Ledig i dag, så då har jag lite tid att sitta vid datorn :) . Jobbat hela helgen, ett dag och ett kvällspass, så i dag är det ledigt!

Det har väl inte hänt så mycket här hemma, hinner ju inte med så mycket som sagt när det är så långa dagar, men rider i alla fall en häst + försöker hinna med att greja med Casper ändå.
I går följde jag med Angelica och Amanda ut på Otilia, numera kallad Idiota ;)) , det gick ganska bra, men vid ett tillfälle fick hon panik och var livrädd för hästen bakom... Det var så där så jag kände att snart panikar hon totalt och bara drar, hjärtat bultade på henne så det gungade i hela kroppen, och det var för att det gick en häst bakom?! Han kom lite efter, så det var väl det liksom att hon inte fattade att det var hästen som nyss gick i rumpan på henne...

Cabaret reds i helgen, hon är pigg och glad och nöjd med livet :) , men hon är ändå smidig att rida. Ev. ska jag vara med på Camilla-träning med henne på torsdag, sen blir det nog träning för S på söndag, och måndag åker jag nog dit med Casper.

I dag blir det alla tre hästarna som ska grejjas med och nu ska jag gå en långpromenad med hundarna igen, dom har ju varit i Husses förvar några dagar...

Har äntligen fått tillbaka bilen!!! Halleluja!! Fick ändå avboka tiden i Husaby, men bokade en ny i dag så nu ska vi dit den 11 mars. Ska sätta mig sen och skriva ner allt som är konstigt med hästen, den listan kommer bli jättelååååååång!! Kan publicera den här när jag är klar ;).

Nu är jag lite sådär lagom sur och tvär igen. Och det pga att vi fortfarande inte har fått tillbaka vår bil!! Hur lätt är det att bo mitt ute i skogen utan bil?!

Vi lämnade in den i torsdags förra veckan, då blev vi lovade att få den på fredagen. Hörde ingenting under hela dagen, så till slut ringde vi. Nej, då hade dom som har växellådan, i Göteborg av nån j*vla anledning, inte fått med den på Posten på torsdagen så verkstaden hade ju alltså inte fått den, men på måndagen, DÅ skulle den bli klar.

Suck, ja ok då, lite tråkigt men ok. Måndagen kom, och då hade väl det där paketet kommit så sent så då blev den inte färdig då heller. Men på tisdagen, DÅ skulle den bli färdig. Tisdagen kom, men se på f*n, då har dom fått FEL grejor så det gick inte att laga bilen på tisdagen heller. Nähä, nu börjar det bli liiiiite småtråkigt alltså...
Dom skickar tillbaka alltihopa, det kommer väl åter fram till Göteborg på onsdagen, dom plockar ihop nya grejor och skickar tillbaka den hit i går torsdag, således skulle den varit framme i dag, så idag DÅ skulle den bli färdig. Om inte... paketet försvunnit!

Jag blir GALEN!! Nu är alltså växellådan BORTA!? Den finns inte, den har "försvunnit" någonstans på vägen mellan Göteborg och Jönköping. Hur stor är sannolikheten?!
Så nu har jag inte en aning om när eller om den överhuvudtaget kommer att dyka upp. Klart är i allafall att jag måste boka av även måndagens träning och klinikbesöket på tisdag.

Tycker att det är så fruktansvärt dåligt skött, och för detta ska vi betala 40 000 kr?!

Oj, så lite tid jag har fått! Går upp kl 5 och är hemma ungefär runt 17, därefter ska stallet mockas, en - helst två - hästar ridas och sen är det inte så mycket tid kvar av dagen. Men i dag är jag ledig, gud vad man uppskattar ledigheten, och allt annat också, när man inte har så mycket ledighet :) .

Men jag har i alla fall väldigt roligt på sjukhuset, jag får bl a ta blodprov, blodsocker, blodtryck, göra ultraljud, varit med när läkaren tagit benmärgsprov, sköljt venport, hämta/lämna patienter på röntgen, hämta/lämna prov på labbet m.m och sen dom andra sedvanliga uppgifter man gör när man tar hand om patienterna. Det är jättekul! Så det gör inget att det blir långa dagar.

I går skrittade jag ut på Otilia tillsammans med A, hon var ganska snäll faktiskt (Otilia alltså, A är alltid snäll ;) ). Sen grejade vi lite med Casper, han känns färdig att sätta sig på till helgen. Idag ska jag gå långpromenad med hundarna, Stefan har jobbat hemma den här veckan, så hundarna har ju haft sällskap hela tiden men han skulle ju aldrig gå ut och gå med dom så dom blir nog glada av att få springa av sig. Sen ska jag rida båda hästarna och greja med Casper och sen måste jag städa och tvätta för det är starkt eftersatt här hemma när jag varit borta hela dagarna. Så, så himla ledig är jag väl inte ändå ;) .

Det blir ett halvhjärtat inlägg i dag, ska iväg till praktiken alldeles strax, jobbar 14-21.30 i dag, för att sedan börja igen 6.45 i morgon, vilka tider! Knappt lönt att åka hem...

Alltså, ursäkta om jag tjatar, men herregud, vad mycket snö det har kommit! Och som vanligt - ingen som plogar vägen. Suck...får väl se om jag ens tar mig ut. Så himla dåligt. Skrittade bara en liten runda på Cabaret i fm, det var väldigt halt under snön och hon halkade flera gånger. Får se om jag kommer iväg på någon träning i morgon, det beror ju på om jag har fått tillbaka min bil och om dom har skottat.

Har bokat en tid i Husaby till Otilia, tisdag nästa vecka. Och bara för det gick hon superbra i går, jag longerade bara förvisso, men hon var lung, sänkte sig nedåt och gjorde jättefina fattningar. Men det satt ju ingen på, det är väl det som är problemet.

Gick promenad och hängde på Casper i går också, han var jätteduktig och han är färdig att sittas på nu igen. Det tråkiga/svåra är ju bara att jag inte har någon som hjälper mig här hemma, men kanske att jag kan åka till Bäckseda på fredag.

Och nu kom Stefan hem och sa att han mött plogtraktorn!! Tjoho, dagen är räddad ;) !

Vilken J*VLA dag!!!! Gud, alltså, ibland undrar jag vad jag håller på med...

För det första är vår (min) bil trasig, vi lämnade in den i torsdags. Hela växellådan är paj. Så jag har ingen bil. Och idag har jag börjat min praktik i Eksjö, så jag har fått låna Stefans jobb-buss = då har han ingen bil. Vi skulle fått tillbaka bilen i dag, men icke, de hade inte ens fått den nya växellådan än. Så även i morgon måste jag låna Stefans bil.

För det andra har det snöat som aldrig förr i dag, det har kommit helt sjukt mycket snö. Och vad gör vi då? Jo, vi åker och hämtar hö!! Så j*vla lyckat, med en bil (Stefans jobb-buss) som far som ett äggskal på vägen. Men som vanligt är jag dålig på att planera så höt räcker inte mycket längre och i morgon ska jag vara på sjukhuset till kl 21.30 och på onsdag träna, så i dag var enda dagen.

Far iväg, kommer knappt fram pga det är ingen som skottat nånstans, det är SÅ mycket snö. Stefan håller på att få magsår och hjärtinfarkt samtidigt tror jag, men fram kom vi till slut, lastar in höt och åker iväg. Eller, nej *önsketänkande*, vi kom inte iväg för det är en backe precis där som vi inte kom uppför. Hjulen bara spann, det vräkte ner snö - ut och skotta med små SPADAR, inte skyfflar, utan spadar (!) S hade i bilen, det snöade igen nästan på en gång, tung j*vla snö som fastnade på spaden, det hjälpte inte, hjulen bara spann ändå och det var ju jättetungt lass, backen är skitlång. Jag skrapar med spaden precis framför hjulen, spadf*n håller på att gå sönder, bilen rör sig cm åt gången men till slut, jag tror det tog nån halvtimme, får bilen fäste och kommer iväg. Det är ju bara det att då kan han ju inte stanna och vänta på mig för då fastnar vi ju igen, så jag får springa efter hur långt som helst, med spaden i högsta hugg, det är kolsvart, som tur är har jag pannlampa, snön vräker ner och jag är genomsvett och ARG!! Vi mötte knappt en enda bil på vägen hem, bara vi knäppgökar som var ute och åkte.

Vi kom hem mycket senare än beräknat och hästarna stod ute i hagarna och såg ut som dränkta katter
:( , som tur var har dom täcke allihop, helt otroligt vad dom håller vätan bra, inte ett enda hade läckt igenom. Så dom var nog riktigt glada över att få komma in!

I går var jag på inredningsparty hos grannen, eller granne och granne, vi bor i samma by fast hon långt ut i skogen på andra sidan byn. Men så här på landet är man ju granne med alla inom fem km radie ;) .

Återigen önskar jag att jag var mer "hem-lig", det finns så mycket fina saker man kan köpa till sitt hem. Mycket ljuslyktor förstås, Stefan säger att det ser ut som en gammal katolsk kyrka här hemma och ja, jag har en del ljuslyktor kan jag väl erkänna men jag gillar det! Så jag köpte bara en.
Köpte även lite andra grejor som jag tror kommer passa i vårt kök som vi ska göra om. Huset är ju nästan helt nytt, så egentligen behövs det inte alls göras om men vi känner båda såhär, att när vi köpte detta huset så ville vi flytta in så fort som möjligt så allt blev kanske inte så genomtänkt. Nu har man bott in sig några år och har hunnit fundera på hur man egentligen vill ha det, så då blir det till att göra om lite.

Jag fick även lite nya tankar om hur jag ska göra i hallen, vår hall är PYTTELITEN, och inte lätt att möblera, men jag har fått en idé så i dag kanske vi ska åka och hämta lite möbler jag hittat på Blocket. Det är superkul att göra om hemma, jag önskar bara som sagt att jag hade lite mer syn för hur det ska se ut och vad som blir snyggt och hemtrevligt.

Vi var även på bio i går kväll, A good day to Die Hard. Alltså, dom är ju lite roliga, kanske inte kan säga att det var en världsbäst film, men ändå sevärd. Mycket pang, pang och explosioner och Bruce Willis ser ut som han är hundra år. Det blir ju aldrig långtråkigt om man säger så.

Jaha, så har det då hänt igen. Otilia har ballat ur totalt. I dag hade vi bestämt att vi skulle rida med "bygänget", en lite mindre runda för jag tänkte ta med Cabaret. Angelica var med på Wille och Amanda fick rida Otilia. Jag tänkte att Otilia fick följa med när det var så många hästar så hon kanske kände sig trygg och fick lite draghjälp. Sex st var vi.

Efter bara en liten bit hör jag hur det börjar klappra i backen bakom mig. Vänder mig om och ser hur Otilia får totalspelet, studsar och hoppar och sen börjar hon ställa sig. Och hon stegrar så högt så till slut slår hon över, stackars Amanda åker av och hästen är 50 cm från att landa på henne. Allt detta har alltså hänt när vi skrittat i maklig takt på långa tyglar, alla hästar helt lungna. Hon gick i mitten och flippar helt plötsligt ur totalt :/ .
Stackars Amanda var typ helt chockad, men hon var så himla modig så hon hoppade upp igen. Men det gick inte att rida på hästen, hon var helt knäpp, studsade runt och gjorde försök till att ställa sig igen. Så hon fick hoppa av och leda hem henne.

Vad var det som hände? Jag har inte den blekaste aning. Amanda tyckte att hon helt plötsligt bara exploderade helt utan anledning, och det är mycket möjligt. Men är det så är det liksom ännu konstigare. Jag tror att hon blev rädd för något, och så kan inte riktigt A knapparna på hästen, då gäller det att VERKLIGEN plocka ihop henne, inte ge henne utrymme ens att tänka och GENAST avbryta det hon tänker göra. Jag vet ju precis hur hon fungerar, jag vet nästan vad som kommer innan hästen själv vet det, det gäller att ALLTID vara steget före. Är man då bara en hundradel av att vara steget efter, då blir det inte bra. Så det kan även varit det som hände. Men det spelar ju egentligen ingen roll, så där får hon ändå inte göra, vad det än var som hände.

Så nu tänker jag återigen boka en tid på Husaby, för att kolla upp henne, då hennes beteende är helt oacceptabelt och ohållbart. Sen får vi se vad dom hittar/inte hittar och utefter det bedöma framtiden för henne.

Har tappat stinget lite, åh vad jag vill ha sol och värme och grönt gräs nu. Februari är hemsk, känns som att det är så nära nu men ändå så långt bort om man säger så...

I dag var det tydligen något väldigt, väldigt otäckt nedanför hagen igen, hästarna stod som statyer för att i nästa sekund "trumpeta" och springa runt i vild galopp. Cabarets hjärta slog så det hördes ut innan jag skulle rida, men jag kunde inte se någonting vad det var dom var så rädda för. Red en lite kortare runda, gjorde mycket övergångar och tempoväxlingar. Allt är så lätt på den hästen, bara att sitta till lite och räta upp sig så samlar hon ihop sig, jättekul :) !

                                             Casper är jädd. Det är nåt fajligt där borta.
                                        (Tycker det syns här att han börjar bli ganska stor!)

Hoppträning med Otilia i kväll, mestadels såg det väl ut så här, hahaha, nej då, det gick faktiskt bättre än sist tycker jag och Amanda var superduktig och slet som ett djur, men hästen går ju inte fram. Hon går med handbromsen i hela tiden och det finns väl inget värre än att rida på en häst som inte går av egen maskin. Därav blir det ju lite segt att komma över hindren när det inte finns någon direkt fart, och ganska många gånger blir det ju även tvärnit, som nedan.
Hade dock stoppat bomull i öronen på henne och hon var betydligt mindre skvattig än sist, så det hjälpte nog.

Ja just det, det är ju Alla Hjärtans Dag i dag. Eftersom jag är den mest oromantiska personen i universum så tycker jag ju inte alls om sånt där trams, MEN dagen till ära hade Stefan och jag bestämt att vi skulle gått på bio i kväll. Men som ni antagligen redan förstått så glömde jag bort det  och åkte på hoppträning i stället (!), och Stefan har antagligen glömt det också för han har inget sagt, hihi.

I dag har jag känt mig lite krasslig, så jag har sovit bort halva eftermiddagen. Ont i kroppen, en jäkla huvudvärk och så himla trött. Alla är ju verkligen sjuka nu verkar det som, så jag hoppas verkligen att det bara var en liten svacka!

Jag var i alla fall ute med Casper på promenad på fm och så hängde på honom också. Nu verkar det som om han minns allt hur det var med att ha sadel och någon på ryggen. Han är så snäll.

I går gick jag promenad med Cabaret, jag har ju lite för vana att göra det dagen efter träning. Nu gick hon ju inte alls hårt på något vis, men det är ju säkert lite andra muskelgrupper som arbetar så jag tror det är bra att gå en promenad dagen efter.

Otilia red jag i paddocken, hon var ganska rolig i går faktiskt, mycket mjukare och mer med på noterna. Tränade lite bakdelsvändningar och hon är ju så superkänslig/olydig så så fort jag nuddar henne med skänkeln spinner hon runt fortare än en westerhäst :/ - inte alls så som man gör en korrekt bakdelsvändning. Så det blev till att öva lydnad - flytta ett steg, sen halt. Sen ett steg till, halt. När hon gjorde det bra så flyttade jag två steg, sen halt osv till hon gjorde ok vändningar i båda varven. Det var faktiskt kul att sitta och latja lite :) .
I morgon ska hon hopptränas.
Så både Cabaret och Otilia har ju fått stå i dag, men det dör dom väl inte av...

I går pratade jag med Lillemor, Flickornas uppfödare. Hon undrade om jag kunde tänka mig att ta valpar på Viggis.

Valpstatistiken förra året på Clumber i Sverige var katastrof, jag tror det föddes 12 valpar eller något sådant. Massor av tikar som inte tog sig. Så visst måste man egentligen "dra sitt strå till stacken" så att säga när man har en så numerärt liten ras. Vi har ju varit inne på dom tankarna lite innan, men Stefan vill absolut inte ha en endaste hund till i huset, och jag känner mig väl inte riktigt mogen/kunnig till att ta valpar. Så då skulle tiken i så fall få bo hos Lillemor under valpningen och tiden där efter.
En helt otänkbar tanke med Via, hon är så mammig och bortklemad och hon tycker inte alls om att vara hos Lillemor och jag skulle inte klara av att lämna bort henne så länge. Hedvig är annorlunda, inte det att jag inte kommer längta ihjäl mig, men Hedvig ÄLSKAR att vara hos Lillemor. Hon blir helt tokig av lycka när vi kommer dit. Så för henne skulle det inte göra ett dugg att få tillbringa lite tid där, även att jag skulle sakna henne massor. Men det är faktiskt bara ca 2 timmar dit så jag kan åka dit varje vecka.

Hon är fullt frisk, har A-höfter och 0 på armbågar, är supertrevlig på alla sätt. Har inte gått så bra på utställning, kommer aldrig bli någon champion, men det ser jag inte som någon nackdel, då jag inte tycker att utställningsclumber är riktigt min typ. Jag gillar dom små, lätta typerna och dom går helt enkelt inte bra på utställning. Hon har inga meriter mer än godkänd anlagsklass i viltspår.
Jag går och väntar på att hon ska börja löpa, så det är ju dax att bestämma sig snart.

Vilka för/nackdelar kan det vara med att ta valpar på sin tik?

Jag har fråga Viggis om hon VILL ha barn, men hon säger bara: "Vad är barn?"

                                        Jag ligger hellre här, bland kuddarna och myser.

I förmiddags var jag ute och gick en promenad med Casper, han var duktig. Jag har ju inte kunnat promenera med honom innan eftersom han har ömmat så mycket, men nu är han ju skodd så några gånger i veckan tänkte jag att jag skulle ta med mig honom ut i skogen nu.

Nu i kväll har jag varit i ridhuset för min första "träning" med Cabaret :) . Det gick jättebra, men det är ju alltid svårt att rida en ny häst som man inte riktigt hittat knapparna på än, hon känner inte riktigt mig och jag känner inte riktigt henne mer än det vi har seglat omkring ute i skogen. Jag vågar inte riktigt rida på som jag kanske borde, utan känner mig för lite.
Men hon är väldigt lättriden och cool, så det var inga större konstigheter. Det är väl mer jag som måste lära mig hur man rider en häst med HÖG ridbarhet och kvalité, som är välriden och som jag inte behöver kämpa för att få med mig.

Susanne tycker hästen är mycket intressant, och att det ska bli väldigt spännande att följa oss under dom här månaderna framöver. Som det känns nu har jag hittat hästen i mitt liv, drömhästen som jag väntat på - totalt okomplicerad och väldigt lättriden och rolig att rida, snygg och rör sig som en gud! Jag är bara så totalt "sågad med fotknölarna" när det gäller min ridning, självförtroendet är i botten efter två hästar som jag inte kommit någon vart med, att jag är rädd att förstöra denna fina, fina häst. Men jag vet att jag har bra uppbackning i form av en duktig tränare, och innerst inne vet jag väl att jag har kunskapen, det gäller bara att gräva fram den...!

Lite tankar om att ha ett "osunt" förhållande till sina djur...
Jag älskar mina hundar över allt annat. Jag har inga barn, men jag kan ärligt säga att jag tror att jag älskar mina hundar lika mycket som en mamma älskar sina barn. Där börjar mina funderingar på om det är normalt eller inte.

Jag är med dom nästan 24 timmar om dygnet, och det är för att jag VILL det. Jag tycker inte det är ett dugg skönt att vara "barnledig" (usch, vilket konstigt ord?) utan vill vara tillsammans med mina Flickor hela tiden. Jag vill kunna pussa och krama dom precis när jag vill, kunna lukta på dom - och ja, jag tycker dom luktar gott! I går när vi åkte till Jkgp så fick dom vara hemma, och jag längtade efter dom när vi var där och var jätteglad att se dom när vi kom hem, då hade vi varit ifrån varandra i fyra timmar. Är det normalt? Vem bestämmer vad som är normalt?

Vi vill båda två, Stefan och jag, åka på semester. Men jag VET, att det skulle inte gå. Jag skulle ligga, redan efter andra dagen, och gråta och vilja åka hem till mina hundar! Är det normalt?
Och skulle vi åka någonstans skulle jag vara tvungen att lämna in dom på pensionat, sittandes i en kal box och undra vart Modern hade tagit vägen?!
Jag gör det inte!! Finns inte en chans! Jag har gjort det en gång, och det räckte, jag förstörde hela semestern för alla. Det var för två år sedan när vi åkte till Falsterbo en vecka. Och jag lämnade hundarna på pensionat, hur f*n tänkte jag?! Hade väl blivit övertalad om att det skulle bli så sköööönt att vara lite fri. Nej, det blev inte alls skönt, det blev en pina, jag satt med en stor klump i magen redan när vi åkte ner till Skåne och sen försvann inte den klumpen på hela veckan och jag var sur och otrevlig och ville bara åka hem :( .

Ibland kan jag önska att jag hade lite mer distans så att säga. Men det har jag inte, när vi inte är tillsammans är det som att en del av mig är borta, låter väldigt dramatiskt men det är sant. Vi hör ihop helt enkelt :) .

I går var jag i Tranås hela dagen, pappa var på nån mässa i Stockholm så mamma ville ha lite sällskap :) . Åt massor av mammas goda mat, sen gick vi på en riktig långpromenad med Flickorna och sen låg jag i soffan tills jag åkte hem! Det är så skönt att nån gång ibland bara kunna slappna av utan att behöva göra en endaste grej, inga hästar som ska in eller som ska fodras, ingen mat som ska lagas, inga hundar som behöver gå ut, så det var rätt gött och bara ligga där och vara lite lat för en gång skull ;) .
Det är lite skämsligt, men även att jag är vuxen (?) sen länge blir jag lite som ett barn när jag kommer hem till mamma!

I dag red jag Cabaret på förmiddagen, skötte sig som vanligt.
Sen åkte jag och Stefan till Jönköping för jag var tvungen att köpa en ny sadelgjord till Casper, den hade ju också blivit för liten. Hann också med en sväng på Ikea, vi köpte ett par nya skåp + luckor till köket och fick även med oss en ny sängstomme hem. Det är alltid roligt att förnya sig!

Önskar att jag vore lite mer "hem-lig" som jag sa till Stefan, lite mer kvinnlig och intresserad av inredning och pysslig och kunde göra det så där fint och mysigt hemma som man ser i en del tidningar. Men se, sån är inte jag! Tycker jag är otroligt ambitiös och duktig som satte ljung i mina blomlådor och i krukan på trappen i höstas liksom. Och med två hundar och en katt i huset  + att man drar med sig div. små höstrån och spånflagor in från stallet så skulle det aldrig kunna bli som taget från ett inredningsreportage här hemma. Så det är som det är istället :) .

Usch, jag hade glömt hur liksom tråkig och vintrig februari är. Det är mer snö nu än vad det har varit på hela vintern och mer kommer det, hela tiden. Jag brukar försöka härda ut, det är ju vinter varje år vare sig jag är gnällig och inte vill eller inte... Men nu längtar jag efter värme, grönt gräs och fågelkvitter.

I dag har jag varit ganska ambitiös om jag får säga det själv. Skrivit färdig en inlämningsuppgift och börjat på en andra, ridit Otilia i paddocken, gått hundpromenad, gjort middag och ridit ut med Cabaret.

Otilia rids numera bara i paddocken, hon är hemsk, hemsk, hemsk dom första 15 minutrarna, stenhård och stark i truten, huvudet rätt upp, stretar och drar. Jag har släppt alla "drömmar och visioner" med henne nu, och det har faktiskt hjälpt mig lite, jag låter henne liksom bara hållas och försöker bara göra henne lösgjord, flytta henne, skänkelvikning, förvänd skänkelvikning, serpentinbågar, s-bågar, volter och en miljon övergångar. Och vips, så "ger hon sig", och då går hon hur bra som helst. Gjorde fina fattningar från skritt och gick i en fin samlad galopp, gjorde finfina skänkelvikningar osv. När hon väl släpper är det bara att sitta på och styra omkring typ, allt blir jättelätt.
Det är det som gör mig tveksam på att hon har någon sorts smärta, hon borde reagera annorlunda, protestera på ett annat sätt och framför allt inte gå så bra som hon gör när hon går bra så att säga. Jag tror helt enkelt att hon är så otroligt spänd i början och det tar ett tag att få henne att tagga ner och bli lugn och trygg.

Cabaret var snäll som vanligt, jag seglade omkring på henne en ny runda, det känns ändå att det ska bli nyttigt att komma inomhus nu med nån som tittar på oss, hittills har jag mest, som sagt, seglat omkring.
I går när jag gick ner till stallet och provade att lyfta hennes bakben gick det bra, men höger bak slet hon åt sig ganska omgående. Jag gjorde ingenting utan ställde bara in henne. I dag var jag naturligtvis nervös hur hon skulle reagera, men idag var allt som vanligt, tack och lov! Jag bankade t o m lite på skon med hovkratsen, men det brydde hon sig inte om heller.

Nu ska jag äta lite mumsiga snabba kolhydrater, rostbröd med frö på ;), sen ska jag gå ner till stallet och pyssla lite med Casper, han ska få gå lite med sadeln på sig i paddocken tänkte jag.

Jag ska byta hovslagare :< !! Är så arg!

Jag har haft samma hovslagare i ca 1,5 år, han är jätteduktig på själva skoningen, jättenoggrann och så, men mindre duktig med hästarna kan man säga...
Med tiden har det blivit värre och värre, han har börjat gapa och skrika på hästarna om dom inte står blick stilla, vilket dom kanske inte alltid gör. Otilia gör det definitivt inte, men henne gör inget om man säger till, men det får ju naturligtvis finnas gränser för HUR man säger till även där.

I dag skulle Cabaret skos om och få skor bak. Jättesnäll att sko fram, står helt still enligt mig, men så fort hon bara rörde på halsen gapade han åt henne. Va fan, tänkte jag, men sa inget till att börja med. Lite överseende kanske man får ha, det är ett jäkla slitjobb att vara hovslagare, ont i ryggen får man säkert, så ok, hästen bör väl kanske stå så still som möjligt.

Sen kom vi till bakhovarna, och hon var snäll även där, men ryckte lite när han spikade. Om jag hade varit häst hade jag börjat fundera på vad det är som händer om nån skriker som en galning åt mig då, och då hade jag säkert börjat tro att det här är nog inte nåt som är ok, så som han skriker. Vilket hästen säkert tänkte också, för hon blev lite stökigare, men INGET som en "normal" hovslagare inte borde rett ut enligt mig. Till saken hör att han blev tydligen sparkad rätt rejält för ett tag sedan, så jag tror att han blivit rädd. Och DET är definitivt ingen bra kombination!
Han gapar mer och mer och till slut kommer smällen.

Nu börjar jag tycka att det är obehagligt och jag märker att hästen tycker det är ännu mer obehagligt. Gör ett nytt försök och nu vill inte hästen vara med mer. Han kan inte ens lyfta hennes ben! Jag provar och då lyfter hon men börjar studsa så fort han kommer nära. Han säger att hästen är idiot och att hon måste drogas. Till slut slår han och sparkar henne, usch jag gråter nästan när jag skriver detta, det gör ont i mitt hjärta och själ.

Naturligtvis är detta inget jag accepterar, så han får packa ihop sina grejjor och åka hem. Jag var så ARG!! Hur FAN tänker man om man slår och sparkar sina kunders hästar?! Så nu står hon med, visserligen, båda skorna på bak, men i ena sitter det bara fem sömmar :/ .

Tänk om han hade slagit Casper?! Jag vet inte, jag känner ju inte Cabaret så väl än, men jag kan tänka mig att hon är mer; "Skit på dig din j*vel" och sen hatar hon den människan för all framtid som har varit orättvis vid henne, jag tror inte att det går in i själen på det sättet att hon blir ledsen, om man säger. Hon bara vägrade lyfta benet mer och sen var det inte mer med det, hon vann ju naturligvis. Casper däremot tror jag att det skulle vara katastrof om han hade slagit, han hade blivit jätteledsen och inte förståt nåt. Och jag har så dåligt samvete för att jag inte satte stopp tidigare, att jag lät det gå så långt så att han kunde sparka och slå henne, jag skulle slängt ut han mycket tidigare :( .

I alla fall fick jag ju lite panik, utan hovslagare... Ringde runt lite och "skvallrade", sånt här ska folk få veta tycker jag! (Han hade tydligen klått upp en treåring för en tjej jag pratade med, och ville även droga hennes andra hästar.) Och fick även en annan hovslagare rekommenderad som jag nu har bokat en ny tid med om åtta veckor. Hoppas, hoppas bara att hästen inte fått bestående men... :(

Alla hästar står och äter, utan Cabaret som bara ska titta på mig.

I morse när jag åkte in till skolan gick bilf*n sönder :( . Den har varit lite konstig när den växlar de senaste dagarna, ryckig och växlar inte när den ska. Så helt plötsligt när jag åkte så växlade den ur, så jag hade bara typ ettans växel. Jag fick åka skitsakta, det snöade som attan så jag kan bara tänka mig vad de andra bakom mig tyckte - att jag var en kärring som inte vågade åka fortare för att det snöade. Nu är bilen inlämnad, ska visst vara jätteroligt att laga växellådan på en automat har jag hört... :/

Så ett lite mer ingående reportage från gårdagen :) . Observera att allt det jag skriver är helt tvärt emot vad jag är van vid, detta finns inte i min hästvärld just nu och jag bara väntar på när allt ska bli "som vanligt". För det är väl inte möjligt att det kan vara på det här sättet?! I så fall har jag kommit till himmelriket.

Tog in Cabaret lite innan dom andra så hon skulle hinna äta lite. Hon gick lugnt in i boxen, åt sin mat och sen var det inte mer med det. Inget skrikande, inget travlopp inne i boxen, ingen nedbajsad box.

Tar sen ut henne på gången, borstar och lindar benen. Hästen står still, och bajsar inte heller 350 ggr. Vi kör fram transporten. Hästen står fortfarande still?! Inget skrapande med frambenen, inget glo bakåt-glo åt sidan, bajsa 350 ggr till.

Stefan är med och står redo, för säkerhets skull, jag har aldrig lastat henne. Jag står och lägger in lite saker i framdörren, och hör Stefan säga med förvånad röst: "Jag...jag tror hon vill gå in?!" -Gå in med henne då.

Och hon gick rätt in!

Väl framme tränsade jag henne i transporten, hon hade lite bråttom ut, och sen gick vi in i ridhuset. Hon höll inte på att springa över mig en enda gång på vägen in, och gick även lungt och fint i ridhuset. Jag var där i god tid eftersom jag tänkte att hon skulle få vänja sig lite vid miljön.

Sen la vi på gjord och satte på tömmarna och sen bar det iväg :), nej då, hon var lugn och sansad men PIGG!! Hon var så fin, hon rör sig - enligt mig och S i alla fall -  otroligt bra, det är sånt gung i hästen! Hur ska jag kunna sitta kvar?! Enda nackdelen, om man nu måste säga något sånt, som jag engentligen inte tycker finns, är att hon rör sig stort och flashigt, alltså så där så man bara "wow", är att det kan vara svårt att ta tillbaka en sån häst, det blir bara att man seglar omkring om man säger.
Men, som sagt, tror inte alls att det kommer att bli några problem då hon även trampade flera ggr, utav sig självt. Jag vet inte om dom gjort det mycket med henne på töm, så hon är van vid att göra det, men jag tror inte det.
Det var ju inget vi tog tillvara på igår så att säga, hon är ju inte musklad eller färdig för det på något sätt, men eftersom hon började flera ggr självmant så såg vi ju att hon har talang för det = kommer inte blir svårt att samla henne tror jag :) .

Sen lastade jag in henne, alldeles själv, och åkte hem. Känslan som jag hade när jag åkte hem var glädje och lycka, tänk att jag får ha en så fin häst hos mig! Det är ju såhär det ska kännas! Inte ska man åka hem ledsen och arg, med en klump i magen efter varje gång.

Det får bli ett kort inlägg, jag måste sova.

I kväll har Cabaret fått följa med till Bäckseda, hon skötte sig galant!!
Hon blev lite tömkörd, i 20 min bara, men hon var med på noterna kan man säga :) . Och JESUS vad hon rör sig, får nog spika fast mig i sadeln när jag ska börja rida lite mer ordentligt!

Inget stress före avfärd här inte! :)

Har varit snöstorm så gott som hela dagen, men gav mig ändå ut en sväng på Cabaret på fm, hon har ju stått några dagar nu pga halkan. Så jag tänkte att jag skulle prova hur det funkade idag, och det funkade INTE. Så på torsdag kommer hovslagaren och skor om henne och sätter på bakskor.

Åkte till Bäckseda med Otilia i kväll igen, S ville gärna rida igenom henne och se hur hon kändes idag.

Det var 100% förbättring kan man säga, hon var inte helt "back on track" om man säger, men betydligt bättre än dom senaste gångerna. Öppnorna och slutorna gör hon som ingenting, hon har ju egentligen så otroligt lätt för sig, så varför ska hon krångla till det?!
Höger galopp är fortfarande katastrof, den ser lite ut som när en travare galopperar, hon galopperar fram men det ser nästan ut som hon travar med bak.

Ska i alla fall inte rida ut henne mer själv, det blir inget bra. Får försöka rida i paddocken även om det bara går att skritta.

I mon ska Cabaret få ut och åka, spännande att se vad hon tycker om det :)!

Snögubbe

Nja, det gick väl sådär även när S red. Det känns ju både bra och dåligt, bra för att då vet jag att det inte är enbart mig det är fel på och dåligt för att jag vet att vägen "dit" antagligen är oändligt lång...

Största problemet är att hästen har 0 och ingen bjudning, vilket säkert förvärras av att jag rider ut så mycket som jag gör (alltså tvärt emot vad "handboken" säger!), då hon är tittig och rädd och bara går och trycker och så följer det liksom med i hela ridningen. Så hästen skulle säkert bli 100 ggr bättre av att gå inomhus för det mesta, vilket det ju inte finns någon möjlighet till här där jag bor mitt ute i skogen. Som hon är i dagsläget är hon knappt möjlig att sälja - moment 22 liksom...

Och jag blir bara gnälligare och gnälligare. Jag känner som så, att jag har haft hästen och ridit och tränat kontinuerligt (1ggn/v eller mer) hela tiden i över två år, utan i somras och lite mindre i höstas, men jag har inte kommit nånstans. Det enda jag kan göra är att rida runt, runt och försöka få hästen lösgjord. Jag vill börja krummelutta, börja göra roliga saker, för hästen KAN det mesta redan. Men S tycker att jag inte kan begära så mycket eftersom hon var så lite utbildad när jag köpte henne och att hon trots allt kan galoppera nu, det kunde hon inte från början + att hon vilade i somras.
Jag VET att man får vara glad för det väldigt lilla i det här med ridning, men alltså, det finns femåringar som går unghäst-VM, dom kunde väl heller ingenting två år tidigare när dom var tre?!

Men jag får lägga allt vad ambitioner, mål, tävlingar och vad det nu kan vara på hyllan, det är ingen idé att ha några förhoppningar för det tar tydligen 100 år att utbilda en häst och om 100 år är jag 135 år och rider nog inte längre.

Filmade en hel del, men det är ingenting jag kommer kunna använda som skulle vara till hästens fördel i en försäljningsvideo. Lägger ändå ut några suddiga bilder, tagna från filmen så kvalitén är därefter.

Min snällaste, underbaraste, älskade Casper! Nu börjar ju allvaret lite smått för honom. Han har inte gjort nånting alls på två månader, på fm i dag tog jag in honom och tänkte bara gå lite med honom i träns och ett par långtyglar för att se om han kom ihåg att stanna och svänga och så.

Tog på tränset, och vad hade hänt?! Det hade blivit för litet!! Fick spänna ut på sista hålet på allt, men det var fortfarande lite litet, det gick att använda, men det blir till att köpa nytt.

I alla fall var han jättesnäll, gick lite på gårdsplanen och sen ut till brevlådan och tillbaka och sen gick jag bort och gick lite i paddocken. Han var så lugn och snäll, inga konstigheter alls och han hade inte glömt bort hur man svänger och stannar :) .





I går hade vi bestämt oss för att gå på bio, Quentin Tarantinos nyaste "Django Unchained". Jag är ett stort fan av Tarantino, så självklart ville jag se denna som jag hört ska vara skiiiiitbra.

 

Tyvärr så blev bioduken helt svart efter ca en timme, och sen fick dom inte igång filmen nåt mer! Vi satt nästan 30 minuter och väntade, man vill ju verkligen se den färdigt, men till slut fick vi resa på oss och åka hem. Vi fick presentkort på två biobiljetter och får även gå gratis på filmen i dag, får se om vi åker in, det hade nämligen strulat även i fredags så risken finns väl att det blir samma procedur idag.

 

I dag var det ganska kallt igen, -11 när jag släppte ut hästarna, men en underbart vacker dag, strålande sol från en klarblå himmel :D ! Casper och Cabaret fick gå ut nakna även i dag, dom tycker om att stå och sola sig. I em blir det Bäckseda med Otilia, får se om hon sköter sig när S ska rida...

Kl 9.45 i morse red jag iväg ner till byn, vi skulle träffas vid kyrkan kl 10.15. Vi var bara tre st i dag. Gav oss iväg på en, för mig, riktig långrunda, jag måste hemifrån mig sett ridit mer än 1,5 mil och det brukar ju inte mina vanliga rundor vara om man säger så...

Men det är bra, jag tillhör ju dom som tycker att vi för det mesta rider våra hästar alldeles för lite i dag, hästar är gjorda för att röra på sig (sen kanske dom inte är gjorda för att röra på sig med ryttare på ryggen EGENTLIGEN, men det går jag inte in på här och nu ;) .) Så nån gång i veckan, eller varannan vecka är det nog alldeles förträffligt nyttigt att jag kommer ut på en längre runda, med lite fart och fläkt.
Problemet är bara att jag är ju då som sagt inte riktigt van att rida i flera timmar, i genomsnitt ligger mina små turer på kanske max 45 minuter, så jag får ju sååååå ont i baken! I dag började även knäna skrika, så sista biten var jag faktiskt tvungen att hoppa av och gå hem :o !

Kanonväder fick vi i alla fall, så när jag kom hem klädde jag av Casper och Cabaret sina täcken så de fick vara nakna i solen. Det tror jag också är nyttig, att lufta pälsen och få lite sol på kroppen :) .
Casper har ju för det mesta täcke ute, och nu när jag tog av honom och såg honom lite på avstånd så att säga så såg jag att han är nog inte så tunn och tanig, han är nog ganska normal. Längtar så mycket efter att börja med honom nu, kanske att jag ska åka med honom till Bäckseda.

Hoppträningen i går gick väl både bra och dåligt kan man säga... Amanda var superduktig och mot slutet hoppade Otilia riktigt bra och hade rytm i galoppen, poletten verkade ha trillat ner. Men allt är ju inte guld och gröna skogar med den hästen.

Hon var ju väldigt spänd i början, var rädd för allt som stod i hörnen, hinderstöd, bommar, täcken osv. och helt plötsligt ballade hon ur, ställde sig om och om igen samtidigt som hon gjorde sina obligatoriska små skutt i landningen. Hon bar sig åt så jag fick skämmas, och Amanda ramlade av. Men hon hoppade upp igen och så fick jag "coacha" henne några minuter, det går ju nämligen inte att vara ett endaste dugg "snäll" när man rider henne, utan som sagt, lite jävlar anamma och inte låta henne så mycket som vrida på ett öra så brukar det gå. Det gjorde det också och mot slutet gick det riktigt bra.
Fick tipset att sätta bomull eller travbollar i öronen på henne, så det ska jag prova och se om det hjälper.

I dag är det riktigt förrädiskt underlag, det har frysit på igen och kommit några mm snö, så nu ser man inte alls isfläckarna. Så jag vågar inte ge mig ut på Cabaret eftersom hon inte har bakskor, Casper hade jag tänkt vara med i paddocken i dag men den är helt hård och bucklig, kanske kan jag vara lite på gårdsplanen med honom. Otilia blir det nog en skrittrunda med, det kan hon behöva sen i går och i morgon ska jag rida med "bygänget" och på söndag ska Susanne rida henne. Då ska jag filma och förhoppningsvis blir det något bra som jag kan använda i min ev. annons.

Funderar lite på att ta med Cabaret till Bäckseda på måndag och ev tömköra lite, men jag vet inte om det är lite för tidigt?

Nu ska jag göra köttfärslimpa till middag, mmmmmm :) .