jag kan knappt gå ut med hundarna.

I kväll är det första gången på "Klobben", Aktiveringskurs med Via. Ska bli jättekul. I kväll är det dock bara möte utan hund, så Via och Hedvig ska hälsa på hos sin MorrMorr en stund.

Aj,  aj, vilken träningsvärk jag har i dag, i magmusklerna (jo, det verkar finnas ngt sådant bakom allt det mjuka) och i "fläskfiléerna" i ryggen. Men det är så det ska kännas när man tränat! Har precis varit ute o ridit båda hästarna, de skötte sig bra båda två. Galopperade en lång sträcka på Othello, för att liksom få igång honom lite, men det är som att han tycker det är asjobbigt, han stönar o frustar och det går INTE fort. Förstår inte alls vad det är som gör att han har så himla svårt för just galoppen. Eller det gör jag ju egentligen, det hör ju ihop med att han inte har ngn bjudning, men jag tycker ändå att när vi är ute i skogen på en lång lång raksträcka, att han borde tända till lite? Och nu har han ändå stått i ett par dar.

I fm var Rosie här och vi fikade lite, det var mycket trevligt med lite sällskap. Nu ska jag gå och lägga mig i badet och läsa skvallertidningar =) .

                           
                                                 Min lille "Ferdinand" !

Nu är jag glad igen! Det gick så himla bra på träningen, det är en helt underbar känsla att sitta på en häst som vill, som är lättlärd och som helt enkelt är asroligt att rida! Helt klart bästa gången hittills.

I dag är det två månader sen jag tog bort min älskade Aben. Dagarna efteråt var fruktansvärt jobbiga, jag tänkte hela tiden att jag kunde gjort lite till, att hon kanske skulle blivit frisk om jag låtit henne vila lite till osv. Nu när jag fått lite distans till det hela förstår jag att jag gjorde rätt, hennes gnista i ögonen var borta sen länge, hon måste haft väldigt ont stackarn och att hon skulle bli frisk fanns inte på världskartan. Men jag saknar henne, vi hade mycket roligt tillsammans.

Fick ett gammalt kort på oss taget för många år sedan av en kompis på mejlen för ett tag sedan. Det måste vara taget innan vi ska åka o träna. Alltid roligt med gamla kort.

 
                                                           Abbadon
                                                        1998 - 2011

                                                     Vi ses i Nangijala

Jag är så trött, så fruktansvärt trött... Skulle lätt kunna sova ett dygn. Har funderat på om det kanske är nåt som är fel, men man är väl allmänt deprimerad, det har varit snö i fem månader nu, FEM månader!! Och mörkt, nu har det börjat bli lite ljusare på framför allt morgnarna, men ööööhhh, så fort det blir mörkt vid 18,30 tiden så kan jag liksom inte hålla mig vaken. Ibland är det ren tortyr att hålla sig vaken till 21,30 när jag ska gå ner o kvälla =( .
Jag hatar vintern och snö och kyla, det är det värsta jag vet. Härom dagen började jag faktiskt gråta (!) när jag såg en liten gräsplätt titta fram, det var sån lättnad i kroppen på nåt vis, att nu KANSKE det snart är barmark.

I går var det full fart hela dagen, först Clumberklubbens Årsmöte i Furusjö, där jag blev invald i styrelsen som utställningsansvarig, hm, vi får väl se hur det går, jag kan verkligen ingenting om utställning och är i ärlighetens namn inte så där värst intresserad av det heller. Det är den aktivitet jag är minst intresserad av i hundvärlden om man säger så. Men bara dom stöttar mig och talar om vad jag ska göra så går det nog bra!

Lyckades oxå få min hoppsadel såld till en tjej där i krokarna, jag köpte den ju nyligen men den passade inte Otilia alls. Mycket välkomna pengar...

Sen var det bara hem och vända för att sen bege sig till Tranås för Marias kalas. Var inte hemma förrän nästan halv tolv, vilket är alldeles för sent för mig. Tänkte att jag skulle ha sovmorgon i dag, eftersom jag kvällade när vi kom hem, så jag ställde klockar på 7,30, men tro fan att jag vaknade vid 6,30 som vanligt ändå.

För varje gång jag varit "hemma" i Tranås blir det allt svårare att åka hem, det tar liksom emot. Vill verkligen flytta härifrån. Jag har ingen här nere, är alltid själv, promenerar med hundarna själv, rider och pysslar med hästarna själv, är på jobbet själv och är nästan alltid hemma själv. Jag pratar ju nästan aldrig med nån, jag blir kanske tokig snart!! Jag längtar efter att umgås med folk, kanske kunna rida ihop med någon, kunna gå hem till nån o fika, kunna gå hem till mamma en sväng. Ja, såna saker.

Nu ska jag gå ner till stallet och göra i ordning Otilia, vi ska åka o träna. Jag skulle helst av allt vilja gå o lägga mig igen och dra täcket över huvudet och SOVA flera dagar i rad.

Deppodag.

Vilken fruktansvärd jordbävning det har varit i Japan i morse, med en enorm tsunami som följd. Jag kan ibland tro på fullaste allvar att Domedagen är nära, är det inte väldigt mycket naturkatastrofer runt om i världen just nu, eller är det bara att man har blivit mer medveten om dom?

I går kväll exempel, när jag var på väg till Vetlanda med Via, så var det sånt oväder att jag nästan blev lite rädd. Det blåste och haglade så det knappt gick att köra bilen och jag funderade ett tag på att vända. När jag satt där i bilen och skrämde upp mig själv tänkte jag att snart kommer det komma megahagel, isbollar som stora bumlingar och slå sönder bilen och sen blir det iskallt typ - 300 grader och alla dör. Hm, ja, jag har kanske sett lite för mycket på film, och jag älskar katastroffilmer typ "2012", "Day after Tomorrow" och skräckisar som handlar om att det kommit ett virus och alla blivit zombies där bara några få är normala och försöker överleva. Så det kanske inte är så konstigt att fantasin ibland skenar iväg. I alla fall är det hemskt det som hänt i Japan, tredje största jordbävningen sen mätningarna började.

Efter att ha klarat mig igenom ishagelstormen i går kväll kom vi fram till Vetlanda, där Via ögonlystes. UA på båda ögonen, hon är faktiskt ganska perfekt, HD A, ED ua, öga ua.  Sen har hon världens underbaraste läppar =) !! Dom är riktigt mjuka och pussvänliga.

Jag har funderat över en sak... När jag skulle göra mig vacker (!) innan jag åkte till jobbet, grävde jag fram en ny mascara ur skåpet, då min gamla var slut. False Lash Effect står det på den - alltså Falska ögonfransar typ. Varför ska allt nu för tiden vara fejk? Vi opererar in silikon, använder löshår och lösnaglar, använder Falska mascaror och gud vet vad. Nöjer sig inte folk överhuvudtaget med hur dom ser ut i "normalt" tillstånd längre?

Jag har ALDRIG varit nöjd med mitt utseende, men tanken att förändra någonting på mig själv har aldrig någonsin slagit mig faktiskt. Jag är nog mer typen som inte bryr sig, vilket låter jävligt illa det med. Jag bryr mig inte om mitt hår är kort eller långt eller tjockt eller tunnt, eller om jag har långa naglar eller om dom är hur omanikyrerade som helst. Jag är hel och ren och kan piffa till mig ibland när det behövs, räcker inte det? Och min kropp, ja den ser ju ut som den gör, det är väl bara att acceptera? Betyder detta att jag är rätt nöjd trots allt, undermedvetet, eller betyder det att jag är sunkig?

Jag har varken tid eller pengar att gå o fundera över mitt eget utseende, det som betyder allt i mitt liv är mina djur och att dom mår bra. Men det är klart, lite Falsk mascara kan jag ju faktiskt kosta på mig... ;) !

Fy, vilket oväder det är här i dag, det är full snöstorm ute. Jag har räknat ner dagarna mot våren sen i julas ungefär för att överhuvudtaget stå ut, att veta att nu är man en dag närmare ljuset och värmen, och hade väl någon sorts förhoppning att jag så smått kunde sluta räkna ner nu, när det ändå snart är mitten av mars, men det verkar som jag får räkna på ett bra tag till... Blä.

I alla fall så han jag med en sväng med Othello i morse innan det värsta vädret kom. Han gick faktiskt rätt bra måste jag säga. Jag kör nästan oavbrutet bara övergångar med honom nu, och öka/minska tempot med bibehållen form, eftersom han har haft svårt för att inte fara upp med huvudet eller protestera genom att segdra i tyglarna så fort jag bett om en förändring. Försöker även få honom lite mer allert i skritten. Och som sagt, i dag gick han som en klocka =) !

Hundarna fick ingen jättelång promenad i dag kan jag säga, deras öron stod rätt ut i blåsten! Men det gör inget med en lugnare dag då o då, dessutom var faktiskt Hedvig halt i går på ett bakben, men jag har inget sett i dag.

I kväll ska jag till kliniken för Via ska ögonlysas. Alltid spännande med resultatet. Nu måste jag iväg till jobbet.

Det första jag såg i morse när jag stängde på datorn var att Master 850 (Othellos morfar) är död. Han hittades död i sin box på Flyinge i morse. Master (-88, Ceylon-Iran) var en av Sveriges främsta dressyrförvärvare genom tiderna. Förstås mycket tråkigt, men han var ju till åren, och somnade in lugt o stilla i sin box utan att ha varit sjuk eller haft ont innan.

I dag har jag fått massa kort  från Otilias förra ägare/uppfödare från när hon var liten! Jag blev så glad, det är ju verkligen roligt att ha, hon var så himla söt! I går var vi iväg och tränade igen, så i dag har jag faktiskt träningsvärk... Tre dagar i rad med dressyrträning har gjort sitt! I alla fall gick det rätt bra i går, till en början var hon väldigt spänd, men mot slutet gick hon faktiskt ganska bra. Gör mycket lösgörande arbete med henne, övergångar, skänkelvikning, "förvänd" skänkelvikning, volter... Flytta för höger skänkel går mycket bra, medans för vänster är betydligt svårare. Sen att jag är helt värdelös på skänkelvikning gör ju säkert sitt till, jag är bara så trög när det gäller det, jag gör öppnor i stället, få inte in i mitt huvud hur man gör liksom! Skänkelvikning är helt klart svåraste övningen man kan göra, och att få till en snygg volt också. Stackars Susanne (min tränare) att hon orkar förklara gång efter gång efter gång. Och så springer hon framför för att visa och låtsas att hon är hästen/ryttare så att jag verkligen ska FÖRSTÅ, men...eh... =O !

Jag såg en liten uggla i går! Det är inte ofta man ser, jag har bara sett två stycken i hela mitt liv. Men jag hör hur dom ho-hoar på kvällarna hemma, det låter lite kusligt faktiskt.

I går hade jag lite "skönhetsvård" på Flickorna, klippte klor/tassar/öron och kammade o rensade öronen o grejjade. De är så snälla och ligger helt still. I dag på promenaden tyckte jag att Hedvig haltade lite, men jag vet inte riktigt. Inte bra i så fall. Nu ligger dom här i soffan på jobbet och snarkar. Det är väl egentligen meningen att den där soffan är till för kunder eller nåt, men se, den har mina hundar tagit beslag på =) !

Det är riktigt busväder i dag, blåser som f*n och regnar, men jag var ändå duktig och red Otilia i fm.

Nähä, om man skulle ta o jobba lite.

Is, is och is så långt ögat når. Så här ser vägarna ut där jag rider. Inbjuder ju inte direkt till någon galopp, eller?!

I går morse åkte vi hem till MorrMorr och hälsade på en liten stund. Vi gick på stan med Flickorna, och det gick jättebra. Hedvig var väl antagligen inte så mycket "miljötränad" innan jag fick henne så hon har varit väldigt osäker när det blir lite liv och rörelse, men nu har hon vant sig ganska bra.

I går kväll åkte jag och tränade, tog med Othello denna gången. Det gick väl ganska bra, men det var verkligen ingen wow-upplevelse... Han är så fruktansvärt slö, han har inte alls den där gnistan som så väl behövs. Sen ska han alltid protestera lite grann inför varje förändring, dra i tyglarna eller sparka lite. Jag hade kramp i vaderna efteråt pga att jag fåt "bonka" på honom hela tiden. Han tycker i ärlighetens namn inte att det är veckans höjdare att åka och träna, han tycker om att stå o sova när jag borstar, att skritta sakta, sakta ute i skogen o ta en tugga av en gran lite då o då... Jag hoppas att det kommer bli bättre när han blir äldre, han har ju varit fruktansvärt omognen både fysiskt och psykiskt hela tiden sen jag köpte honom som treåring.

Jag har funderat på att jag skulle vilja ha tag i en duktig liten ryttare som kunde börja hoppa honom åt mig, då han har kapaciteten där. Jag hoppar INTE! Jag tror han skulle tycka det var kul faktiskt och det kanske kunde bli lite mer fart i honom då.

På tal om ngt helt annat, är så sugen att göra lite fint här hemma, jag är egentligen ingen hemmamys-fixa-snyggt-modernt-inredningstidningsmänniska, men ibland så! Just nu är min inredningsådra sträckt till att leta nya kuddfodral till soffan, jag vet exakt hurdana jag vill ha, men hittar inga. Kanske för att dom var moderna för sisådär 5 år sedan? Mycket möjligt... Sen vill jag ha en ny golvlampa till sovrummet, just nu står en sån där läslampa, med en uplight o en liten läslampa på där och blä, vad jag inte tycker om den! Men det inhandlades i alla fall en garderob i helgen, jag har längtat efter det sen vi flyttade in här. Vi har EN garderob i hela huset, där ALLA kläder ska få plats. Så den var mycket välkommen.

I dag är det strålande väder, men fortfaran mycket kallt. I går morse när jag släppte ut hästarna var det -9, i dag -5. Ska gå en långpromenad med Flickorna i skogen sen. Hoppas det blivit lite varmare då.

I kväll blir det träning med Otilia. Herregud vad jag far!!

I dag har jag varit o tränat med Otilia och det gick faktiskt mycket bra! Ett litet bevis på att jag har ridit på rätt sätt den senaste 10 dagarna. Hästen har alltså otroligt mycket nerv, är mycket vaken och kan därför bli allt för hög i nacken, tappar ryggen och får "symaskinsgång", och det vill vi ju inte ha. Så jag har bara ridit henne lugnt, lite undertempo nästan och låg, låg och försöker få henne att bli lång i halsen i stället för att bara vika in huvudet. Så fort hon blir springig saktar jag av, gör om - gör rätt!

Det blev ju lite dumt på K-G träningen sist... Otilia har svårt för galoppen, vilket jag tror beror på att hon är mjuk, väldigt mjuk i sina bakben, på gränsen till överrörlig, och hon har ingen styrka i bakdelen eftersom hon inte är så mycket riden, och det gör att hon har svårt för att samla sig till galopp/galoppfattningen. K-G förstod det nog som att hon är dum i galoppen och står emot, men det är absolut inte så det är. I alla fall sa ha till mig att jag skulle galoppera hästen i 15 minuter, och därefter galoppera lite till.

Jag vet egentligen inte vad resultatet blev, mer än att när jag tränade igen två dagar senare gick det knappt att sitta på hästen, hon stod på stället och studsade och det gick inte alls att fatta galopp eller rida överhuvudtaget, hon sprang som om hon var jagad av Fan själv! Tillbaka på ruta ett. Sen dess har jag bara ridit som jag skrev här ovan och i dag var första gången som jag kände att hon var riktigt lugn och fin i både huvudet och kroppen och det gick verkligen att rida, det är en sån skön känsla. 

Vi kör väldigt basic grejjor så här i början, men hon är otroligt lättlärd och så villig att göra rätt och göra det jag ber henne om. Jag skulle kunna rida henne en hel dag, hon lägger inte av. Det gäller att vara rädd om en sån häst så man inte överanstränger den. Jag har aldrig suttit på en sån häst innan, som liksom bara gör det du säger till den och vill mer, mer. Jättekul faktiskt, men jag känner även lite press att förvalta kapaciteten på rätt sätt...

Nu sitter Via brevid och vill ha min sockerkaka, ska hon få den?! ;)

I dag skulle jag varit duktig och ridit båda hästarna på fm, men det är full storm här, då är jag alltid tveksam till att ge mig ut. Dels för att hästarna alltid är mycket hispigare än vanligt när det blåser, (och det räcker liksom med den egenskapen som det är i vanliga fall utan blåst), dels är det just nu väldigt isigt och halt på vägarna så det är lätt att halka omkull. Sen kan man ju faktiskt få en gren eller ett träd i huvudet! Det kanske är jag som är väldigt larvig och rädd av mig, men så är det... I morgon är det ju dressyrträning så vi får ta nya tag då i stället.

Var inne i "stan" i stället och promenerade med Flickorna, herregud, det är inte lätt att gå med en som verkligen inte lärt sig gå i koppel och drar som en tok, och en som inte är van att vara bland folk och är lite ängslig mest hela tiden. Jag var helt genomsvett när vi var klara! Gick faktiskt och köpte en sk strypkedja till Via (blä, bara ordet gör mig illamående, jag gillar egentligen INTE dom halsbanden), men ngt måste jag prova. Jag vet inte om det löser problemet alls egentligen, men då har jag i alla fall provat det.

Nu fick jag precis gå o ta ifrån Via ett Lypsyl, hon älskar salvor, krämer och tandkräm och allt annat som luktar gott och smakar gott i munnen =) , mina tuggummi exempelvis. Har aldrig varit med om ngn hund innan som är så galen i sånt. Men min lilla Via är inte som andra.

I morse ringde dom från veterinären och talade om att det penicillinet som Hedvig fått inte bet på alla bakterierna i hennes urinvägsinfektion. Så när hon ätit upp denna penicillinkuren ska vi vänta en vecka för att sedan åka tillbaka IGEN till vet. för nytt urinprov och ev. en ny kur med penicillin.... Suck, är det jag som är avig eller blev det inte lite jobbigt nu?!

Kunde dom inte liksom vetat det från början och gett henne en medicin som fungerar i stället för att behöva hålla på så här? Jag är inte glad i att stoppa i varken mig själv eller mina djur massa medicin, speciellt inte penicilin då jag är rädd för resistens. Nu ska hon alltså kanske behöva äta det i "dubbel" dos, bara för att det inte blev rätt från början.

På tal om annat, får vissa indikationer på att ska vara fint väder med strålande sol i vissa delar av landet. Här är den dock INTE (solen alltså), så grått o tråkigt så det är inte sant. Blä.

Hur får man egentligen inspiration och motivation som hästägare när vädret är som det är just nu? Usch, i dag var verkligen en sån där dag då jag hellre ville ligga kvar i min mysiga soffa och stirra in i elden i kakelugnen, än att ge mig ut och rida. Ibland tar det emot. Men jag vet ju att när jag väl är nere i stallet och uppe på hästen så är det kul, men det är det där med att ta sig ut... När man ligger inne och myser!

I alla fall tog jag mig i kragen (som vanligt) men min bristande motivation gjorde att jag endast kom ut på en liten skrittrunda, och det var så kallt! Termometern visade endast -2, men det kändes som -20.

Jag tycker egentligen inte att det är speciellt roligt att rida ute i skogen. Jag vill TRÄNA, rida riktigt ordentliga dressyrpass!! Det älskar jag. Men eftersom jag bor, ja just det, mitt ute i SKOGEN, och jag har ingen tillgång till varken ridhus eller paddock så blir det ju så att jag får skava omkring ute på, just nu, glashala skogsvägar. Inte så konstigt om motivationen tryter kanske...

Nu sitter Via o sjunger bredvid, hon är sugen på min mat. Tror bestämt att hon får som hon vill. Den här gången också... =)

Första blogginlägget

Jaha, då har jag då startat en blogg. "Alla andra" har ju! Egentligen tycker jag nog att det är lite läskigt att bli så här offentlig, men jag tänkte i alla fall skriva om min vardag tillsammans med mina hundar och hästar, som är mina största intressen här i livet.