Jag har sökt ett nytt jobb. Chansen att få det är väl mindre än minimal, men söker man inte har man ju ingen chans alls.

Att skriva ett personligt brev måste nog vara bland det svåraste man kan göra, herregud vad det blir klyschigt! "Jag är en pigg och glad tjej, som är stresstålig och ambitiös" typ... inte så jag skrev, men vad man än skriver låter det dåligt och krystat. Det är ju så svårt att skriva bra saker om sig själv, om jag skulle skriva saker jag är dålig på skulle jag snabbt kunna fylla en hel sida!! Hahahaha. Och inte nog med att man ska skriva positiva egenskaper hos sig själv, man ska skriva varför just JAG är lämpad för det här jobbet, vad jag har att tillföra och bla, bla, bla. Skitsvårt.

Sen - om man har turen att hamna på intervju -  kan man ju garanterat räkna med att få frågor som :"Berätta lite om dig själv" och "varför ska vi välja dig till denna tjänsten"? Eh, ja du...

I kväll ska vi hämta hö, har fått slänga MASSOR från denna omgången, så himla tråkigt =( . Men jag läste i tidningen, och förstår ju även själv, att i år är det inte lätt att få tag i foder med bra kvalité pga vädret.

Ska köpa ett Hackamore till Otilia så jag kan rida även när det är tandproblem, så himla tråkigt att "ställa av" bara för därför. Har mejlat lite till folk som säljer begagnat, men f*n, folk är lustiga alltså...

Nähäpp, nu måste jag arbeta lite =) .

Hujeda mig, vilket oväder det var i söndags! I dag promenerade jag och Otilia ner och tittade på förödelsen efter stormen.

                          Dom här var GIGANTISKA, säkert uppåt fem meter höga.

                                              Nyfiken på det mesta!

I går var jag med Otilia hos Equiterapeuten Mari i Eksjö. Hon kände igenom henne och hon kändes jättemjuk, rörlig och fin. Det enda var att hon var låst i käkleden och det har alldeles säkert sin orsak i att hon har en tand som det är lite problem med.
Dom sista 2-3 gångerna på träningen har hon lagt huvudet till vänster när jag rider i höger varv, så jag har anat att det kan vara något i munnen. Hon har även en knöl i nederkäken (typ 2:a tuggtanden framifrån) som hon ömmar på så jag tror det är den som är boven. Så på tisdag blir det tandläkaren, så tills dess vill jag inte sätta bett i munnen på henne, så det blir promenad med grimma i stället. Hon är så snäll att gå med så det är inga problem. (Mina hundar är tusen gånger jobbigare att gå med faktiskt!)
På lördag ska det även bli lite löshoppning.

I söndags var jag med mor o far på Gammeldags julmarknad i Gamla Linköping. Det var mysigt men tyvärr var vädret riktigt dåligt så det förtog ju lite av upplevelsen.
Handlade nästan ingenting, "ekonomisk" som jag är ;) .

I dag tänker jag bjuda på lite bilder, med sämst kvalité ever, på min adventsstämning hemma. Blä, jag är INGET pysslig, drar på det och tycker bara det är jobbigt att sätta upp all "skit". Jag var svett och arg redan efter den första stjärnan.

Och alla är så jävla pretto och skriver på FB att nu minsann "har jag bakat 354987tusen lussekatter och det ska jag göra nu varje dag fram till jul, och sen har jag även gjort mitt eget pyssel som jag har längtat efter sen i midsomras att få börja med..." SUCK, vem f*n orkar med sånt där?!?!
Jag har inte bakat en enda lussekatt i hela mitt liv och kommer antagligen aldrig att göra heller, det  finns ju att KÖPA i affären!
Pyssla= aldrig i livet, har jag inte ro eller tid till, vad f*n det gjorde man ju när man gick i typ Lekis? Nä, upp med skiten fortast möjligt är min melodi ;) .

                                              Ett av sovrumsfönstren

                                                       Barnens rum

                                                   Ett av vardagsrumsfönstrena.

                                     Hallen uppe. Snyggt med förlängningskabeln på sidan, hihi.

                                                Mitt läsrum, eller vad man ska kalla det.

                                                            Matrummet

Gardiner och sånt där juligt sätter jag upp kanske nån vecka innan jul. Jag brukar vara såååååååååå trött på julsaker redan på annandagen, och tycker det är så gött när man får plocka ner allt och återgå till det normala igen.

Nu ska jag anmäla mina Flickor till My Dog som går av stapeln i Göteborg i januari.

Jag är förälskad. Så upp över öronen kär liksom. I en sån här:



 Så nu har jag påbörjat operation övertalning av en st. sambo. Det kommer nog ta några år. Jag tänker så här, en sån där lite söt (om man jämför med dom jag har nu) kan väl knappast märkas? Det blir väl ungefär som att skaffa en katt?

Fördelar: Liten, smidig, har hört att dom är jätteroliga (som en liten clown), kräver inte så mycket.
Nackdelar: Eftersom den är så liten kommer den antagligen bli grymt bortskämd, få sitta på bordet när jag äter, bli buren hela tiden och kanske bli lite särbehandlad för den är så liten och söt. Sen är jag lite orolig för att den inte orkar med mitt lite "hektiska" liv, med långpromenader och att fara med överallt.

Ok, egentligen är jag liiiite emot att köpa en ras som i ärlighetens namn är lite missfostrad, som har ett huvud som ser ut som en apelsin och en obefintlig näsa. MEN I am in love, så är det bara. Jag kanske har berättat om den innan, men det var kärlek vid första ögonkastet på Stora Stockholms Mopsmonter för två år sedan. Självklart har jag vetat om rasen tidigare, men nu blev det något speciellt. Sen var det en av dom som blev så glad i mig oxå, och då smälter man ju lite ännu mer. I år på My Dog sprang jag omkring i montrarna och letade efter Mopsarna, men dom var inte där =( .
Sen dess har jag alltid tänkt att jag nån gång ska ha en Mops. När det blir vet jag inte, men ju förr desto bättre tror jag. I mitt hjärta finns alltid plats för mina älskade djur =) !

I dag red jag i halvstorm och regn, det var mindre kul. Men i morgon jobbar jag till kl 14, hemma runt halv tre och sen ska hästarna äta och jag ska äta och sen är det mörkt så fredagar är inte den optimalaste dagen att rida på. Så jag var helt enkelt tvungen att rida i dag ;) och när man väl sitter på hästen så är det ju kul. Hon gick bra i dag, lite i piggaste laget, men hellre det än tvärtom.

Har återigen börjat fundera på att ta in en inhyrning, då jag snart står med två tomma boxar. Men usch, jag vet inte, jag har ju ältat det där innan... Tänk om det inte blir bra? Samtidigt som det kanske blir jättebra, med sällskap och lite hjälp och så.
Hur mycket skulle man ta i betalt då? Jag har tänkt sköta allt som nu, med in-utsläpp och fodringarna, men vill att hyresgästen mockar varje dag och fixar eget foder. Spån kan ev. ingå. Är 600 kr i månaden för mycket? Eller kanske för lite? Ingen aning!!

Sitter på jobbet och längtar hem till att få lägga mig i ett varmt bad, är lite rösen. Ska nog ligga där i hela kvällen.

Att ha häst innebär också att ha en ständigt närvarande oro. Varje dag när man känner igenom ben och övriga kroppen (på hästen) efter diverse blesyrer, blir man lika glad och varm i kroppen när man inte känner något konstigt. För att någon gång under natten få tillbaka oron tills proceduren är upprepad nästa dag, och sen rullar det på så där, dag efter dag.

Jag vill så gärna låta bli att leta fel, jag VILL verkligen inte,  men efter att jag snart är på gång att ta bort min andra häst inom loppet av ett år, så har jag blivit en aning hypokondrisk -å hästens vägnar.

Helst skulle jag vilja packa in hela Otilia i Back on Track (det är det nya nu, som jag har blivit insnöad på, funkar det ens?!), det finns täcken, med hals och nackskydd, benskydd, hasskydd och boots och stallbandage. Man kan inte paketera in hästen väl nog!

Linimentflaskor går åt på löpande band hemma hos mig. Massera-knåda-smörja in. Massera-knåda-smörja in. Man kan inte heller vara förebyggande nog!

Och är det inte lite för hårt i backen nu på vissa ställen för att trava och galoppera ute i skogen? Läste någonstans att hästen kan få hovbroskförbening av att röra sig på för hårda underlag. Förresten är det ju inte bra att rida på för löst underlag heller, då kan dom få senskador, så paddocken går väl bort med då. Bättre att inte rida alls kanske.

Då får dom väl bara gå i hagen då... som jag rensat på alla stenar och pinnaar jag kan hitta. Har hört talas om alldeles för många hästar som fått in pinnar både här och där (har varit med om det "i verkligeheten" faktiskt, den stackarn dog...) för att inte tala om dom springer på en sten, då kan dom få hovbensfraktur, eller i alla fall vricka sig med div. olika inflammationer som följd.

Och för att inte tala om vintern med is och kyla. Broddar på eller broddar av? Har man broddar i kan dom åtminstone inte halka och fläka sig, men dom kan sparka sönder och samman en av sina kompisar istället (har jag också varit med om, både fläkning och broddskador, broddsparken var det största köttsår jag sett på en levande häst, men den överlevde - fläkskadehästen dog). Och har man broddar i kan det bli felbelastning på benet så det är inte heller bra.

Ja, detta är skrivet med en smula ironi, som ni kanske förstår, MEN också med stort allvar. Så här ser en hästägares (min) vardag ut.

Jag är så rädd, så rädd om Otilia så jag håller på att bli nojjig. I dag exvis longerade jag henne, för jag känner mig fortfarande inte riktigt kry, hon gick jättefint, men när hon skulle fatta höger galopp drog hon en sån repa så det blev hål stora som kraternedslag i paddocken, och hon sparkade bakut så bakbenen var uppe i himlen och vände. Sen gick det bra. Men hur tänker jag nu? Jo, orolig som jag är tänker jag att tänk om det gjorde ONT på henne? Det måste det väl gjort, annars gör hon väl inte sådär? Kan ju vara överskottsenergi kanske, igår hasade vi runt en helt meningslös sväng i skogen och innan har hon vilat i två dagar. Men hon gjorde ju inget i vänster varv?

Som TUR är ska vi till Mari i Eksjö på måndag för en genomgång. Åker en gång/halvåret, men det kanske inte är mycket nog? Kanske bättre med en gång/varannan månad.

Ja, så här ser mitt liv ut, hur ser erat ut?!?  ;)

Nu har jag inte skrivit på några dagar så det får bli en liten resumè.

I fredags kom mamma, bror och syster till oss och hälsade på. Stefan går vanligtvis på bastu på fredagskvällarna med en himla massa gamla gubbar, men denna fredag var det inte bastu, utan i stället en årlig auktion i byn, som han promt skulle ha med oss på. Sagt och gjort, vid kl 18 infann vi oss i Sockengården eller var det nu var. Medelåldern ca 75 år, auktionen började med en andakt och sen skulle vi alla sjunga "Han har öppnat Pärlepooooorten", hihi jag sneglade på Stefan som låtsades att han inte såg mig (detta var inte vad han tänkt sig). Jag och min syster som satt ihop kämpade för att hålla oss för skratt, men jag sjöng som värsta Frälsningsarme-damen =D .

Efter ett tag började då auktionen och tanterna och farbröderna bjöd som tokar på hembakt bröd, tårtor och handarbeten. Jag tyckte ändå att det var ganska kul och jag fick bl a med mig detta hem:

                                                     En liten hyacint i gullig kruka.

                                                          En dörrkrans

                                                                 En julabock

En julkärve, som inte blivit besökt av en endaste liten fågel. Kom på att jag kanske skulle väntat med att sätta upp den tills det blev kallt, nu kommer den väl att mögla, men det är ju lätt att vara efterklok...

                         Två kuddar med hembrodyr, som jag inte riktigt vet än var jag ska ha.

Efter tre timmar var det färdigt, Stefan höll på att gå upp i limningen innan vi var hemma! Kände redan här på kvällen att jag började på ont i halsen, inte bra.

Lördags fm åkte jag upp till Malin i Tranås, med mig hade jag min bästaste Otilia, vi tänkte rida ut en sväng tillsammans.
Vi red en ganska lång sväng i "mina gamla hästtrakter", det var så kul, både för igenkännandet och för att ha någon att rida tillsammans med. Vi körde mycket trav och galopp, en riktig konditionsrunda var det, en sån där superbra, som man skulle behöva rida en gång i veckan. Otilia hängde på bra, hon gick ju och tryckte en del, men skötte sig otroligt bra ändå, jag hade väntat mig att hon skulle vara mycket mer spänd än vad hon var. Vi red t o m förbi kor, på båda sidorna! Men Malins Blondie är lugnet själv, så det kändes tryggt att vi var med henne. Efteråt fikade vi lite, sen åkte jag hem. Detta är något jag skulle vilja göra åtminstone någon gång i månaden.

När jag kom hem kände jag mig riktigt dålig, ont i halsen och matt. Men lördagskvällen bjöd på nästa pensionärsfest, med Stefans WF (hans "herrklubb"). Och han blev skiiiiittjurig när jag sa att jag ville stanna hemma så det var bara att pallra sig dit. Även här var medelåldern ca 75 år, ööööhhh, det var trevligt, men usch, jag ville bara hem, så vi åkte hem jättetidigt, vid 21,30.

Söndagen var jag riktigt sjuk, det tog två timmar att mocka tre boxar på morgonen!! (eller 2,5 box är det väl egentligen bara för Ponnyn skiter allt i en stor hög, jättesmidigt.) Jag blev genomsvett och anfådd vid minsta rörelse. Sen sov jag i princip hela dagen, snorig, svettig och hostig =( .
Kände mig bättre i går så jag var uppe på benen och röjde, plockade in i diskmaskinen, satte i gång en tvättmaskin och dammsög lite, gick en promenad med hundarna, men red inte då jag inte hade ork till det.
I dag känner jag mig sämre igen, men jag KAN ju liksom inte ligga och vara sjuk, det fungerar inte i mitt liv, jag har två hundar som måste ut och hästar som måste skötas och ett hem som måste ses över för att inte gro igen. Det som inte dödar det härdar.

Var helt otroligt grymt j*vla arg på dessa två innan:

Grrrrrrrrrrrrr, dom är såna jaktidioter så det finns inte. Fick totalt jävla spelet på dom när dom bara sprang fram och tillbaka, fram och tillbaka på gärdet nedanför huset och sket fullständigt i mig, jag SKREEEEEEEEEEEEEEK som en galning och ont i hela halsen och sved gjorde det och då började jag ju så klart böla med så jag gick där och skrek och snorade och tjöt. Tur att jag inte har några grannar alltså.

Just nu är dom gratis, fast jag kommer älska dom igen i kväll =) .

En till köp inte! :

Köpte ett EXAKT likadant schabrak som på bilden i somras, har använt det absolut max tio ggr, nej, det har jag fasen inte, kanske fem ggr, tvättat det en eller två ggr, och det har tappat formen och tappat färg. Ett riktigt j*vla skitschabrak om jag får säga vad jag tycker. Ett typexempel på att ta fram ngt billigt, sätta en dyr logga på och vips så blir det något dyrt och exklusivt fast det egentligen är skit.

Därför dissar jag nu även alla Schockemöhle-produkter.

Däremot är jag ett stort fan av Mias-schabraken, dom är dom i särklass absolut bästa enligt mig.

Dyra i inköp, närmare 5-600 kr men dom håller i ÅRATAL!! Kan användas och tvättas hur mycket som helst, och dom ser ändå ut som nya. Så nu blir det bara Mias-schabrak för mig =) . Ett säkert kort!



Mina Flickor

                                                     Min Lilla Via 

                                                Mitt lilla Busfrö Hedvig

                                                   Min stjärna Otilia
                      

Är dom inte för söta?!

Via har fått problem med sitt öra - igen, suck, jag blir så TRÖTT! Och så tycker jag så synd om henne där hon sitter med örat "nerviket" så det är jättelååååångt och så tittar hon på mig med ledsen blick. Och så kliar och kliar hon hela tiden i örat. Den här gången låter det som om hon har vatten i örat, det plaskar liksom där innifrån, konstigt, det har jag aldrig varit med om innan. Som tur var har jag ganska mycket örondroppar, så jag kör väl en "hemmakur" och ser om det hjälper annars får jag väl åka till veterinären IGEN.

Har stressat som en galning på fm. Min kära sambo är hemma och är sjuk, eller jag menar döende (han är förkyld). Och när man är förkyld, eller visst ja, döende menar jag ju, blir man som ett litet litet barn som lägger grejjor överallt och inte kan plocka in efter sig och det blir stökigt så att säga.
Så upp i ottan som vanligt och fixa stallet, in och slänga i sig lite frukost och sen städade jag hela undervåningen, plockade undan, dammsög och torkade golven, plockade ur och i diskmaskinen och hann med att slänga i en maskin tvätt. Sen en långpromenad med hundarna, dom behövde verkligen springa av sig. Sen var det hästarnas tur, eller Otilia är det ju bara nu som ska "underhållas".

Jag har slutat upp med att skritta ut, så i stället går jag promenad med henne numera dom dagar jag bara tänker skritta ut en sväng. Anledningen är att jag ser det som så, att i stället för att jag sitter på och gör "ingenting" får jag också motion, och jag går i riktigt frisk takt, samtidigt som jag inte sitter och "sliter" på hästen. Samma när jag åker och tränar, jag sitter aldrig på hästen när jag skrittar fram och skrittar av utan jag går omkring med den. Vet inte om det gör varken till eller från egentligen, men det är en idé jag fått...

Så i dag blev det alltså en rask promenad med Otilia i ett friskt tempo på ca 40 minuter. Tanken är ju inte att hästen ska gå och såsa bara för att jag inte sitter på, utan kliva på ordentligt.
Sen fixa klart i stallet, mocka igen för de gör ju inte annat än skiter de där djuren ;) , fixa maten till insläppet och kvällen + morgonen, fodra och fylla på vatten ute.

In och äta middag lite kvickt och snabbt (äta vet jag inte, snarare skyffla in och svälja på snabbast möjliga tid), duscha och göra sig vacker och sen åka in till jobbet, och hinna hämta ut örondroppar på Apoteket innan. Pust!! Så nu är det skönt att sitta här på jobbet och slappna av och göra typ ingenting :) !

Plötsligt händer det...! Nä, jag har inte vunnit på Triss, men nånting nästan ännu bättre, jag och världens bästa Otilia Axelsson vann vår tredje dressyrtävling =D !!
I söndags var vi i Jönköping på Lokal dressyrtävling och skulle rida vår andra Lc:2. Kommer dit i god tid, och JESUS vilken stor anläggning! Jag var där för kanske sju år sedan och tävlade hoppning och sedan dess har det ju blivit avsevärt större.

Började med att leta efter sekretariatet, mycket dåligt skyltat = fanns inga skyltar alls. Jag fick fråga mig fram, men ingen annan visste heller så det kom fram flera stycken till mig också och frågade om jag visste, så det var lite kaotiskt. Men till slut hittade jag rätt och då hade det tagit nästan en halvtimme för jag var även tvungen att lokalisera vilket av dom tre ridhusen som vi skulle vara i, så nu blev det i stället lite bråttom. Ut med hästen och det var VERKLIGEN liv och rörelse kan man säga. Fullt med hästar överallt som stod i hagarna runt omkring, en häst i en transport bort kastade sig ut och skrek sedan konstant, alltså verkligen skrek så det oroade åtminstone Otilia litegrann. Sen var det en häst i en annan transport som stod nära som höll på att sparka sönder hela transporten (lät det som i alla fall), och detta blev lite för mycket för lilla Otis. Men jag ledde runt henne lite först som vanligt, och sen kunde jag "klättra upp". Då kom nästa frågetecken, var är framridningen? Inga skyltar här heller, folk frågade mig och även jag fick fråga mig fram. Väl inne på framridningen kände jag av att Otilia hade kommit in i sin "bubbla" där hon är helt opåverkbar. Bubblan har ju inte varit framme på ganska länge, men nu dök den upp.

Red bara litegrann på framridningen, vi red ju fram ihop med Msv-ryttarna som tävlade samtidigt men i ett annat ridhus, så det blev lite trångt och störigt för Otilia. Fanns även en liten fjordning därinne och jag tror faktiskt att Otilia är lite rasist. Inte så att hon är arg på dom "konstiga" små hästarna, men hon tycker verkligen att dom är just - konstiga.
Vid det här laget kände jag att jag bara ville åka hem, så jag red min ritt och försökte göra det bästa av situationen. Hon gjorde nog egentligen det hon skulle, men jag fick inte fram henne som jag ville och hon var stel som en planka, både i rygg och i sidorna.

Wendela gick och hämtade lappen och jag frågade: - Blev det över 55%? Det blev det ju med råge kan man säga, 69,29 % !!

Naturligtvis jättekul =D , men gnällig och självkritisk som jag är, så hade det varit betydligt mycket roligare om det hade kännts BRA också. Men det är bara att tacka och ta emot, så jag både vann ett täcke (som ironiskt nog var sponsrat av min favoritaffär Hööks, hihihi ) och fick rida in till tonerna av "eye of the tiger" , hahaha  =) !

I går var jag i Tranås hela dagen och hälsade på Mor o Far och gav Pappi försenat Fars dag fika. Det var mysigt och gött som vanligt. Min kära syster kom hem från Norge så jag hann träffa henne lite också.
På hemvägen åkte jag förbi och hämtade upp ett hundtäcke som jag skulle köpa hos en person som annonserat på Facebook. Dom hade MAAASSOR av djur, helt i min smak ;) ! Det var hundar och katter och när vi stod där och pratade så ser jag i ögonvrån något litet och brunt som kommer gåendes. Jag trodde det var en kanin, men när jag tittar ner så ser jag att det är en GRIS!!

Den såg ut som den här, fast utan gummistövlar då förstås! Och lite mörkare brun.

Den var SÅ SÖT och len och gullig så jag blev helt gris-sjuk! Den var tre månader och kunde sitt och dansa (snurrade runt, runt) och hette Tiffany =)  !!

I morse var jag i väg och tränade med Otilia, och det gick jättebra. Gjorde mycket lösgörande övningar som vanligt och jag fick henne riktigt loss och go =) . Sen gjorde vi mycket övergångar trav-galopp och skritt-galopp och detta klarar hon nu galant. Och plötsligt så hände det - igen!!! Jag hade ett par bakben att sitta på i galoppen!! Helt underbart, första gången jag på riktigt känner att hon bär mig på bakbenen och galoppen var så fiiiiin, hon rör sig verkligen i uppförsbacke. I lööööööve Otilia =D !!

I dag fyller Via 2 år, Grattis Via!

                       Här med en ny leksak hon har fått av MorrMorr i födelsedagspresent.

Köp INTE :

Det har jag nämligen gjort, och oskönare byxor har jag nog aldrig haft. Jag VET ju att jag tycker Hööks är B B B B B och inte har bra grejjor, men jag tänkte att det kanske har ändrats? Så jag köpte i alla fall dessa ridbyxor, för det var halva priset och kostade bara 320 kr, och dom ÄR faktiskt snygga, och sitter snyggt när man precis har dragit på sig dom, men efter 30 sekunder så har jag ett häng som skulle gjort Ronny och Ragge avundssjuka, fast dom är ändå trånga i låren och jättestora i vaderna så där korvar dom sig massor. Skitbyxor.

Köp inte heller:

Detta träns, för det har jag också gjort. Likadant här, det är snyggt, men hårdare träns får du leta efter med ljus och lykta =( . T o m Börjes billigaste sämsta träns måste vara mjukare än detta. Borde nog egentligen skicka tillbaka grejjorna, men jag tycker sånt är såååå jobbigt.

I morgon är det tävlingdags igen, eftersom jag ridit på 53 och 54 % innan, så satsar jag nu på att rida på 55 % , hihi  =D !!

I går var det en sorgens dag =( . Min lille Othello blev utdömd.

Vi åkte ner till Huntley's på morgonen, hade tid kl 11. Jag fick Ingrid som kollade honom. Vi började med att leda honom i skritt fram och tillbaka och redan här sa hon på en gång att han har problem med sitt högra bakben. Fick sedan trava en gång fram och tillbaka och sedan böjde dom alla fyra ben. Kan inte direkt säga att jag såg någon hälta men det är svårt att se samtidigt som man ska springa, men det blev i alla fall inte märkbart sämre med böjprov. Sedan kände hon igenom ryggen på honom och han hade SÅ ont i högersidan. Och det har jag inte märkt?!?

Fick sedan longera honom lite i båda varv och sen bedövades hasleden på honom och sedan longering igen. Det blev ingen direkt skillnad efter bedövningen i hasen, så nu röntgades han i hela ryggen, knäled, hasled och kotled.

Tyvärr, tyvärr, tyvärr visade röntgen på en antagligen gammal skada, en fraktur, i kotleden. Möjligen uppkommit efter en spark eller liknande, omöjligt att säga hur gammal skadan var, men dom trodde att det kanske hänt när han var i två-årsåldern.
Dev var en ganska otäck skada, syntes jätteväl på röntgenbilden (jag ser aldrig något på dom där plåtarna annars, men här syntes det verkligen), det såg ut som kross-skada och så hade det lossnat en benflisa. Sen hade det bildats ben över skadan och in i kotleden. Denna skada har även medfört överbelastning på hasleden så han hade förändringar även där, i både mellersta och nedre glidleden. Så för att skydda detta har han istället spänt ryggen som nu var så ond.
Så prognosen var väldigt dålig, i stort sett obefintlig. Hon sa att man KAN operera, men att det knappt var lönt, för det enda man kan göra är att gå in och ta bort benflisan, men man kan aldrig ta bort benpålagringarna i leden och inte heller göra något åt förändringarna i hasleden, så han kan aldrig bli bra och kommer aldrig att kunna orka bära upp en ryttare.

Det här kom ju naturligtvis som en chock, jag har ju förvisso förstått att det är något fel, men jag tänkte att han kanske har någon inflammation eller låsning eller nåt som går att behandla och sen blir han bra. Inte att det var helt nattsvart, det var som att dra ner en rullgardin. Jag har aldrig någonsin varit med om att en veterinär säger att det inte finns något att gör så på en gång, utan det försöks alltid behandlas.

Nu förstår man ju varför han har varit så slö, han har ju helt enkelt inte kunnat skjuta på och få upp någon fart för det har gjort ont. Och varför han varit så ovillig. Han har ju ändå varit supersnäll och inte protesterat mer än han gjort och kämpat på stackarn.

Så just nu är det väldigt ledsamt, jag har en klump i magen och det är enormt jobbigt när jag tänker på vad jag har framför mig... Samtidigt är det otroligt skönt att äntligen ha fått klarhet i var felet ligger och varför han har betett sig som han har gjort.
Men så kommer skuldkänslorna - jag skulle åkt tidigare, jag borde förstått, jag skulle gjort si, jag skulle gjort så, och så kommer tvivlet - han kanske bara kan gå här hemma i hagen resten av sitt liv, bara han vilar lite kanske han blir bra osv.
Usch, vad sånt här är jobbigt =(

Har bloggtorka, har väl egentligen en del att skriva men har inte direkt lust känner jag. Men jag uppdaterar väl lite ändå, främst för min Systers skull så hon inte blir så arg.  ;)

I fredags kväll åkte jag upp till Tranås för "Reunionträff". Flickorna lämnades hos MorrMorr, de äääälskar att vara där. Kanske pga alla godsaker de blir iproppade.
Det var superkul att träffa alla, vi blev nostalgiska och tittade bl a på gamla kort, herregud vad man såg ut och vilka kläder man hade!! Men vi kunde alla ändå komma överens om att vi är jäkligt välbehållna =). Kvällen tog slut alldeles för fort.

Efteråt åkte jag till morfar (är han vaken nu? som en av tjejerna sa). Morfar dog 2006, så jag var och satte ett ljus hos honom och så satte jag ett i minneslunden åt Mollan. Det var så fint med alla ljus som lyste upp i mörkret, men lite läskigt eftersom det i övrigt var helt kolsvart, kl var ca 23,30. (Man har ju liksom sett x antal skräckfilmer genom åren, och livlig fantasi har jag gott om!) Som tur var hade jag mamma med mig, hon skyddade mig mot alla ev. spöken ;) .

Sov över hos mor o far, sen åkte jag hem tidigt på lördag morgonen. Tänkte haft lite sovmorgon, men kl 07,00 slog jag upp de blå och kunde inte somna om. Så jag gick ut med Flickorna (Guldgruvorna, Dockorna, Blommorna, Hjärtarnen, de har så många namn) och i huset mitt emot mor o far var det VÄRLDENS fest! Kl 07,15 på morgonen, alltså när jag går upp har folk fortfarande inte lagt sig! Hur orkar dom?! Det var ashög musik på och dom vrålade och skrek. Gud vad jag är glad att jag bor på landet, tyst och lugnt. Tantvarning?

Åkte hem och fixade de vanliga sysslorna, sen kom Mor o Far igen, vi hade bjudit ner dom på middag. Jag gjorde älgstek med rödvinssås och presspotatis och vaniljpannacotta till efterrätt. Mmmmmm.

I söndags hände inte jättemycket, de vanliga sysslorna med hästarna och en liten sväng till Vetlanda, där jag köpte två jättefina ljuslyktor. Har massa lyktor och ljushållare i div. modeller, men jag anser att sånt däringa kan man inte ha för mycket av. Väl?

I går var jag ledig som alltid på måndagar, det är så sköööööönt med ledig måndag, mycket hellre det än ledig fredag faktiskt. Gick långpromenad med Flickorna, red Otilia - hon var helt underbar, och gick en 40 min rask promenix med Othello. I morgon ska han ju till klinik för att kollas upp. Hämtade hö på kvällen.

I morse var jag och tränade med Otilia. Det gick nog egentligen ganska bra, men jag rider som en potta skit =( , fy fan stackars häst som kämpar på och sen sitter jag på och förstör allting. ALLTID med för långa tyglar - hur SVÅRT KAN DET VARA?!?!?! - sen har jag liksom lite svårt med koordinationen, har alltid haft det, jag har aldrig kunnat vara med på exvis aerobicspass och sånt där för jag snurrar åt fel håll, jag gör allt lite för sakta för jag måste tänka hela tiden på vart jag ska och jag krockar med folk, ja ungefär som när jag rider faktiskt!

Här är lite bilder på hästar som passerat i mitt liv. (Dålig kvalité pga att jag fotat korten med mobilen!)

                                            Bella, ett travsto -87. Red henne ett tag.

                                               Claudia -80. Min sköthäst på ridskolan.

 Lazy, tror hon var född -91. Korsning travare/connemara. Hade henne en sommar då hon skulle ridas in.

Tachima, ett travsto som jag red litegrann.

Princess, ett fjordsto som jag red ett tag.

Orchidée -92, min första egna häst. Halvblod/Angloarab. På denna bilden tre år.

Lagom höjd på hinder ;)

Man kan säga att hon var en bit över...

Ändrade planer. Viltspårskursen tyvärr inställd pga att kursledaren hade fått hjärtproblem. Så vi ska försöka ta den i vår i stället.
Så i morgon blir det Tranås och "kompisar från förr"-träff.

Var ute på en alldeles underbar ridtur i fm på min älskade Otilia. Är så kär i henne just nu =D . Hon tuffade på som ett litet ånglok och vid varje utandning så "burrade" det i näsan. Fin i traven som är lätt att både öka och minska nu, sedan galopperade vi en lång sträcka och sen en sträcka till och hon bjöd på och tyckte det var jättekul att vara ute och galoppsa med matte.
Hon är riktigt pigg nu och jag har nåt i handen när jag rider, vilket är underbart, istället för att bara gå och trycka och släppa bettet.

Tömkörde Othello i går, han var fin, men så försökte jag få honom att flytta sig lite, litegrann och då var det TVÄRstopp. Stegrade sig så högt så jag var rädd att han skulle slå över. Protesterar en häst som är helt 100 så mycket bara man ber den att flytta sig lite? Nä, det kan jag inte tänka mig. Och är det så att det är mentalt så är jag definitivt inte rätt person att få ur honom dom dumheterna... =( .
Men nu är det ju bara en vecka kvar innan jag förhoppningsvis får veta vad problemet är.

I kväll ska jag på ljusparty hos en tjej från Brukshundklubben, utanför Vetlanda. Ska bli skoj!

Jag har sån GRÄSLIG träningsvärk så jag kan knappt gå, enbart i "frambenen" (framsida lår). Kommer antagligen från ridningen i söndags, men jag vet inte varför. Så himla knäppt, det enda annorlunda jag gjorde var att jag red ganska mycket öppna, men det ska man väl inte få så himla ont i frambenen för?!

Träningen i dag gick bra, hon har blivit så mycket bättre på kort tid och det är ju naturligtvis jätteskoj. Vi kör fortfarande mycket basic, men har börjat med lite öppna, förvänd galopp, galopp på mindre volter osv. Det är så himla kul nu när man äntligen kan börja göra lite saker, än att bara rida runt, runt för att hästen inte orkar.

Sen återigen att jag måste LÄRA mig rida, hur f*n svårt ska det vara? Håll tyglarna sträckta, med stadig kontakt och ha hästen inramad, nä, nä, Sandra Glapptygel har väldigt svårt att få in det i sitt minihuvud. Jag har världens mest tålmodiga tränare, men när t o m hon höjer rösten och säger; " Nä, nu får du rida lite bättre!!" DÅ är det allvar ;)) .

Tänk att allt måste hända samtidigt?! Jag talar om kommande helg, då det är massor av saker som krockar, hur ofta händer det liksom?
Jag ska ju iväg på Viltspårskurs med Flickorna fre-sön i Nyköping. Samma helg:

* "Kompisar från förr"-träff i Tranås
* Sofie från Stockholm vill komma ner och hälsa på
* Dressyr-SM i Helsingborg hade varit sköj att åka och titta på.
* Dressyrclinic med Hella Kuntz i Mjölby hade jag gärna åkt på

Har för mig att det var ngt mer, men alltså FEM saker samma helg. Brukar väl aldrig ha något att göra på helgerna så det var ju typiskt. =(