Torsdags kväll åkte jag upp till Tranås för att sova där tills fredagen. Var "barnledig" = hundfri, vilket känns helt konstigt för mig. Jag har med mig mina hundar överallt, jag är med dom 24/7, så att bli utan dom känns så tomt.

Tänk att man blir som ett litet barn när man kommer hem till mamma?! Eller jag blir det i alla fall. Blir upp-passad, plockar nog inte ens bort efter mig från bordet =o , ligger i soffan - "mamma, kan jag få ett glas saft", "mamma, kan du hämta en filt" osv.  Och mamma är så glad att jag är hemma så hon springer "gladeligen" och hämtar allt jag ber om. Egentligen borde jag skäms.

Fredag morgon åkte vi pensionärsbuss till Västervik, herregud VAD pensionärer kacklar! Låter värre än hönor. Men trevligt och kul var det, köpte inte mycket, snål som jag är, men det fanns mycket fint. Det är faktiskt ganska dyrt med sånt där hantverk och hemmagjorda saker. Exvis en korv 150 kr, en liten handmålad tavla kanske 8*12 cm, förvisso jättefin och jag ville gärna ha den, men 275 kr. Då blir jag ekonomisk. (Sen att jag utan att blinka kan köpa ett täcke till hästen för 1500 kr, hur hänger det ihop?)
Både mamma och jag sov på hemvägen, medans pensionärerna var pigga och kacklade som bara den! Att dom orkar =) !

Lördag var det löshoppning med Othello för L.B. Det gick bra, han gjorde det han skulle. L.B trodde inte alls att det var ngt fel på honom, utan att det "sitter mellan öronen". Visst, det kanske det gör, men han har ju inte sett honom med ryttare. Sen sa han: " Inte för att vara sån, men Twiligt bröt ju faktiskt nacken på testryttaren på bruksprovet." Eh, jo, det kanske han gjorde, men nu är inte Othello dum på det viset. Sen tyckte han att jag skulle lämna bort honom till nån jättebra kille han kände som tog 10 000 kr /mån. Nja, det passar väl inte riktigt min plånbok tyvärr...
Har väl bestämt mig till 99,9 % nu att jag inte ska ha han kvar, frågan är bara hur jag ska "bli av" med honom. Vill inte sälja för kanske 20 000 kr, kanske försöka låna ut honom till nån? Usch, jag vet inte, och det är en stor tyngd i mitt bröst ska ni veta =( .

I går var jag på brukshundklubben på fm med mina Flickor, la ett par spår åt dom och sen var jag lite social och umgicks med folk. Hedvig har inte riktigt snitsen inne, hon flackar i början och sen slår hon lite väl mycket i spåret, även om hon går det helt rätt och riktigt. Men hon har inte spårat så mycket heller. Via är helfrän, hon går på direkt, blir superlåg i kroppen, svansen går och sen går hon klockrent i spåret. Till helgen ska vi på Viltspårskurs, ska bli kul.
På em var jag och tränade med Otilia, det gick bra. Hon var lite spänd, det var bl a en liten b-ponny där inne som hon var VÄLDIGT förundrad över, sen en annan ponny som kom in med TÄCKE på sig, hujedane mig, ett vandrande täcke!!!! tänkte Otilia! Men jag fick ut något bra utav det spända, hon bjöd på (lite väl mycket nästan) och nästan lite som att hon ville göra sig lite "fin". Innan har det ju bara varit totalt bromsen i.

Dagen i dag började med hovslagaren. Har fått tag i en jätteduktig hovis, han tar lite lång tid på sig (1,5 timme/häst) för han är ny, men jag är jättenöjd, han skor fint och som jag vill ha det. Senare, när jag  varit inne ett tag tittar ut, upptäcker jag att hästarna... hm ... är UTANFÖR sin hage. Stöööööööööön, bara ut och jaga. Vi har ett jääääättestooort gärde utanför huset och där dundrade dom omkring och hade skitkul.
Lagade staketet och visslade och skramlade med lite Krafft, och vem vänder och kommer i full galopp mot mig om inte Otilia! =D   Jag tror hon gillar mig faktiskt! In med henne i hagen, och ut för att fånga de andra två.
De var längst bort, där finns det "öar" där vi tänkt ha sommarbete nån gång när vi orkar sätta staket. Nu finns det gammalt staket, med taggtråd och ståltråd som hänger kors och tvärs och gamla stolpar som står mer eller mindre bra. Othello kommer i full fräs och HOPPAR över taggtråden, jag trodde hjärtat skulle stanna på mig. Han drar en repa på "ön" och HOPPAR sen tillbaka över taggtråden och ut på gärdet.
Fick tag i dom till slut och in med dom i säkert förvar. Fy, så otäckt.

Har nu varit ute med Flickorna i skogen på en långpromenad, är så glad för jag kan numera ha dom lösa båda två utan att dom (Hedvig) smiter. Så mycket smidigare att gå när man inte behöver ha dom i koppel.
Nu måste jag äta.

Det här, mina vänner, gör ni inte om!!

http://www.youtube.com/watch?v=6WlIcJCg2Sk

Mycket, mycket skickligt ridit, om jag får säga vad jag tycker! Det roligaste av allt är att hon sitter och ler efteråt (och det är inte så ofta jag sett henne dra på smilbanden, faktiskt) och verkar själv tycka att det som hände var helt galet.

Var glad även i dag över att det gick bra när jag red min lilla Prinsessa Otilia (oj,oj idag kallas hon Prinsessa!). Red ut, i början är hon spänd, men det är ju liksom hennes filosofi att man ska vara det i alla fall i början.

Började med att bara jogga lite lugnt, mycket övergångar skritt - trav, sen travarbete öka - ta tillbaka. Försöker få henne att l ä n g a på steget i traven, hon blir lätt bara springig, men tycker att det börjar bli bättre och lite mer takt i det hela. Nu tar hon även galoppfattningen på en gång, utan det obligatoriska skuttet, vilket är ett enormt framsteg! Pigg och glad är hon också, lite för pigg kanske, men hellre det än att hon går och trycker för alla otäcka monster i skogen. Är väldigt glad i henne nu =) .

I morgon ska jag gå på julmarknad med mamma och mormor på Gränsö Slott.

Så jag åker upp till Tranås i kväll och sover över tills i mon för bussen går redan 07,10. Antar att medelåldern kommer vara någonstans runt 80 ;) , men jag ser fram emot det jättemycket. Ska bli så mysigt.

Ska skicka iväg min jävla skitsadel till Sadelmagasinet och se om de lyckas sälja den åt mig. Inte mitt livs bästa köp, kommer väl förlora ca 10 000 kr på den, tjolahopp, tjolahej så kul =( . Men bättre att få in några kronor än att bara låta den hänga i sadelkammaren.

Lite bilder på min Hedvig när hon var liten bäbis, som hon såg ut första gången jag såg henne och det var kärlek vid första ögonkastet. Det kan man ju förstå, eller hur?  =)

Jag är inne i en läsperiod, det kommer och går på mig. Ibland har jag ingen lust alls, det går bara inte att komma igenom ett par sidor ens, medans ibland, som nu, vill jag inget annat göra än att bara sitta och läsa. Jag ÄLSKAR att sitta i fåtöljen i mitt "läsrum", tända i kakelugnen och lägga en filt över benen och sen bara försvinna in i bokens värld. Just nu är jag inne i period med bara svenska deckare, och jag tycker dom är väldigt bra.

Har på sista tiden plöjt igenom:

* Alla Liza Marklund (utom den nyaste)
* Alla Camilla Läckberg
* Alla Mari Jungstedt (utom den nyaste)

Nu är jag snart färdig med alla Anna Jansson och däremellan har jag hunnit med bl a Marianne Cederwall och boken om Kungen (!). Plus diverse ljudböcker som jag lyssnar på i bilen.
Det där med ljuböcker är lite svårt för det beror så himla mycket på vem som läser dom om dom blir bra eller inte. Vissa uppläsare är rena katastrofen, det går bara inte att lyssna på. Bra ljudböcker jag lyssnat på är bl a Tusen strålande solar av Khaled Hosseini (den var otroligt rörande, grät jag till i slutet) och En förtjusande man av Marian Keyes. Dessa två var det Sharon Dyall och Rachel Molin som läste, de var bland de bättre uppläsare jag lyssnat på.

Det är så lustigt med böcker, jag målar upp såna bilder i huvudet om miljöer och omgivningar så det blir lite som att se på film fast man läser om ni förstår vad jag menar! Ex vis läste jag alldeles nyss Camilla Läckbergs nyaste "Änglamakerskan". Hennes böcker handlar ju om samma personer från bok ett, och även att det var ett tag sen nu jag läste den näst sista, så så fort jag började läsa denna nya så ploppade det upp i mitt huvud hur det ser ut i deras hus bl a , exakt så som det sett ut i mitt huvud alla de andra böckerna, fastän att det var längesen jag läste dom! Hjärnan är fantastiskt ;)) !

Nåt helt annat, har fått tid den 9 nov hos Ingrid och Barbro i Ängelholm till Othello. Usch vad jag hatar sånt här, men jag kan inte fortsätta rida honom och åka runt och låta andra rida honom och lägga ut massa pengar när det inte fungerar. Så nu vill jag ha röntgen av rygg, tror det sitter i ländryggen eller någonstans i bakbenen. Men jag ska köra på som vanligt med honom tills dess, så han är "färskvara" när vi kommer dit. På lördag är det löshoppning för Lasse Berglund, ska bli kul att se om han fortfarande hoppar lika bra, för med ryttare på ryggen har det ju hitills inte varit ngt wow... Två träningar med Otilia denna veckan, i går och på söndag. Längtar liiiiite till vintervilan nu, när man går upp 05,30, kolsvart och kallt ute för att åka och träna, då undrar man ibland om man är dum i huvudet...!! Det går bara på ren vilja och envishet nu kan man säga.

I dag är jag glad =D !! Träningen med Otilia i morse gick jättebra! Har äntligen börjat få till lite galopparbete på henne, och nu känns det som det har lossnat lite =o . Nu kan hon fatta galopp i båda varven utan att ta ett jätteskutt precis i fattningen, i dag red vi 12-15 meters volter i galopp, svårare i höger varv förstås men hon kämpade på. Red även lite förvänd och det var inga problem alls.

Det är väl bara två veckor sedan eller nåt sånt som jag kämpade som ett djur med att få henne att galoppera på 15 metersvolt, men hon kunde knappt hålla i gång ett helt varv (jag tror inte att det egentligen var att hon inte orkade, utan att det var mycket att titta på just den gången = okoncentrerad), det var nog första gången som jag var riktigt arg när jag red, jag fick sakta av flera gånger och räkna till tiiiiiiiiiiiiiiooooooooo. Men i dag var jag bara glad! Och det nästan bästa av allt!! Jag lastade henne SJÄLV när jag skulle hem =D !!

Ngt annat som inte var så kul, riktigt hemskt faktiskt, var att när jag åkte till jobbet förut såg jag ngt ligga på vägen (inne i stan liksom) och när jag kom närmre såg jag att det var en katt =( usch, den var död och den låg precis utanför ett hus där det bor ett par som jag känner, och han kom ut och plockade upp katten =( precis när jag åkte förbi. Usch, jag fick en klump i magen, jag vet inte om det var deras katt, men det var det kanske. Fy, så hemskt, jag lider med dom. Jag tänker om det är nån jävel som kört på den och så inte stannat?!

Denna är så fin, jag tittade på den mycket när min lilla Mollan precis åkt dit. Och jag kan än i dag inte titta på den utan att gråta massor.

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

Jag är ingen fantast av hästsportaffären Hööks. Tycker det mest är fula och lite B grejjor, för att inte tala om deras aptrista affärer, där det bara fins typ två saker av varje sort. Det var nog hundra år sedan jag köpte nåt där sist. Eller förresten, nu ljög jag. Jag köpte ju massa grimmor där i vintras, när mina hästar slet sönder en varje dag (faktiskt sant, de hade sönder en var/dag ett tag, kastade sig i kedjorna när de var uppbundna) så då köpte jag ett gäng där för de var så billiga. Och just det, halsband till Flickorna är inköpta där med.

I alla fall satt jag och bläddrade i nya Hööks katalogen för höst/vinter-11 och se på f*n om de inte har "ryckt upp" sig lite?! Hittade en del saker som jag tyckte var helt ok, ex vis:

Detta gillar jag, fast med ett annat pannband. Egentligen är det ju bara nosgrimman jag vill åt då...

                                           Likadant detta, med annat pannband.

Det här stalltäcket hade jag kunnat tänka mig OM det hade varit snabbknäppe, sånt där orkar jag inte stå och fingra med.

Och dom här ridbyxorna gillar jag! Som till råga på allt är på Rea för 324 kr!! Men det är ju inte säkert att dom ser så roliga ut i verkligheten...

Och dom här halsbanden har jag köpt till mina Flickor.

Perfekt nu i mörkret.

Fast jag köpte Jååååsa =) .

Sitter och tittar lite på hästannonser då o då för skojs skull, och folk är ju verkligen för roliga...

Ex vis den här, ska enligt säljaren vara SUPERTREVLIG att rida och kunna en hel del.

http://www.youtube.com/watch?v=Wkz0bdB8ElY


Hihi, hujedane mig, om den är supertrevlig så kan jag sätta ut Othello på annons och skriva att han är redo för OS!!

I torsdag kväll efter jobbet kom mamma, Maria och hennes kille Johan hit på besök. Jag lagade lite middag och sen satt vi uppe länge, drack lite vin och hade mysigt. Dom sov över här, Stefan var inte hemma så även att jag inte är mörkrädd eller tycker det är obehagligt att vara själv är det ju alltid skönt att ha någon hos sig =) .

På fredagen åkte vi över till Vetlanda och gick lite i affärer. Det var så kul, herregud, jag måste verkligen ut i "verkligheten" lite oftare! Hade tyvärr inga pengar, men jag hittade massor av grejjor jag ville ha. Skulle vara så kul att förnya garderoben lite, eller som Stefan sa; "det skulle ju inte skada att köpa t ex lite nya trosor NÅN gång, än att gå i samma urtvättade jämt! Hm, undrar vad han menar med det, tycker han att jag är sunkig?!? ;)

Jag är lite sån här, att jag har faktiskt mängders med exvis trosor, så varför köpa fler? Sen om dom är x antal år, det gör väl inget?! =o  Har ju kommit i den åldern med att de hellre ska vara sköna än snygga, hahaha!

Grät floder när jag läste detta, en sann händelse:


"Our 14-year-old dog Abbey died last month. The day after she passed away my 4-year-old daughter Meredith was crying and talking about how much she missed Abbey. She asked if we could write a letter to God so that when Abbey got to heaven, God would recognize her. I told her that I thought we could so, and she dictated these words:

Dear God,
Will you please take care of my dog? She died yesterday and is with you in heaven. I miss her very much. I am happy that you let me have her as my dog even though she got sick.
I hope you will play with her. She likes to swim and play with balls. I am sending a picture of her so when you see her you will know that she is my dog. I really miss her.
Love, Meredith

We put the letter in an envelope with a picture of Abbey and Meredith and addressed it to God/Heaven. We put our return address on it. Then Meredith pasted several stamps on the front of the envelope because she said it would take lots of stamps to get the letter all the way to heaven. That afternoon she dropped it into the letter box at the post office. A few days later, she asked if God had gotten the letter yet. I told her that I thought He had.
Yesterday, there was a package wrapped in gold paper on our front porch addressed, 'To Meredith' in an unfamiliar hand. Meredith opened it. Inside was a book by Mr. Rogers called, 'When a Pet Dies.' Taped to the inside front cover was the letter we had written to God in its opened envelope. On the opposite page was the picture of Abbey & Meredith and this note:

Dear Meredith,
Abbey arrived safely in heaven. Having the picture was a big help and I recognized her right away.
Abbey isn't sick anymore. Her spirit is here with me just like it stays in your heart. Abbey loved being your dog. Since we don't need our bodies in heaven, I don't have any pockets to keep your picture in so I am sending it back to you in this little book for you to keep and have something to remember Abbey by.
Thank you for the beautiful letter and thank your mother for helping you write it and sending it to me. What a wonderful mother you have. I picked her especially for you. I send my blessings every day and remember that I love you very much. By the way, I'm easy to find. I am wherever there is love.

Love, God"

Varför är en del människor så j*vla missunsamma? Jag vet inte om det är ett mer förekommande beteende i häst och hundvärlden, men där vimlar det av denna otäcka avundssjuka. Hur jobbigt har inte dom här människorna med sig själva, om dom måste klanka ner på andra för att på något konstigt vis upprätthålla sitt egna dåliga självförtroende? Eller vad beror det på?

Jag har nästan aldrig vunnit något i hela mitt liv, det har liksom inte ens gått speciellt bra, men jag är uppriktigt sagt GLAD över om det går bra för någon jag känner. Är det för att man inte tar det på så himla blodigt allvar som man kan känna glädje över att någon annan har vunnit eller fått en fin hund eller häst eller vad det nu må vara?

Alla kämpar vi mer eller mindre lika mycket, oftast ett steg fram och två bak, då behövs det verkligen inte någon som kommer med nån halvspydig kommentar.

Kan vi inte börja hjälpa varandra och peppa varandra i stället? Det skulle väl vara mycket roligare, än som det är nu, folk tittar snett och snackar skit.
Nu har jag faktiskt varit väldigt skonad från detta, men jag vet personer som varit utsatta för detta och det är så tråkigt =( .

Ett annat "problem" i hästvärlden: Jag minns så väl förr i tiden, min första egna häst Orchidée som i ärlighetens namn inte var någon jättelysande stjärna (och det var väl inte jag heller, så kombinationen var väl inte den bästa, men HOPPA kunde hon!), men jag tyckte om henne ändå. Med okänd stam och kostade 12 000 kr i inköp var vi nånstans nere på botten och krälade. Ibland var vi "ute bland folk", jag hade henne även uppstallad över en vinter på dåvarande Stroppridskolan. Ingen pratade någonsin med mig och alla sneglade lite snett. Hihi, vad dom sa om oss uppifrån läktaren vill jag nog inte veta!

När jag efter några år köpte min andra häst(och lite snyggare sadel och träns och sånt!), Aben, som visserligen inte kostade många kronor hon heller (men det visste ju inte dom!) började folk plötsligt PRATA med mig, om vilken fin häst jag hade, det var tal om någon medverkan i nåt lag osv.
För se, Aben hade stam, var fin, hade utstrålning och med lite dressyrutstyrsel och regelbundna träningar var man helt plötsligt "en i gänget".

Ja, så kan det va!

Othello, mitt sorgebarn i livet... Vad ska jag göra med honom? Jag har till 99,5 % bestämt mig för (lite varannan dag sådär...) att jag inte vill ha honom kvar. Men han är antagligen ganska osäljbar som det är nu, och i så fall till ett fruktansvärt lågt pris, och det går ju inte heller. Så jag får väl kämpa på.

Han är så svår, så svår. Det har i princip inte hänt NÅT på två ÅR med honom, vi är kvar på samma ställe. Visst han kan lite skänkelvikning och kan gå på mindre volter, tar båda galoppfattningarna bra och är lydig för igång och avsaktningar, men det är väl ungefär som vilken riden treåring som helst. Fast just det, han är visst fem. Och han gör det alltid med mer eller mindre protest. Rida runt runt på fyrkanten går bra, men svänger du in på volt ska det protesteras. Har man ridit lite på volten och ska ut igen på spåret ska det protesteras för då är det en förändring. Galoppera går ibland, men alltid eller oftast med protest.

Med protest menar jag mest att dra upp huvudet och slå med det från sida till sida = för att han aldrig går ärligt fram för skänkeln. Ibland, eller för det mesta har jag lust att BANKA till honom i sidorna utav bara f*n så att han liksom fattar att han ska gå fram, det är det enda endast vi någonsin krävt av honom, att gå fram. Men se, då kan lille Othello helt plötsligt explodera likt en vulkan, och den som sitter på är det där röda som flyger flera km upp i luften. Och det är inte av tjurighet, utan han får helt enkelt fullständig panik av att det sitter något på ryggen på honom. Och DEN känslan har jag med mig hela tiden när jag rider honom, (även att det inte hänt med mig på länge) att han kan explodera och då flyger jag till 100 % av. Det vore skillnad om han gjorde det av dumhet eller att han inte förstod, men han blir verkligen rädd för ryttaren och ska ha av den till varje pris.

Hittade en liten film på youtube som visar en häst som gör ungefär som han, fast Othello gör MYCKET högre. Och tänk då att sitta på honom.

http://www.youtube.com/watch?v=gtWbMDZtjuw&feature=related

Så hur gör man?! Jag vet inte, jag kan helt enkelt inte rida honom, jag vet inte hur man gör. Jag får också fruktansvärt dåligt självförtroende när det liksom aldrig går framåt, är det jag som gör hästen sån? MEN varken min tränare som ridit honom sen i somras eller hon som hoppar honom litegrann har lyckats heller. Susanne har ju känt av det där *paniken*, han har aldrig skuttat med henne men det har varit på gång när hon krävt aningens för mycket. Då är det skönt att ha en vägg att styra in i, men det har ju inte jag om det händer ute i skogen.

I lördags red jag honom på banan och då kände jag hela tiden det där lite kokande under mig, även om han var snäll. Jag kanske inbillar mig?! Han var även svår att komma upp på, for liksom iväg när jag satte mig. Jag VILL INTE HA DET SÅ!!

I måndags red jag ut, då var han pigg och glad och gick fram ordentligt, fin i traven men kunde INTE skritta på tygeln. Det gick bara inte. Små, små staplande myrsteg och när jag försökte få fram honom vinglade han bara från sida till sida. Åh, då vill jag ju bara bonka till, men vågar inte.

I dag tömkörde jag honom, och då är han SÅ himla fin! Då syns hans kvalitéer, han rör sig så snyggt! Ska försöka få nån att filma så jag kan lägga upp här.

VARFÖR kan han inte när nån sitter på?! Och jag HATAR känslan av att vara lite "rädd" att rida min egen häst =( .

Jag tycker ju egentligen så mycket om honom, varför kan det inte bara fungera?

Man kan säga att dom senaste dagarna har jag tillbringat mycket av min tid vaken = sömnbrist, min inte f*n ska man sova bort livet ;) !
Gick upp kl. fem i söndags morse för att hinna fixa hästarna innan jag åkte upp till Tranås för att lämna av mina små Flickor hos mamma och pappa. For sen vidare mot Stockholm, det gick jättebra att köra, även inne i Stockholm med fyrfiligt, MAAAASSA vägbyggen och mängders med bilar överallt. Ok, jag blev lite svettig, men kom ändå helskinnad fram till min kompis Sofie.

Vädret var helt underbart, så vi tog oss en promenad bland de otroligt fina husen på Lidingö. De flesta utav den här typen eller större:

Helt i min smak, skulle mycket väl kunna tänka mig ett sånt hus alltså ;) . Vi gick och gick och gick, antar att jag såg ut som någon sorts uggla, men vad fasen, jag har ju inte ens grannar!

Vi hann med lite lunch och sen även fika, sen var vi ganska trötta i benen. Men vi ville ändå inte gå hem och sätta oss o glo så vi tog bilen och åkte runt lite och tittade på hästar =D ! Kom till en ridklubb och VAD är det jag ser?!? Jo, då är det dressyrtävling där, MSV klasser, som vi naturligtvis var tvungna att stanna och titta på. Ingen sådär jätteWOW såg jag, men det var väldigt kul ändå att titta på.

Efter ett tag åkte vi hem, fyllde upp ett par vinglas och förberedde oss för det jag kom dit för, nämligen Brittan!! Kändes helkonstigt att dricka vin en söndag faktiskt, men vi tog bara ett par små glas var.

Åkte till Globen vid halv åtta tiden och gick in på en bar och tog ett glas vin till. Det var SÅ himla underbart att vara ute bland folk!! Helt sjukt, jag måste verkligen vara helt isolerad. Vid 21 tog Britney plats på scenen och hon var bra som alltid, bra dansare och bra scenshow. Någonting som däremot INTE var bra var publiken. Det var ta mig f*n den tråkigaste publik jag någonsin sett. VARFÖR köper man ståplats om man bara ska stå rätt upp och ner och glo? INGET hoppande, inga händer i luften, bara stela tråkiga människor som stod helt still, det är mer gung på en Pavarotti-konsert!!

Likadant på läktaren, alla satt helt STILL, inte ens lite gung med kroppen. Sofie och jag(vi satt på läktaren) bara tittade på varandra. Vi ville ju liksom ha lite party! Så när det närmade sig slutet kunde vi liksom inte sitta still mer, utan for upp, hoppade och skrek oss hesa och viftade med händerna i luften. Och vad händer?! Jo, folk bredvid och bakom oss släpper också loss. Det var alltså det som var tvunget att hända - att nån bara började. Såååå typiskt stela svenskar!

Observera att Brittan har fått massor av kritik dom sista uppträdanden för att hon är så TJOCK... =(

När vi väl var hemma igen och i säng var väl klockan närmare 12. Somnade på 1,5 sekund tror jag. Upp igen kl. 6 för att åka hela vägen hem igen. Hem till vardagen, till hästar, hundar, ridning av mer eller mindre villiga hästar, städning, tvättning, jobba...

Vet inte om jag lagt in denna innan? Men kan liksom inte riktigt se mig mätt på denna underbara goding!


http://www.youtube.com/watch?v=JK-TnRIYmGc


Mums, här kommer lite till.

http://www.youtube.com/watch?v=5_b_iv5xuV0&feature=related

Jag har blivit lite filosofisk på "gamla dar". Jag börjar tänka och fundera på olika mer eller mindre djupa saker, främst när jag ska sova. Då börjar det mala i hjärna och den ena tanken efter den andra ploppar upp.
Saker jag funderat på är, som jag kanske sagt tidigare:


* Vad är ingenting?

* Kan Universum verkligen vara oändligt?

* Vart är dåtiden och vart är framtiden? Vad är tid?

* Var det meningen att människan skulle bli så ond? Och vad bestämde i så fall det?

*Om Gud skapade världen och allt nu levande, vem skapade Gud? (Jag är inte religiös, utan detta var bara en undran).


Har väl aldrig någonsin ens funderat på detta innan, men det är onekligen väldigt intressanta frågor. Tycker jag. Och frågor som nog aldrig kan få svar.

I dag har jag varit omringad av jägare, de har suttit överallt runt huset. Alltså inte precis i trädgården, men ändå...Dom sitter med kanske 100-150 m mellanrum längs hela vägen och dom håller även till nedanför huset inne i skogen nånstans. Jag tycker faktiskt att det är lite obehagligt, och går knappt ut den här veckan. Tänk om jag råka sticka fram huvudet precis när dom skjuter, huuuu. De hade skjutit eller avblodat (eller vad det nu var de gjort) ngt på vägen precis ovanför oss, så jag åkte i massa blod och sletor när jag körde in till jobbet. Blä. Det blir absolut inga skogspromenader och rida gör jag i paddocken.

I går var det avslutning på Via's kurs, vi hade tävling, lydnadsklass 1 och vi kom 3:a =) ! Det var ju inte så blodigt allvar, men hon var duktig och så himla svårt tror jag inte att det är att klara lydnadsettan om man bara ger sig den på det. Bara undrar hur jag ska lyckas få henne till det jag vill utan 3 kg korv i händerna?! ;)
I kväll är det avslutning på Hedvigs kurs, vi ska nog också ha någon sorts tävling. Hädanefter åker jag nog ner till BK på måndagkvällar, då är det fri träning.

Har jag skrivit om att Othello hoppeskuttade i söndags?! Hihi, han HOPPADE faktiskt två-tre gånger tror jag, iställer för att hasa sig över och dra med sig allt vad hinder och bommar heter. Han var mycket piggare än första gången och verkade fatta lite mer vad det handlade om.
Man får tänka ungefär att han är 1,80 hög i stället för 1,58 när man rider, så mycket ridning kräver han. Han kräver att man är otroligt bestämd och talar om för honom "var skåpet ska stå", men ändå inte pressa för mycket för då skickar han av en. Det är INGEN lättriden häst, han har egen vilja och envishet som en gammal get. Jag hoppas han mognar under vintern, så det är som en ny häst att sätta sig på efter vintervilan. Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas...!! ;))

Lite bilder från MH.t

Här kollades tillgänglighet, där ägaren och en för hunden okänd person fick leka med den.

Här var det jaktlusten som kollades. Det drogs en trasa mellan de röda "plupparna" i marken bort från hunden.

Minns inte vad följande moment hette:

Denna "otäcking" kom ut ur skogen och gjorde konstiga rörelser för att sedan ta av sig skynket och inbjuda hunden till lek.

                 I detta fallet tyckte hunden (Hedvigs mamma) att det var ASläskigt!
Bilderna nedanför har det rasslat till i en gammal tvättbräda precis när hunden passerat. Kan ni se hunden?!

Spökena var helt klart läskigast!!

Oj,oj, denna veckan ha varit fullspäckad!

Måndag - besök av mamma, moster o mormor
Tisdag - Röntgen av Hedvig o vet.besök med Via, jobba och hundkurs på kvällen
Onsdag -  upp 5.50 träningOtilia på morgonen, jobba och hundklubben på kvällen.
Torsdag - vanliga sysslorna på fm, jobba och sen hämta hö på kvällen
Fredag - jobba och fixa inför lördagen
Lördag - upp 5.50, tävling och sen besök av Lillemor och 6 hundar på kvällen
Söndag - upp 5.50 och åka till MH i Jönköping. Ska i väg med Othello senare.

Är precis hemkommen från MH.t som gick av stapeln på Jönköpings BK. Och åh, vad kul det var! Så himla roligt att se hur olika hundar reagerar i de olika situationerna, jag var så besviken att jag inte kunde vara med med Via. Men det var ändå kul att vara med och se hur det går till. Bilder kommer.

I går em kom Via's och Hedvig's uppfödare Lillemor hit och skulle sova över tills i dag. Hon hade med sig hela klanen, fem clumbrar och en leonberger. Så det var åtta hundar totalt här hemma och full cirkus =D ! Hedvig tyckte att det var VÄRLDENS fest att träffa släkten, medans Via inte tyckte att det var riktigt lika latjo lajban.
Vi åt riktig god mat och drack lite vin och hade otroligt trevligt, men blev ganska tidiga i säng pga att vi skulle upp så tidigt i dag.

I går morse var det tävligsdax igen med Otilia, i Eksjö denna gången. Hon skötte sig bra även denna gången, dock "aningen" mer spänd än förra gången. Eksjö är en ganska stor anläggning, det var betydligt mer liv och rörelse där än förra gången. Jag började med att gå med henne för att hon skulle få se sig omkring, och Göta Petter så stod där en lite Haflinger i ett hörn. Otilia blev tre meter hög, ögonen stod rätt ut och sen började hon bete sig som en hingst. Krökte på nacken, svansen upp över ryggen (!) och sen studsade fram i slow motion, eh... jag försökte lugna henne och fortsatte gå och gå och gå... men hästen SLUTAR inte!! Herregud, tänkte jag, jag kommer inte ens komma upp på henne! Men efter tio minuter eller så hade hon lugnat sig så pass så jag kunde sadla och komma upp, men fortfarande spänt, spänt. Så jag tänkte att i dag få jag vara glad om jag rider ihop 40 %.
I alla fall lugnade hon ner sig ganska bra och inne på banan kändes det jättebra, ända fram til vårt "paradnummer" galoppen, som naturligtvis inte fungerade i dag heller. Så efter ett jättefint travprogram med bara sjuor och åttor (det är väl bra med åttor?!) blev det 000000000000000000 typ. Men slog mitt förra rekord med 1 %, så jag fick 54 nånting %. Nästa gång får jag väl satsa på att rida på 55 ;)).

Tänk om jag nån gång i framtiden får lika bra betalt för vår galopp som traven?! Weeeeehooooooo  =D !

Har tyvärr fått avboka Vias MH som skulle gått av stapeln på söndag. Ingen bra idé att vara med nu när hon har öroninflammation, har frågat runt lite och alla tycker att jag ska avvakta. Sen är hon skendräktig också och lite allmänt knepig i o m det så vi får hoppas på att kunna vara med en annan gång.

En sak jag tänk på, är varför det ska vara så himla svårt att få veterinären att skriva ut medicin utan att titta på djuret. Naturligtvis ska det INTE skrivas ut massa medicin till höger och vänster, men ibland vet jag som djurägare exakt vad problemet är, men alltid, alltid måste djuret komma in för undersökning och kostnaden blir inte sällan tusentals kronor. För att bara få bekräftat det jag redan visste.
Om man inte har en bra kontakt med sin veterinär, då skrivs det gärna ut på recept utan koll. Vet flera både hund och hästägare som bara behöver lyfta luren för att få nåt utskrivet. Men det har inte jag.

Exempel på detta var nu när Via fick öroninflammation. Jag VISSTE att det var det som det var frågan om, därför ringde jag och frågade om dom bara kunde skriva ut en flaska örondroppar pga att den jag har hemma snart är slut. Men se, det gick inte alls för dom här dropparna var tydligen inte alls bra att ge om inte vet. först hade tittat i örat för att se så trumhinnan inte var skadad. Skulle det vara så att trumhinnan är skadad får man absolut inte ge dropparna för då fanns risk att hunden kunde bli döv.

Ok, in för undersökning - Via har så ont i sina öron så det fanns inte en chans att vet. fick kolla grundligt i dom. Hon kunde i alla fall INTE se trumhinnan pga att "gojs" och klet som var i örat +  att hunden for omkring så det gick helt enkelt inte. Så jag skickas hem med ett recept på likadana droppar jag har hemma UTAN att ha kunnat se trumhinnan, vilket väl var därför jag åkte dit?
Suck...

Skulle åkt med Othello och hoppat i dag på fm, men eftersom vädret är riktigt dåligt här i dag sköt vi upp det tills på söndag. Hon som hoppar honom, hennes ridhus är inte färdigt än så då hade vi fått vara ute och såååå kul tycker nog varken hon eller jag att det är.

Har nästan lärt mig hela LC:2 nu  =) .

Måste bara få skryta lite!!

Tjoho, vad glad jag blev, fri både fram o bak =D !! Så nu har jag två st clumbertikar som är helt fria båda två, inte jättevanligt när det gäller denna rasen, men det har blivit mycket bättre med åren.

Sitter och försöker lära mig Lc2 tills på lördag och hur svårt kan det vara? Antagligen inte så jättesvårt om man har normal hjärnkapacitet vilket jag tydligen inte har =( . Jag har sååååå himla svårt för att lära in program t o m på denna nivån!
Tränade med Otilia i morse, det gick bra, inga fadäser alls faktiskt. Mer än att hon är väldigt oliksidig, men det är väl så det ska vara...tänk att rida på nåt som är helt normalt, utan minsta problem, det kan väl inte vara möjligt?! ;)

Via tror att hon är dräktig, hon är mattokig till 1000 eftersom hon måste äta till sig och sina valpar, hon var så sur på alla andra hundar i går på klubben, eftersom hon numera är havande är hon en väldigt viktig liten hund som ska behandlas med respekt tycker hon och inte hålla på att tramsa runt med andra hundar som vill leka och larva sig. Hon har t o m kräkts på morgonen, vilket tydligen inte är helt ovanligt bland hundar heller. Vi får väl se hur detta fenomen utvecklar sig...

I dag har jag varit och röntgat min lilla Hedvig. Hoppas på fina resultat förstås. Hon var så snäll, hon var inte alls mycket sövd utan ganska vaken men ändå låg hon helt still. Hon är för go' .

(Hon har inte så stort huvud egentligen i förhållande till kroppen!)

Via's öron kollades upp och hon har ju då kraftig öroninflammation som måste behandlas. Även Hedvig's öron var geggiga så hon får behandlas hon också. Ibland kan det vara ett skit med hängande öron =( .
För övrigt lite trött på Via just nu då hon stjäl värre än någonsin. I morse stal hon och åt upp en ost och senare slafsade hon i sig lite av min middag. Jag vet verkligen inte hur jag ska få ur henne det! Tips?!

I går var min kära mor, moster och mormor på besök hos mig och det var så trevligt. Vi åt o drack, hihi nä, men vi åt och fikade och drack kaffe förstås. Sen var vi en liten sväng i skogen och plockade svamp. Jag lärde mig hur trattkantareller ser ut, herregud, det fanns ju tusentals!
Tänk att min mormor är nästan 80 år och fortfarande jättepigg. Så pigg faktiskt att man inte alls tänker på att hon är så gammal.

I söndags var jag iväg med mitt sorgebarn Othello. Har hittat en tjej som ska hoppa honom lite. Han var slöare än någonsin men lyckades kravla sig över ett par bommar på marken och ett litet kryss. Och han fick även "spelet"... Jag trodde han hade lagt av med dom där dumheterna, men helt plötsligt ser jag hur han gör en liiiten, liten bock, mer som ett lite högre galoppsprång bara. Hade det varit jag hade jag stannat honom direkt, men hon hade aldrig ridit honom innan och tryckte väl på en liten, liten aning och då bröt helvetet löst. Han bockade och bockade, eller mer som en gasell som bara far rätt upp i luften, så fort han landar så är det upp igen, hästf*n var fasen tre meter upp i luften längs en hel långsida och människan SITTER KVAR!!! Och detta är alltså inga glädjeskutt eller jävelskapsskutt utan PANIKhopp för att det sitter ngt på ryggen som han blir så rädd för och måste ha av. Sån himla tur att hon satt kvar, för börjar man ramla av honom blir det nog liksom inte så kul. Ska i alla fall åka dit med honom några gånger och se hur det utvecklar sig, hon tyckte ändå att han var trevlig och att det kändes som att han försöker, men att det ändå är ngt som tar emot - han vill men det går inte. Och lite så har ju vi också tyckt. Funkar inte detta heller kanske man får åka och röntga rygg och nacke och se om det sitter något där.
Sen i går så tömkörde jag honom i paddocken och han VAR SÅ FIN!! Helt enormt vad han kan röra sig och vänstergaloppen är KANON. Varför går han suuuuuuuper på töm och knappt alls med ryttare? Vore det ngt fel borde det väl ändå visa sig lite på töm, men där arbetar han så bra så det går inte att se att det är samma häst. Som sagt, mitt Sorgebarn.

* Inte kan han äta heller!!* Han är uppkollad i munnen tre ggr på ett halvår, av två olika veterinärer. Och det finns heller inget fel där. Varför kan man inte äta pellets då?

I lördags kväll åt vi kräftor. Mums =D. Ända tills jag ätit färdigt och jag såg att det var mask bland mina kräftskal...

I går åkte jag och Stefan till Höllviken i Skåne och hämtade en båt. Eller båt o båt... Ett skrov kan man nog kalla det. Det var så här, att i somras när vi var i Falsterbo hittade Stefan denna båten ståendes. Han har pratat länge om att han skulle vilja ha en båt och renovera på (han har ju inget annat och göra...hm.)

Så han skrev en lapp och satte på båten: " Vill du sälja? Ring..."
Och nu för ngn månad sen ringde ägaren och sa att vi kunde få den. Så det var bara till att frakta hem den, vilket inte visade sig att vara så bara. Men hem kom den i alla fall, även om det var ett rent spektakel att få in den på rännet. Nu är den på plats, frågan är bara hur många åååååååååår det kommer ta innan den ligger i vattnet?

Det var så underbart väder i går, jag gick med hundarna längs vattnet och ut på en pir. Jag älskar, älskar, älskar havet och vatten. Jag blir som ett litet barn när jag kommer i vattnet, när vi har varit utomlands och det är varmt i vattnet kan jag ligga där i och plaska hur länge som helst. Det luktar så underbart gott vid havet också. Igår luktade det precis som det har gjort när vi varit i Thailand och Indien och jag blev så himla sugen...

Tänk och bo så här? Att varje morgon eller kväll kunna gå längs vattnet och kunna gå barfota i sanden, känna havslukten. Han vi fick båten av sa:" Man ska alltid bo så man kan se horisonten". Sen är det kanske inte alltid så kul på vintern, men det behöver vi väl inte låtsas om?! Det är ju inte så jävla kul här hemma heller den årstiden liksom.