Oj, vad lite tid det finns nu för att skriva här! Hinner inte riktigt med det...

I alla fall hade jag en mycket trevlig tripp till Varberg i helgen, massa hundar och mysigt var det. Stefan kom hem på lördagsem, han hade haft det bra och bott på samma hotell som Hugh Grant. Men det måste vara någon som sagt till honom att det var han, för min sambo skulle inte känna igen självaste Julia Roberts om hon så stod mitt framför honom =) !

Jag hamnade sedan i någon form av chocktillstånd, för han hade köpt två par skor till mig!! Jättesnygga var dom också. Min sambo är väl inte världsbäst på att skämma bort genom att köpa saker, så jag blev verkligen glad och förvånad.

Söndagen var en slödag, det var så himla dåligt väder så det gick knappt att sticka näsan utanför dörren. Regn och blåst och kallt som i november =( . Jag började måla trappen inne, hann väl så där en fem-sex trappsteg sen tog maskeringstejpen slut. Så nu är trappan halvmålad och vem vet när jag kommer ihåg att köpa ny maskeringstejp?

I går åkte jag upp till Tranås och tillbringade lite tid med min mamma, jag var inte hos henne på Mors Dag så det blev igår istället. Det är så trevligt att komma "hem", hoppas verkligen att vi hittar något hus som passar oss snart så vi kan flytta uppåt igen. Samtidigt som jag verkligen älskar mitt hem nu, men jag trivs ju inte här i denna "byn" om man säger så. Men jag kommer nog gråta när vi säljer det.

I dag har jag ridit Otilia på förmiddagen, hon har varit ryggöm till och från i ca en vecka, jag har masserat in med liniment och hon har fått gå med täcke på sig varje dag. I dag upptäckte jag också att hon hade blivit så biten av någon otäck fluga eller knott så hon var helt bubblig under magen =( . Och även på andra delar av kroppen. Så nu blir det till att köpa flugtäcke till henne.
I kväll är det träning med Trötter, se om han orkar med det.

Är så glad över Hedvigs framsteg! Hon var såååå duktig i går, betedde sig nästan helt normalt och jag hade henne lös hela tiden. Jag hade jättefin kontakt med henne och allt kändes jättebra. Min lilla tjej =) .

Vilken stressig morgon det har varit! Packade litegrann som jag ska ha med mig till Varberg, städade, duschade, åt frukost. Hundarna fick motionera sig själva i trädgården för jag hann inte gå med dom. Ute i exakt SISTA minuten innan jag skulle åka till jobbet, och hittar inte bilnyckeln... For omkring överallt, rev i väskan och jackfickan jag hade i går, nyckel är helt borta. Till slut hittade jag den, den hade åkt bakom bänken vi har i hallen. Försenad, och håller på att köra på en älg som springer ut precis framför bilen en bit hemifrån. Och nu när jag kommer till jobbet finns det inte en enda j*vla parkering, dom har stängt av så jag inte kommer ner till min vanliga parkeringsplats, och den andra parkeringen är helt full. Det är något sorts Jippo här i stan i dag, PUST!!! Knölade mig in på en plats där jag inte vet om man får stå, så nu sitter jag här i alla fall och pustar ut!

Efter jobbet åker jag och Flickorna till Lillemor i Varberg, vi ska grilla och ha det mysigt =) !

http://www.youtube.com/watch?v=bOqhYC_WMGY


Bara ytterligare en anledning till mitt motstånd mot Westernridning och det mesta som hör det till... Det är så man vill spy när man tittar på detta klipp. Och det är alltså från någon sorts FEI World Final som har gått här i SVERIGE!! Hur fasen kan vi tillåta sånt här?

Jag har svårt för det mesta humbug som har med sk horsemanship/western att göra. Jag anser att kan man inte hantera sin häst utan att behöva ta till div.märkliga metoder och ledarskapsövningar, då kanske man inte är mogen för att ha häst. Jag har aldrig haft problem med att hästen har trott att den bestämmer över mig?! Och ingen annan jag känner heller. Hanterar man hästen med sunt förnuft och ömsesidig respekt så fungerar det finfint.

Jag var en gång för många år sedan på en horsemanshipclinic med en mycket känd amerikan. (Det är nog efter den som jag inte riktigt kan med "skiten"). Bland de första personer jag mötte där var eld och lågor över denna människa, och dom hade med sig sin häst och hade haft så på flera andra clinicar med denna "Gudomlige" person. Hästen...eh... verkade dock inte tycka det var lika kul. Kan väl i det närmaste betraktats som apatisk. Herregud, vill man verkligen ha en häst som är helt "död", som inte reagerar för nåt?! Jag förstod snart varför, och jag är så evigt tacksam att jag inte hade med mig min egen häst, för här fick hästarna STRYK om dom inte gjorde som man ville.

Det började med att vi skulle leda dom. (Eller dom som hade med sig hästar alltså, vi var bara fotfolk). Jag tycker att det är ok, och jag t o m VILL att min häst ska gå vid min sida när jag leder den. Antagligen hade de flesta andra som var där också lärt sina hästar detta. Nu helt plötsligt var dom tvungna att gå 1,5-2 m bakom. Och kom dom närmre än så så fick dom sig ett rapp av långlinan med en knut knuten längst ut. Måste gjort skitont. Resultatet blev ett gäng hästar darrandes som asplöv och som for upp med huvudet om man råkade göra en hastig rörelse.

Sen var det lite lastövningar, samma visa där, när hästen inte ville fick den ett rapp med repknuten, likadant om den flyttade sig för sakta ifrån när Han vevade med repet.

Dag 2 skulle Han göra en sk JoinUp antar jag i en rundcorall. Hästen han skulle göra det med hade stått skadad med boxvila i flera månader innan, och nu sprang han runt som en galning på den lilla volten. Även här var repknuten med + en pisk med plastpåse på.
Efter två timmar, och en fullständigt genomsvett häst, hade han fortfarande inte lyckats få hästen att komma till honom på rätt sätt. Hästen hade flera gånger vänt upp mot honom men om och om igen blivit ivägkörd med plastpåspisken. Då åkte vi och flera andra därifrån. Vi orkade inte se det mer. Jag trodde att det här med Horsemanship skulle vara ngt mjukt på hästens villkor, men fy fan. Det hände mycket annat knepigt under helgen, men detta är vad jag minns mest.

Tacka vet jag dressyr!! ;))

I dag har jag motionerat "Trötter". Så här trött var han i dag innan han skulle ridas.

Här har han ändå fått upp huvudet. När jag kom ner till stallet låg han helt på sidan, med huvudet nerkört i spånet, helt utslagen!

                                      Närbild på "mongoläppen"! =)


Detta eviga tjat, men jag fattar inte att han är så himla trött. Okej liksom om han var tre, fyra år och var i full träning inför treårstest/kvalitén ellr championat, men det är han ju inte. Han är fem och jag rider lätt/normalt på honom. Han är en gåta.

Red bara ca 40 minuter, skrittade honom mycket lång och låg, vilket han verkar tycka är en form han trivs med just nu i skritten, och han traskade på ganske okej för att vara honom. Efter jag ridit lät jag dom stå inne lite till och då la han sig ner igen... Tröttare varelse får man leta efter.

I kväll är det Klobben med Hedvig, jag tror det är näst sista gången eller nåt sånt. I morgon åker jag till Lillemor, Hedvigs och Vias uppfödare, i Varberg. Ska bli så kul =) !

HerreJesus vad det blåser! Det är full storm i dag med, ett gammalt äppelträd bortanför paddocken har dråsat omkull och mitt lilla plommonträd har ryckts upp med rötterna och flygit iväg flera meter =( .

Har varit en otroligt slapp och slö förmiddag, det händer inte ofta, men det har varit sånt dåligt väder så jag har inte riktigt velat gå ut.

Othello var duktig i går på tömkörningen men det märks att han har det jobbigt, då framförallt med skritten. Nästa gång jag tar med honom ska Susanne rida honom och sen får vi se hur vi gör med honom. Vi diskuterade igår det jag har funderat på sista tiden, om jag ska satsa på Otilia och lägga honom lite åt sidan. Susanne tyckte det var ett bra förslag, speciellt nu när han uppenbarligen har det så jobbigt. Vi tror att han kanske är inne i en växtfas, även att han är fem och nästan borde vara färdig. Han har ju varit så sen med allt annat så det är inte omöjligt. Han såg lite "lustig" ut i går, som att fram och bakdel inte hörde ihop och så har det inte varit innan. Därför kanske det inte gör så mycket om han inte tränas så mycket just nu. Vi får se...

Otilia har varit ryggöm i ett par dagar. Jag tror att det beror på att hon har blivit kall, det har regnat på henne och just nu har det varit ett jäkla väder i några dagar. Jag släppte ut dom i söndags em efter träningen och på kvällen började det regna och hon hade inget täcke, likadant i måndags regnade det och var kallt. Så nu går dom med täcke på sig, det var bara 6 grader när jag kom hem från träningen i går.

Jag tänkte jag skulle longera henne i kväll när jag kommer hem från jobbet, bara jogga henne litegrann.

Stefan åkte till Italien i går kväll så nu är jag ensam hemma tills på lördag. Det är både skönt och inte skönt. Skönt mest för att jag slipper plocka och städa efter honom, inte skönt framåt kvällningen när det är mörkt ute och vinden viner runt knutarna. Vi har ju fått för oss att det spökar hemma hos oss också... tur att jag har hundarna, i går var vi två hundar, en katt och jag i sängen =) !

Hm, idag gick det MINDRE bra att rida, Othello och jag blev nästan osams eftersom jag tyckte att han visst kan skritta på ordentligt på kort tygel, men se det tycker inte han. Han går myrsteg, stapplar fram, vägrar gå överhuvudtaget, försöker vända, halvstegra, men jag är "hård" (= normal ridning) vid honom nu och låter honom inte komma undan. Skritta, skritta, skritta, flytta lite för skänkeln, skänkelvikningar, skritta, skritta...

Till slut när vi nästan var hemma, DÅ kom skritten. Bättre sent än aldrig?!

Otilia var i dag LIVRÄDD för ALLT, stenar och grenar måste varit demoner i hennes ögon.

Har tillbringat kvällen till att städa, herregud vad jag har städat. Men har bara hunnit med vardagsrum, hall och kök, men det är mycket grundligt gjort. Får se om jag orkar fortsätta i morgon. Eller det hinner jag inte förresten så det får bli en annan dag.

Nu ska jag spela lite Super Mario Bros 3, jag köpte det på Tradera! Så kul =) !

Helgen har varit bra. I lördags åkte vi till Stefans mamma utanför Hjo för att hämta upp en del saker de inte får plats med nu när de ska flytta. Det var en trevlig liten utflykt.

Innan det hann jag med att rida båda hästarna och gick långpromenad med Flickorna, Otilia bara skrittades, Othello kämpades det på med. Han har så svårt med skritten så det är inte sant! Efter övergången från trav till skritt är det som att det liksom bara inte går, hästen tar myrsteg om ens det. Kämpa, kämpa...

På kvällen efter kl.22 någon ring ringer min mamma och säger att deras bil stannat utanför Vetlanda. De hade varit på Öland och var på väg hem. Så jag fick åka dit och bogsera hem bilen hit och så fick de sova här. Det blev sent, var nog inte i säng förrän 01.30 och det händer ALDRIG, möjligtvis på nyår!
Det var lite skumt att bogsera, det är ju inget man gör så där varje dag... Men det gick bra och båda bilarna var buckelfria när vi kom hem hit!

I går var det träningsdax för Otilia och när jag kommer fram står Susanne där i full "ridmundering". Så hon red Otilia i går, jag har tjatat om det länge, och det var så himla kul att se. Dels att hästen gick så fint, dels att man aldrig ser sin häst från marken. Det är mycket kvar att jobba med, hästen behöver mer styrka. Men det kommer! Susanne tyckte i alla fall att hon var fin att rida, att det är en häst med kvalité så det var kul att höra. Othello ska tömköras i morgon igen, sen ska hon sitta på honom också.

När jag kom hem var jag så duktig så jag putsade lite allt möjligt som såg ut att behöva det...

Nu ska jag gå promenad med Flickorna, sen ska båda hästarna ridas. Det är typ full storm här, så viss risk finns att vi kanske blåser bort. Städning står också på schemat i dag.

                                                            *kärlek*

Så här trött var han i dag:

Men i dag lät jag honom inte vara, utan tog med han ut på en tur. Och han var faktiskt ganska pigg! Stolpig och tråkig till en början men efter ca 1 miljon övergångar så mjuknade han och gick riktigt fint. Eftersom han numera är mjuk och rund i galoppen så tänkte jag att jag skulle "gasa ur" honom lite. Ställde mig upp i lätt sits, lättade på tyglarna och skänklade på. ... hm, inget hände, samma fart som innan, hej och hå, kom IGEN nu då, smackade och bonkade på lite till, men det där med att gasa är tydligen inte hans grej. Och egentligen borde det ju passa mig ypperligt, jag som ÄLSKAR att rida sakta =) !


Via och jag kom tvåa i går på Aktiveringskursens sista gång. Vi hade en liten avslutningstävling, med först ett spår där det låg saker i spåret, Via hittade fyra av fem saker, men klarade hela spåret. Sen var det uppletande i uppletanderuta, Via hittar sakerna men släpper dom direkt, hon kom bara in med en sak och sist hade vi ett litet race. 100 m tror jag det var på kortast tid. Där var Via delad 1:a. Totalt blev vi då 2:a!
Till hösten kanske jag vågar mig på att gå Tävlingskursen.

Hon ser dock inte överlycklig ut över stt pris  =) !

I kväll får Stefan gå till Klobben med Hedvig för jag ska ha telefonstyrelsemöte. (ClumberKlubben).

Lite korta filmsnuttar från träningen i går:

 

Värdelös kvalité då det är filmat med min mobil, men det syns ändå tydligt hur han protesterar och hur svårt han har för skritten. Han har ingen eftergift och släpper inte igenom ryggen alls och har det jobbigt. Här ber vi honom bara att gå rakt fram med bjudning på tygeln, och att flytta sig några steg för skänkeln (tömmen är det ju...), och då bir det såna här protester.

Traven och galoppen släpper han igenom bra nu, men han är lite bekväm av sig...

Nu ska jag ut och rida på Otilia, i em bär det av till Tranås för sista gången på Klobben med Via.

Mitt lilla busfrö Via har en favoritplats...

       Uppe på bordet!! Hon vet mycket väl att det nog inte är den lämpligaste sovplatsen, därav denna uppsyn!

Hihi, men jag har inte hjärta att bli arg på henne, min lilla Docka, när hon är så "uppfinningsrik" att hitta orginella platser =). Jag säger bara till henne att hon behöver ju inte ligga där när Husse är hemma, han skulle nog inte riktigt uppskatta det som jag...hm. Och mig veterligt har hon aldrig legat där när Husse är hemma. Hon är så klok, den där lilla, förstår precis allt jag säger ;) .



Via älskar sin lilla anka, den bär hon med sig överallt, och har den alltid hos sig när hon ska sova. Ibland glömmer hon att "spotta ut" den innan hos somnar.

Det är alltid full fart på Via.

Men ibland sover hon.





Gick en långsväng med Flickorna i morse, som är asjobbiga att gå med, drar och sliter och spårar i vartenda steg och den ena går åt ena hållet och den andra åt andra hållet och i mitten står jag med armarna som en propeller. Suck, men ut måste dom ju...

I dag har jag varit lite lat och bara ridit en häst, Otilia, vi var ute och gallopade. Tänke ridit Othello också, men hur kul är det i ärlighetens namn att ta ut och rida en häst som ser ut så här:

                                                         TRÖTT eller?!

Han ska ändå till Susanne och tömköras i morgon, så han får kämpa på då i stället. Är så kluven när det gäller honom, hur jag ska göra med honom. Han är ingen häst som kommer att ta sig till några högre höjder, pga att hans ridbarhet ligger på typ minus. Ska jag fortsätta att kämpa och träna med honom och lägga ner pengar på det, när han uppenbarligen tycker det är döden? Eller ska jag satsa allt på Otilia och ha Othello som "andrahäst" att ta in vid ev. skador eller viloperioder på Otilia? Och bara underhålla honom liksom däremellan. Jättesvårt, men samtidigt så känner jag ju att det ger mer att träna med Otilia, hon tycker det är kul, hon har en enorm arbetsmoral och är mer eller mindre självgående.
Det kostar lite att ha två hästar i lika träning. Det kommer kosta lika mycket om jag bara tränar Otilia, för då tänkte jag att jag tar över Othellos träningspass med henne, men det kommer liksom GE mer. Att sitta och rida på en häst som inte vill är inte kul alltså. Jag skulle så gärna vilja hitta ngn som kunde börja hoppa honom, för det är nog de enda gångerna jag sett honom tända till och verka tycka det är kul, på löshoppningarna. Någon som är hoppsugen får hojta till!! ;)

I kväll åker jag nog in till Brukshundklubben med båda hundarna, Via ska tränas och Hedvig får bara följa med och miljötränas.

I dag har det varit både en tråkig och en bra dag. Vi börjar väl med det tråkiga.

Mamma ringde i fm och sa att dom hade fått ta mormor med ambulans för hon hade antagligen fått en stroke =( . Jag är ju medveten om att mormor är gammal, 79 år, men hon har alltid varit så pigg och hängt med på allt och är ute och reser och "far", så tanken på att det skulle hända henne ngt eller ännu värre, att hon inte kommer finnas kvar en dag, har liksom inte direkt slagit mig. Hon har ju funnits alltid i mitt liv, hon är lika mycket del av mig som en kroppsdel, så detta kom som en chock.

Så jag har varit hos henne på sjukhuset nu i kväll. Hon är pigg och glad men kan inte riktigt prata ordentligt och vänster hand gör inte som hon vill.
Usch, vilket hemskt ställe sjukhus är, jag har total sjukhusskräck. Bara namnet - sjukhus - sjukt hus. Jag blir deprimerad och mår dåligt av att bara sticka in huvudet där. Undrar om läkare och andra som jobbar där ser patienterna som människor eller bara som ett "arbetsobjekt"?
Hur står man annars ut med att patienter dör, att man har inte kunnat hjälpa dom, som en del av vardagen?

Det bra i dag är att träningen med Otilia gick KANON!! Hon var lugn, bjöd ordentligt framåt och började röra sig riktigt bra. Skänkelvikningarna längs hela diagonalen satt som ett SMÄCK. Liiite svårare åt höger än åt vänster, men det var bara ett peta lite med spöt på vänster bak så tar hon med sig det ordentligt. Öppnorna flöt på utan protest som ett rinnande vatten =) och slutorna kändes som hon gjort en miljon ggr innan och tyckte det var "piece a cake"! Det tar sig! Så himla kul, man kan rida flera ggr och det känns dåligt, sen kommer en sån här supergång och då lever man på det i flera veckor =D !!

Otilias far, Rubinrot, som jag alltid har tyckt mycket om. Vi får väl hoppas att hon ärvt något av hans kvalitéer =) !

Mitt äppelträd har börjat blomma!

Tänk så glad man kan bli för ngt så litet! Men det har faktiskt inte funnits ett enda träd på vår trädgård, och jag vet inte ens hur man gör när man planterar och grejjar så att träden överhuvudtaget ÖVERLEVT är en bedrift =) !

Vi har även satt häck i dag.

Jag har med andra ord grävt och ansträngt min arma rygg i dag också, jag är kanske lite dum?! Men när jag väl har fått för mig att ngt måste bli färdigt, då måste det bli färdigt! Så nu fick vi både ner hela häcken och hann sätta nät bakom så nu kan jag ÄNTLIGEN släppa ut mina Flickor i trädgården.

Stefan kom just upp och påminde mig om att jag tydligen lovat att när staketet + nät var klart så skulle jag fira med en flaska vin... Så jag får väl försöka ta ett glas (är inte så glad i vin) och sen glo lite på Melodifestivalen. Det är förvisso inte heller ngn favorit. Men i morgon är det träning igen med Otilia så det bir nog lugnt i kväll. =)

Blogger låg nere hela dagen i går.

Sitter här på jobbet och har så j*vla ont i ryggen. Jag är vanligtvis ingen gnällig människa, men jag tror jag DÖR!! JAg har så ont så jag vill gråta. För två veckor sedan tror jag det var, blev Otilia rädd för Stefan (!) på läktaren när jag var och tränade. Jag skrittade på långa tyglar och helt plötsligt flyger hon i väg och jag kände att det var ngt som sa "blipp" i ryggen och sen dess (tror jag) har jag haft jävligt ont.

Sen slet jag som ett djur i går i paddocken. Vi har köpt stenmjöl nu som ska läggas ut i stället i botten, men det låg drivor med ojämn sand längs med staketet som jag gick och krattade ut i hela paddocken, jag höll på i nästan tre timmar! Det gjorde väl inte att jag fick mindre ont känner jag i dag.

Jag har ett dilemma!! Vi har blivit bjudna på Rosies examensfest i mitten av juni, och jag vill verkligen gå på den. (Med den berömda kräftskivan hos dom liggandes i bakhuvudet =)   ) MEN problemet är att det är samma helg som jag ska på dressyrsommarkurs. Som jag naturligtvis också väldigt gärna vill åka på och som jag sett fram emot jättelänge.
Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Examensfesten är bara en gång och aldrig mer. Dressyrkurs kan man åka på varje sommar om man vill. Åh!!! Jag vet verkligen inte hur jag ska göra!

Träningen i går gick...halvbra kan man väl säga. Dels pga att hästen var fuktansvärt okoncentrerad, i det ridhuset jag är är det öppet ca 60 cm mellan tak och vägg, vilket gör att allt hörs väldigt bra in, vilket är jättebra miljöträning, men kan också vara väldigt frustrerande när hästen hellre vill lyssna och vara lite rädd för vad det är som låter utanför än att koncentrera sig på vad det är jag vill. Annan orsak till att det bara gick halvbra är att jag rider som en kratta.

Vi gör mycket gymnastiska övningar för att stärka henne, mycket öppna, skänkelvikningar, flytta för skänkeln öppna delen på volten. Gör många små (10 m) volter för att få henne mjuk och spåra och liknande saker. Jag gör som vanligt "för mycket", på en "vanlig" häst är det nog inte för mycket, men den här är känslig som få. Samtidigt som jag mesrider, håller för löst i tyglarna utan tillräckligt stöd, engagerar inte tillräckligt med sits/skänkel, pust, kommer man någonsin lära sig att RIDA?!?! Som tur är är hästen väldigt snäll och accepterar mina fel och brister! Och sen har jag en tränare som måste ha en ängels tålamod. =)  I dag har jag GRYM träningsvärk i hela kroppen, skrittade bara Otilia en sväng i fm, och jag kunde knappt sitta ordentligt i sadeln!

Othello fick en ordentlig genomkörare i går också, tog en bra galopprunda, travade i gång han med mycket övergångar och flyttar för skänkeln, sen satte vi igång!! Eller JAG satte igång, han ville nog helst skritta och filosofera. Han protesterade som vanligt med sitt huvud som han drar rätt ut för att slippa böja på nacken, men "nej, nu jävlar" tänkte jag och bonkade till honom i sidorna, FRAM, FRAM, FRAM, FRAM samtidigt som jag höll HÅRT men ändå mjukt (svårt att förklara) i tyglarna. (Det är nog inte så hårt egentligen, utan antagligen mer ett vanligt stöd, men eftersom jag är en mespropp som nyss lärt mig stänga handen ordentligt om tygeln tycker jag ju givetvis att jag är elak och håller i honom sååååå hårt, men han behöver det). Vi stakade oss fram en sträcka i en ngt stolpig galopp, han börjar stöna och vill sakta av, men jag bonkar till honom igen, och igen och helt plötsligt är det som vi kommer över "den berömda tröskeln" och han galopperar så fint! Han är rund och galopperar med stora fina galoppsprång utav sig självt, utan att jag behöver driva som en tok. Helt underbart =) ! Och vilken trav han fick efteråt, vi flög fram! Puh, jag var helt genomsvett, han med.
I dag får han vila.

Paddockföljetongen fortsätter... I kväll har "stackarn" som kört hit och lagt ut all sand fått köra bort den igen. (Kanske inte så konstigt att min sambo kallar mig "Kommandoran"?!) Usch, jag känner mig faktiskt helt för jävlig och gnällig, men går det inte så går det inte. "Gör om, gör rätt".

I morgon kommer det i stället ett lass med stenmjöl hit, så får vi se hur vi kommer gå till väga med den.

Förtsättning följer...

Har bakat lite nu ikväll. Så nu är jag ganska illamående, det blev visst smet till kvällsmat!

                                                     Tuppkaka

                                                        Rulltårta

..och så gjorde jag lite muffins också. Tanken är att det ska finnas något att bjuda på i frysen om man skulle få besök, men jag vet ju att det kommer vara jag som går och "nallar" och helt plötsligt är det slut.

Red båda hästarna i dag, galopperade en del med Otilia då jag tycker att det är det vi behöver öva på mest just nu, hon fattar riktigt trevligt nu. Sen är det alltid lite svårt ute då det finns MYCKET att titta på för damen, så det är lite svårt att hålla en jämn fart... Det konstiga är att hon vill bara galoppera i höger galopp ute, medans inne är det jättesvårt med det varvet. I morgon är det träning med henne igen.
Othello var lite trött i dag, han gick hårt i går på tömkörningen, har aldrig sett han så svettig. Så jag skrittade honom bara.

Rosie var här på förmiddagen, trevligt med lite sällskap och nån att "tjöta" med!

Nu ska jag gå och ta in mina hästar, dom går ute länge nu, men än har jag inte kommit mig för att släppa dom dygnet runt. Jag vill att det ska bli lite varmare på nätterna och växa lite mer gräs innan.

Hemkommen från tömkörningsträning med Othello. Han skötte sig bra, och bjuder mer framåt nu, men oj, vad sur han var i dag. Riktiga protester. Det är klart, han är fem år och har aldrig haft några direkta krav på sig så det är förståligt att  han protesterar. Han är ju faktiskt väldigt bortklemad. Men det är slut med det nu ;) .

Min paddock... ja, vad ska man säga. Provade den lite försiktigt i dag och som den är nu kommer jag INTE att kunna använda den. Är så besviken =( , men jag trodde ju att det skulle bli så här. Men vem fan lyssnar på mig? Det är så djup och mjuk sand så hästen sjönk ner till över kotan, i galoppen fick hon inget fäste alls, och sjönk ner säker 10-15 cm. Det är liksom inte ngt material under sanden heller, bara marken om man säger så och där är det bara fullt med stora stenar. SUCK!!!!!!!!!

I går var vi och hälsade på min lillasyster, det var ngn form av familjedag där de fick bjuda dit sina familjer. Först krigade dom lite, sen fick vi gå runt och titta på deras Camp, och äta lunch. Sen skulle det varit något mer oxå, men i början när dom "krigade" så började det brinna som f*n i gräset och i träden och överallt, så dom hade fullt upp med att släcka det. Det är ju ganska torrt i markerna nu kan man säga...

 

Så här såg det ut.

                                                  Så här mysigt sover dom...

                                    ...men eftersom min syster är ngn sorts gruppschef
                                       så får hon sova i den här sköna sängen i stället!

                     Soldater som "krigar" och det har börjat ta sig ordentligt i gräset bortanför.


Det var kul att se hur hon har det och vad dom gör för ngt. Efteråt kom mina föräldrar hem hit en sväng, vi grillade och åt och mumsade!

Nu ska jag gå ut och gå med mina små Flickor.

Ja, vad har hänt sen sist? Det gamla vanliga, hästar och hundar för hela slanten. Denna vecka har det varit extra mycket.

Söndags - Othello tömkörning
Måndags - Othello tömkörning
Tisdags - Dressyrträning Otilia
Onsdags - Hundklubben Tranås med Via
Torsdags - Hundklubben här hemma med Hedvig

Både tisdag och onsdagkvällarna är jag inte hemma förrän 22,30-23, torsdagar vid ca 21, så i kväll ska det bli skönt att bara få vara hemma! Stefan "knorrade" lite i går om att nu tyckte han att det har varit lite mycket... Men jag är definitivt INTE en sån person som vill sitta och gulla och hålla handen i soffan på kvällarna! Jag tycker om att fara omkring. (Ego?!)

Ska försöka hinna med båda hästarna i em, för i morgon hinner jag nog bara med en, vi ska åka och titta på min lillasyster, hon ligger i lumpen och dom har ngn form av "militärens dag". Ska bli kul!

Är så glad över Hedvig, det verkade som det hade lossnat lite för henne i går på Klobben, hon var lite mer modig och verkade inte tycka att det var rena döden precis hela tiden. Underbart om hon får lite bättre självförtroende, det behöver hon verkligen.

Paddockbygget fortsätter och är snart klart faktiskt. Stefan och jag har varit oense. Min sambo vet och kan allt, så är det bara. Han "vet" ex.vis mer än mig om vad det ska vara för material i paddocken, han talar även ibland om för mig hur jag ska rida, fastän han aldrig har ridit. Men som sagt, så är det. Nu blir det i alla fall ngn form av sand i paddocken. Jag är rädd att det blir för tungt och djupt att rida i, men vi får se...

             Så här roligt kan man ha när Moder är tråkig och bara sitter vid datorn!!

Nu är bygget av min paddock påbörjat! Är så glad över att jag inom en snar framtid kommer slippa rida i skogen vareviga dag.

Träningen i går gick jättebra! Hon var lugn och avslappnad från början, och det hela flöt på utan större incidenter. Jag tror att jag liksom gör för mycket med henne, hon är ju så himla överkänslig så det räcker med att tänka exvis skänkelvikning, medans jag ibland kan bli lite för intensiv i mina hjälper och det går INTE! Jag jämför henne som att att köra en Formel 1 bil om man är van att köra Volvo.

Det hände en otäck sak i morse när jag skulle släppa ut hästarna. Othello är ju som sagt lite speciell, lugn och lat som en Farbror, men han har också en mycket negativ sida, och det är att han helt plötsligt kan bli fuktansvärt rädd för ingenting och då kastar han sig handlöst bakåt. Likadant om man gör ngn hastig rörelse, eller den behöver inte ens vara hastig, så blir han livrädd. Detta sker bara i hanteringen, han är aldrig tittig när jag rider. (Mer än att han går och sneglar på MIG uppe på ryggen och tycker jag är otäck FORTFARANDE efter två år...) Han spräckte ju sin skalle för lite mer än ett år sedan. Jag vet inte hur, men jag förstår att efter det är det självklart att han blivit mycket rädd om huvudet.

I alla fall stod jag i morse inne hos Otilia och tog på henne grimman. Helt plötsigt får Othello panik för något som verkligen inte finns, det var bara jag i stallet och jag var inne i en annan box. Han kastar sig och slår i huvudet IGEN så in i h*lvete så jag trodde han skulle falla död ner. Efteråt blev han helt konstig. Han gick bara runt, runt med huvudet ända nere i spånet, vände "ut och in" på ögonen och bara gapade. Jag blev helt kall och bara stod helt still och tittade och väntade mig att han skulle falla ihop. Men det hände inget mer, så jag tog på han grimman och släppte ut honom. Så nu har han en stor kal fläck mitt i pannan där det lossnat massa hår.

Varför gör han så här?! Det finns inget jag kan göra för han orsakar skadorna helt och hållet själv. Hade jag vetat med mig att jag råkat vispa till med ngt framför huvudet på honom hade jag kunnat anklaga mig själv, men inte nu. =(

Åkte i väg med Othello för tömkörning i går kväll också. Han gick så himla bra, det var så roligt att se. Speciellt galoppen, innan har han varit så stel, det har bara varit en par stela "rör" till bakben som har hasat kroppen framåt, men nu började han GALOPPERA!! Med bakbenen! Och traven, han flyger fram! Han blir 1,70 hög i stället för sina 1,58 nånting ;) .

Susanne testade lite mer gränser, och han är en liten tjurskalle, han ska alltid ifrågasätta, ibland mer, ibland mindre. Men man får han alltid dit man vill. Han flyttade sig riktigt fint för skänkeln nu, (eller tömmen är det ju). Så jag hoppas att detta kommer ge resultat, det har det ju redan gjort, bara efter två ggr. Men om han vore människa skulle han vara en liten gubbe. En gubbe med rutig hatt, som sitter under ett äppelträd och filosoferar.

Han tog i fint och var genomsvett efteråt, det har han nog aldrig varit när jag ridit! Jag var nästan svett själv, herregud vad jag går in för det även att jag bara står bredvid. Upptäckte att i traven stod jag och knäade i varje steg, i galoppen gungade jag med hela kroppen och när han skulle gå lite öppna/skänkelvikning eller bara flytta litegrann höll jag på att slå knut på mig själv!!

När jag kom ner till stallet för kvällningen låg han och sov! Så det tog nog lite på honom... I dag har jag bara skrittat ut honom, kände bara lite smått på honom och han lyssnade bra.

När jag kom hem i går kväll släppte jag hundarna lösa som vanligt när hästarna har gått in. De sprang upp i skogen och jag pysslade med mitt. När jag kommer in säger Stefan: "Har du hört att dom såg en varg här i fm?!"
Då har det alltså gått en varg precis några hundra meter från vårt hus! Den rundan som jag alltid går morgonpromenaden med hundarna. I går morse valde jag dock en helt annan väg som jag typ aldrig går. Så konstigt, det måste väl vara nån "där uppe" som vakade över oss. Jag är inte emot varg, men vill inte möta någon på min promenad.
Så jag for ut och ropade in hundarna omedelbart!

Just nu sitter jag på jobbet och är helt degig i huvudet. Har bokfört, suttit och letat bland papper och räkningar och i det nya programmet vi betalar i då det tydligen inte fungerat med en speciell fil till banken. Det har varit folk här som ska hjälpa oss med budgeten, så i mitt huvud finns nu bara moms, inkl. moms, exkl.moms, avräkningar, rapporter, fakturor, kundfodringar... Blä, jag som knappt kan räkna.

I kväll är det Otilias träningstid, hoppas det går bättre än förra gången.

Nu har dom kommit fram, dom små asen!!

Det är ingen daggmask, utan en huggormsbäbis. Hittade den precis utanför stallet, död och påkörd dock till min stora lycka.

Det finns otroligt mycket huggorm här, om jag visste hur mycket det finns per ha skulle jag nog flytta på direkten!

Vi har slagit ihjäl säkert 10 st på 2 år. Jag vet att man egentligen inte får det, huggormar är ju fridlysta, men de har verkligen varit precis inpå oss, i trädgården, på väg in i stallet osv.

Förut tyckte jag att vi kunde fånga dom, lägga i en hink och sen köra iväg dom till någon avlägsen plats. Men sen blev min förra hund Mollan biten två ggr här i trädgården, med bara några veckors mellanrum, hon blev dösjuk, andra bettet trodde jag verkligen att hon dog. Hon fick ligga inne med dropp över natten på Jönköpings Djursjukhus båda gångerna. Hemskt synd om henne var det, och dom räkningarna var inte billiga heller...

Så nu är det bara DÖDEN som gäller för huggisarna här omkring.

Lite bilder från dagens tömkörning, som för övrigt gick kanon =D !

Min lille "Boben", jag vill så gärna att det ska fungera, att han ska kännas pigg och glad och att det någon jävla gång ska lösa sig med galoppen. Nu ska vi köra på med tömkörning ngn gång i veckan och hoppas att han stärker upp sig.
Det är också lite lättare att "pressa" honom från marken, och att han förhoppningsvis märker att det inte är ngt farligt. Han är ju också superkänslig, men på ett annat sätt än Otilia.
Det var i alla fall jätteroligt att titta på i dag, man ser ju aldrig sin egen häst från ngt annan håll än uppifrån så att säga!