Jaha, så har jag då suttit och skrivit in TÄVLINGAR i kalendern till hösten!! =o

Det suger i tävlingstarmen kan jag lova, trots att jag egentligen inte är någon tävlingsmännniska, jag har för svaga nerver ;) !

Följande är inplanerat:
* 3 sept : HLR eller
   4 sept: Växjöortens RF

* 11 sept: Lenhovda eller Växjö RK

* 18 sept: Sävsjö RK

* 24 sept: Vartorps RS (Rottne)

* 1 okt: Tenhult

* 8 okt: Eksjö

* 23 okt: Bratteborg

* 13 nov: Jönköping

Nu blir det väl antagligen inte alla, speciellt inte i september då det är en varje helg, men planen är att starta så många som möjligt.

Målet har hela tiden varit att ha tävlingsdebuten i september. (Att tänka på när jag tycker allt går för sakta.)

Jag är full av beundran för dom som tar med sin nyinköpta häst på tävling ganska omgående, jag är lite av en "segpropp" som gärna vill lära känna ordentligt och rida in sig ordentligt innan. Och med Otilia hade det inte gått, det är först den senaste månaden - 1,5 månad tillbaka som jag börjar känna att det är hon och jag. Vi börjar lära känna varandra, jag vet hur hon funkar och reagerar och hon börjar ty sig till mig och acceptera mina "fel och brister".

Målet är att så småningom rida MSV, det borde inte vara någon omöjlighet. Till hösten är planen att bara ta sig ut, titta på omgivningarna, miljöträna både mig och hästen i L:C, kanske någon L:B för att till våren rida L:B och L:A.
Jag har så helt och hållet kommit ifrån det här med tävling, jag vet inte ens hur man anmäler sig!

Men nu är det på G, man ska inte "rusa i sta" som min pappa säger!! =D
                                  

Har börjat med evighetsarbetet måla staket.

Lite upp o ner visst, men jag har a looooooooooooooong way to go...

Jaha, skulle ju åkt och tränat  i Tranås ikväll, sett fram emot det, men vad faaaaaaan, Otilia har dragit av sig ena framskon upptäckte jag när jag skulle ta in dom förut  =( .

Suck, vad tråkigt, kunde hon inte väntat med att dra av den tills i mon?! Så nu kommer hovslagaren och sätter dit den på torsdag, sen åker jag till Falsterbo på söndag, så jag funderar på om jag ska ge henne ett par veckors semester. Det blir ändå bara ett par-.tre dagar jag kan rida innan Falsterbo.

Trist, men inte mycket att göra åt.

Hr fått det nya provsvaret på Othellos blodprov, rena Grekiskan för mig förvisso, men Trombocyterna och CK:t är ännu högre nu än vid förra provet. Har skickat alltihopa till Skara hästklinik så dom får titta på det, ser dom inget konstigt åker jag dit med honom.

Bildkavalkad på mina små Flickor!

                           Via ligger och väntar på att det ska bli vatten i hennes pool.

                        Hedvig tycker att det är mycket intressant med vattnet som fylls på...

                         Via är också lite förbryllad =) . Ständigt bärandes på sin anka.

                                                          Hedvig


I dag har vi varit på en liten dagsutflykt och hamnade i Västervik, åh så mysigt det var där. Via badade massor.

                                                      Den lilla sjöjungfrun!

                                                         Puss på dig!!

Underbart med sommar!!!!!

Är trööööött i dag!! Kunde inte sova i natt, började med att Stefans barn skickar sms mitt i natten och då vaknar jag naturligtvis och kan sen inte somna om. (Ska inte barn sova på nätterna?!) Sen ligger jag och lyssnar på regnet som vräker ner utanför och har dåligt samvete för att mina hästkrakar är ute...

Jag har dom ute dygnet runt nu, eller inte direkt, jag tar in dom på dagen i stället, så de står inne allt mellan 4-7 timmar/dag. Enbart för att jag är lite bekväm och vill ha lite sovmorgon, åtminstone några få veckor om året. Men jag tänker som så att dom får ändå stå inne och vila ganska många timmar så jag har liksom vänt på dygnet kan man säga. Men på nåt sätt känns det ändå värre när det regnar på natten och dom är ute än om det regnar på dagen. Vet inte om hästarna också tycker så...!?

Försökte i alla fall "vila" lite efter frukosten, satte mig med en bok,  MEN så har jag ju två stycken hundar som uppenbarligen har sovit gott i natt... Och som jag inte gått med mer än ner till stallet och tillbaka och sen fick de springa i trädgården. Det räcker INTE för mina "odjur", så efter en stund så sprangs det fram o tillbaka, fram o tillbaka, upp o ner i soffan, fram o tillbaka, gnäll, gnäll =(
Så det var bara att ge sig upp och ut på promenad. Åh, min nästa hund ska definitivt vara en sällskapshund, är så kär i Mopsar så en sån blir det =) !
Jag älskar verkligen mina hundar men det är SÅ mycket hund. Jag skulle vilja ha en som nöjer sig med att kanske nån gång ibland bara springa i trädgården och liksom vara glad över att bara få vara med. Inte behöva aktiveras 102 timmar om dygnet för att må bra.

   Hedvig och jag äter jordgubbar. Då måste man sitta så här fint och vänta innan man får sin gubbe.

Försöker lägga in bilder med det här JÄVLA Blogger fungerar tydligen bara när det själv vill =( .

Träningen i går gick sådär, det gick nog ganska bra egentligen, hästen var det absolut inget fel på, men jag rider som en KRATTA!!! Jag spänner mig, mina ben flaxar och far, jag drar upp knäna, FINNS det något FULARE än när man drar upp knäna när man rider, fy fan säger jag bara... Jag sitter inte rakt över hästen i ex.vis skänkelvikningarna, jag gjorde nog EN volt av 2567 st som blev tio meter, fick göra galoppfattningarna på mittvolten i stället för längs en "väggvolt" och herregud, det blev kortslutning i min hjärna, jag måste tydligen ha en vägg bredvid mig som stöd... NYBÖRJARE eller?!? Blä.

Kommer man någon gång lära sig rida snyggt och som man ska?! Sen har jag kommit på att jag inte tycker om min sadel heller (bra att skylla på, att det är sadelns fel, eller hur?!), jag behöver mer stöd för knäna och det känns som jag faller fram i den. Köpa ny igen nu då?

I dag skrittade jag bara ut Otilia en sväng, hon har gått hårt både lördag, söndag och sen i går.

Har suttit flera timmar nu med fakturor och kundinbetalningar och bokfört, så min hjärna är som en bulldeg just nu. Jag har så fruktansvärt svårt för siffror och jag måste verkligen anstränga mig när jag håller på med det där, annars blir det fel. Jag vänder på siffror och även att jag ser vad det är för siffra skriver jag fel...

Dålig uppdatering som vanligt!

I lördags åkte jag och Otilia till Högsby för en liten helgkurs i dressyr. Jag red kl 16 på lördagen, så vi inkvarterade oss bara och tittade runt lite innan jag red. Jag var helt förstummad av förvåning, för Otilia skötte sig så bra! Jag hade väntat mig att hon så när skulle riva stället, hon har ju väldigt mycket nerv, damen, och vi har aldrig varit iväg hemifrån mer än på dom vanliga träningarna, men hon var väldigt cool!

Efter ridpasset, som bara var väldigt basic, svampade jag av Otilia och ställde in henne i sin utebox. Sen hade vi lite teori, diskuterade utbildningsskalan bl a och vi fick ventilera vad vi hade för tankar och åsikter. Vi fick också beskriva våra mål, både kort och långsiktigt.

Pizza beställdes senare på kvällen, det slank ner lätt  =) ! Sen pratades det och diskuterades det till långt in på natten. Sov som en stock, och när jag vaknade vid ca 6,30-tiden tittade jag ut, lite halvnervöst undrande om hästen stod kvar i boxen! Och möts av denna syn:

Syns inte så väl, men hon står typ och sover! Jag tror att dom tycker det är lite roligt att komma ut och se sig om lite.

Jag red första passet kl. 9, gjorde en övning som är PERFEKT för mig som är helt, totalt värdelös på att rida volter! Jag får ALDRIG till en volt så att den har rätt storlek, en 10 m blir ofta 8m, till och med 6 m, en 20 m blir kanske om jag "har tur" 18 m osv... Jag TÄNKER för mycket när jag rider, hur jag sitter, att hästen spårar, att hästen tar i lika med båda bak, m.m, m.m, det SISTA jag tänker på är hur stor volten blir! Hm, det kanske är det man ska tänka på först!?!

Denna övningen var att rida trav på en 20 metersvolt, övergång skritt vid medellinjen, direkt efter byta varv ut till en 10 metersvolt, ut igen i andra varvet i en femtonmetersvolt i trav, sen övergång till galopp och ut på 20m volten.

Fick till en mycket bra galopp i vänster varv, det tar sig!! =D
Man får vara glad för det lilla, små små steg, det är faktiskt inte mer än ett par månader sen som det överhuvudtaget inte gick att galoppera alls.

Efter skötsel av hästen, lite fika och lite titt på dom andra, och urmockning av boxen begav vi oss hemåt igen. Jag är mycket nöjd med vår lilla tripp.

I går var jag med Otilia till kiropraktorMari utanför Eksjö. Hon är ngt ojämn uppe på korset, högre på vänster sida. Efter att jag ridit och om hon gått med täcke på sig syns det knappt ngt, men annars syns det ganska mycket. Det märks ingenting vid ridning, men jag tyckte det var värt att kolla upp... (Har varit o kollat det en gång innan).

Dock fick inte hästen en enda anmärkning!! Hon var väldigt fräsch och fin =) ! Förutom den där skevheten på korset då, den kommer tydligen från att hon är kort i Gluteus Medius, en muskel som sitter där uppe och neråt mot skinkan. Därav att hon rätar sig när jag ridit, då jag "tvingat henne" att sträcka ut den. Så enda att göra är att se till att hon arbetar lika mycket med den muskeln som med den på andra sidan. Alltid SKÖNT att veta att hästen är ok.

Däremot blev Mari förskräckt när jag visade henne Othellos blodprov och bilderna på när han ser död ut = INTE normalt... Hon kunde som sagt inte utläsa blodprovet helt 100 eftersom hon inte är någon vet. men såg ändå att det är något som är konstigt med hans blod. Likadant frågade jag och visade en sjuksköterska som var med i lördags, för blod som blod tänkte jag (!) och hon sa likadant, att det är något med blodet.

Så i dag har vet. varit ute och tagit blodprov IGEN på Othello, en stor omfattande blodkontroll, ett erlichiaprov och ett boreliaprov och ett sköldkörtelprov. Allt för den nätta summan av 3100 riksdaler. Suck...
Får förhoppningsvis provsvar i morgon, nu måste vi verkligen gå vidare med det här, han blir sämre och sämre tycker jag.

Har vi tur är det "bara" fästingsjukdom, med ca 10 dagars intravenöst penicillin som botemedel. Tyvärr, tyvärr, kan vi inte heller bortse från att det kan vara cancer...
Men nu ska jag inte ta ut något i förskott, utan nu väntar vi på provsvaren. Han ska i alla fall få vila helt och hållet tills vi vet vad det är för fel.

I kväll är det dags för träning igen, Otilia och jag.

I går kväll när jag kom hem från jobbet blev vi lite rastlösa och nyfikna, så vi åkte upp och kollade på Huset som det är visning på på tisdag. Men tyvärr, nej, nej, det var inget för oss. Huset i sig är jättefint, men precis mitt emot, jättenära, veranda mot veranda, låg ett annat stort hus, där det till råga på allt såg ut som det bodde "lustiga mänsker" (nej då, inga fördomar alls...!), det såg ut som FAN verkligen, hängde typ lakan i fönstrena, såg ut som ett skrotupplag på trädgården m.m,m.m och det kan jag inte stå ut med att se så fort jag tittar ut genom fönstret.

Sen att jag kanske är lite folkskygg och vill bo lite avsides, men ok, man kan inte vara så himla petig för då hittar man aldrig något, men det här var verkligen för nära grannen, nästan lite radhuskänsla.
Till råga på allt stod det en stor lagård kanske tio meter från Huset, men som ändå inte tillhörde Huset, som verkligen var fallfärdig, ett riktigt ruckel, inte heller kul att se varje dag.

Lite snett mitt emot Huset stod en annan lagård som dom rivit halva och behållt halva, såg lite halvroligt ut, och det låg mängders med "bröte" kvar ifrån rivningen överallt, det såg ut som kriget dragit fram där.

Synd, för Huset i sig var fint, men det såg för jävligt ut runt omkring, sånt man inte kan göra nåt åt. Bara att leta vidare...

Othello skötte sig sådär i tisdags kväll när Susanne red. Suck och usch vilken tjurig liten häst han är
=( .
Hon krävde lite mer av honom, gick på honom rätt bra att han skulle reagera för hjälperna och FRAM, FRAM, FRAM och gud vad han slog med huvudet, drar med huvudet för att slippa kontakt, han vill verkligen inte gå fram till bettet. Och nu kändes det inte/såg inte ut som att han var trött utan lite mer som att han säger; varför? vill inte! nej, det tänker jag inte göra!

Stundtals ger han efter och blir då jättefin och han har verkligen egentligen jättelätt för att gå i form, men som sagt, vill inte!!!

Så idag när jag red honom bestämde jag med till 97,5 % kan man säga (!) att jag inte vill ha honom kvar. Jag tycker jättemycket om honom, men jag börjar mer och mer tycka att han är tråkig att rida, och rider enbart för att hålla igång honom mellan gångerna Susanne rider honom. Dessutom passar han mig inte alls ridmässigt, jag vill ha något självgående, inte något jag måste vara på hela tiden med skänkeln och pisk för att överhuvudtaget få honom att gå framåt. Det är en häst där man ( i nuläget) inte får NÅGOT gratis utan man måste rida sig blå på honom. Och visst, jag kan gärna göra det, om det är något man måste få igenom, men inte enbart för att få hästen att bjuda framåt.

Samtidigt vill jag gärna ha två hästar, man kan nästan räkna med att den ena blir skadad/behöver vila eller av annan anledning inte kan ridas/tränas på ett tag, och då vill jag gärna ha en till så jag slipper avbrott, för då tröttnar jag.
Så sälja Othello och köpa ny? Eller ha kvar han men bara engagera sig i honom om Otilia behöver pausa? Usch, jag bara ältar det här hela tiden, men det är jättesvårt.

I helgen ska vi åka på dressyrkurs, ska bli så roligt =) ! Jag tar med Otilia. Hon ska få stå i utebox över natten, herregud, får se om hon överlever alla faror som smyger kring knutarna!

I kväll är det avslutning på Klobben med Hedvig.

I går var jag i Tranås och hälsade på nära och kära, alltid med en sorts "klump" i magen när man åker därifrån...

Innan jag åkte hem var jag nere på Holavedsbanan och tittade på dressyrträning, med Lisbeth Tornelid som tränare. Hon verkar vara mycket bra, har ett bra tänk och lite jävlar anamma, så jag bestämde att jag ska åka upp till Tranås varannan måndag för att vara med på hennes träningar. Det är superbra med miljöträning för mina hästar som lever en ganska skyddad tillvaro ute i skogen!

I fm var jag ute och red på Otilia, hon har varit B-E-D-R-Ö-V-L-I-G hela veckan, hon måste hamnat i totalt delerium, livrädd för ALLT, darrar och skakar. Hon började även i dag med att vara bedrövlig, tack och lov för gramantyglarna säger jag bara. Gillar inte alls att behöva använda dom, men just nu är dom min livlina!! Men sen... efter en stund så händer DET! Det där som gör att allt faller på plats, man sitter och njuter, hästen är kanonfin =D ! Jag satt och bara log, den känslan är så totalt underbar.
Tyvärr, tyvärr så sitter jag ju knappt kvar på hästen "in this moment"... det ser inte ut som hästen har någon speciell gång, men hon SKJUTER mig ur sadeln, hur ska jag kunna sitta ner, jag kan knappt rida lätt? Det går ett par steg, sen studsar jag som värsta nybörjaren. Öva, öva, öva som min gamla mattelärare alltid sa... (och hur bra blev jag på matte?!)

I kväll är det Othellos tur, jag tar med honom så Susanne får rida honom. Han har faktiskt varit lite bättre denna veckan tycker jag, jag har inte sett honom ligga ner i hagen mer än någon gång, visst sen ligger han som en död i boxen, men när jag ridit har han kännts lite mer framåt. Får se vad S säger om honom i kväll.

Hihi, satt och bläddrade i nya Hundsport förut, och vad förvånad jag blev när jag ser MIG SJÄLV och Via där i! Det var ett reportage från förra årets Clumbermästerskap där Via och jag vann nybörjarklassen. Nu var det ju inte bara jag och Via med i reportaget förstås, utan alla deltagare var med. Men det var kul, hade ingen aning om att dom skickat in det dit. Undrar när man kommer vara med i Ridsport?! ;))

Vi har hittat ett hus, i Tranås med omnejd kan man säga. Ska på visning tisdag nästa vecka, berättar mer då...

Dålig uppdatering som vanligt vid veckosluten... Men jag hinner liksom inte med!

Summering av vad jag gjort:

I torsdags var jag på skolavslutning. Det var väl sisådär 100 år sen jag var på nån sist, men det var ganska mysigt faktiskt. Den blomstertid nu kommer, I denna ljuva sommartid och  Idas sommarvisa... Längtar man tillbaka till att bli ett barn igen eller, men lååååååångt sommarlov och inga bekymmer?!?
Red Otilia när jag kom hem, hon var hemsk - gratis - livrädd för allt, suck...

I fredags skulle jag ridit men VÄRSTA regnovädret satte stopp för det, riktigt sååå roligt är det inte att rida =o!

I går red jag båda hästarna, Otilia i paddocken och Othello i skogen, båda skötte sig ok och det var nästan så jag kände något som kan jämföras med bjudning i galoppen på Othello =D !! Kul!

Innan gick jag långpromenad med hundarna, jag är hundvakt denna helgen åt den här lilla godingen:

Det har gått så bra, hon har varit så snäll och smidig, inga problem alls. Och det har gått jättebra med Via och Hedvig.
Gremlan tycker nog dock att det räcker med hundar i huset nu...

                 
                                             Hon ser ut att tänka så i alla fall...  =)


I går kväll var vi bortbjudna till ett ställe där Stefan gjort jobb, så "alla" anställda och vi var där och vi åt och drack! Jag gjorde en osmart grej... Jag satte på larmet innan vi åkte, men i stället för att trycka på knappen att hundarna är i huset, tryckte jag på den som visar att huset är tomt. Så det dröjde inte länge innan Securitas ringde och sa att det larmar i huset. Vid det laget hade jag kommit på min "blunder", så jag visste ju att det var hundarna som larmade. Vi hade alla tagit någon att dricka, så vi kunde inte åka hem och larma av.

Efter en stund ringer Securitas igen och säger att det larmar hela tiden och att hundarna nog inte far så väl i det oljudet. Så Stefan fick ta en taxi hem och larma av. Stackars hundar, det tjuter verkligen som FAN.

I dag har jag ridit båda hästarna igen, Otilia = billig i dag också, herregud så rädd hon var för stenar och för att inte tala om Othello bajs som låg på vägen. Hon darrade i hela kroppen och gick som en höna. Men fick till något som kan kallas ridning i alla fall. Othello var snäll och pinnade på rätt bra i dag med. Har det vänt?! Vågar jag tro det?!

Så man kan säga nu i några dagar har jag tyck mer om Othello, haha!

Vi har snokar bakom lagården, hittade detta i dag:

Ett över 90 cm långt ormskinn!! Betyder det inte att dom växer när dom ömsar skinn? Vilket måste betyda att vi snart har meterlånga ormar här...Tycker INTE om dom, men jag har inte hjärta att ta ihjäl dom, dom är ju inte farliga och jag vet var dom håller till så jag kan akta mig när jag går där.

Nu ska jag gå och sätta mig framför tv:n och bara slappna av!! (Går det?)

I dag började jag dagen med att gråta... =( . Mina superfina, sköna skor från ITALIEN som jag fick av Stefan finns inte mer.

När jag kom ner i hallen i morse var dom söndertuggade.
Jag vet inte vem jag ska vara mest arg på, Stefan eller Hedvig. Det var nämligen så att när Stefan åkte i morse låg jag kvar lite, och det sista jag sa till honom var att ; lägg upp skorna på skohyllan.
Hundarna var därnere och jag visste att skorna stod någonstans på hallgolvet.
- Ja då, svarar han.

Men mannen med guldfiskminnet hann glömma det på den korta stunden det tar att gå nerför trappen från över till undervåning, vilket kan ta ungefär, tja 10-15 sekunder. Så hej då, fina skor =( .

GRRRRRRRRRRRRRRRRRR !!!!!!!!!!!!

Jag har inte så mycket "ridbilder" i datorn och inte annars heller för den delen. Man rider ju oftast ensam... Men jag hittade dom här på Aben:

Rund om magen och omusklad förvisso, dom togs i somras då hon vilat 1,5 år.

Jag ska leta lite bland gömmorna hemma och se om jag kan hitta några fler.

Jag ska berätta lite om min Aben. Eller Abbadon som hon hette, hon var född-98 e: Epson - King of Spain xx . Jag köpte henne när hon var fem år och då var hon nog knappt riden. Hon slängde av mig jämt i början när jag fattade galopp  =o !!
Jag hade nog egentligen aldrig köpt henne om inte Malin varit med och tjatat på mig att jag skulle... Jag tyckte nämligen att hon såg ut lite som en travare, tunn med lååååååång man. Men hon var ju svart. Så jag köpte henne. Det första jag gjorde när jag kom hem med henne var att klippa av manen, hujedane mig, det går ju inte att ha så där lång, otäck man ;) !

Hon var en RIKTIG tjurkärring i början, jag vågade inte gå in i boxen till henne, hon sparkade mot mig när jag borstade, men det gjorde hon bara en gång...då fick hon veta att sånt där tolererar jag INTE. Sen böjde hon sig som ett C när jag skulle ta in henne från hagen och så försökte hon sparka mig, för hon ville inte gå in.

Dom där fasonerna upphörde ganska snart, som tur var! Men hon hade lite attityd, speciellt inne i boxen. Jag vet att Malin sa att hon brukade ha lyset släckt när hon skulle lägga på täcke så hon inte såg hur tjurig hon var, hahaha !

Jag tävlade bara hoppning med henne i början, fast bara låga höjder; 90 - 1 meter. Hann starta en 1,10 innan jag insåg att det där med hoppning var ganska läskigt. Fortsatte dock att hoppträna en del.

Gick sen över till dressyr, med blandade resultat kan man säga! Hann anmäla mig till vår första LA när hon blev halt, för att sedan aldrig mer bli bra. Hon fick inflammation i båda haserna bak, den ena så kraftig så all ledvätska försvunnit så det hade legat och gnagt ben mot ben och orsakat skelettskador. (Bevis på vad hästarna kämpar och ställer upp, innan dom visar att dom har ont...) Hon var rätt hjulbent bak, så jag tror att det var därför hon inte höll.

Hon blev utdömd sex månader efteråt, men jag behöll henne och lät henne vila i två år, innan jag insåg att hon inte skulle bli bättre, så hon fick åka till dom Gröna Ängarna i januari i år. Men fortfarande i dag tänker jag på att hon kanske skulle blivit bättre om jag bara väntat lite till...

Det har tydligen varit ett jäkla väder runt om i landet, men här blev det aldrig något av det. Både skönt och inte skönt, det hade behövts komma lite vatten och lite åska för att rensa upp luften lite, det är så himla varmt och kvavt. Men samtidigt är det bra. för jag blir så nervös över hästarna när det åskar. Har jag dom inne är jag nervös över att blixten ska slå ner i stallet så det börjar brinna, har jag dom ute blir jag nervös för att det ska slå ner i nåt träd dom står under så dom dör...

Jag har precis köpt en liten badpool till mina hundar (!) på Tradera, en sån där man egentligen stoppar ner barnen i, men jag har ju inga barn... Tycker så synd om hundarna när det är så varmt, dom bara ligger helt utslagna, så jag tänkte att dom kommer tycka det är skönt att kunna svalka sig lite.
I dag var första gången på flera dagar som jag kunde gå långrunda med dom, det har varit för varmt.

Tog med Othello istället igår på träningen, jag hade ingen hemma som kunde hjälpa mig att lasta. Otilia är jättesnäll, men jag kan nog inte få in henne själv, och det är dumt att chansa när man ska i väg.
Han gick faktiskt ganska bra, för att vara han!! Han kämpade på, hade lite mer bjudning än vanligt, flyttade sig fint och utan protest längs långsidorna, och gjorde skänkelvikningar ok. Galopperna också ganska ok. Det var Susanne som red honom, vi har kommit överens om att hon ska rida honom åt mig, då jag "tröttnat" lite på honom och jag känner att hon har mer kunskap att kanske reda ut honom än vad jag har.
Så vi kör på så kanske en bit in på hösten och se om det ger något. Om han inte blir sämre nu igen, för då måste en grundlig utredning göras. Jag tänker att han kanske har cancer, fel på hjärta/lungor eller liknade. =(

Otilia var en DRÖM att rida igår! Jag GALOPPERADE på RIKTIGT!!! Den galoppen och den känslan har jag aldrig haft innan, det var helt underbart!! Hon var helt eftergiven och stadig, galoppen så fin takt, hela min sits förändrades, helt plötsligt satt jag still och rakt, jag liksom sögs fast/ner i sadeln. Allt blev så enkelt, det kändes som jag hade kunnat göra precis vad som helst i den galoppen! Är det SÅ det SKA kännas, då har jag varit MIL ifrån det innan, hahaha!! Jag hade kunnat galoppera hur länge som helst, men så kom det en nerförsbacke och då vågar jag bara skritta =o .

Med den underbara ritten i minnet tänkte jag naturligtvis göra en repris på det i dag. Hm, så blev det ju INTE kan jag säga, faktum är att i dag var hon ganska billig ;) . Det märktes redan när jag red iväg att hon var spänd, så i dag blev det en sån där rolig ritt där man aldrig kommer till ridning, utan man studsar omkring mellan livsfarliga stenar, buskar och annat skoj.

                                        
                                             Hittade lite gamla bilder på min Aben

                                            Jag saknar henne...

Kan man göra slut med en vän?! Man kan ju göra det med sin "käresta" så varför inte göra det med en vän om relationen uppenbarligen inte fungerar?

Det finns personer i mitt liv som jag egentligen väldigt gärna vill ha där, men som av någon anledning inte verkar så värst intresserade av motsatsen... Det är fruktansvärt både tråkigt och väldigt irriterande att gång på gång försöka få kontakt exvis. via mejl och sms som man ALDRIG får svar på. Om jag ställer en fråga så hör det väl till vanlig hyfs att man åtminstone orkar bemöda sig med att ge mig ett svar?!

Och den som ringer är alltid jag, om det så är bara för att småprata lite (då är det visserligen guld och gröna skogar, men varför egentligen ens göra sig det besväret?). Om det inte är för att personen ifråga kanske behöver lite hjälp med någonting, då går det bra att höra av sig  =(  .

Jag har allvarligt talat tröttnat på att hela tiden försöka bjuda till och aldrig få någonting tillbaks. Att gång på gång försöka göra sig hörd, men aldrig få något svar. Jag tänker sluta med det nu. Eftersom jag näst intill aldrig är så pass intressant att man ens inte orkar med att svara på en simpel fråga eller kanske höra av sig ibland bara för att höra hur det är, kanske det inte en märks att jag försvinner ut ur deras liv?

Det är sååååå varmt!! Jag ska verkligen inte klaga, jag älskar värme, men i dag är det liksom kvavt på nåt sätt och det är inte så skönt.
Därför känns det skam att sitta inne och skriva på datorn när det är så fint ute, men jag har varit ute sen kl 8 i morse och nu kände jag att jag behövde gå in en liten stund.

Uppdateringen här på bloggen blir väl lite sisådär framöver, jag VÄGRAR att vara inne när det är fint väder.
Det har inte hänt så mycket heller, blir lite avslaget i värmen. I lördags var vi ju i Jönköping och åt och sen på bio, filmen var jättebra =) ! Det var första gången (!) som vi lämnade hundarna hemma själva länge sen jag fick hem Via för 1,5 år sedan... Jag tycker inte om att lämna dom, men nu när det fungerade så bra är det skönt att veta att man kan åka iväg och unna sig lite mys emellanåt. Det lär ju inte bli så ofta i alla fall.

Har rensat lagården på div. skräp som ska till tippen, herregud vad skit som låg därnere. En hel full kärra och vi kan lätt fylla en till. Jag är ordningsam och sambon är väldigt mycket tvärtemot kan man säga... Så det var mest (eller bara) hans som skräpat ner! =o

I går var vi hos Stefans pappa, han hade fyllt år. Varje gång vi är uppåt "hemtrakterna" blir längtan hem väldigt påtaglig. Än har vi inte hittat något som passar, men någon gång dyker det väl upp.

Har grejjat med hästarna som vanligt, men man får passa på att rida tidig morgon eller på kvällarna om man har möjlighet till det. De står inne hela dagarna, de kommer i full galopp när jag kommer och ska ta in dom, dom vill verkligen gå in och svalka sig, vila och komma bort från flugorna. I morgon är det träning med Otilia, ska bli kul.

Nej, nu ska jag nog gå ut igen =) !

I går var en riktig slappardag. Så här slöa var vi:

...ungefär hela dagen! Det var ju så varmt = SKÖNT, men att göra något speciellt då är inte så kul. Klippte gräset på morgonen innan det hunnit bli för varmt, det tar nog lite mer än 1,5 timme att klippa. En åkgräsklippare vore ju gött, men samtidigt tänker jag att jag får motion när jag går där och drar! Sen gjorde jag inte så mycket mer.

Krattade lite i paddocken, som fortfarande inte är klar eftersom jag måste kratta hela FÖR HAND för det är så mycket sten i sanden. Det är asjobbigt att kratta en 20*40 paddock för hand kan jag lova, därav att det tar lite tid, jag brukar tröttna efter en stund. Men, men, som min "kära" sambo påminner mig om hela tiden när jag står där och river och raffsar, det var ju GRATIS!! Hm...

Red båda hästarna på kvällen, och det var en aning svettigt även då.

I kväll ska vi "festa" till det och gå på bio; "Pirates of the Caribbean 4". Har hört olika att den båda ska vara jättedålig och jättebra. Ska äta innan också, så i kväll ska "enstöringen" ut bland folk ;) !

I dag gick Clumber Spanielklubbens Viltspårsmästerskap av stapeln, och Via blev godkänd anlagsklass viltspår.

                                          Så här glad blir man visst då =) !

Hela glada gänget! Min LILLA Via gör verkligen skäl för namnet, hon ser pytteliten ut bland de andra. (Näst längst till vänster).

Hon gick sitt spår helt utan konstigheter, så nu är det Öppen klass som gäller. Tre 1:a pris, sen är hon Champinjon!! (Champion alltså ;) ) Jag får väl satsa på det, för någon utställningschampinjon lär hon aldrig bli! Så nu får jag väl träna lite mer, skulle vara kul att gå proven med Hedvig också.

Dressyrträning har jag också hunnit med i dag, Otilia fick följa med. Hon skötte sig bra, det är så skönt att det fungerar med åtminstone en häst. Fast hon fick lite hjärnspöken emellanåt då det mesta var livsfarligt... Det är nästan så jag tror att hon tänker att om hon ser spöken lite här och där slipper hon jobba för en stund, så hon tar nog till det när hon tycker det börjar bli lite för jobbigt!

Hovslagaren var här på fm och skodde Othello och Otilia. Eftersom ingen var hemma här fick han fixa det själv, men dom hade skött sig. Othello hade dock varit mycket trött (NÄHÄ?!), så han hade fått rycka till i grimskaftet ett par ggr så han inte skulle somna och ramla omkull.

Men nu somnar nog jag snart i alla fall, så nu blir det sängen!

I dag var båda hästarna trötta! Othello tröttast då förstås...

Tog in dom och när jag kommer ner och ska rida på Otilia hittar jag honom så här (som vanligt förvisso):

Inte utan att det ser lite läskigt ut?! Han ser ju för fasen död ut! Det är verkligen inte kul att rida en häst som ser ut så här... =(  , eller ens se honom så här varje dag. Men, men, i dag var det inte hans tur, i dag fick han vila, som synes.

Han tränades i går, först red jag en kort, kort stund, sen red Susanne honom. Och hon upplevde det på samma sätt som jag, det finns INGEN bjudning i hästen, därav farandet med huvudet, och just nu ser det ut/känns det som om hästen är två olika delar, en bak och en framdel. Det han producerar bak kommer inte ända fram och han är väldigt outvecklad/stel i bogpartiet. Därför har vi en tanke om att han kanske växer och har det så fruktansvärt svårt med sin kropp. En annan sak är att han är så väldigt liten men har stoooora gångarter, vilket inte heller kan vara så lätt.

Susanne tyckte att det kändes ungefär som att sitta på en 3,5 åring som håller på att ridas in... Det är verkligen INTE roligt, jag tar ju åt mig att det är jag som har varit så värdelös på att utbilda honom, men hon sa att så skulle jag absolut inte känna. Det är hästen som är så himla outvecklad, och det har han varit hela tiden. Jag har ju ridit för Susanne hela tiden, hon har varit med hela tiden i utvecklingen och hade vi gjort på annat sätt hade han varit helt förstörd mentalt i dag säger hon. Han har helt enkelt inte varit mogen innan och är det egentligen inte nu heller. Frågan är HUR JÄVLA LÅNG TID SKA DET TA innan han mognar?! Han är fem år nu!?! Jag har börjat fundera på om hästar kan vara, liksom, typ efterblivna?

Red i alla fall Otilia på fm, hon är helt underbar, det flyter verkligen på med henne nu! Lydig, lyssnar, vill göra rätt osv. Vi stötte dock på "en miljon" kossor i en hage där det inte brukar vara några kossor! Det var det enda förra ägaren sa att hon var riktigt rädd för, så jag utmanade INTE ödet, utan vände om.

Det blev lite cirkus innan i dag. Jag fick besök av det här lille krabaten!

Herregud, hundarna var HELT galna! Jag fattar inte hur han/hon tog sig in, för hundarna var ute i trädgården. Jag fick stänga in dom i vardagsrummet och sen öppna fönster och dörrar så han kunde springa ut. Så himla söt =) !