Gick upp kl. fem i söndags morse för att hinna fixa hästarna innan jag åkte upp till Tranås för att lämna av mina små Flickor hos mamma och pappa. For sen vidare mot Stockholm, det gick jättebra att köra, även inne i Stockholm med fyrfiligt, MAAAASSA vägbyggen och mängders med bilar överallt. Ok, jag blev lite svettig, men kom ändå helskinnad fram till min kompis Sofie.
Vädret var helt underbart, så vi tog oss en promenad bland de otroligt fina husen på Lidingö. De flesta utav den här typen eller större:
Helt i min smak, skulle mycket väl kunna tänka mig ett sånt hus alltså ;) . Vi gick och gick och gick, antar att jag såg ut som någon sorts uggla, men vad fasen, jag har ju inte ens grannar!
Vi hann med lite lunch och sen även fika, sen var vi ganska trötta i benen. Men vi ville ändå inte gå hem och sätta oss o glo så vi tog bilen och åkte runt lite och tittade på hästar =D ! Kom till en ridklubb och VAD är det jag ser?!? Jo, då är det dressyrtävling där, MSV klasser, som vi naturligtvis var tvungna att stanna och titta på. Ingen sådär jätteWOW såg jag, men det var väldigt kul ändå att titta på.
Efter ett tag åkte vi hem, fyllde upp ett par vinglas och förberedde oss för det jag kom dit för, nämligen Brittan!! Kändes helkonstigt att dricka vin en söndag faktiskt, men vi tog bara ett par små glas var.
Åkte till Globen vid halv åtta tiden och gick in på en bar och tog ett glas vin till. Det var SÅ himla underbart att vara ute bland folk!! Helt sjukt, jag måste verkligen vara helt isolerad. Vid 21 tog Britney plats på scenen och hon var bra som alltid, bra dansare och bra scenshow. Någonting som däremot INTE var bra var publiken. Det var ta mig f*n den tråkigaste publik jag någonsin sett. VARFÖR köper man ståplats om man bara ska stå rätt upp och ner och glo? INGET hoppande, inga händer i luften, bara stela tråkiga människor som stod helt still, det är mer gung på en Pavarotti-konsert!!
Likadant på läktaren, alla satt helt STILL, inte ens lite gung med kroppen. Sofie och jag(vi satt på läktaren) bara tittade på varandra. Vi ville ju liksom ha lite party! Så när det närmade sig slutet kunde vi liksom inte sitta still mer, utan for upp, hoppade och skrek oss hesa och viftade med händerna i luften. Och vad händer?! Jo, folk bredvid och bakom oss släpper också loss. Det var alltså det som var tvunget att hända - att nån bara började. Såååå typiskt stela svenskar!
När vi väl var hemma igen och i säng var väl klockan närmare 12. Somnade på 1,5 sekund tror jag. Upp igen kl. 6 för att åka hela vägen hem igen. Hem till vardagen, till hästar, hundar, ridning av mer eller mindre villiga hästar, städning, tvättning, jobba...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar