Jag har försökt ta ett kort på Cabaret där hon står fint uppställd för att jämföra med ett kort som jag tror är taget för ungefär ett år sen, men jag tror verkligen att hon hatar att vara med på kort! Hon kan stå jättefint men så fort jag tar fram kameran vänder hon ALLTID bort huvudet eller på annat sätt ändrar sig så hon ser bedrövlig ut :/ . 

Men jag lägger ut det bästa jag lyckades få :) 

Här är för ett år sedan: 

Och här är nu: 

(Ja, jag VET att man ur säkerhetssynpunkt kanske inte ska binda hästen i transporten, men jag har inget annat just nu och jag vill stå ute i det fina vädret!)

För att återgå till bilderna, dom är ganska svårjämförbara, men jag tycker att hon är "bulligare" på den nya bilden, framförallt bakpartiet/låren har blivit större och hon ser mer kompakt ut. Även bogpartiet och runt manken är det skillnad. Hon har utvecklats fint tycker jag :) 

Jag har förstått att många har problem med hagarna - leriga och mjuka. Så här har mina hästar det :) 

Jag (eller framförallt hästarna!) är lyckligt lottade när det gäller hagar. 

BILDBEVIS!! På att vi numera är så goda vänner att jag får ge henne en puss på mulen :D !! ❤❤❤❤

Men, hälsar hon, att ni ska inte tro att hon blivit nån sliskig mys-tant för det, nähä du vet du vad, en liten enstaka puss nån gång i veckan, det är nog så långt hon kan sträcka sig med det där myseriet ;) 

Den här lilla godingen var också riktigt duktig och väldigt rolig att rida i dag :) . Lagom med energi och hon börjar bli stark i kroppen nu, så i dag var faktiskt första gången som jag kunde samla ihop henne ordentligt i galoppen! Bara ett par steg och sen fram igen. Tror vi blev lika förvånade och glada bägge två att det funkade :D !!

Ett år har det tagit att komma hit. För ett år sen kunde hon inte ens galoppera på en 20-m volt, det var älgakliv runt fyrkantsspåret som gällde. Många tycker säkert att det är alldeles för lång tid, men det TAR tid att bygga upp en häst. Och galoppen har alltid varit vår stötesten men tar man det bara lugnt och låter det få ta den tid som behövs så blir resultatet så mkt bättre. 

Det är så mycket quickfix nu för tiden, hästen ska bli färdig och bra så fort. Men det slår tillbaka, antingen i form av en trasig häst eller en häst som får total ångest och blir svår. Ett exempel på det träffade jag i går, en 7-åring som var missförstådd, pressad för fort och för mycket och fått j*vligt mycket stryk när den inte förstod. Var supersvår i ridningen och till viss del även hanteringen vad jag förstod, den fick stundtals total ångest och allt bara knöt sig och hästen fick panik. 

Och där kommer jag med Farbror Casper, fyja åj och lugn som en filbunke :) . Faktiskt ett mkt gott exempel på hur det blir om man gör rätt från början. 

Har precis varit nere och kvällat, Casper låg och sov. Han har varit på äventyr i dag så det är fullt förståeligt att han är trött.

Vi åkte till Vetlanda i fm, bara han och jag. Jag har alltid haft hjälp vid lastningen, men nu var jag ensam hemma. Jag hade inga större tankar om att han skulle bråka, men jag var ändå ute i god tid, men han traskade in i transporten på en gång. Han är så duktig!!

I dag var vi i det stora ridhuset, där har han aldrig varit innan, men han var verkligen såååå himla duktig! Det kan upplevas lite läskigt, det är mkt stora reklamskyltar, det är lite mörkt och dovt på nåt sätt och ena läktaren är i samma nivå som där man rider, på ena kortsidan, fast lite inbyggd (svårt att förklara) men han brydde sig inte om något. Han är så otroligt stabil, samtidigt som det finns en hel del nerv i honom, men han släpper inte ut det på onödiga saker liksom. Likadant när jag rider ute, han kan vara rädd och lite ängslig för något, men han går ändå alltid fram. Jag har varit väldigt noga med det från början, att det är bara fram som gäller, så det kanske är det som satt sig. Har ju även promenerat mkt med honom så han har fått titta på saker och vänja sig i sin egen takt, sen var han även VÄLDIGT välhanterad när jag köpte honom, icke att förglömma!! 

I dag gick han även 100% bättre än förra gången inomhus, nästan full bjudning hela tiden och höll sig mkt bättre på spåret, så han lär sig fort. 

Är så glad i min Farbror Casper Axelsson ❤❤❤

I dag var det träningsdax igen på min gamla hemmabana. Cabaret var liiiivrädd igen för kortsidan där domartornet står, i ena varvet fick jag förbi henne någorlunda men i det andra kom jag inte närmare än ca fem meter :/ . Hon kastade sig, tvärnitade, blåste och bar sig åt. Det är ett helt vanligt rött domartorn i trä, jag förstår inte att det ska vara så farligt. 

Lisbeth (tränaren) tycker att C är superfin,  sa att det finns MKT att ta ur den hästen. Och det gör det, jag tvekar inte på att hon kan gå hur långt som helst med rätt ryttare. Och det sa jag oxå - att jag kanske inte är den som kan ta henne dit. 

"Vad är det med ryttare?!! sa hon då. Slänger ni bort självförtroendet så fort ni köper en häst?!"

Ja, gör vi det? Jag har skitdåligt självförtroende när det gäller ridningen.

I alla fall satt den förvända galoppen i dag :D !! Sitter bara den ska jag starta La:n , så jag hoppas det är bestående. Sen är det MSV som gäller till hösten enligt L, och hon är ju dressyrdomare så hon vet väl... :) 

Nej då, det är nog egentligen inga större svårigheter att rida msvc , bara vi sätter den förvända så är det egentligen inte så mkt mer konstigheter. 

Gammal bild, men i dag var vi rosa oxå. Rosa lindor, rosa passpoal på schabraket o jag hade rosa väst :) . 

Har förstått att rosa är nog den färg flest personer avskyr, men jag tycker det är kul med lite färg. Faktum är att jag kan planera i flera dgr innan träning vad vi ska ha för färg, det tycker jag är jättekul! 

Precis inkommen efter en tur i skogen på Cabaret, det spöregnade hela tiden så precis allt var helt dyblött, sadel, träns, schabrak, skydd, täckena osv. och eftersom jag inte längre har någon sadelkammare hänger nu allt på tork nere i källaren. Luktar mumma... ;) . Har allt en liten baktanke med att hänga det där (skulle lika gärna kunna hänga det i garaget) för då kanske Stefan skyndar på med bygget av min sadelkammare, hihi!

Jag är med i lite olika hästrelaterade grupper på FB och kollar förstås runt lite allmänt på nätet och jag blir seriöst rädd över den underliga utveckling som verkar råda. Utvecklingen heter NATURLIGT. Allt ska vara så j*vla naturligt nu för tiden så det blir löjligt. 

Hästen ska förstås vara barfota, no matter what. Jag skulle absolut kunna tänka mig att ha mina hästar barfota om det skulle fungera. Men jag rider så mkt på mina hästar och mestadels på grusväg så det skulle inte funka. Nu är det vissa personer, eller ganska många faktiskt, som har sina hästar barfota i dessa forum som undrar vad dom ska göra för hästen har ömmat i FLERA ÅR??! Att ha en häst som ömmar är för mig likvärdigt med att ha en halt häst, den har ont. Varför ska ens egen envishet (och okunskap?) gå före hästens väl och ve? Rasar världen samman om man skulle sko hästen så den kan röra sig obehindrat? 

Ett forum är till för den naturliga hälsan hos hästen. Jag har aldrig någonsin stött på underligare saker än det som de medlemmarna där stoppar i sina hästar! Det är diverse lustiga örter och avkok, som det beklagas över att de inte får i hästarna för de vägrar äta det. Var är det naturliga i det?! Vad hände med en normal foderstat bestående av mestadels hö och lite tillskott i form av det kraftfoder hästen behöver+mineraler? 

Det finns t o m en del som slutat rida sina hästar för det är inte naturligt att vi gör det. Självklart ska hästen även stå på lösdrift, vare sig den trivs med det eller inte för ägaren har fått för sig att det är den enda rätta för det är mest naturligt för hästen. OM hästen mot all förmodan skulle ridas så är det endast bettlöst och bomlöst, alt barbacka. 

Det lustiga är att den gemensamma nämnaren mellan dessa hästar verkar vara att dom är ständigt sjuka. Det är div åkommor som naturligtvis inte ska konsulteras med en veterinär, utan hästen ska botas med olika utrensande medel (som inte verkar hjälpa eftersom hästen aldrig verkar bli frisk). Vare sig hästen är halt, har ont i ryggen, exem, hosta, fång, rinnande ögon -you name it-ska den botas med örter eller ett utrensande te. Veterinär åker man inte till, för de är helt värdelösa och kan ingenting. Hovslagare likaså. Hästägaren, som köpte sin första häst för sex månader sen, kan ALLT, mycket bättre än någon annan. 

En annan gemensam nämnare är att hästarna i 99% ser bedrövliga ut. Går man in på hästägarens profil (ja, jag må vara en nyfiken j*vel!) så är det bilder på en, inte helt sällan, mager häst, totalt avsaknad av muskler (säkert pga att hästen inte används, antingen för att det är onaturligt att sitta på den eller för att den inte kan gå ordentligt på sina fötter), lång, glanslös päls och en livlös blick. 

När började detta FLUM smyga sig in i hästvärlden? Folk får hålla på med vad de vill, tycka och tro som de vill, men när det går ut över hästarna, och det är alltid dom som blir lidande, då blir jag förbannad!

Jag är jätteglad :D för jag har köpt ett till par ridstövlar! Har letat länge efter ett par svarta De Niro stövlar, har ju ett par bruna sedan innan

och jag fullkomligt älskar dom. Sköna, snygga och kanonkvalite. 

Men jag är traditionell och vill ha svart på tävling och hade sån himla tur att jag hittade ett par sprillans nya för halva priset!! 

Om man går i stövelköpartankar så kan jag verkligen rekommendera De Nirostövlarna :) .

Underbart, härligt väder i dag. Ville så gärna stå ute och göra i ordning C och i brist på uppbindning så fick jag binda henne i transporten. Kanske inte nåt jättebra ställe säkerhetsmässigt men hon är så snäll så det gick jättebra :) 

Jag har fått sällskap i stallet av lille Tuff. Det är grannens översociala kisse som är här jämt. Världens bästa musfångare så den får mer än gärna vara här!

Jag har ju lite problem med att Cabaret blir stark och lång när jag rider henne ute. Jag vill inte gärna betsla upp men efter att ha fått dra så jag nästan trott att jag skulle få bettet i handen insåg jag att det inte var hållbart och köpte ett Kimblewickbett till henne. Hon är liksom inte sån att hon försöker sticka, och hon är egentligen jättelydig i övergångarna men blir så lååååååång och bara älgar iväg, främst i övergångarna från galopp där hon inte orkar hålla ihop sig. 

Blev en otrolig skillnad när jag bytte bett, nu känns det åtminstone som art jag har en liten chans till att göra lite förhållningar!

Hon verkar trivas bra med det, och det är ju bra :) 

I dag tänkte jag i alla fall prova med det vanliga tredelade bettet igen, och se om hon kanske blivit lite lättare, men nej, nej!!  Jag hade massor av häst i handen, så det blir Kimblewicket ute även i fortsättningen. 

Att jobba natt är bland det värsta jag kan utsätta mig för. För mig är det ren tortyr, psykisk misshandel :/ . Det går bra fram till kl 03 ungefär, sen är det fruktansvärt. Kämpar för att hålla mig vaken, fryser, ont i magen. 

Åkte hem vid 6.30 i morse och det konstigaste är att jag har INGET minne av att jag åkt hem?!! 

Jag minns att jag sa "jag åker nu" och att jag sa hej då, men jag har verkligen inget minne av att jag gått ut från sjukhuset, inget minne av att jag åkt hem, har inget minne av att jag släppt ut hästarna, att jag ätit frukost. Stefan säger att han var hemma och att jag pratade med honom?! Måste ju fått nån blackout på något vis, men usch vad skumt? :( 

I går var jag på träning med Cabaret här hemma på vårt nya ställe för första gången. Det gick jättebra, hon gick kanon och var superfin, MEN så tittig!! Jag fick inte ut henne på ena kortsidan nån gång för där står det ett domartorn, utan hon var liiivrädd för det och gick inte närmre än 6-7 meter. Bilar som åkte förbi var oxå livsfarliga och hon kastade sig iväg så jag höll på att tappa henne. Kan ju bli intressant inför kommande tävlingar...hm. 

I går var det en stor dag, vi åkte i väg på Caspers första träning! Han skötte sig kanon, vi åkte till Vetlanda ridhus och där har han aldrig varit innan men han brydde sig inte det minsta, var helt kolugn när vi hade lastat ur honom. 

Även inne i ridhuset var han helt lugn, det stod koner lite överallt, låg bommar på marken, det kom o gick lite folk på läktaren men han brydde sig inte om nåt.

Vi red en halvtimme ungefär och OJ vilken skillnad det var på honom inne i ridhuset mot ute!! Ute är han pigg och vill springa fort men inne i ridhuset var handbromsen i hela tiden, och vingligt var det för han förstod inte att han skulle gå ut i hörnen, kändes lite som att han precis var insutten :) . 

Jag visste ju att det skulle bli så, han är ju inte riden i ridhus på ett år, dom känner väl sig instängda med alla väggar runt om på något vis. 

Men vi kör på igen om en vecka, och hoppas att poletten kanske trillat ner något tills dess :) . 

Ute är det kanonväder, helt underbart, men jag måste lägga mig och försöka sova lite, jobbar natt i natt :/ . 

I'm back!! För hur lång tid vet jag inte, sånt vet man aldrig ;) och jag kommer säkerligen inte skriva varje dag.
Har hänt ganska mycket sista tiden och jag har haft så otroligt mycket att göra så det har inte funnits tid, ork och lust till något annat än det allra nödvändigaste. Men nu ser jag ett ljus i tunneln och har faktiskt bestämt mig för att ta en lååååång välbehövlig ledighet.

För ett par veckor sedan flyttade vi till vårt nya ställe, har knappt varit hemma och känt efter hur det känns att bo här, men det blir nog bra. Huset behöver renovering och stallet ska vi inte tala om, men jag tror inte hästarna bryr sig, det är nog mer mig det drabbar.
Allt ska renoveras, nån gång, men just nu är all ork och lust till sådan far, far away, så vi får ha det så här ett tag.

Tyvärr blev underbaraste hjärtevännen Hedvig sjuk ungefär samtidigt som vi flyttade, hon kräktes och ville inte äta ett par dagar. Det är inget jag reagerar på vanligtvis, speciellt inte som jag trodde att hon var skendräktig och Via kräks alltid när hon är det. Men det gick inte över och på söndagsmorgonen såg jag att hon var helt gul i ögonen och munnen :( . Akut in till djursjukhuset där hon blev kvar över natten. Skyhöga levervärden förstås och i fredags gjordes en buköppning med leverbiopsi och nu väntar jag på svar vad som kan ha hänt. Jag tror och "hoppas" att hon fått i sig något och blivit förgiftad. I så fall är det stor sannolikhet att levern återhämtar sig och blir normal, än om hon fått någon sjukdom.

Hästarna har fått ta det rätt lugnt, jag har ridit och hållt igång men har inte hunnit iväg och åkt och träna. Men som sagt, nu ser jag ljuset i tunneln och på söndag är det dags för Casper Axelsson att åka på sin livs första träning :) . Spännande! Och på måndag är det träning med Cabaret och hon är även anmäld till två tävlingar än så länge, en i april och en i maj. Vi börjar lite försiktigt med Lb2, för att checka av läget och se hur hon reagerar på en tävlingsplats.

Så förhoppningsvis händer det lite framöver så jag har ngt att skriva om :)