Har haft en så himla bra träning i dag, och jag är så glad!! För jag tror och hoppas att vi har hittat problemet, Roten Till Allt Ont, Knappen Till Vidare Framsteg och det sitter i hennes höger bog.

Hon har alltid varit svag i höger sida, varit ngt lägre på höger sida av korset och jag har hela tiden koncentrerat mig och trott att det kommer från höger bak. Det har det ju säkerligen också gjort, men oj vad det även sitter i bogen. 

I dag fick jag rida på exakt samma sätt som hos Marika, vilket fasiken inte är lätt men nu måste vi lösa upp den här knuten. 

Starkt stöd på yttertygeln, samtidigt som jag leder in min högra hand för att lossa bogen, stark inverkan av ytterskänkeln som ska påverka hästen att gå framåt och hålla emot på inner för att förhindra att vi välter inåt i volten. 

Eftersom min högra och vänstra hjärnhalva inte är kompatibla så blir det förstås kortslutning i mitt huvud med alla olika höger och vänsterhjälper, men tycker ändå att vi fick till det ganska bra. 

Hon vågar/vill inte ta för sig med höger bog, inte flytta den varken inåt eller utåt. När jag kommer åt den blir hon så otroligt tygelhalt att det känns som om hon hoppar på tre ben, för hon vågar liksom inte ta ut steget fullt ut. Resterande tre ben arbetar på för fullt men höger bog är inte med. Sen stundtals släpper det och då blir det sån otrolig skillnad! 

Visst finns det funderingar på om det är nåt som sitter där, men eftersom hon blir så fin när det lossnar är det nog mest troligt att hon är så svag, att hon gått och sparat sig allt för länge på den sidan. L undrade om hon haft ngn skada men inte så länge som hon varit hos mig och jag sa att jag har så bra kontakt med både förra ägaren och uppfödaren så det skulle dom absolut talat om. 

En skum sak hände dock, ett par gånger. När jag precis kom åt henne så försvann hon för mig. Jag hade en häst fysiskt under mig, men mentalt var hon inte där. Kroppen var kvar men själen hade lämnat oss liksom. Hon tvärstannade, sen "försvann" hon. Jag kunde inte göra något, fick henne inte framåt, bakåt eller åt sidorna och blicken var borta. Jag har aldrig varit med om det. Det var som att hon blev så "rädd" eller hur jag ska säga, att hon inte trodde att hon skulle klara det. 

Hon har ALDRIG protesterat innan, hon har ställt upp på alla mina påhitt. Och detta var ingen protest, det var som att hon gav upp. Usch, en hemsk liknelse, men som ett våldtäktsoffer. Kroppen är där men mentalt är personen någon annanstans. 

Jag vet inte om hon varit med om ngt som gjorde att hon reagerade så här. Men jag tror nog att det är ganska lätt att "våldta" en häst. 

I alla fall är det ju av ABSOLUT största vikt att aldrig någonsin bli arg på henne när hon blir så här, även att hon är "borta" är hon ju otroligt sårbar just då. 

Jag klappade henne på kinden och sa att hon klarar detta, och då kom hon tillbaka och började röra sig framåt. När hon märkte att hon faktiskt gjorde det slutade hon med att försvinna. 

Efteråt var hon helt slut, så trött, och jag tror det var mentalt. För det var egentligen inget jobbigt pass fysiskt, hon blev knappt svett, men psykiskt var det nog en pärs för henne! Stackars underbara, älskade häst <3 . Ögonen var helt dimmiga och hon var så lugn, så lugn och ville bara stå och mysa. 

Jag var så glad när vi åkte hem, nu vill jag bara rida och rida och rida och lösa upp den här knuten!! 

Suddiga bilder (som vanligt) men man ser ändå att hon kan om hon bara vill!!

Min tragiska "sadelkammare" :(

Alla som känner mig vet att jag är lite pedantisk, speciellt med mina hästgrejor. Men nu har jag liksom gett upp, det ser ut som f*n överallt, det finns ingenstans att göra av det så det är bara att blunda och se glad ut. 

Det har inte hänt någonting på byggfronten i stallet tyvärr eftersom jordvärmen och anläggning av helt ny trädgård kommit emellan. 

Här är exvis min blivande sadelkammare:

Ja, ni ser ju... Sen ska jag egentligen inte säga något negativt om min sambo som är så snäll och bygger åt mig, MEN han är otroligt slarvig och lägger grejor precis överallt vilket inte gör att det känns mindre kaosartat precis. 

Jag tror förvisso inte hästarna lider, så här ser det ju ut hos dom:

Men jag lider lite faktiskt över att behöva gå i bråten :/ 

I dag har besvikelsen lagt sig lite och jag kan se lite klarare på det hela :) . 

Såååå himla dåligt var det faktiskt inte när jag tittar på protokollet. Hade faktiskt hela åtta stycken 7:or, sju 6:or som inte är jättebra men ändå helt ok sen var det ju dom där himla 3:orna och nån fyra som drog ner + dåligt i koefficienterna. 

Dessutom har jag i dag panikköpt en ny sadel :o , varje ryttares förhoppningsvisa lösning på problemet ;) . 

I dag har det varit varmaste dagen hittills tror jag så det har inte blivit någon ridning, hästarna har fått stå inne i svala stallet, själv har jag fart omkring och klippt gräset, mockat hagen, rensat rabatter och planterat blommor, hämtat hö och plockat sten i vår blivande gräsmatta. Man måste passa på att vara ute när solen skiner :) 

Dagens tävling kan bara sammanfattas med katastrof. Jag märkte redan från början att det inte skulle gå vägen, för hon gick inte fram, lyssnade inte på mig överhuvudtaget. Jag blev faktiskt arg nu, ska det vara så j*vla svårt att bara röra sig framåt?! 

Jag hatar att rida sån ridning som jag behöver göra på henne, hatar att verkligen behöva "hugga" med sporrarna och använda pisken, jag vill rida mjukt. Men när hon inte alls lyssnar, vad ska jag göra?! Just nu är jag bara helt rådvill för jag vet inte hur jag ska lösa detta. Jag vill inte bråka med henne, men hon har börjat säga ifrån när jag säger till henne, då börjar hon studsa på stället i stället. I dag kunde hon inte galoppera heller, hon bara bytte. 

Hon var riktigt knackig, ostadig, for med huvudet upp ner och hon blir så ojämn i gången att hon känns halt, så stundtals funderar jag faktiskt över om det är nåt som inte stämmer? Men så lossnar det ibland och hon går fram och då är hon hur fin som helst. När jag rider ut i skogen här hemma är hon alltid pigg och glad. Om det vore nåt fel skulle det väl inte kännas super när hon går fram, då skulle det väl kännas konstigt hela tiden?

Jag ger henne det här året och nästa, har det inte lossnat på två år så är det ingen tävlingshäst, då ska hon inte behöva göra det. Men det är synd för jag vet vilka kvalitéer hon har. 

Dagens procent blev 58%. Inget att hurra för. Fick en hel del sjuor, men även några treor (!!) , fick en trea på första tiometersvolten och det vet jag egentligen inte varför. Står bara att hon tappar bjudningen, vilket hon iofs gjorde. Trea även på båda mellangalopperna pga att hon bytte galopp och det drar ju förstås ner betyget. Endast en femma på gångarter, det har alltid varit en sjua innan. 

Men, men, dressyr är alltid dressyr och lite roligt att i kommentarsfälten står: otillräcklig bjudning, tappar bjudningen, ojämn.

Sen längst ner där de brukar skriva "trevlig ritt, för dagen ngt spänd" ;))

står det bara "tänk på att inte driva så mkt" . Hur menar hon? Om hästen inte har nån bjudning måste jag väl driva?! 

Men det roligaste som hände i dag var att när jag ridit färdigt och precis hoppat av hästen kommer det fram någon till mig och säger hej. Jag kände inte igen dom alls, vem är det? tänkte jag. Då var det Laila, Cabarets uppfödare!! Och hennes dotter och barnbarn. Jag har nog aldrig blivit så förvånad!! Det var så himla roligt att få träffa dom :D . Men så skämsligt att dom kom när det gick så dåligt :/ , får ju nästan ångest. 

Nu får vi bara träna vidare, nästa tävling är den 29 juni i Mjölby, sen tar vi SEMESTER!! 

I går var jag och red för en ny tränare. Jag har funderat länge på att, kanske nån gång i månaden åka till en "riktig proffstränare", kanske inte typ Jan Brink men ungefär däromkring. Som själv rider och tävlar aktivt, som har elever på hög nivå och som kan ta mig till nästa steg.
Jag behöver någon som inte nöjer sig med att  "det är rätt ok", det måste vara 100 % rätt, och jag nöjer mig inte själv längre heller med att det är rätt ok, och jag nöjer mig inte med att rida runt på den här nivån, nu vill jag försöka komma framåt. Nu måste både jag och hästen ha någon som pressar oss lite, som tar oss framåt.

Jag är supernöjd med mina nuvarande tränare, och dom ska jag fortsätta rida för, egentligen vill jag inte rida för många olika men S och L har så lika tänk så det fungerar jättebra. S är jättenoga med grunderna, inget får fuskas eller hoppas över i grundutbildningen och hon är supernoga med min sits. L är också jättebra, hon pressar oss lite mer än S, hon är dressyrdomare så det är bra att veta hur dom ser och tänker, det är på hemmabanan så det är kul och det finns alltid någon man känner och kan tjata lite med. Det som är lite negativt där är att vi rider 2-3 st i varje grupp och det kan ibland vara väldigt variation på utbildningsnivån.

I alla fall föll valet på Marika Martinsson, hon rider GP och tränar själv för Adelinde i Holland och bor bara en timme härifrån. Min "nyfunna" kompis Jasmine skulle i väg och träna för henne för ett par veckor sedan och jag följde med för att kolla läget. I går åkte jag dit själv.

Vilken genomkörare vi fick! Inget, absolut inget fick fuskas med, nu gällde att rida korrekt, på en RAK häst som har alla fyra benen där dom ska, inga bogar som pekar åt nåt annat håll än där de ska vara, bakbenen ska in under hästen, JAG ska styra över absolut allt. Vi fick börja med att försöka plocka upp Cabaret lite i formen, ska vi kliva upp till nästa nivå är det lite mer "kortare" häst som behövs. Och sen, vårt största problem, hästen måste gå FRAM AV EGEN MASKIN!! Gud, det låter lätt, men vad vi kämpade. Cabaret tyckte inte alls att det var speciellt angenämt att gå i den formen och dessutom inte få skjuta ut sin vänster bog en mm, dessutom skulle hon vara helt avslappnad i hals och nacke och som grädde på moset behöva gå framåt med energi. Till en början ville hon inte gå framåt alls! Det kändes som vi var tillbaka på ruta -29174539173. Det var ju egentligen inga nya saker, men nu skulle det vara så mycket mer, så mycket mer bestämt, ARBETA liksom. Problemet ligger ju lika mycket hos mig som hos hästen, jag låter ju henne gå i komfortzonen och trivs ganska bra själv där ;) där jag kan sitta och gunga fram, men nu måste vi ur den zonen, och hon MÅSTE släppa handbromsen annars kommer vi aldrig att kunna rida några andra klasser än La max.
Det var egentligen inget roligt pass, det var bara svinjobbigt, men förhoppningsvis lossnar det ju med tiden och då hoppas jag att jag får superupplevelser ridmässigt :) . För stundtals, små små stunder lossnade det nu med och då är hon kanonfin.

En liten film från träningen, tyvärr la min telefon av efter bara några minuter. Detta är precis i början och hon är allt annat än stadig, det blev bättre sen, men det är ju en konsekvens av att hon inte går ärligt fram.

https://www.youtube.com/watch?v=V6PYonI9auQ

När jag hoppade av hästen skakade jag i hela kroppen, jag var helt slut. När jag körde hem kändes benen helt lama. Hästarna fick stå inne i natt och Cabaret var helt inpaketerad i liniment, bandage och BoT!! Även att det var skitjobbigt så ser jag redan fram emot nästa gång :)

Är normala hovslagare ett utdött släkte? (Eller har dom någonsin funnits?!)

Har varit tvungen att byta hovslagare x antal ggr på bara några år. Jag är inte tillfreds med det då en hovslagare är något jag vill ha samma under lång tid. 

Nr1: Skodde med alldeles för lång tå, jag blev tillsagd både av tränare och veterinär på klinik att prata med honom ang. detta. Frågade honom lite försiktigt om han kanske kunde tänka sig att ta lite mer i tån eftersom veterinär påpekat det? Han ballade ur totalt, började nästan gråta och skrek "-det är inte så himla lätt, de kan ju försöka göra bättre själva då!!"

Efter ett tag fick jag ett sms av honom där han skrev att jag fick leta efter en annan hovslagare som jag kunde lita på.

Han skor inte alls längre. 

Nr2:Skodde väldigt bra, men var som rädd för hästarna, ville att hästarna skulle få lugnande inför skoning även om de var hur snälla som helst. Sa ofta att hundar och hästar mår bra av att få lite stryk. Trodde han skämtade tills han klådde upp Cabaret. Han fick INTE komma tillbaka. Har blivit av med många kunder. 

Nr3. Kom bara en gång - full. Svetten bara rann om honom och det första han gjorde när han var klar var att öppna en starköl och hävde i sig. Blev skjutsad av sin sambo. Seriös?! Tror inte han skor längre heller. 

Nr4. Jättebra med hästarna men kunde inte sko. Hovarna blev helt sneda och konstiga, fick byta igen. 

Nr5. Faktiskt normal (eller så normal en Hovslagare kan bli ;) och bra. Tyvärr så kunde hon ju inte fortsätta när vi flyttade. 

Nr6. Min nuvarande - som just blivit min dåvarande. Har jagat honom i tre v för Casper har en tappsko som han då gått med i TRE veckor!! Då är det en sån där som det inte går att bestämma en tid med, utan jag har under dom här tre veckorna bara fått ett sms ett par ggr "om 10-20 min". Eh, men jag är inte hemma?! 

Fick i alla fall till en tid för omskoning av Cabaret och ta av Casper skorna under vilan i måndags 19.30. Det är sex v sen och det är verkligen dags nu. Kl 19.10 får jag ett sms att han inte kan komma. Skickar genast ett tillbaka om han kan komma ngn annan dag i v, då jag ska tävla på söndag och vill INTE ha nån tappsko tills dess. Fick aldrig nåt svar, nu är det onsdag och jag har inget hört än!? 

Så nu måste jag leta efter en ny IGEN, för en sån där velig jävel blir inte långvarig här kan jag lova. 

Behöver jag säga att hovslagare står mig upp i halsen?!! :( 

Spöregnat nästan hela dagen, men hade tur att det var uppehåll när vi red.

Tog in dom nu i kväll så dom får stå inne i natt.

Cabaret såg ut som om hon sålt smöret och tappat pengarna, naturligtvis har jag inte hjärta att se henne så, så i natt sover dom torrt :) 

Satt och tittade på lite bilder och SHIT, vilken skillnad det är på henne?! 

Bild från i höstas:

Bild från nu:

Visst har hon biffat på sig?! 

Bild från i höstas:

Bild från nu:

Först tänkte jag att hon blivit så himla tjock, men om man tittar på manke/bogpartiet och rumpa så är det ju muskler som utvecklats? 

Sen har hon kanske något trivselkilo för mycket just nu :) men dom äter gräs nästan 24/7. 

När hästen utvecklas så här, så måste det ju vara ett bevis på att man gör rätt och är på rätt väg tänker jag :) 

I dag regnar det, och eftersom trädgården ser ut så här: 

så ser golvet inne ut så här: 

Behöver jag säga att jag är såååå trött på att inte ha en vanlig gräsmatta!?? Gissa hur många ggr om dagen jag behöver städa... 

Hade en bra träning i dag :) 

Men varmt!! 24 grader och stekande sol över ridbanan, dammade som en sandstorm i Sahara. Men det verkade inte störa Cabaret som faktiskt gick riktigt bra. Gjorde väl inga större komplicerade saker men fick till några bra galoppöppnor och galoppen över lag var kanon! Hon var i riktig uppförsbacke, jag satt verkligen på bak och hon bar sig så fint, så jag kunde bara sitta och gunga runt :D ! Det är en sån fin känsla, problemet är att jag tycker det är så himla finfint att jag fastnar i det där finfina, istället för att även ta hand om galoppen, arbeta i den, nyanser, tempoväxlingar, flytta framdel, flytta bakdel... Men det kommer :) , nu kan jag väl bara få sitta där och njuta ett tag ;) . L sa faktiskt att vi nog snart kan prova på galopp-piruetter, hon är så stark nu. What, ska JAG göra galopp-piruetter?! Det mest komplicerade jag gjort i galopp är typ en volt, haha ;) men säger hon det så är det väl så! 

Både häst och mamma blev genomsvetta i värmen så det blev duschen när vi kom hem, och det obligatoriska rullet när jag släppte ut henne :) 

Och efter rullet det obligatoriska skaket :)

Vaknade gråtfärdig, med ångest och panikkänslor, hade drömt att jag inte ägde Cabaret och att hon skulle säljas. Jag ville ha henne men ägaren ignorerade mig som att jag inte fanns och skulle sälja henne till en person som jag köpt häst av tidigare i verkligheten, som byter häst som en annan byter kläder och inte är nån stjärna på att rida.
Jag var så ledsen :( och i drömmen blev allt så där förstorat och hemskt, Cabaret skrek efter mig och nästan grät hon med, och jag hade lovat henne att hon alltid skulle få stanna hos mig, usch det var jättejobbigt. Så när jag vaknade var jag tvungen att springa upp och titta så hon var kvar hos mig, och de stod precis utanför fönstret :)

I går var jag med M som "hästskötare" då hon skulle tävla, en lokal Lc2. Och vi fick se den konstigaste bedömningen jag någonsin skådat. Dressyr är en bedömningssport och man får rätta sig efter var domaren tycker, men HALLÅÅÅÅ?!?! Ibland undrar man om det ens sitter en domare där eller om dom hittar på lite i efterhand.
In kommer en "knäryttare" som jag kallar dom :) , som rider med händerna vid sina egna knän för att dra ner hästen på tygeln. Detta är en ryttare som åker runt mkt på tävlingar och brukar ligga runt 55-59 % hästen gör väl det den ska, inga missar, men helt stel oaktiverad rygg, inga bakben och så knäryttare då, men går upp i ledningen på över 68 % ?!
Sen kommer en såååå fin häst, duktig ryttare, red ett kanonfint program och vi sa att den där hästen måste upp i klasserna, den ska inte vara med på så här låg nivå, resultatet kommer på knappa över 60% ?!
Här börjar vi undra vad domaren håller på med. Sen kommer en jättestökig häst, hon får inte förbi den för domaren, den är rädd för staketet, har massor med missar hela tiden, oregelbunden ritt med att hästen går fram, hästen stannar och är rädd, hästen går på tvären, kastar sig osv. Det blev inget flyt någon gång. Någonstans i 50%-spannet gissade vi. Resultatet kommer och ekipaget vinner klassen på nästan 70% !!!?? :o
Ibland är dressyr underbart ;)