Halt och j*vligt ute i dag med, dock betydligt bättre än i går. Vågade ändå inte mig ut i skogen på Cabaret, hon har ju inga bakskor så i dag longerade jag henne lite i sjön, förlåt, paddocken menar jag ju ;) . Den har för tillfället förvandlats till en sjö, men det verkade inte bekomma henne utan hon plaskade runt så snällt. Eftersom allvaret har börjat för henne så longerade jag henne lite inspänd och hon fick faktiskt gå ett par varv i varje varv i galopp. Jag tänkte att jag passar på, för i morgon kanske det är stelfruset igen. Eftersom jag inte vill galoppera på henne ut i skogen innan jag har sett hur hon reagerar.
Har ju varit med om att det blir total rodeo, men det blev det inte, så jag vågar kanske galoppsa på henne ute i skogen om några veckor :) .

Hon är så speciell, VÄLDIGT social och tycker om när man tar in henne och borstar, då står hon med huvudet nere i backen och nästan sover. Oftast struntar hon i att äta (kanske inte så jättebra) och står och tittar vid grinden vad jag håller på med om jag är utanför stallet och grejjar. Så tittar hon på mig, nästan som hon säger "ta in mig, gör nåt med mig!!" Likadant om jag är i stallet på kvällarna, då äter hon inte heller utan står bara och tittar på mig. Så himla söt!

Har märkt att foderstaten jag räknade ut inte föll i så god jord så att säga... Jag fick minska ganska rejält på höt, och främst på Casper har jag märkt att han har blivit sur och tvär vid fodring i hagen, och det är inget bra. Så nu har jag räknat om igen och höjt upp hömängden, så nu hoppas jag att han blir nöjd och glad igen, den lille farbrorn.

Nu ska vi snart iväg på hoppträning med Otilia. Amanda ska rida, jag ska titta på, låter perfekt i mina öron ;) . Först tänkte jag att hon inte skulle hoppas mer, men nu kör vi på, måste ha upp henne i 100 % och se om hon håller/blir mer normal så nu är det bara och tuta och köra!

Återkommer med ett reportage från hoppträningen :) .

I dag blir det definitivt ingen ridning, det är skridskobana överallt, är förvånad att jag själv lyckats ta mig till och från bilen utan att bryta varenda ben i kroppen! Det blåser dessutom storm, det tar i så hela huset skakar emellanåt, så, nej. Ska gå ner om en stund och ta in dom, sen ska jag pyssla med dom, och borsta och kamma och kanske klippa lite och sånt där mys som jag älskar att hålla på med.

I måndags skrev jag prov, tyckte att jag skrev skitdåligt och har gått och våndats sen dess att jag skulle få skriva om, men fick resultatet i dag och jag hade skrivit jättebra! Blev så himla glad, men jag tror att hon måste tagit fel på mitt och nån annans!

En annan jätterolig sak var att dom ringde i dag från där jag var på praktiken, och frågade om jag vill jobba där i sommar :D ! Ska bli jättekul, känns som det är hundra år sen som jag hade ett "riktigt" jobb. Och det är det ju nästan också...!

Cabaret älskar numera att bli borstad i ansiktet och kammad i pannluggen. Jag vet inte vad det var med henne när hon precis kommit hit, det gick inte alls att röra henne där, hon blev jättearg. Nu sänker hon ner huvudet och står och myser. Men hon var ju så kletig och skorvig när hon kom så hon kanske hade lite ont, dessutom har hon ju ett ärr lite ovanför munnen, vet inte om hon haft det länge kanske, men om hon har gjort sig nåt där som gjort ont kan det ju kanske varit det också.


Visst är det snyggt att ta kort på hästen mitt framifrån? Dessutom när dom för dagen fått snedbena ;) .

Naturligtvis var Otilia from som ett lamm när jag red nu i kväll. Var så ambitiös så jag red i kolmörker, fast jag har pannlampa, och regn. Tänkte först låta henne stå i dag, men f*n, hästen måste gå. Så Amanda kom och så red vi tillsammans.

Så just exakt nu känns det lite bättre igen. Sånt är livet med hästar.

Det känns inte ett dugg bättre i dag, jag får ont i magen bara jag tänker på att jag måste rida henne idag.
Har jätteont i axlarna och nacken i dag efter gårdagens träning, hon bara hävde ju sig i tyglarna varenda gång när hon blev rädd för täcket.

Jag vill bara gråta och gråta, jag har tappat lusten totalt, jag vill INTE rida på den där hästen en endaste gång till, men jag måste då hon bli ännu mer dum i huvet om hon inte rids. Jag vill inte ens ta i henne, hon har ju börjat med att nästan alltid bli rädd för något bakom henne när jag ska ta ut henne ur stallet så hon håller jämt på att springa över mig, hon kan inte stå normalt i gången utan måste veva och skrapa med frambenen och glo frenetiskt bakåt och åt sidorna m.m, m.m...

Så, jag har bestämt mig. Jag lägger ut henne på annons. Jag kan inte gå med sån här känsla och ha ångest varenda dag. Jag är INTE rädd för henne, bara så fruktansvärt trött på henne så jag nästan spyr bara jag ser henne.

Men - bara ett problem. Vem f*n vill ha henne?! T o m hennes massör sa det;"jo, men vem skulle vilja ha henne?" och jag håller med till 100%! Jag måste ju berätta hur hon är och vara ärlig, vilket borde skrämma bort de flesta. Men jag får väl göra ett försök.

Om man gråter efter en träning, är det dags att ge upp då?
Det gjorde jag idag nämligen. Det är inte roligt längre, inte alls. Börjar med att hon inte alls vill, hon går emot mig, är hård i munnen, slår med huvudet i övergångarna , såna simpla saker som en övergång mellan skritt-trav, trav-skritt blir en dragkamp och hon är hård och stötig som en planka att sitta på.

Sen hade jag hängt hennes täcke över sargkanten längst ner i hörnet. Vi kom inte närmare det där hörnet än 10-15 meter på hela tiden, hon var så rädd för täcket.
När jag ändå försökte ignorera och rida igenom det ställde hon sig, kastade om och drog iväg i caprioler a'la spanska ridskolan.

Sista 10-15 minutrarna gick hon rätt ok, men det enda jag kan göra liksom är att rida runt, runt, men då var jag så ledsen och arg att jag inte kunde ta det till mig, och efteråt så var det som att det bara brast. Jag snörvlade och hulkade, herregud, pinsamt, det var ju fler folk där. Men jag kunde inte hjälpa det, det bara kom.

Jag kände mig besviken för jag kämpar, åker och lägger ner både tid och pengar på hästen och har gjort så i flera år. Och det blir inte bättre, vi kommer ingenstans. Jag vill att hästen och jag ska vara ett, men hon vill inte alls göra det jag vill, hon bara kämpar emot, ridbarheten är 0 och inget enligt mig.

Jag får jättedåligt självförtroende för jag vet inte om det är mig det är fel på, men jag vet inte vad jag gör för fel, och jag känner mig värdelös på att rida.
Och jag känner att mitt sug efter att hålla på med hästar försvinner mer och mer, och det har totalt skurit sig med Otilia nu känner jag. Jag orkar inte med den hästen mer helt enkelt.

Jaja, vi var fina när vi åkte i alla fall...

Är grymt sugen på att hitta på nåt kul, åka och träna, programridning, clinics, föreläsningar, vad f*n som helst, men det är helt dött!?

Var inne på distriktets hemsida - ingenting, har kollat runt på privata ridhus hemsidor häromkring, ridklubbar, bla bla, men det finns INGET!? Är det lika dött överallt bara för att det råkar vara januari?

Är det inte nu man behöver inspiration och lite sociala tillställningar med likasinnande för att inte totalt förgås av mörker och kyla? Eller är det meningen att man ska gå i ide och börja vakna till framåt mars/april? Men jag vill NUUUUUU!!!!

Tänk om man ändå hade ett ridhus, då kunde man hitta på en massa tillställningar själv. det behöver inte vara så himla extravaganca, bara det händer nåt. Men inte ens dom som har ridhus verkar vilja använda det? Eller kanske bygger man ett ridhus till sig själv och ingen annan?
Jag vet inte, men känner att jag blir lite deprimerad av att bara sitta här och inget händer. Halka omkring ute i skogen, inte kunna galoppera, inte komma nånstans i utvecklingen, frysa, behöva ha femtitvå lager kläder och känna sig som en korv, blääää, vill inte mer.

Nähä, slut på gnället, nu ska jag gå och plocka in hästarna om de inte blåst bort.

I går red Amanda Otilia, så jag "slapp". Förhoppningsvis kommer jag iväg på träning med henne i mon om vädret håller sig bra.
Skrittade Cabaret och kom på att nästa vecka ska hon börja travas och arbetas lite mer :D !

Det är så himla äckligt ute i hagarna, det är skit precis överallt :( . Men jag kan inte mocka för hand för högarna är ju fastfrusna och vi har försökt i två dagar att få i gång fyrhjulingen, för att skrapa bort det med snöbladet. Men den FAN startar inte!!!
Åh, det gör mig så arg!! Jag vet att det är helt meningslöst att bli arg på döda ting, men bilar, fyrhjulingar och datorer, dom ska fasen bara fungera!!!!

I dag åker mamma och pappa hem, pappa kom också hit i går, så det blir tomt. Vi får väl se om vi hittar på nåt i dag, nu när vi inte kunde köra skit ;) .

Jag blir alltid lika förvånad, eller inget förvånar mig längre kanske jag skulle säga, på hur folk tänker.

Oftast är det ingen som vill komma till oss eftersom det är SÅ långt att åka. Men det ingen verkar tänka på är att vägen är EXAKT lika lång åt andra hållet = vi har lika långt att åka när vi ska åka till nån. Är folk verkligen så dumma?!

När man bjuder hit nån och man får svaret att "nej, vi tycker det är för långt"(eller ngn annan töntig anledning) , så kan ni ju räkna ut själva var dom personerna hamnar på "vänskapsstegen". Ganska så långt ner faktiskt. Så långt ner att jag kan nästan tycka att dom på ett sätt inte är välkomna. Visst, om folk av någon konstig anledning skulle ha vägarna förbi, men det är inga som jag någonsin igen kommer att bjuda hit. Själv är jag alldeles för väluppfostrad, eller kanske kallas det för vanligt folkvett, för att säga så.

Jag kan vara trevlig och uppföra mig som "man ska" om man träffas, men i mitt hjärta och själ vet jag precis vart jag har placerat dom...

Tack o lov finns det underbart goa människor som inte låter några mil i bilen avskräcka, och det är ju just dom jag vill ha i mitt liv, dom andra kan faktiskt kvitta!

Lika kallt i dag, över -20 när jag gick ner till stallet i morse. Jag vet att det finns dom som inte släpper ut sina hästar när det är så här kallt, men mina åker ut, samma tidpunkt året om :) .
Dom har täcke, mat och med thermo vattenbaljor så har de alltid ljummet vatten, tror nog inte det går nån nöd på dom.

Har blivit en riktig hejare på det där med foderstater, räknade ut både Otilias och Cabarets lätt som en plätt ;) . Lite roligt faktiskt när man börjar förstå vad det handlar om, hur kvoterna och balansen ska vara osv. Som jag trodde var det dåligt proteininnehåll i höt, så jag har fått ändra om lite på kraftfodret.

Ligger i soffan framför kakelugnen som knastrar så mysigt och väntar på att det ska bli lite "varmare" ute. Det var så kallt så det nästan gjorde ont i kinderna i morse, så jag stannar helst inne nu! Och Via får sån köldkramp i tassarna så hon skuttar omkring hejvilt, synd om henne :( . Vi har det bättre här inne i värmen.

I går var det skola hela dagen, var hemma vid 16.30 ca. Mamma hade städat :D och lagat mat. Så snällt!

När jag skulle ta in hästarna på kvällen hade Otilia och Cabaret tagit sig ut ur hagen och var ute på gärdet och promenerade. Dom lät sig dock lätt fångas och sen blev det till att laga lite staket.
I dag på morgonen hade jag en träningstid med Otilia, men termometern visade på mer än -20 , så det blev inställt IGEN :( .
Hade massören ute till henne på fm, hon körde med Biolighten och masserade. Inga större förändringar på hästen sen hon var här sist.

Mitt på dagen var det faktiskt riktigt skönt ute, sol och klarblå himmel och bara -6-7 grader så vi gick en långpromenad med hundarna.
Sen fastnade jag i foderstatsprogrammets värld, fick analysen i dag, och jag satt i flera timmar och försökte få ihop det till Casper. Jag är inte van vid det där, men till slut fick jag ihop det så alla kvoter och balanser stämde :) .

Nu ska jag gå och kvälla, det blir en lika kall natt i natt, -17,4 nu. Brrrrrrrr!!

Arg, ledsen och besviken. Det var jag i dag efter att ha ridit på Otilia. Det gick ju så bra för bara någon vecka sen, nu har vi backat igen känns det som. Hon är så spänd och livrädd för allt, jag kommer aldrig till ridning. Ibland tycker jag faktiskt synd om henne, att hon blir tvingad ut i skogen varenda dag, för hon är verkligen rädd. En häst ska slippa att bli utsatt för obehag, står det i djurskyddslagen. Jag utsätter Otilia för obehag varenda gång jag rider ut henne i skogen. Men, jag bor mitt ute i skogen och har således inget alternativ än att rida just ut i skogen, i alla fall denna årstid när det är fruset i paddocken.

Hon går som en höna, flåsar och vädrar som en hund, håller på att gå ner i spagat när hon tvärnitar för något livsfarligt, tittar på ALLT och allt är farligt. Och jag blir arg. Det är absolut inget jag är stolt över, men efter femhundrade gången så har mitt tålamod tagit slut och jag blir arg på henne. Faktum är att det går mycket bättre när jag blir arg, men jag vill inte vara arg jämt när jag rider och jag tycker att jag är hård och orättvis när jag blir arg och efteråt mår jag alltid dåligt för att jag varit hård.
Jag tror förvisso inte att jag egentligen är så hård, men jag vill rida mjukt, med små, små hjälper, inte behöva rycka och dra och - som det känns för mig - vara otäck i handen.

Men jag vet ärligt inte hur jag ska ta mig igenom det. Galoppera ute är näst intill en omöjlighet, vi kommer kanske två, tre meter, sen är det huvudet rätt upp, stel som en pinne i kroppen och tvärnit alt. i bästa fall bara avbrott till trav. Jag vill kunna jobba hästen även i galoppen, övergångar skritt-galopp, trav-galopp, öva fattningar, tempoväxlingar i galoppen, enkla byten... Men det GÅR INTE!! Det finns inte en  möjlighet i världen att kunna arbeta henne i galopp ute. Det går att galoppera någorlunda rakt fram om jag tar ner henne så djupt (alltså, gud, det känns hemskt och pinsamt att ens berätta) så hon går med näsan långt in mot bringan, men HUR KUL och HUR BRA känns det att rida så?

Hon skulle må allra bäst att bara bli riden inom fyra väggar, det är en sak som är helt säker. Jag kanske måste inse att det inte går att bo som jag gör och ha en häst som är totalt panikslagen vid ridning ute. Lusten tryter ju också, det är inte alls roligt att ens gå ner till stallet när det är svinkallt och man dessutom vet i förväg att man kommer bli skitförbannad, ledsen och besviken inom en snar framtid bara för att man ska rida. Det blir ju till en ond cirkel, hon tycker ju inte om mig heller när det blir så här. I dag ÄR hon till salu.
Skrittade en runda på Cabaret efteråt, och jag är fortfarande förundrad över att man kan skritta ut på långa tyglar?!?

Har varit och hämtat mamma vid tåget i dag, hon har kommit hit och ska hålla mig sällskap hela veckan, Stefan har åkt till Estland för att jaga, så jag är gräsänkling.

Har precis suttit och tittat på två avsnitt av mitt "favoritprogram" Ponnyakuten på svtplay. Jag säger bara en sak, stackars BARN!!!

Överallt på forum och liknande läser man om folk som spyr galla över ungarna och tycker såååå synd om hästarna?!
I helskotta heller, vilka fruktansvärt hemska små ponnysar! I 95 % av fallen så var det så uppenbart att hästen var helt utan uppfostran och hade stenkoll på att den hade övertaget.
De stackars ungarna flög av så det small i backen på löpande band, hängde som sletor i grimskaften, blev bitna och sparkade och jag vet inte vad. Hujeda mig :( .

Jag vill ge massor av cred till ungarna i Ponnyakuten som kämpar på och står ut med sina hemska odjur till hästar, jag hade inte stått ut en dag!

Skickade in en andra höanalys i dag. Tycker ju Casper är i tunnaste laget, han är inte "revbenig" och knotig, men han är en tunnis. Främst överlinjen, och så främst övergången hals-rygg, men det kanske är det dom växer i sist?Kanske att värdena i höt har ändrats, fast dom andra hästarna är runda och goa.

Sen kommer han aldrig att bli någon biff, han är en väldigt ädel häst, men långa ben och inte så mycket djup. Sen är han ju egentligen bara 2,5 år, så jag vet inte om jag omedvetet jämför honom med dom andra, vuxna hästarna. Jag har ju aldrig ägt någon unghäst innan, så jag vet inte riktigt hur dom ska se ut.

Inte så lätt att ta kort i gången som är lite smal, men så här ser han ut. Har någon en synpunkt får ni hemskt gärna dela med er av den!

Ja, manen börjar bi lite lång och är inte så väldans snygg, men den ska jag ha och hålla mig i sen har jag tänkt :) .

I dag har det varit en ganska lugn dag. Red ut en ny liten runda på Cabaret på fm, hon var pigg :) och jag kunde inte låta bli att ta några travsteg :o ! Åh, det var som att segla fram!!

Amanda red Otilia i dag, så jag "slapp" det.

Sen åkte vi över till Värnamo där jag köpte ett begagnat elaggregat, som visade sig vara helt nytt och oanvänt! Så det var en bra affär :) .
Sen stannade vi till och handlade lite på Ica Maxi eller om det är Kvantum, sak samma.
Alltså, man förstår vilken håla man bor i när man tycker det är jätteroligt att handla på Ica, gå och titta på allt utbud dom har och nästan känna som att man hamnat i livsmedelshimlen!

Sen har det mest varit soffläge och är så fortfarande.

I dag var det bestämt att vi skulle träffas hemma hos Agneta för en fika. Jag skulle rida dit, fika och sen skulle dom rida med mig hem. Jättekul :) . Ända tills jag tittade på termometern i morse, hujeda mig vad kallt! Skickade ett sms och frågade om det blir nåt i denna kyla och fick till svar: "Självklart! Det finns varma kläder."
Så det var bara att pälsa på sig, lager på lager med kläder och kl 9.30 satt jag på hästryggen och gav mig iväg neråt byn. Och tänka sig, jag frös ingenting, bara lite om ansiktet när jag travade! Och det var en strålande morgon, strålande sol och klarblå himmel.

Mössa under hjälmen...har för mig att det var en sån sak som Angelica och jag hade med på vår lista över"aldrig ta på sig", men idag var det tvunget! Visst är det snyggt, hihi!?

Det tog väl ca 40 min dit, väl framme fick Otilia gå ut i en liten hage (nyttigt med mentalträning), hon fick lite fika hon med och jag fick gå in i ett varmt kök och fika :) . Väldigt uppskattat och väldigt trevligt, sex st var vi. Vi blev sittandes i nästan tre timmar och pratade! Sen begav vi oss häråt, så jag var inte hemma förrän kl 14.

Nu är jag lite uppe i varv, så hundpromenad och skritt-tur på Cabaret står på schemat. Lat-Sandra vill dock vila lite, men känner att jag är för pigg för det :) .

När jag tagit in dom nu ikväll märkte jag att Cabaret hade slagit sig lite på båda fram. Det var så lite så ett otränat öga hade garanterat inget sett, men ett par små bulor. Säkert har hon slagit i en sten eller något annat hårt och fruset. Och eftersom man inte kan vara rädd nog om porslinsdockorna så fick det bli liniment och stallbandage i natt.


                                                              Casper spexar :)     

I dag skrittade jag ut en lite längre runda på Cabaret, marginellt men ändock lite längre. Och jag har i dag upplevt något jag inte upplevt på ÅR!! Jag skrittade på en häst med långa tyglar och jag kunde liksom bara sitta där och efter ett tag gick det upp för mig, att herregud, jag kan slappna av, jag kan njuta av att sitta här, vi är liksom ute på en liten runda. Det var liksom kul, och avslappnande och vi var ute på något tillsammans jag och hästen. En helt ny upplevelse och jag ska ärligt säga att jag hade glömt att det kunde vara på det viset! Jag har på nåt sätt blivit så van vid Otilia så jag har glömt att det kan vara på nåt annat vis.
Och vi mötte en bil och då red jag in vid vägkanten och stannade och då stod hon still utan att jag kände att jag behövde vara rädd för att hästen i vilken sekund som helst kan bli rädd för nåt i diket och kasta sig rätt ut i vägen, eller att hästen inte vill stå still utan far fram o tillbaka, bakåt, uppåt, åt sidorna. Är det så här det egentligen ska kännas och vara?!

I går var jag så arg på Otilia att jag hade kunnat skicka henne till Knorrevången utan att blinka. Grrrrr... Började med att hon vände och sprang iväg i hagen när jag skulle hämta henne (ja, vi har en liten fnurra på tråden just nu, och den är nog ömsesidig), så jag ficdet tog ett tag innan jag fick fatt i henne. Redan där blir jag arg.
Tog in henne och red iväg och jag kände direkt att det inte var någon bra dag. Hon var LIVRÄDD för allt, jag vet inte hur många gånger som hon sprätte, stannade, blåste och ryckte på dom 250 m vi har ut till "stora" vägen. Visst, jag kan ha viss förståelse för att det antagligen har gått älg där, men när man är paniskt livrädd för samma sten man sett 1000 ggr innan, då är det inte roligt :( .
Sen fortsatte det på samma sätt hela rundan, aningens för hög nacke och stel som en pinne i halsen, öronen gick nästan ihop i topparna för dom var så spetsade och hon tittade på precis ALLT. Huvudet gick som en flipperkula från sida till sida, och sprätte och ryckte i kroppen för minsta lilla. Ville inte göra övergångar, drog o slet i bettet - hon som alltid är så mjuk och känslig.
Så det var ingen rolig ridtur :( .
Enda plusset var att vi faktiskt kunde galoppera uppför hela backen utan ett enda avbrott. Antagligen för att jag vid det laget var så arg så hon inte hade en chans att göra något. Men jag vill inte vara arg hela tiden när jag rider :( , det ska ju vara roligt att rida...

Dagar som den så börjar jag fundera, hur mycket ska man kämpa? Hur mycket tid och pengar ska man lägga? Hästen är som den är, hon kan gå super vissa dagar och på träningar, den sista tiden har det gått bättre och bättre, men hon ÄR DOCK SOM HON ÄR, och det kommer aldrig gå ur. Utbildningsmässigt skulle vi kunna starta en msv i morgon, hon kan alla rörelser och är otroligt lättlärd, men när jag kommer ut på en tävlingsplats som är ett ställe hon inte varit på innan så blir hon som en pinne att sitta på och kan inte ens galopperaoch vi kommer typ sist i en Lc. Suck...

Cabaret var jag med i paddocken lite i går, var relativt ok underlag att bara skritta på, jag arbetade henne lite för hand och spände in henne lite lätt. Det gick bra.

Det var riktigt kallt nu innan jag gick in från stallet, men så fint väder - strålande sol och klarblå himmel, så jag släppte ut både Casper och Cabaret utan täcke. Jag tror det är bra att lufta pälsen lite ibland :) . Cabaret har ju plyschpäls men Casper är ju ganska tunnpälsad. När jag kom in såg jag att det var -10 ! Men då orkade jag inte gå ut och ta på dom täckena igen, de dör nog inte av att gå nakna fram till insläppet.

Nu tar jag fredag!

Tänk, har lyckats hålla mig vaken hela förmiddagen i dag ;) . Nu är jag klar med en inlämningsuppgift som inte ska vara inlämnad förrän nästa vecka, SÅ ska det vara!

Äntligen klar med CSN, det var skolan som lämnat in helt fel uppgifter. Absolut inte ok :( . Ok om jag själv klantar till det och skriver något fel i ansökan men skolan ska fasen hålla koll och inte göra så det blir krångligare än vad det redan är för eleverna. Bl a var det inlagt för lång studietid och jag var inte registrerad på två utav kurserna. Måste nog ringa och skälla lite på dom tror jag.

Tyvärr kommer jag att bli av med en av mina inhyrningar. Lille Jason är till salu :( . Jättetråkigt för jag är väldigt glad i mina inhyrningar. Men ändrade livssituationer rår man ju inte över...
Det är väl inte det lättaste bara, att sälja häst i dag. Sen att han är till hälften travare gör det nog inte lättare, då det inte är det attraktivaste på marknaden.
Men han är väldigt snäll och trevlig, så är det någon som vill ha en billig, mycket hanterad unghäst som säkert kommer bli en bra hobbyhäst så finns det en här!

När jag stod och mockade i morse hörde jag hur det dundrade omkring utanför. Otilia och Cabaret ser jag från fönstret, så då måste det vara Casper och Jason. Gick ut och båda hästarna stod blick still och tittade på något neråt sommarhagen.

Jag gick dit och där stod den här och knaprade gamla pinnar i godan ro, bara ca 50 m ifrån mig.

                              Casper tyckte att den var jätteläskig, han blåste till o med, högt!

Varför är hästar så himla rädda för älgar? Dom borde ju se dom relativt ofta i alla fall så här mitt ute i skogen, och det är ju en gräsätare som dom själva.

                                                          Nyfikna/rädda killar!

Inte vill man gå upp när det ligger såna här mysgrisar bredvid! Älskar mina Flickor så mycket.

Alltså, gud, vilken dum sak jag gjorde innan idag. Släppte ut hästarna vid 7, fixade klart stallet som vanligt och sen in och åt frukost. Mina dagliga rutiner, så här ser morgnarna ut jämt hos mig. Hade sen planerat in hundpromenad, skrittrunda på Cabaret och pyssla med Casper innan jag skulle till skolan kl 13, för att sen kunna ägna em åt lite skolarbete.

Tyvärr satte jag mig i soffan efter frukosten och när jag vaknade var kl 11.40. Jag SOMNADE! Och sov hur länge som helst! Herregud, vad dåligt :/ . Så det blev bara en hundpromenad innan jag var tvungen att sticka iväg.

Så nu blev det en ofrivillig vilodag för alla hästarna, tänkte först att jag skulle vara ambitiös och rida nu i em/kväll, men f*n... mörkt och kallt och jävligt :( . Sen var jag tvungen att laga mat när jag kom hem, sen ska ju hästarna äta och bla, bla.
Min motivation tryter sisådär varannan dag nu på vintern, dumt och dåligt, men så är det. Jag far riktigt illa i kylan, fryser även om jag har mycket kläder, det är mörkt och då vill jag inte ge mig ut själv i skogen (fast jag har noterat nu att det är ljust mycket längre på em, ända fram till 16.30 faktiskt, det är ändå glädjande), det är halt osv...
Blir så trött på mig själv att jag inte bara kan ta mig i kragen och rida fastän det är mörkt, har ju pannlampa, och kallt, bara att klä på sig ÄNNU mer, som om man inte redan känner sig som en stoppad korv :( . Men hela min mentala bit i kroppen bara skriker NÄÄÄÄÄÄÄÄJ, vill inte!

Ännu en sak som gör att jag aldrig kommer bli riktigt duktigt, min dåliga motivation på vinterhalvåret. Men, jag får tänka som så, att jag är lång ifrån ensam. Tror inte att det finns en enda hästmänniska som tycker om vintern, möjligtvis kanske nån skåning för där blir det väl aldrig vinter?! Hur lätt är det, när man bor mitt ute i skogen, att hålla igång till 100% på vintern. Många, många låter sina hästar få vintervila, men jag kämpar i alla fall på, även om det går på halvfart.

Ja ja... I går red jag i alla fall, både Otilia och Cabaret. Otilia gick kanon! Hon blir bara bättre och bättre, så kul :D, jag tar nog tillbaka det där med att hon är till salu ;) ! Sen skrittade jag Lilla Rundan med Cabaret, alldeles själv. Jag tänkte, vad fasen, ska jag behöva ha med nån jämt lär det inte bli ridet många ggr. Hon var snäll, men pigg och lite busig. Började slå lite så där busigt med huvudet och gjorde några sorts små skutt, shit, nu blir det åka av, tänkte jag, men det blev det inte :) . Hon vill nog igång, på riktigt, tror jag.

Såg något så otäckt på tv i går, det var en liten flicka som blivit misshandlad och utsatt för sexuella övergrepp av sina föräldrar. Hon hade varit fosterhemsplacerad från födseln till två års ålder, då kom den biologiska mamman och ville ha tillbaka henne och fosterfamiljen förlorade vårdnaden i domstol.

Från det att hon var två år till att hon var åtta hade hon fått bo i en garderob som dom låst in henne i. Hon hade blivit tvingad att äta hundbajs och sitt eget bajs. Hon hade stundtals inte fått någon mat så hon hade gnagt och ätit trät runt dörrkarmen och hon hade även ätit mängders av plast.
Dom brukade stoppa i henne i en leksakslåda och lägga henne i bagagen på bilen när dom skulle åka bort och där kunde hon bli liggandes hur länge som helst. Dom hade även lämnat henne ensam hemma när dom åkt på semester.
Nu var hon typ kanske runt 18 år, och förhållandevis normal!! Hur kan man vara normal efter en sådan hemsk uppväxt?

Hon hade fått operera sig i magen eftersom all plast gjort skada, hon var även opererad ett flertal ggr i underlivet eftersom hon var helt trasig. Hon fick ångest av att var i ett stängt rum (vilket man kan förstå!) och hon fick kramper ibland vilket var pga att minnena ville komma upp till ytan men kroppen klarade inte av det. Hon hade även haft ätstörningar - vräkt i sig så mycket mat hon bara kunde tills hon kräktes. Hon hade även stannat i växten.

Hur fruktansvärd är människan?! Hur kan man göra så mot sitt eget barn?!

Det blir ingen träning i kväll heller :( . Det har kommit säkert 1 dm snö och det snöar fortfarande och vår väg ut till stora vägen är inte plogad. Så jag vågar mig inte ut och köra, tråkigt, jag vill i gång nu. Så istället får jag ta på mig varma kläder och rida ut i skogen, ååååhhh, tänk om man hade ett ridhus?!

Skrev prov i dag, jag tror det gick bra, men fick totalt hjärnsläpp mot slutet. Jag blir så stressad när de andra börjar gå och jag har massa kvar att skriva. Men jag skrev på allt, hoppas det är rätt med bara. Så egentligen vill jag bara lägga mig och sova nu, den huvudvärken jag får efter jag har skrivit prov är inte nådig alltså. F*n också att jag blivit så himla pretto :( . Dessutom strular det med CSN, så jag har fått sitta i telefon och försöka ordna upp det där halva dagen också. Så lite till tröst har jag nu vräkt i mig den sista biten Prinsesstårta som var över sen helgen, det var jag värd!! :)

I går var det Styrelsemöte, det tar ju sina timmar om man säger så... Eftersom allihopa bor utspridda runt om i landet har vi telefonmöte. Funderar faktiskt på att lämna över min plats till någon annan som känner sig manad nu (antagligen ingen alls). Känns som att jag inte tillför så mycket och sen tar det lite tid och engagemang. Jag får se, har inte riktigt bestämt mig ännu, det är ju lite roligt också, med den sociala biten så att säga. Fast någon person som tycker om att bestämma och så, det är jag INTE!

Näha, på med vintermunderingen och ut till stallet!!

Precis inkommen efter promenaden med mina Flickor och jag är genomfrusen, vad kallt det är :( . Jag vet inte, men... jag har typ ofta dåligt samvete för mina hundar fastän att jag vet att jag absolut inte behöver ha det.
Dom är med mig JÄMT, från morgon till kväll, eller från morgon till morgon kan man väl säga för dom sover tätt, tätt intill mig i sängen också ;) . Varje morgon är dom med i stallet i ca 1-1,5 timme, letar efter möss, äter skit och springer omkring. Sen går jag en promenad på en timme varje dag, då är dom i 99 % av fallen alltid lösa. Sen är dom oftast med lite till i stallet och sen är dom i trädgården en del. Dom är nästan aldrig hemma själva och när dom är det är det bara korta stunder. Åker jag och handlar exvis tar jag med dom för dom ska få komma ut och se sig omkring lite :) . Är på mycket hundtillställningar som främst klubben anordnar. Vi myser och pussas och kramas massor. VARFÖR har jag då dåligt samvete?! Det är inte normalt.

I dag har veterinären varit här och gjort en dräktighetsundersökning på Cabaret, hon var inte dräktig som tur var! Vet tittade på mig med stora ögon när jag utbrast "vilken tur"!! Det var inte riktigt den reaktionen han brukade få när han kom med ett sk negativt svar ;) .
Annars hade det nog blivit en fin bebbe, fadern var:

http://www.youtube.com/watch?v=xfCmiFmSpTQ
Tailormade Temptation

Gjorde en annan rolig sak i dag också! TADA!!!

Skrittade en liten runda på Cabaret innan veterinären kom. Hon var snäll, men eftersom jag numera är Tant så var Sina med o ledde mig i lina hela rundan. Kanske kan tyckas väldigt töntigt, men jag känner inte hästen så väl, hon är inte riden på väldigt länge och om jag ramlar av nu i min höga ålder slår jag väl ihjäl mig! Trodde jag skulle se ut som en liten flugskit, men det gör jag faktiskt inte, väl?!

Skulle ju åkt o tränat med Otilia i kväll. Var så taggad, första gången efter uppehållet ju! Och så snöar det som attan här i dag :( , då vill inte jag ge mig ut och köra. Så vi bokade upp i morgon kväll i stället, hoppas det slutat snöa då.

Fullspäckad dag i dag till skillnad från igår ;) .

Red Otilia i fm, gick bra, jag måste faktiskt säga att jag tycker att jag rider henne bättre nu, har lärt mig hur jag ska göra, har hittat knapparna så att säga. Hon blir fortfarande rädd för det mesta, blir spänd och hög i nacken, men nu vet jag hur jag ska reda ut det och vi kommer alltid igenom det och gör det relativt snabbt.
Jag får "flexa" in halsen åt sidan, åt bogspetsen till, direkt bort från det hon tittar på så hon blir mjuk och slappnar av i halsen, rida så några steg - rakrikta och sen fortsätta.
Jag "tappar henne" lite, litegrann när jag gör så men får tillbaka henne nästan omgående. Drivet och motorn finns där, men stoppas upp av en spänd och hög nacke så detta är ett bra sätt faktiskt.
Kan faktiskt t o m rida henne i låt säga höger galopp - hon ser en läskig sten på höger sida - och i stället för att det blir tvärnit eller avbrott till trav kan jag nu fortsätta förbi i bibehållen höger galopp fast ha hästen ställd "flexad" åt vänster, bort från det otäcka.
Det låter inte som någon jättegrej, men det är faktiskt ett otroligt stort framsteg. För inte så längesen var jag tvungen att rida med graman i skogen, som "livlina"!

Efter det gick jag promenad med Cabaret och sen fick Casper komma in och bli borstad.
Och KORS i taket, i dag gick Hussen promenad med Flickorna, så de var rastade när jag var klar i stallet.

Sen snodde jag ihop lite söndagsmiddag ;) , i dag gjorde jag kolbitar med saltsås... = köttbullar med gräddsås och potatis. Blev ändå jättegott, lite knapriga köttbullar men vad f*n ;) och salt måste ju kroppen ha!

Hann slänga mig in i duschen innan vi fick gäster, kalas för Stefan som är Gubbe nu.

Nu har dom precis åkt och ångesten grep genast tag i mig när jag kom på (hade faktiskt lyckats förtränga det) att jag måste plugga :/ .

Pluggar, pluggar och pluggar som en galning. Jag vet inte vad som hänt med mig, när jag gick i skolan i min ungdom sket jag, tyvärr, i det mesta. Kanske på sin höjd att jag bläddrade lite i boken dagen innan ett prov. Kunde jag svaret på 1/4 av frågorna var jag nöjd. Satt mest och kladdade i min kalender på lektionerna och lyssnade med ett halvt öra på läraren. Jag var inte intresserad helt enkelt.

Nu får jag panik om jag inte kan ALLT. Skulle jag inte kunna svara utförligt och nyanserat (och bla, bla hur det nu är man ska svara) på alla frågor skulle jag få ont i magen. Och jag är superseriös med mina inlämningar.

Till saken hör att jag tillhör inte dom som kan skumma igenom en text och sen sitter det. Jag måste läsa, läsa, läsa och sen skriva det jag läst och sen läsa 100 ggr till. Då kanske det sitter.

Men en sak som slår mig nu när jag börjat läsa medicin, är hur lite man kan och vet om sin egen kropp! Typ... Ingenting!? Och ju mer jag läser, desto mer inser jag hur lite jag kan. Men det är kul och intressant. Om några veckor ska jag dessutom ha min andra praktik på Höglandssjukhuset i Eksjö, på en avdelning för blod -och invärtesmedicinska sjukdomar. Ska bli spännande, speciellt eftersom jag har sjukhusskräck :o ! (Hur tänkte jag nu?!)

En sak är i alla fall säker, hembakta bullar som min duktiga sambo bakat (sånt sysslar inte jag med!) , det är ALLTID nyttigt för kroppen ;)) . Eller som jag brukar säga ; "det som gör knoppen glad, gör kroppen glad" :D

Uuuuäää, vilken slödag det har varit i dag, tyvärr kan jag inte njuta av det alls. Blir bara rastlös.
Tog mig faktiskt en sovmorgon i morse till 07.30, kvällade lite senare än vanligt i går och då tycker jag att jag någon gång på helgen kan få lite sovis :) . Sen gjorde jag stallet som vanligt, och sen har jag inte gjort nåt vettigt på hela dagen.

Var nere och sågade lite ved bara och nu har jag varit nere i stallet igen och grejat lite med Casper. Nu börjar snart allvaret för honom igen, och då mjukstartar vi lite försiktigt med att ta in honom själv i stallet och borsta. Självklart har jag borstat honom sen november :) , men det har jag gjort på kvällarna när de andra varit inne. Annars har han bara varit i hagen och lekt med sin kompis. Så det var lite, lite läskigt till en början att skiljas från kompisen, men han är ju så cool så han blev snabbt lugn.

Mycket mer har jag inte gjort. Var så grymt ridsugen, och det är ju väldigt ironiskt att jag har tre hästar men ingen jag kan rida på!
Visst hade jag kunnat ta Otilia, men jag red i går, ska rida i morgon med "byborna" och sen ska jag nog träna på måndag. Då blir det i så fall fyra dagar i rad och då blir jag rädd att det blir för mycket att dra igång med på en gång.
Och nästa vecka, då blir det till att klättra upp på Cabaret :o !

Eh...sånt här väder var det när jag tittade ut efter att ha bytt om för att ge mig ut och rida. Inte jätteinspirerande. Jag velade - rida, inte rida, rida, inte rida.

 

 

Det är tyvärr EXAKT sånt som gör att jag ALDRIG kommer bli någon riktigt duktig ryttare, mina hästar kommer aldrig vara i den där riktiga toppformen som dom egentligen kanske ska vara, just för att jag alldeles för ofta ballar ur om det är dåligt väder.

Men, i dag tog jag mig faktiskt i kragen och gav mig ut. Tänkte faktiskt just på ovanstående mening, jag SKA bli bättre och mer ihärdig, inte backa av lite snö eller regn. (ska bli roligt att se hur det blir med det!)

 

Så jag gav mig iväg på Otilia, hon funkar väl ganska bra nu i ridningen måste jag ändå säga, men det är mycket som måste slipas på. Halter bl a... Jag använder mig oftast utav snöstolparna, vid varje stolpe gör jag en övergång, ex vis trav-skritt-trav. I dag gjorde jag trav-halt-trav i stället. Och det behövs ju öva på. Inte alls så att hästen inte KAN gör en halt, tvärtom, hon är ganska duktig - överkänslig som hon är. Däremot om hon VILL göra en halt, och dessutom behöva stå still i mer än en hundradels sekund, det är ju en annan fråga. Öva, öva, öva som min gamla mattelärare sa. (och hur duktig blev jag i matte?!)

Det var ganska kul faktiskt, trots vädret. När jag kom tillbaka och skulle hoppa av lossnade dock inte ena stigbygeln från foten. Den hade frysit fast!! :o  Känns ju inte sådär jättesäkert va, med fötterna fastfrusna i stigbyglarna?! Vintern är underbar...

 

Kunde faktiskt gå en promenad med Cabaret efter det också, det var ju bra, och då hade även snöandet avtagit. Hon var snäll, som vanligt.

 

Alltså, nu blir jag velig. Sa ju häromdagen att jag ville ha snö. Nu har det kommit snö och helt plötsligt vet jag inte alls om jag vill ha det längre. Det är kaaaalllt!!!
Och underlaget är sämsta tänkbara, efter att ha varit tö så är nu allt stenhårt och fruset och glashalt under snön. :( inte kul alls.

Så nu vet jag inte hur jag ska göra, Otilia funkar ju att rida eftersom hon har brodd bak, men Cabaret är tveksamt om jag kan gå promenad med. Åh, ångrar att jag var snål och bara skodde henne fram :( . Gick runt gärdet med henne i går och det var ingen höjdare det heller, för det första blåste det snöstorm så snön låg vågrätt i luften, jag fick gå i traktorspåret (för det är bättre att jag vrickar mig än porslinsdockan, eller hur?!) som var genomfruset så mina fötter vicklade åt alla möjliga håll under hela tiden, majsstjälkarna som finns kvar var stenhårda och jag snubblade på dom flera ggr. Otilia vrålade i panik i hagen för nu såg hon ju oss hela tiden, åh gud, tänkte jag, hur ska det här gå? Men det gick bra, hon skötte sig. Blev lite trippig bara när blåsten tog i som mest och Otilia samtidigt vrålade så hon lät som en drake, men annars var det lugnt.

Jag undrar, varför Otilia springer in i eltråden med benen så gott som varje dag? Hon sprätter och stimmer och vips så har hon sprätt till med benen så dom nuddar eltråden och då far hon ju iväg som en tok. Men varför lär hon sig inte? Sprätter man med benen precis vid tråden får man en stöt - sprätter man INTE med benen vid tråden får man ingen stöt. Hur svårt kan det vara?
Förresten är mina hundar lika tröga, jag vet inte hur många ggr de har varit emot tråden, de ylar lite men sen är det glömt.

Och på tal om det, så tror jag att Via inte har någon smärtkänslighet! Hon har ju alltid varit svår, hon är speciell och det tror jag beror på att hon nästan var död när hon föddes - syrebrist - hon blev lite koko så att säga ;) .  Hon har aldrig brytt sig när jag tagit tag i henne, inte för att jag tar särskilt hårt eller speciellt ofta ;), men inte en reaktion alltså. Andra saker har också hänt som hon inte regerat på. Men det som tog priset var på julafton, då tänder vi alltid marschaller. När jag hade varit nere och kvällat så TRAMPAR Via på marschallen! Med hela tassen så den slocknade till, jag kände hur det började lukta bränt hår, men Via traskade vidare som om inget hänt. Mycket märkligt.

Nu ska jag äta potatismos :D ! Mums, jag älskar potatismos och jag kom på att jag har nog inte ätit det sen innan sommaren.
Sen ska jag ut och halka omkring med Otilia och så ska jag prova om det går att promenera med Cabaret, hoppas, hoppas...

Har beslutat mig för att tacka nej till jobbet jag blev erbjuden innan jul. Det kommer aldrig att gå, har enormt mycket skola just nu - och kommer att ha hela våren - , ska läsa både psykologi, medicin, specialpedagogik och Vård och Omsorg samtidigt, det kommer absolut bli heltid, om inte mer och sen ska allt skötas här hemma + vara i butiken lite då o då.
Detta jobbet var dessutom mycket natt, när ska jag hinna sova då?! Det känns verkligen inte bra att tacka nej till ett jobb, men någonstans måste man ju inse att det inte går.

Har även suttit och planerat hur jag ska lägga upp ridningen av hästarna framåt här nu. Har man tre så inser jag att det krävs lite planering...
Cabaret ska gå sex dagar/v , Casper ska gå tre d/v och Otilia ska gå 2 dagar, vila en, gå två, vila en osv. Har bestämt att jag måste börja rida henne mer, det går inte att ha en häst som inte går att hantera, och jag vet ju att mycket av hennes "mupp"beteende försvinner när hon rids ordentligt. Så det får bära eller brista kan man säga. Och blir det att jag redan ridit två dagar och sen kommer det en träning så får hon faktiskt gå tre dagar, nu kör vi på bara!
Kanske kommer Amanda att hjälpa mig lite med henne, det skulle vara superbra. Hon är så lugn och rider bra, så det kommer passa Otilia jättebra. Så hoppas, hoppas att hon vill :) .

Gaaah, vad är det med vädret?! Det är svinhalt ute, men ändå regnar det och är plusgrader. Varför smälter och regnar inte isen bort på vägen?
Kunde inte ens promenera med Cabaret i dag, hon var som Bambi, så jag gick bara ut till brevlådan innan jag insåg att det aldrig skulle fungera. Skulle åkt och tränat i morgon med Otilia, men som det ser ut nu kan jag inte ge mig ut med transport :( .

Jag är väl den första till att gnälla på och hata vintern, men nu vill t o m jag ha SNÖ!!

Så här rent och fint är det hemma hos mig efter VARJE gång vi varit ute. Och här har vi inte ens varit ute på riktigt, bara gått till o från stallet. Så torka golv upptar mycket av min tid nu kan man säga ;) . Hundarna är så mycket renare om det bara kommer snö, pleeeease?!!!

Alltså, guuuuud vad jag är trött på att höra/läsa andras gnäll! Vad fasen är det med folk?!
Jag kan lova, att INGET blir bättre av att gnälla och bara tycka synd om sig själv och det finns DEFINITIVT INGEN som tycker det är kul att höra/läsa om det eviga gnället.
Det roliga är att det är alltid samma människor som alltid är sjuka, alltid har ngn kroppslig åkomma, alltid har det så jävligt och det vill (och tror?) dom av ngn konstig anledning att alla andra vill höra om hela tiden?

Nä, skicka ner dom till något av världens fattigaste länder, eller varför inte Syrien eller ngt annat krigsdrabbat land i några veckor, så kanske dom inser hur jävla bra dom har det.

Blääää för tråkiga människor som bara stjäl energi med sig eviga självömkande.

Ett tips!!

I dag har det varit en hektiskt dag, men det är ju då dagarna är som bäst, i alla fall i mitt liv ;) .
Släppte ut hästarna och fixade stallet på morgonen, in och åt frukost och duschade. Sen åkte jag in till "stan" och skickade iväg en sadel jag sålt för att sen fara vidare mot Vetlanda. Där hämtade jag upp lite tränsdelar (nackstycke+sidostycken) . Jag har en sprillans ny snygg nosgrimma och även ett relativt snyggt pannband som jag tänkte ha på Cabaret, men när jag stod där och skulle sätta ihop det så kom jag på att det liksom fattades ju ngt. Så då fick det införskaffas till en mycket billig penning.
Sen for jag vidare mot Willys för inhandling av lite foder till oss människor och sen inköp av en födelsedagspresent till Stefan och sist stannade jag och pratade lite med S. För att sedan vara tillbaka i Sävsjö och sitta i skolan kl 11. Bra gjort tycker jag faktiskt :) !

Nu är både Otilia riden och Cabaret promenerad, så nu måste jag plugga :/ .

Uppläggning av Cabarets igångsättning. Det är ju frågan hur man gör med den. Hon är ju inte riden på lääääänge, och musklerna har flugit sin kos.
Tanken är att jag ska gå med henne för hand i skritt i ca två veckor, sedan uppsutten skritt med lite lättare arbetspass i skritten mot slutet i två veckor. Då är hon skrittad i en månad. Tänkte därefter börja lägga in lite kortare travpass, varvat med lite longering i ca två veckor och sen lägga in lite galopp och ev. åka iväg så S får tömköra henne i två veckor. Då har hon varit igång i två månader. Därefter börja rida lite mer normalt fast försiktigt och kortare pass, men kanske åka iväg på lättare träning.

Så har jag tänkt, men jag vet inte? Känns det som att jag går för fort fram?

Otilia. Min Otilia. Hon är...speciell. Väldigt speciell. Nu när jag börjat umgås mer med normala hästar så märker jag hur "onormal" hon är. Det känns inte bra i hjärtat att säga det, men det är tyvärr sant.
Det går inte en enda dag utan att det händer något som inte skulle behöva hända. En dag med Otilia kan se ut såhär:

*Fodrar och släpper ut på morgonen. Börjar släppa ut Cabaret först, Otilia sen. När Cabaret släpps ut blir Otilia supernervös, springer runt som en elvisp i boxen och bajsar, fastän det står kvar två hästar till i stallet. När jag tar ut henne blåser, vädrar och glor hon runt omkring sig.
*Tar in henne för en ridtur. Är nervös och skiter 311 ggr i gången. Kan inte stå still. Skrapar med hoven/viftar med frambenet. Tittar bakåt/åt sidorna konstant + flyttar sig hela tiden åt höger och vänster så jag får hoppa undan så jag inte blir trampad.
*På väg ut ur stallet blir hon livrädd för något som inte finns och håller på att springa över mig.
*Håller på att inte ta mig ut från vår lilla väg, för hon är konstant livrädd, blåser, vägrar gå osv tills vi kommer ut till brevlådan. Då går det bättre.
*Släpper ut henne och tar in en annan häst. Då springer hon runt, runt och SKRIKER i full galopp, springer mot eltråden, får panik för hon får en stöt och så håller hon på fastän alla andra hästar (4 st) är kvar ute.
*På kvällen vid insläpp tränger hon sig och sparkar mot den häst som kommer för nära. Varje gång, varje dag.
*När jag tar av täcket kan hon ibland bli livrädd för det och springa iväg som en höna i boxen.

Nu går hon och Cabaret i egen hage, innan gick hon med Casper och Jason. Då hände det ett flertal ggr när S gick in till J, att Otilia blixtsnabbt vände upp baken och bara matade sparkar mot S. En gång blev hon träffad på handen. Tyvärr är jag inte förvånad.

För några veckor sen var Stefan ute i hagen bakom stallet efter insläpp för att kolla staketet. Han hade pannlampa på sig. De andra hästarna tittade upp men fortsatte sen att äta. Otilia blev så j*vla rädd att hon kastade sig rätt in i boxväggen på motsatt sida, skakade i hela kroppen, blåste och bajsade.

Hovslagaren HATAR henne. Hon är för jävlig att sko rent ut sagt. Står aldrig still, sätter sig i knät på honom, gungar fram och tillbaka, rycker och you name it... Han måste sko henne sist, helst sist på hela dagen för han blir på så dåligt humör när han skott henne.

När jag grejjar med nån av dom andra hästarna, exvis på kvällen när alla är inne, så börjar hon krubb-bita. Hon gör det ALDRIG någonsin annars, BARA när jag borstar eller pratar med någon av de andra. Jättekonstigt.

Såna här saker händer VARJE dag. När jag bara hade henne så tänkte jag inte så mycket på det, men nu när jag hanterar fem till hästar varje dag och det typ inte händer något, då märker man ju hur fruktansvärt jobbig hon är.
Hon är egentligen inte dum alls, och hon har ett gott hjärta och är rolig att rida, men hanteringsmässigt + att hon är så fruktansvärt rädd för det mesta är ganska frustrerande.

Det är klart att jag undrar om hon inte trivs, eller om hon inte trivs med mig. Eller om hon trots allt har ont nånstans så det är därför hon är som hon är. Jag brukar tänka att hon nog skulle trivas bäst på en gigantisk anläggning där det är så mycket hästar så hon inte kan ha koll på alla, gå i en skrittmaskin 1 timme varje morgon, sen ut i hage, sen tränas ordentligt minst 1 timme/dag. Sen skulle hon ha en människa som BARA brydde sig om henne och behandlade henne som en prinsessa. Då kanske hon skulle bli mer normal.
Naturligtvis har tanken på att sälja henne ploppat upp lite då och då, men jag tycker ju ändå om henne innerst inne, så det är inte lätt. Sen vet jag ju hur svår hon är, så hon är varken lättsåld eller lättplacerad. Men, kommer rätt person och knackar på dörrn så att säga, då är hon till salu ;) .

Hennes uppfödare, som jag köpte henne av, sa en så bra sak om henne: "Lika go och snäll som hon kan vara när hon är på det humöret, lika ond kan hon vara när hon är dum" . Stämmer så bra!!

Lakritsgodis som fastnat i tänderna!

                                                         
                                                                       Färdigt!

Jag har ju två hundar, Via och Hedvig. I dag på promenaden hittade Via något väldigt intressant, så hon var borta en längre stund. Jag gick tillbaka hem och Hedvig kom med mig. När Hedvig och Via är tillsammans är dom lika galna bägge två. De har, TYVÄRR, en otrolig jaktlust bägge två, men främst Via. Det går i full fart, hela tiden på promenaderna (jag har dom nästan jämt lösa), dom söker och spårar och springer runt, fort, fort.

Eftersom Hedvig inte blivit socialiserad som liten, hon kom till mig vid 5,5 mån och hade inte haft det så kul hos tidigare ägare, är hon jätteosäker när hon är själv utan Via. Via är liksom hennes stöd i livet :) . Jag gör även felet att alltid ta med dom tillsammans, jag lägger inte tid på dom en och en, vilket jag naturligtvis borde göra och borde gjort från dag 1.

I alla fall så kom Hedvig med mig nu, så jag tog med henne runt lite, ner till stallet och gick omkring lite på gården. Hon "följde mig som en hund", nån meter bakom! Precis så som jag vill att det ska vara, jag vill ha en ständig följeslagare som kan gå med mig överallt utan att vara kopplad eller att jag ska behöva vara orolig för att dom sticker iväg. När Via är med måste jag ständigt komma ihåg att stänga/låsa dörrar osv, för hon drar som en avlöning + att när Hedvig och Via kommer ihop blir Hedvig lika galen, om inte värre, än Via.

Nu tänker jag, att det skulle vara trevligt att ta med bara Hedvig ut ibland, så hon kan gå med mig som den goa lilla följeslagaren jag vill ha. MEN, hur ska jag kunna lämna kvar Via själv inne?! Det skär i mitt hjärta av bara tanken!
En del är ju helt övertygade om att hundar varken kan tänka eller känna, medans jag VET att hundar visst kan känna både glädje och sorg, avundssjuka och lycka m.m . Sen fattar jag ju att inte Via sitter och TÄNKER "varför lämnade hon kvar mig" osv (eller, det tror jag nog att hon gör förresten, hon är så klok min lilla Via!) , men någonting måste hon väl känna om hon blir lämnad kvar ensam?!

Sen tänker jag så här, att lite "som man bäddar får man ligga" Via, det GÅR ju inte att ha med henne på det viset, för hon far ju omkring överallt. Hm...ännu ett världsligt problem!

Min lilla Hedvig, med världens roligaste sitt-stil :) .

Jag är ju ingen fantast av Hööks, det mesta jag köpt där har bara varit skit. MEN dom har faktiskt en del snygga träns.

Alla mina träns jag har är strl cob och Cabaret har Full. Jag har ett gammalt som hon kan ha, men det är inte så väldans snyggt. Har hittat detta som jag tycker är jättefint, skulle passa henne jättebra :) .

Fortsätter med inlägg från telefonen. Funkar ju ganska bra egentligen, det enda dåliga är att jag inte kan skriva under varje bild, utan det går bara lägga upp dom i en klunga liksom. Aja...vilka värdsliga problem ;) !

Precis inkommen från ridturen med de från byn, vi var fem st i dag oxå. I dag var jag hemma igen efter 1,5 timme, så det var lite mer lagom kan man säga :) . Det är ju aningens mer fart och fläkt att rida med dom än när jag rider själv...! Eftersom jag blivit lite kärring men inte vågar erkänna, hihi, är det bara att hålla sig i och åka med när det dundras fram i full galopp mest hela tiden.
Men det är nyttigt för Otilia, att ha nån framför som draghjälp, så idag hade jag henne riktigt ordentligt i handen hela tiden, och för att få det krävs ju lite fart, inte stanna var tredje meter och bli livrädd för div stenar och buskar och sånt som vi annars brukar hålla på med.
Hon skötte sig ganska bra, men höll på att dö i hjärtattack när hon fick syn på den lille shetlandsponnyn i början av byn. Då satt jag rätt löst ett tag när hon kastade om i panik och ville fly. Sen stod hon och darrade, stel som en pinne en stund och hjärtat bankade som aldrig förr. Men tänk, hon överlevde det också (o jag med!)

När jag kom tillbaka tog jag med Cabaret och gick Lilla Rundan med henne, det tar 20 min. Hon var snäll, inga problem att gå promenad med henne. Vi mötte en traktor med timmervagn bakom, den skramlade och levde om så den var liiiite läskig.

Efter det var ju hundarna tvungna att springa av sig lite, så jag gick runt gärdet och tillbaka. Och nu MÅSTE jag städa, det ser verkligen ut som kriget här. Och plocka ner julgardinerna. Varför sätter man upp dom som bara ska plockas ner efter ett par veckor igen?! Det är ju jobbigt att byta gardiner ju...

Lovade ju före och efter bilder på Cabarets hovar. Här kommer dom :)
Så som dom såg ut innan, så ser INTE en häst ut som blivit verkad sex veckor tidigare, inte i min värld i alla fall. Hon har brodd på dom nedersta bilderna, därav ser vinkeln kanske lite rak ut.

 

 

 

Det går fortfarande inte att lägga in bilder via datorn, så jag gör ett försök med telefonen. Förslag på BRA och smidig bloggportal som inte krånglar mottages tacksamt!!

Cabaret's första "arbetspass" :)

I dag har Cabaret varit ute på sitt första pass! 15 minuters skritt i paddocken. Hon tyckte verkligen att det var jättekul, det syntes på henne.
Hon var snäll att ta in själv i stallet. Först tänkte jag att jag skulle ta in båda två (Otilia o hon) men sen tänkte jag, att fasen vad jobbigt det är när dom inte kan vara inne själva, så det får dom vänja sig vid. Otilia sprang ju självklart runt som en virvelvind i hagen, men Cabaret var lugn.
Och sen fick hon gå ca 15 min i paddocken, i rask och frisk skritt. Nu har allvaret satt i gång ;) .

Det är alltid skönt när första gången är över så att säga, när man inte vet hur hästen kommer att bete sig.

I morgon ska Otilia och jag ut och rida med "by-gänget" igen, kul :) , undra hur många timmar vi är ute den här gången?! :o

Jaha, tänkte ju förstås lägga in lite bilder, men SOM VANLIGT fungerar det inte! Är så j*vla trött på den här bloggportalen, den är enligt mig helt kass, det är bara ren tur OM det går att lägga in bilder.
Men jag orkar inte hålla på att byta heller...grrrrrrrrrrrrrrrr :( .

Får väl se om det fungerar lite senare.

Nyss hemkommen från Göteborg, Gud vad trött jag är. Det var så dåligt väder när jag åkte i morse, det började snöa så stundtals låg vi i 40 km/tim. Trodde aldrig jag skulle komma fram. När jag åkt drygt en timme så - plopp - helt plötsligt slocknade lysena på bilen. JÄTTEKUL eftersom det var kolsvart ute :( . Fick åka med dimljusen på, gissa om jag såg bra?
Det händer alltid ngt kaotiskt när jag ska till My Dog :/ .
Men jag kom fram i alla fall, ganska punktligt t o m. Satt i montern, träffade gänget från Varberg, gick i rasparaden och framåt eftermiddagen var både jag och hundarna ganska möra.

(Min "idol" Klara Zimmergren var där, var tvungen att ta ett kort ;). )