Jobbade i natt 21-07. Kan genast säga att det inte är min grej. På natten ska man sova tycker jag. 

Jag har hittat en sjö. Långt, långt in i skogen där jag garanterat inte kommer att möta en endaste människa ligger en jättemysig sjö dit jag kan åka och bada med hundarna, underbart :D!! Det finns som en liten klippa där jag kan ligga och sola. Jag var där både i går och i dag och dagen innan det var Stefan och jag där och fiskade. 

Lite samma sak som Cabaret varit med om, har Viggis varit med om.
Jag var nere hos Lillemor när Viggis var kanske 7 veckor. Hon hade två kullar samtidigt så det var fullt med valpar, men jag föll handlöst för lilla Viggis. Hon var så söt och ville vara hos mig hela tiden. En hund till just då var inte att tänka på. Jag hade gärna velat, men inte Stefan.

Viggis såldes och jag kunde inte sluta tänka på henne, vart hon hade hamnat och hur hon hade det. När hon var 5,5 månad fick Lillemor tillbaka henne, för dom som köpte henne "tyckte inte om henne".

                                           Hur kan man inte tycka om en sån här liten?!?!

Jag åkte ner och hämtade henne på en gång, för jag såg det som att det måste vara ett tecken på att det var menat att hon skulle vara hos mig. Men åh, en sån förändrad liten valp jag hämtade :( . Hon var apatisk och död i blicken, hon kunde inte leka, hon kunde inte springa, hon var inte rumsren för fem öre och framför allt var hon livrädd. Det gick inte att gå med henne ute bland folk och hon visade klara tecken på att hon fått stryk.

         HUR kan man slå denna lilla underbara!?!?

 

I dag är Viggis en lycklig och väldigt levnadsglad hund, men det är inte alls längesen som hon sprang och gömde sig när vi tog fram exvis flugsmällan. Hon var så rädd för allt vi hade i händerna. Och fortfarande är hon rädd om man skulle gå själv med henne på stan eller så, sånt som är så viktigt att socialisera dom med när dom är små.

 

Jag undrar samma som med Cabaret här, Viggis är en så otroligt mild och snäll hund, det behövs inga hårda ord till henne. Varför gör man så mot så godhjärtade djur? :(

I går satt Stefan och jag och diskuterade vilken skillnad det har blivit på Cabaret från det att hon kom tills nu. Jag har ju berättat om det innan men ju längre tiden går så glömmer jag bort att det faktiskt var en helt annan häst när hon kom hit. Så arg...så osäker. 

Jag gick inte ens in i boxen till henne och mockade bort kvällsbajsen i början. Stod man utanför boxen gjorde hon utfall med bakåtslickade öron och öppen mun. Stefan gick det absolut inte med, det var inte ens lönt att han stod utanför boxen. 

I dag är det VÄRLDENS snällaste häst. Glad, nyfiken, påhittig men framför allt så pålitlig. Jag litar på henne till 100%. Min syster var här för ett par veckor sen och vi skulle rida. Hon är inte van att rida alls men jag kände mig inte osäker för fem öre när hon fick ta Cabaret och jag tog Otilia och så red vi iväg ut i skogen :) . Min syster var jättemodig och både travade och galopperade och hästen sååå himla snäll. Eftersom Maria (syster) höll sig krampaktigt i sadeln alt. manen under hela turen med halvlånga tyglar kunde hon ju inte stoppa henne med tyglarna, så med enbart rösten gjorde hon avsaktningarna. Jag var aldrig det minsta orolig att det skulle hända något. 

Jag undrar hur man kan få en så genomsnäll häst att bli så arg? Jag förstår inte ens att det är möjligt. Jag undrar så vad hon kan varit med om. För jag tänker, att om det enbart var att hon inte trivdes där hon var innan, så borde hon väl inte bli så arg och vilja hålla alla människor omkring sig på avstånd? Då brukar dom väl mer bli kroppsligt påverkade, kanske magra av och bli ledsna liksom, men hon var verkligen arg. 

Ja ja, jag kommer aldrig få veta och jag vet inte ens om jag vill veta. Jag är bara så glad att hon ändrat sig och är den underbara häst hon är i dag. 

       Sover lite med bänken som stöd.

Turen var på vår sida i dag, det är "bara" en inflammation i benet så nu ska hon få penicillin och antiinflammatoriskt i en vecka, sen hoppas vi att det är över för denna gång. 

                  På väg

          Haha, snygga kort ;) 

Nu sitter jag i Vaggeryd och väntar på vår tur. Varför kan man ALDRIG få komma in i tid på hästkliniker?! Sist jag var här väntade jag nästan 1,5 timme innan jag fick komma in, nu har det bara gått en kvart... 

Jag tyckte faktiskt benet var bättre i dag, fortfarande svullet och i morse var det som en stock igen efter att hon stått inne, men hoppas ändå att det håller på att vända. 

Cabaret blir inte bättre, snarare sämre och i går hade hon även fått feber. Hela benet är nu svullet, från kotan och upp till insidan av låret, hasspetsen och även yttersidan av hasen :( . Inte fan finns det ngn veterinär att få tag i heller i dessa semestertider och Vaggeryd hade knökafullt men fick en tid i morgon em. Känns hemskt att inte kunna göra något utan bara kunna stå och se på när hon mår dåligt :( . 

Är ärligt talat så jävla trött på kliniker och skadade hästar så jag kan spy. 

Har fått tillbaka min telefon, det är ju bra, då kan jag göra små inlägg här emellanåt med den. Annars är det mest dåligt, på alla mina bästa ridvägar har det lagts på grus med världens största bumlingstenar så där går inte att rida längre, det går knappt att gå, Otilia ställde sig rätt upp och höll på att slå över i går när jag red och Cabaret har blivit sparkad så benet är som en ballong :( .

Fortsättning följer...